Formkurvan

Formkurvan

Stapeldiagramet visar min uppskattade prestation av lagets maxprestanda.

Jag har efter den senaste matchen roat mig med att försöka bedöma vilket prestation laget gjort i varje enskild match sedan seriestarten. Självklart en väldigt subjektiv bedömning men ändå rätt intressant, om jag får säga det själv. Andra må tycka annorlunda och detta står dem fritt.

De inledande tre matcherna mot Vita Hästen, SSK och Asplöven bedömer jag att vår prestation låg på likvärdig nivå trots att vi endast lyckades vinna en match, den mot Asplöven med 2-1 i ABB Arena

(Prestation: 60%)

match 4

Match borta mot Almtuna, blev mer att likna vid ett bottennapp. Där var vi inte med alls. Mycket riktigt torskade vi med 0-2.

(Prestation: 40%)

match 5

Plötsligt sprattlade laget till och gjorde en i många stycken bra insats mot Oskarshamn och kunde vinna ganska komfortabelt med 3-0. Dock var vi många som ansåg att IKO var mer än lovligt bleka den matchen.

(Prestation: 70%)

match 6

Vi följde upp segern mot IKO med att vinna borta mot Timrå. En kämpaseger. Timrå var nog som bra som oss men lyckades inte hitta nät. Vårt spel firade inte stora triumfer men att kämpa och slita ger också segrar. Segersiffrorna skrevs till 2-0.

(Prestation: 65%)

match 7

I nästa omgång mötte vi Rögle hemma i ABB Arena. Ett bra Rögle som länge hade kommandot i matchen. En match där en viss Dustin Johner kvitterade till 3-3 på slutet och tog matchen till sudden. Tyvärr vann Rögle sedan på straffar.

(Prestation: 60%)

- Fortfarande letade laget här efter spelet, linjerna, metodiken, och det rädde nu ett visst missnöje över vissa spelares ickeprestationer. Ännu hade dock inte det börjat blåsa upp till storm. Det kommer lite senare...

match 8

Bortamatch mot Mora och den första rejäla motgången för laget. En spelmässigt jämn match(!) som Mora vann övertygande med 5-2. Åtminstone påstod vår tränare Martin Filander att vi "var minst lika bra som Mora i spelet fem mot fem". Dock en klen tröst när vi släpper in fem mål...

(Prestation: 50%)

match 9

Dags för hemmamatch mot Karlskrona och en chans för laget att visa sitt rätta ansikte. Man ville ha lite revansch efter förlusten mot Mora. Nu skulle man visa sin hemmapublik att den förlusten var en parentes. Det gick inte alls. Det mesta gick i baklås. Inget fungerade. Stundtals var lagets uppträdande på isen så förvirrat att man nästan skämdes. KHK tackade för kaffet, smällde in fyra mål, och åkte hem skrattandes. Förlust 0-4!

(Prestation: 30%)

- Nu började det mullra allt mer i leden. "Vad är detta?", undra många med rätta? Är vi inte bättre än så här? Viss oro började sprida sig inför den kommande bortamatchen mot BIK Karlskoga.

match 10

Matchen mot BIK Karlskoga kunde inte börja sämre. Inom loppet av periodens första minuter drog laget på sig två utvisningar och fick spela tre mot fem. BIK tackade för kaffet och passade på att smälla in två mål. Så var det med det, typ! Matchen avgjord, stängd, innan man ens han dricka ur kaffet själv. Att laget sedan gjorde en anständig insats resten av speltiden hjälpte föga. BIK kontrollerade och vann till slut med 5-2

(Prestation: 50%)

- Mullrande i supporterleden började nu anta nya proportioner. "Vad i helvete håller de på med, jävla sopor", kunde höras. Och mycken kritik riktades mot McGrath och Fornataro som ansågs helt värdelösa och mest i skuld till lagets motgångar.

match 11

Nu ställdes laget mot Malmö. Ett Malmö som ännu inte fått spelet att lossna. Två lag som varit förhandstippade som topplag utan att lyckats leverera skulle nu mötas. Det blev en jämn match där inget lag övertygade spelmässigt. Dock ett fall framåt för Gulsvart då det räckte till oavgjort, 2-2, och poäng. I sudden var Malmö dock för starka. En poäng och spelmässigt en liten framgång som lugnade lite.

(Prestation: 60%)

- Nu väntade match hemma i ABB Arena mot bottenlaget AIK. Här förväntade sig de flesta supportrar en överkörning, tre friska poäng, och påbörjad resa mot toppen av tabellen...

match 12

Denna tillställning blev en medioker historia. AIK var precis så dåliga som vi förväntat oss men dessvärre var vi ännu sämre! All spel var som bortblåst. Inget fungerade. Det var kollaps modell fundamental. Visst kämpade, åkte, och slet alla spelare förtvivlat men det hjälpte föga. Förlust med 1-2 mot ett enormt skadedrabbat AIK var inte vad som behövdes..

(Prestation: 40%)

- Nu brakade det loss ordentligt i supporterleden. Överallt i sociala medier, olika forum, fälldes hätska kommentarer om spelare, tränare, sportchef och fan och hans moster. Nu var det kokta fläsket stekt. Nu krävdes huvudens avgång. Och vad händer då?

match 13 - 16

Vi möter i tur och ordning Björklöven(b), Vita Hästen(b), Södertälje(h) och Asplöven(b). Vi vinner alla fyra! Vi öser in 18 mål framåt och släpper endast in 5! Förklaring på det, tack!

(Prestation: 70 - 90%)

- På vägen fram till dessa fyra matcher har det hänt en del i spelartruppen. Erik Andersson, Jonte Berg och Stefan Gråhns har kommit in i truppen. McGrath och Fornataro har ställts åt sidan. Laget har plötsligt ändrat lite karaktär. Fått in två tydliga rollspelare i Jonte Berg och Stefan Gråhns och ett mer oskrivet kort i Erik Andersson. En förändring som tydligen fått laget att fungera, över en natt!

Tack vare denna fina matchsvit återkommer lugnet i de flesta lägren. Det åtgärdspaket som signalerats av styrelsen tycks ha fungerat. Sportchefen klargör att man har för avsikt att släppa iväg McGrath och Fornataro. Många är nöjda. Den stora frågan är dock om denna framgångssaga kan fortsätta eller om det kommer ett abrupt stopp?

match 17

Match borta mot Oskarshamn. Återträff med McGrath som nu spelar sin andra match för IKO efter klubbytet. Det fina offensiva spel som laget briljerat med de senaste fyra omgångarna är kvar. IKO får mesta tiden ägna sig åt att försvara eget mål eller sitta på botbänken. Vi äger spelet i ca:50 minuter av matchen. Problemet är bara att IKO gör målen! Trots mycket bra spel åker vi dit på några fatala individuella misstag och IKO vinner med 4-1. Tack och go´natt!

(Prestation: 80%)

match 18

Match hemma i ABB Arena mot Timrå och chans till att snabbt komma upp på vinnarspåret igen. Så var tanken. Däremot var inte utförandet i paritet med tanken. Det blir en ganska medelmåttig och krampaktig tillställning där ett heroiskt kämpande Timrå lyckas hänga kvar i matchen och ta den till sudden efter 3-3 vid full tid. Den fart och fläkt som visats upp i tidigare fem omgångar var denna gång inte skönjbar. Det såg mer stelt och ansträngt ut. Jobbigt, helt enkelt. Vi vinner till slut på straffar och två poäng känns trots allt bra med tanke på spelet.

(Prestation: 70%)

match 19

Svårt bortamatch mot Rögle. Redan från första nedsläpp sätter hemmalaget fart och sköljer över oss. Trots rätt stor Rögledominans endast 0-1 i bagaget efter första perioden. I den andra perioden går vi ifatt till 1-1 bara för att omedelbart fumla med pucken och bjuda in Rögle till att göra 2-1. I den tredje perioden ger vi Rögle chansen att göra 3-1 och matchen är stängd, avgjord, förlorad. Då inträffar det märkliga, undret, om man så vill. Vi lyckas reducera, kvittera, ta matchen till sudden, och där vinna. Tre raka mål av Dustin Johner. Trots denna fenomenala vändning var spelet över sextio minuter inte mycket att hurra för.

(Prestation: 60%)

match 19

Sista matchen innan ett längre uppehåll. Frågan var: - Upp eller ned? Efter matchen måste jag tyvärr konstatera att lagets nedåtgående spiral de senaste omgångarna fortsatte. Ett defensivt spelande Mora kunde hålla emot och till sist vinna matchen. Detta trots att vi hade flera chanser att avgöra matchen till egen fördel i powerplay. Den enda spelform där vi kunde hota i denna gång. I allt övrigt såg det väldigt tungt ut, lagmässigt. Förlust med 1-2.

(Prestation: 50%)

Min reflektion är att lagets prestation dessa första tjugo omgångar varit av karaktären "berg-och-dal-bana" med en pik omgång 13 - 18. Sex omgångar där laget höll tillräckligt hög nivå för att kunna påverka matchutgången av egen kraft.

Därefter upplever jag en oroande tendens där vi faller i form och spelstyrka från omgång 17 - 20. Fyra matcher i följd där vi ser allt mer trötta och slitna ut. Där vi blir allt mer beroende av ett fungerande powerplay samt att några spetsspelare klarar av att leverera.

Kan man tolka detta som att nytillskottet av tre spelare samt sidsteppning av två skapade en positiv känsla i laget som man kunde nyttja under några omgångar? Och sedan blev det vardag, igen...

Jag vet ärligt inte hur man ska tolka dessa tjugo omgångar som vi spelat. Det enda jag vet, med säkerhet, är att vi just nu är för dåliga för att göra anspråk på att vara med och slåss om en topplacering i Hockeyallsvenskan....

Vad tycker, tror, du?