Förlust mot Rögle

Västerås - Rögle 3-4 (sudden)

Det blir inte som jag förväntar mig. Det blir något annat! Så känns det varje gång jag ser mitt lag spela denna säsong. Det blir lite som - det blir. Jag har ännu väldigt svårt att se vilken matchplan som gäller. Jag får känslan av att alla spelare försöker men att synkroniseringen mellan varje spelares initiativ just nu inte är den allra bästa. Det blir lite som - det blir. Lite hipp och lite happ. Ena gången så och andra - så. 

Vi som varit med, väldigt länge, har upplevt både det ena och det andra med vårt kära lag. Under en tid, med början under slutet av 80-talet, fick vi besökare uppleva ett Gulsvart lag som alltid satte en rasande fart i varje matchinledning. Oavsett motstånd. Något man tog  med sig även när det blev spel i dåvarande Elitserien. För oss besökare var detta en fröjd att skåda. Laget gick, på något sätt, all in redan från första nedsläpp. Gick det så gick det, typ. Och förvånansvärt ofta fungerade denna kamikaze-taktik. Våra motståndare gjorde nästan i brallan, fick panik, började hyperventilera och publiken älskade det. 

Något av detta ser man sällan i ABB Arena numera. Allt som oftast är det våra motståndare "som sätter fart" medan vi själva uppträder ängsligt och avvaktade. Under de senaste åren har det varit sällsynt att Gulsvart "kommit ut som retade tigrar" och sköljt över sina motståndare. Den tränare som senast försökte införliva detta sätt att agera var nog Mats Waltin. Hans matchplan var som bekant att pucken skulle återerövras direkt oavsett om pucktappet skedde i egen, mittzon, eller anfallszon. Det blev tack vare det en jädra fart på våra spelare som fullkomligt jagade brallorna av sina motståndare, hela tiden. 

Nu visade det sig dock inte alltid fungera så bra att spela denna "jakt-hockey" i sextio minuter. Det tärde nämligen en hel del på spelarna samt puckkontrollen inom laget blev allt annat än bra. Det var väldigt mycket "lycka-till-passningar" och ett ständigt jagande efter förlupna puckar. Men, underhållande var det, på sitt sätt.

I matchen mot Rögle upplevde jag att det inte synkade mellan händer och klubba, mellan backar och forwards, mellan forechecking och/eller styrspel. Emellanåt fungerade inte ens spelet i egen zon. Spelet pendlade mellan stunder av briljans och perioder av nonchalans(!). Vi hade det synnerligen besvärligt att hitta passningsvägar ur egen zon. Vi hade svårt att hitta rätt med passningar i mittzon. Vi hamnade allt som oftast ute vid sarghörnen i anfallszon. Under i stort sett hela matchen hade jag en känsla av att alla Rögles spelare kunde åka skridskor fortare än oss. En tråkig känsla. De var snabbare att hämta puck(backar), fick fart på uppspelen(back till forwards), hade inga problem att trampa in i vår zon(forwards). Det såg så enkelt ut, besvärande enkelt. 

Återigen upplevde jag att vår forechecking var tveksam, avvaktande, och ständigt blev överspelad. Allt som oftast tappade vi två man i offensiv zon när Rögle enkelt hittade passningsvägar förbi våra toppforwards. När vi försökte ställa upp i mittzon med styrspel, så gick det inte ett dugg bättre. Rögle kunde även då, väldigt enkelt, hitta igenom med passningar och stormade in i vår zon med hög fart.

En annan sak jag noterade var skillnaden på det fysiska spelet. Rögle inledde matchen med både hög fart och och fysiskt spel. De fullföljde så fort de fick chansen. Pang på rödbetan. Tack vare detta fick de ganska omgående matchen dit de önskade. De tog kommandot. De fick momentum. Något som de sedan kunde behålla nästan matchtiden ut. 

Är det för mycket begärt att vi ska kunna agera på samma sätt själva på vår hemmaplan? Är det för mycket begärt att våra spelare ska komma ut "som retade tigrar" i ABB Arena och redan från första nedsläpp markera revir? Tycker inte det. Jag förväntar mig därför att vi redan till nästa hemmamatch tar ett omtag, nya tag, och ger våra kommande motståndare en riktigt överkörning första tio..

Nu blev det mycket gnäll från undertecknad. Det är sant. Men ibland anser jag det befogat att gnälla av sig. Om inte annat så är det bra för den egna friden. Det känns liksom bättre efteråt..

Men var allt nattsvart denna fredagsafton i ABB Arena? Naturligtvis inte. Det fanns det som var bra, till och med riktigt bra, även denna gång. Men det handlar mer om enstaka spelares prestationer. Som lag, som kollektiv, är det ännu mycket som saknas men i detta kollektiv finns det spelare som då och då briljerar, glänser, och förgyller trots allt. De ska självklart lyftas fram:

- Linus Svedlund går från klarhet till klarhet med sitt enkla och rejäla spel i fjärdeformationen(!). Jag får vibbar av Marcus Ljung när jag ser honom spela. Samma kloka avvägningar på isen. Härligt att se!

- Nick Angell är en bra offensiv back. Dock skulle jag önska att han spelade med lite större marginaler. Nu gick det oftast bra denna gång. Spelade som om han vore forward stundtals(!).

- Jonas Fransson kan inte lastas för målen denna gång. Han gjorde en stabil insats. Tråkigt för honom att det inte räckte med att rädda fem raka straffar för att vinna matchen!

- Broc Montpetit kanske inte levererar poäng som förväntat. Må så vara. Men, oj vad han skapar mycket chanser både till sig själv och andra genom sitt uppoffrande spel. Jag är lugn. Han kommer få sin islossning.

- Dustin Johner är en mycket klok spelare. Spelar alltid med bra balans. En utomordentligt skicklig tvåvägsspelare. Gör sällan ett dåligt byte. Var mycket bra i denna match och krönte sin insats med kvitteringen till 3-3.

- Matt Fornataro kämpar på. Får inget gratis. Ingen medstuds. Allt går emot. Visade dock återigen att det inte är något fel på inställningen. En inställning som dock måste tyglas bättre. Får inte övergå till frustration. Tids nog kommer även han få mer utdelning på sitt slit. Drog på sig en olycklig utvisning som gav Rögle 3-2 i powerplay.

- Evan McGrath har det inte lätt på isen. Jag lider med honom just nu. Han försöker, och försöker, och försöker, men det vill sig inte. Anser trots det att han gör anständiga byten. Men nu måste utdelningen komma inom kort. Om inte kan det knyta sig alldeles. Det vore förödande. 

Sist men inte minst var det naturligtvis otroligt dåligt, skamligt dåligt, att i inte kunde avgöra till egen fördel i straffläggningen. Här stod Jonas Fransson upp som aldrig förr, räddade straff efter straff, men fick se sina egna spelare lalla bort sina chanser åt andra hållet. Illa! Vad fan är det för fel att dra till med ett enkelt slagskott?

Må väl och mot nya segrar....