Två halvdana insatser = fyra poäng!

Tycker domarna skötte sig bra mot Rögle!

Västerås - Timrå 4-3(straffar)

Rögle - Västerås 3-4(sudden)

Nu kanske jag är lite njugg i mitt omdöme av lagets senaste två matcher men vill trots detta peka på det faktum att vi spelade inte speciellt övertygande hemma mot Timrå eller på bortaplan mot Rögle. Det var som om laget stannat upp ett ögonblick i den process som ska leda mot än bättre prestationer i en nära framtid.

Enligt mitt sätt att se på saker och ting anser jag att vi spelade betydligt bättre borta mot Oskarshamn än vi gjort i de två efterföljande matcherna mot Timrå och Rögle. Kanske tog den förlusten ett litet punggrepp på våra spelare. Blev de månne lite oroade över att den fina offensiven gav så skral utdelning och istället de egna misstagen bäddade för Oskarshamnsseger? Vågade man inte kliva fram lika rejält och resolut mot Timrå som mot IKO av den anledningen? 

Vad vet jag? Inte mycket, men det har aldrig hindrat mig från att spekulera. Om vi spelade lite sämre än tidigare mot Timrå, där vi trots allt lyckades vinna på straffar, så sjönk vi tillbaka ännu ett snäpp borta mot Rögle. Långa stunder hade vi verkliga problem att stoppa tunga, snabba, och aggressiva attacker från Rögles forwards. När vi dessutom, återigen, lyckades bjuda på några mål kändes det definitivt som om poängen skulle utebli i den matchen.

Men, under över alla under! När mörkret lägrade sig som en våt filt över Gulsvart hände det osannolika! Vi fick luft, energi, tro, hopp, narkos, på något underligt sätt och lyckades pilla in en reducering till 2-3 genom Dustin Johner och liket sprattlade till. Knappt minuten senare hade samma man, Dustin Johner, styrt in ännu ett mål i kassen och 3-3 i en match som varit förlorad sedan länge! Och se på fan. I sudden hängde lyckans fe över axeln på Johner som lyckas peta in 4-3 någon tiondels sekund innan slutsignalen!

Jubel i alla buskar och hattar av för Dustin Johner. Men, handen på hjärtat, vi var egentligen inte värda ens en poäng i matchen sett till spelet i cirka 57 minuter! Detta kommer givetvis inte alla hålla med om och ni har min respekt. Vi tycker alla olika. Men jag anser att vi inte var riktigt nära att störa Rögle fram till det makalöst osannolika slutet.

- Om detta berodde på att Gulsvart gått ned sig några snäpp eller om det var Rögle som var riktigt bra kan jag inte riktigt sätta fingret på. 

Det jag tar med mig mest från de senaste två matcherna är trots allt lagets moral. Viljan att inte ge upp. Att ta nästa byte, kämpa på, försöka, och till slut få utdelning. Underbart. Mot Timrå var vi flera gånger på väg att ta greppet, få momentum, men tappade omedelbart taget. Timrå bjöds in i matchen gång på gång.

Mot Rögle var det lite av samma visa. Efter en anständig andraperiod där vi verkligen försökte offensivt lyckades vi kvittera bara för att något ögonblick senare bjuda in Rögle till att göra ett nytt ledningsmål. Det tar både på psyket och krafterna att få den typen av mål i arslet. Lite som ett hammarslag i nacken, typ. Förstå då den psykologiska smällen då vi i början av tredje perioden bjöd Rögle på deras 3-1 mål! Spiken i kistan, trodde jag.

Min summering:

- Vi spelade inte övertygande mot Timrå eller Rögle. Spelet har gått lite i stå. Det som såg så lekande lätt och naturligt ut mot SSK hemma och Asplöven borta fanns inte på plats. Jag tror detta skeende är fullständigt naturligt. Under en lång processtid kommer det ibland lite bakslag. Det viktiga är dock att laget ständigt utvecklas. Att spelarna lär av sina misstag. Jämför jag hur laget uppträder nu mot för någon månad sedan så är det en otrolig skillnad, på ett positivt sätt. Det ser faktiskt inte alls dumt ut, om jag tänker efter:)

I mitt nästa inlägg ska jag ge mig på att dela ut spelarbetyg för de matcher som spelats!

Ses i ABB Arena - Mora!