Timrå stånkade, kämpade, slet och belönades...

Timrås Jonathan Dahlen slår in segermålet i sudden!

Timrå - Västerås 3-2 (sudden)

I efterdyningarna av tappade poäng borta mot Timrå läser jag mig till ett visst missnöje bland våra supportrar. Visst missnöje anser jag vara befogat men i allt övrigt anser jag det alldeles för tidigt att börja ropa på "bättring" eller "förändring". Är redan förra säsongens inledning glömd, förträngd? Vi har da facto spelat tre(3) omgångar och är ännu obesegrade. Ett alldeles utmärkt facit, en bra start, på denna säsongs seriespel.

Naturligtvis finns det alltid detaljer som kan nagelfaras, diskuteras, analyseras, och kritiseras. Det här till sporten, typ. Men att gå som långt som vissa supportrar gör redan nu känns inte sakligt eller konstruktivt. 

Ett exempel på felaktig kritik är att Gulsvart "alltid förlorar mot sämre lag"! En kritik som jag inte finner stöd för i någon statistik. 

Timrå är inte ett dåligt lag. Alla spelare i Timrå är välutbildade hockeyspelare som kan hockeyns ABC. Om man lägger till en nypa desperation, två nypor vilja, och därtill tre rejäla nypor hjärta så får man genast ett hockeylag som kan besegra vem som helst i denna serie. Visst, Timrå saknar de flashiga värvningar som en del andra lag har gjort men, negligera aldrig en motståndare som verkligen vill vinna.

Min enkla reflektion av matchen mot Timrå är att vi själva bidrog till utgången och de tappade poängen genom fortsatt ta ödesdigra utvisningar. Låt vara att vi är fenomenalt bra i boxplay(94.44%) men alla dessa utvisningar skapar oordning i leden. Även om vi lyckas hålla tätt bakåt med en man mindre, vilket är lysande, slår det mot vår offensiv i spelet fem mot fem. Många spelare får sitta på bänk, andra får slita extra i boxplay, för att sedan plötsligt återgå till normala formationer och där börja vara kreativa offensivt. Rytmen i formationerna rubbas. Vissa spelare kanske bränner för mycket energi i det defensiva spelet, boxplay, för att sedan orka driva offensiven på ett bra sätt.

- Se på en spelare som Niklas Lihagen. Får ofta dubblera. Spelar både boxplay och powerplay. Självklart blir det slitsamt för honom om han under match tvingas spela mer boxplay än "bara" fem mot fem och i powerplay.

Det gäller nu för spelarna att bättre värdera när det är läge att ta en utvisning. Alla utvisningar i anfallszon kan man ta bort. Det vore en bra början. 

Spelet då? Tja, jag tyckte vi rent allmänt såg lite "lama ut" inledningsvis i matchen. Vi försökte spela samma kontrollerade spel som i tidigare matcher med god puckkontroll över hela isen. Dock kändes det som om det gick lite väl långsamt. Ett intryck som kan berott på att Timrå, å andra sidan, körde på som bara den. Vårt tänkta kontrollerade spel ställdes mot Timrås desperation. Det blev som det blev av detta. Stundtals halkade vi själva in i Timrås rus och började spela med för små marginaler. Jag upplever helt enkelt att Timrå lyckades alldeles utmärkt med sin gameplan. Genom sin iver, sin skridskoåkning, sin desperation, fick de oss att tappa våra egna linjer i spelet. 

Trots att vi bara gjorde en mediuminsats rent spelmässigt var vi väldigt nära att både kunna vinna matchen eller åtminstone sno extrapoängen i sudden. Timrås segermål får verkligen tillskrivas deras flytkonto. De fick på något sätt betalt för tidigare oflyt i matcherna mot Löven och Leksand.

- Jan Urbas börjar allt mer utvecklas till en målsumpare av rang. Oroväckande. Urbas gör så oerhört mycket nytta på isen, men, nu jävlars måste han börja göra poäng! 

- Jonas Fransson behöver vi inte oroa oss över.

- Allt kan bli bättre!

Höres...