Neslig förlust mot skäggburna Närkingar..

Ständigt detta skägg..

Västerås - Örebro 0-1
Gör man inget mål framåt på sextio minuter är chansen minimal att man vinner en match. Denna tes bevisades  i kvällens möte mot Örebro.

Redan från start, förutom de första två tre minuterna, syntes vilket lag som hade mest energi. Och inte var det Gulsvart! Det var istället rödklädda Örebro som virvlade fram över isen i en ena anfallsvågen efter den andra. Vi själva fick mest ägna oss åt att leta efter pucken, typ! Än hur vi vred på våra huvuden så var pucken någon annanstans. Det blev ett väldigt jagande efter flyfotade Närkingar som tycktes oberörda av ansträningen. Det dröjde faktiskt till de sista två minuterna av första perioden innan vi lyckade sätta lite press på Örebro. Ett powerplay hjälpte till. Det var faktiskt nära att vi spräckte nollan. Ett backskott träffade klockrent i ribban. Så här i efterhand inser man att där försvann chansen för oss i denna match. Vi hade så väl behövt ett mål för att få tillbaka energi i laget.

0-1

Istället blev det Örebro som i period två fick utdelning på en snarlik situation. Ett powerplay. Trots att Örebro inte fick ordning på spelet, och vi hade minst tre chanser att lägga ut pucken ur zon, fick de till ett backsskott som singlade in bakom en totalskymd Lars Johansson. Målet inte alls orättvist sett till spelet men ändå signifikativt för hur små marginalerna är i denna sport.

I tredje perioden gjorde vi ett allvarligt försök att kvittera Örebros ledningsmål men det gick inte alls. Vi hade fasligt svårt att komma till vettiga avslut. Trots ett visst spelövertag var de vassa målchanserna lätträknade. Den riktiga tyngden, attacken mot mål, saknades denna kväll.

Summering
Sammanfattar man denna match så vann Örebro två av tre perioder på poäng. Två lag som försvarade sig otroligt bra. Det var först i den tredje som vi bjöd upp ordentligt till kamp. Surt sa räven. Men det är som det är. Ibland vinner man och ibland förlorar man. Örebro var lite starkare än oss denna gång och får nu suga på segerns sötma till nästa omgång. En spelare som imponerade på mig i rödvitt denna kväll var - Niklas Lihagen! Han var helt enkelt grym. Vilken fart och vilken tyngd han har. Otroligt svår att stoppa när han tar fart in i zon med pucken under kontroll.

Defensivt reder vi oss alltid. Där finns ingen större oro. Detta trots att några viktiga pjäser som Marcus Jonsson, Jonas Emmerdahl och Robert Kimby saknas. Det är däremot offensivt som vi brister just i denna match. När vår förstakedja med Fornataro, Lundbohm och "Bacon" trampar vatten, kör fast, då blir det plötsligt ruskigt tunt framåt.

- Jämför gärna med Örebro som anföll lika glatt oavsett vilken formation de hade på isen för tillfället.

För oss själva gäller det nu att få tillbaka våra skadade och sjuka spelare. Gärna redan till matchen mot SSK! En spelare som Marcus Jonsson betyder oerhört mycket för oss. Med sin energi, sin skridskoåkning, drar han ofta igång sin formation och sätter press djupt nere i motståndarzon. Något som ofta mynnar ut i avslut och målvaktsblockering vilket gör att andra formationer får börja sitt byte i offensiv zon. 

Spelarkritik:
- Stefan Warg. Stabil som vanligt. Denna gång bjöd han även på några imponerande uppåkningar med puck. Vald till matchens lirare.
- Lars Johansson. Inte så mycket att göra, konstigt nog, men säker som vanligt. Chanslös på målet.
- Per Helmersson. Har kommit tillbaka väldigt starkt efter sin svåra axelskada och spelar precis så stabilt och säkert som man önskar. I match efter match.

Grattis Örebro - men vi ses snart igen...