16 september 2015

Hästen hade kolik...

Det var med viss anspänning, men stort lugn, jag begav mig till ABB Arena under gårdagskvällen. Med matchen borta mot Björklöven färskt i minnet fanns det en enkel fråga som ville ha svar: - Kunde Gulsvart upprepa det kontrollerade spelet i fem mot fem en match till? Svart blev: - Ja! Så länge vi var fem man  på isen kändes det som om Hästen hade närmast hopplöst svårt att ta sig till vettiga avslutslägen. Själva kunde vi däremot med viss regelbundenhet spela oss fram till flera giftiga avslutslägen som dessutom resulterade i fyra mål. 

Enkelt uttryckt anser jag att det var en viss klasskillnad på lagen under gårdagskvällen. Hästen försökte, och försökte, man hade inte verktygen att verkligen hota. Man kan säga att de var aningen trubbiga. Endast i spel fem mot fyra lyckades Hästen skapa vettiga avslut mot Jonas Fransson, men det var inte mycket mer.

En stor skillnad på årets upplaga av Gulsvart är att vi nu tycks ha sex backar, minst, som kan leverera vettiga förstapass till forwards. Visst blir det aningen plottrigt emellanåt när det söks kreativa passningar i svåra lägen men överlag såg det väldigt stabilt ut. Detta är särskilt anmärkningsvärt med tanke på att vi har så många unga backar i truppen som spelar så - moget. Härligt!


Framåt fanns en hel det att glädjas åt:
- Cody Murphy exploderade plötsligt poängmässigt!
- Stefan Gråhns leder fjärdefemman föredömligt!
- Jeremy Williams gör mål!
- Jan Urbas hade plötsligt den fart vi vet han besitter!
- Linus Svedlund övertygar mig allt mer i sitt spel!
- Christopher Fish börjar allt mer hitta rätt!
- Fredrik Johansson fick göra mål!
- Anton Mylläri fick göra mål!
- Eddie Davidsson börjar se allt mer bekväm ut i sin centerroll!


Ska jag plocka ut en spelare från gårdagens match som jag anser var lite bättre än övriga så blir mitt val Stefan Gråhns. Titta på den killen hur han sliter, över hela isen, i varje byte. Inte nog med att han är som en ilsken bålgeting i jakt på puck, han är dessutom väldigt kreativ med puck! Om allt fler i laget anammar Gråhns inställning under säsong kommer vi banne mig gå hela vägen till SHL!

Naturligtvis måste man berömma Jonas Fransson, som vanligt, då han bara släpper en puck förbi sig. Men i sanningens namn hade han inte allt för många svåra lägen att reda ut denna match. Men det lugn Fransson visar upp just nu i sitt spel känns otroligt skönt.

Totalintrycket av Gulsvart blir dock att laget spelar överraskande - kontrollerat. Detta i bägge zonerna. Glädjande och imponerande speciellt med tanke på att laget inte fått spela med ordinarie manskap speciellt ofta under försäsongen.

Kan hemligheten vara att de spelare som ingår i truppen på att bättre sätt underordnar sig sina givna roller? Nu finns inga "stjärnspelare" som per automatik ska inneha vissa roller eller positioner i laget till skillnad mot förra säsongen.

Hästen då? De såg tunga ut i gumpen redan från första nedsläpp. Hängde inte alls med i svängarna de första 8-10 minuterna. Med lite flyt kunde vi hängt några puckar till redan där. Nu fick vi bara 1-0 via Anton Mylläri men det var betydelsefullt. Får Hästen första målet vet vi av erfarenhet att de är förbålt skickliga att stänga ned ytor och försvara ledning och dessutom kontra framgångsrikt. Genom vår fina inledning, och ledningsmål, tilläts nu inte Hästen att spela sitt spel. Man kan säga att vi ägde momentum genom hela matchen.

Som vanligt noterade jag Markus Eriksson långa klubba. Men framför allt hans klubbfattning. Den måste vara unik i hockeysverige! Är han medveten om att han genom sin klubbfattning bryter mot vedertagna fysikaliska lagar? Ni som inte noterat det jag pratar om får göra detta vid annat tillfälle men karln håller i sin klubba på ett avigt sätt. Går inte riktigt att förklara. "Hög klubbfattning", kanske!

Två raka segrar. Skönt. I ett tidigare inlägg siade jag om vår start i årets hockeyallsvenska. Ett scenario jag presenterade var fyra raka segrar. Banne mig om vi inte ska kunna lyckas med detta:)

Höres!











Inga kommentarer:

Skicka en kommentar