Gult eller svart - supportrar rasar....

Det kan inte undgått någon som håller på Västerås i ishockey att det under en längre tid ältats om vilken tröjfärg som bäst representerar föreningen. Under de senaste säsongerna har vi spelat i gult, svart och vitt. Vi har växlat tröjfärg hemma mot borta och omvänt. Under förra säsongen fastnade vi i den gula tröjan. En praktisk färg ur det perspektivet att man kan använda den både som hemma och bortaställ. 

Till denna säsong har det åter bestämts att vi ska lira i gul matchtröja. Om detta även gäller på bortaplan har jag inte fått grepp om då det även finns en svart tröja att tillgå. Men, gult är huvudspåret.

Själv tycker jag svart är maffigare, mer macho, samt snyggare. Det ser lite mer styggt ut. Lite farligare. Spelarna tycks växa i svart. Se större ut. Men nu är det gult som gäller. 

Gult å andra sidan är en signalfärg. Den påkallar uppmärksamhet. Kräver vår sinnesnärvaro. Varnar för eventuell fara. Men samtidigt, gult är även ett urinprov. Nu finns det dock en massa nyanser av gult. Pissgult, är en. Sedan finns det gult som solen, och det är ju vackert(även om solen inte är gul). Gult som maskrosor. Det vet vi alla hur uppskattade dessa blomster är.

Med svart är det lite enklare. Finns bara en nyans. Lätt att välja, typ.

Men, nu är det faktiskt inte det faktum att vi spelar i gult som rör upp mest känslor hos supportrar. Nej, det är istället på det sätt som föreningen valt att torgföra sitt val av färg på matchtröja. Det pratas om att skapa en "gul vägg" på Södra stå. En gul vägg av skränande supportrar som ger sitt älskade Gulsvart sitt fulla stöd. 

Den tanken är vacker, på sitt sätt. Men det är här det blivit lite galet. Något har hamnat i otakt. Vad jag förstår är det vår nytillträdde VD, Mats Brokvist, som ligger bakom det hela. I lokaltidningen, VLT, kan man läsa om hans tankar kring gula tröjor och en supportervägg. Som exempel pekar han på Dortmund i Tyska fotbollsligan...

Den gula väggen

Själv ger jag honom rätt i tanken. Det skulle var häftigt med en färg som avviker på läktaren. Så att klacken verkligen syns! Så att spelarna ser sina supportrar. Så att övrig publik ser. I tanken att skapa mer atmosfär, tryck, stämning, så är jag med på tåget.

Men så har vi de mest motspänstiga(supportrar) som ser allt snack om matchtröjor som "Bolli-bompa". Något som bara Leksingar håller på med. De går just nu omkring i taket och är vreda och vrånga. På #Twitter har jag tagit del av deras tankar kring "den gula väggen" och de är inte glada. Inte glada alls. De tycker att Mats har trampat i klaveret, skitit i det blå skåpet, och rent allmänt är både dum och dryg. Komma här och komma, VA!

- Själv tycker jag som redan tidigare skrivits att svart är en fräckare färg!

Kunde detta hanterats annorlunda? Kunde Mats ha gjort lite annorlunda innan han sjösatte denna dröm om den gul väggen? Först och främst erkänner jag att det är lite fräckt med en chef som vågar sticka ut hakan lite. Ta ut svängarna. Med tanke på våra sportsliga resultat de senaste två decennierna kanske det är just vad föreningen behöver. En avig jävel som går lite mot strömmen. En visionär, helt enkelt!

När jag nu lyssnat av vad många supportrar tycker i detta ärende inser jag att det kunde gjorts lite annorlunda. I en tid då förtroendet ännu inte fullt ut är återställt mellan föreningsledare och supportrar hade det varit av godo med en diskussion i frågan, först. Mats hade kunnat bjuda in Supporterklubben, försökt förankra sin ide, bolla frågan. Supporterklubben kunde sedan stämt av med sina medlemmar hur de tyckt i frågan. Det är nämligen mer känsligt detta med klubbfärg än vad många vill tro. Klubbfärgen är identiteten som talar om vilka vi är. Vad vi står för. Vad vi vill, etc. 

- Vad Mats troligen inte är medveten om är det motstånd som finns bland många av våra supportrar att bära matchtröjor överhuvudtaget! (Se ovan med Leksand och Bolli-Bompa!)

(Som vanligt vet inte jag vad som försiggått bakom kulisserna men spekulera är jag bra på)

Nåväl. Det är väldigt tråkigt att vi så här dagarna innan hemmapremiären har hamnat i en "konflikt " rörande färgen på våra matchtröjor. Det är piss, helt enkelt. Piss-gult!

Nog om detta.... 

Öppet brev från oss supportrar till spelare, ledare, tränare, i Gulsvart

Tänkte försöka formulera några meningar från oss supportrar till spelare, ledare och tränare i VIK Hockey. Ja, jag vet att det kan upplevas förmätet att just jag, av alla, gör mig till talesman för alla andra som älskar VIK Hockey. Men nu är det som så att jag har en blogg som läses av både supportrar, ledare, tränare och spelare. Den får helt enkelt fungera som plattform för de tankar jag nu tänker formulera.

Till spelare,ledare, tränare, och andra ansvariga i VIK Hockey:

- Vi står nu tillsammans inför den tuffaste utmaningen sedan föreningen tvingades genomlida sin konkurs för knappt 17 år sedan. En konkurs som närmast var ofrånkomlig efter år av vankelmod och misskötsel. 

- Denna säsong hängde på en ytterst skör tråd. En lyckad rekonstruktion gav nytt hopp. En rekonstruktion vars framgång till stor del byggde på privatpersoners enorma engagemang vid sidan av traditionella sponsorer. Med privatpersoner menar jag supportrar som grävde djupt i sin egen börs för att på bästa sätt vara med och bidra ekonomiskt i syfte att rädda sin förening. Förutom det fanns det supportrar som närmast vigde sitt liv till att på alla tänkbara sätt hitta vägar till stärka föreningens ekonomi. Hundratals, kanske tusentals, timmar lades ned för att rädda föreningen. Rädda framtiden. 

- Även under innevarande säsong har supportrar visat sin kärlek till föreningen genom nya insamlingar. Den senaste under namnet #ByggaVIK. Pengar som skulle ge föreningen möjlighet att spetsa truppen inför eventuellt kvalspel. 

- Som supporterar har vi den största respekt för de förutsättningar som fanns inför denna säsong. En säsong som till stor del var vikt till att överleva. En mellansäsong. En säsong till att slicka såren för att därefter ta ett omtag. Inför säsongen 2017/18 skulle det återigen finnas utrymme för att bygga en mer slagkraftig spelartrupp.

- Som supportrar förväntar vi oss att varje spelare som iklär sig vårt matchställ alltid ger 100% för sin förening, för supportrar, för alla som gör anspråk på VIK Hockey som sitt lag. En kravspecifikation som är ytterst relevant och inte ett dugg oskälig.

- Den insats som laget visade upp senast mot Troja är ur det perspektivet ett stort hån mot alla oss som i match efter match, säsong efter säsong, stöttat både ekonomiskt och från läktarplats. Ett pungslag rakt i solarplexus, om jag måste förtydliga.

- Under hela säsongen upplever jag att vi supportrar från läktarplats har gjort ett gediget arbete för att stötta laget i både med och motgång. Någonstans känns det nu som att det är pay-back-time. Det är hög tid nu att laget, spelarna, tränarna, ger tillbaka lite av all den kärlek de trots allt åtnjutit av sina supportrar denna säsong.

Avslutningsvis hänvisar jag till det Stefan Gråhns uttryckte tidigare under säsongen: - Vill du inte spela i Gulsvart är det bara att - dra!

Tack för kaffet!

Vibbar av Titanic och lite om supportrar....

Det var en gång ett skepp....

Västerås - Troja 1-4

Man kan börja detta inlägg på lite olika sätt. Använda okvädinsord, som exempel. Tillskriva spelare alla möjliga och omöjliga invektiv. På Gurkburken är detta legio. Att hänga ut enskilda spelare och tillskriva dessa alla möjliga diagnoser som förklaring till dåliga insatser.  Låt mig ge ett litet exempel på detta:

På andra social medier, som Twitter, hittade jag andra exempel på supportrars besvikelse men på ett mer balanserat sätt:

Naturligtvis måste man som supporter få vädra ut sin besvikelse och lika naturligt kritisera spelare, laget, tränaren, sportchefen, det hör till. Däremot anser jag att man förbrukat sitt mandat som supporter när man ger sig på spelarna på ett mer privat plan. Döm gärna prestation men låt för i helvetet bli att gå till personangrepp! Ska det vara så svårt att förstå? Utöver det är jag rätt less på supportrar som envisas med att hålla fast vi det förgångna. Att älta skuldbördan bakåt i tiden hjälper inte ett dugg i nutid. Det är spelarna, ledarna, tränarna, sportchefer, i dagens VIK Hockey som försatt oss i den situation vi upplever nu. Det är samma spelare, ledare, tränare, sportchefer, som ska ta oss igenom och ut ur detta prekära läge. Detta tillsammans med alla oss supportrar som verkligen älskar Gulsvart oavsett prestation och utsatthet. 

För den som ännu inte begripit spelreglerna i lagsport kan jag upplysa lite om detta med några enkla rader. Det gäller att prestera över tid. Det gäller att vinna matcher. Det gäller att samla poäng. Gör man inte det hamnar man i problem, trubbel, elände. Vi gick in i årets seriespel med ungefär samma förutsättningar som flertalet andra föreningar i HockeyAllsvenskan. Vi kan utan vidare konstatera att vi inte lyckats förvalta vårt pund, våra möjligheter. Detta händer några lag varje säsong. Denna säsong blev det vår tur, eller otur.

Istället för att älta det som vi fått genomlida denna säsong(och tidigare säsonger) är det bara att hissa upp brallorna och gilla läget: 

- Vi var för dåliga för att klara nytt kontrakt utan kvalspel. Check!

- Vi har nu fått en andra chans att klara nytt kontakt i HockeyAllsvenskan. Check!

- Vi har börjat det negativa kvalspelet dåligt. Check!

- Vi har åtta omgångar kvar i kvalspelet innan vårt öde(!) är beseglat. Check!

- Vi har ännu inte förlorat vår status som lag i HockeyAllsvenskan. Check!

- Man kan nu välja att stötta sitt lag, eller, skita i det hela. Check!

Jag vet vad jag kommer göra, oavsett. Alla som vill kalla sig för "riktiga" supportrar kommer givetvis fortsatt stötta och tro på laget. Detta trots att många av oss, med all rätt, visar frustration och ilska när laget underpresterar. 

Vi ses i Huddinge!

Det var bättre supportrar förr...

Den optimale supportern

Nej, det var bättre förr. Förr är den tid då det var bättre. Om inte förr. Det är lätt att hänge sig till subtila tillbakablickar som är lika substanslösa som en engelsk Yorkshire-pudding. Man minns helt enkelt vad man vill minnas. Minnet är fiffigt på så sätt. En sorts reprismaskin som återskapar en verklighet som egentligen inte fanns. Men som man minns som om den fanns. Hänger ni med? 

Lite som när man drömmer sig tillbaka till sina barndoms somrar. Då sken solen, alltid. Då var man lycklig, varje dag. Naturligtvis en minnesbild värd att moderera och revidera om det inte vore för att vår hjärna har den egenheten att blanda ihop korten. Detta gör den, hjärnan alltså, i någon form av omtanke. Den lindar in det onda, det fula, det tråkiga, i lite tyll och bomull och genast framstår det som var då som både oskuldsfullt och ljuvligt. Livet lekte helt enkelt, förr.

Minnet är med andra ord inte mycket att lite till. Men då minnet är den enda källa vi har till vårt eget förflutna envisas jag fortsättningsvis med att hävda samma tes: - Det var bättre förr!

Ta bara detta med våra möten mot BIK Karlskoga, före detta Bofors, före detta Bobcats, etc. Trots att jag vet att minnet sviker mig vill jag minnas att det var hetare förr. Att det var mer knogar i luften, fler handskar kastade, argare spelare, galnare supportrar, eldigare tränare, än vad det är nu. Det var knallskott från läktare, fylla och näsblod, stenade bussar, hatiska läktarramsor, nidfulla banderoller. Det var helt enkelt fest. Fest på gräsrotsnivå. Feta arbetargrabbar med byxhäng och prilla käckt på svaj under sprucken överläpp. Det var grabbarna från verkstaden, från gruvorna, från golvet på ASEA som stod på läktaren och hängav sig. Det var helt enkelt det enkla folket. Den breda massans företrädare. 

Nu för tiden, innan det var bättre förr, är supportrar annorlunda. De jobbar i serviceminded-yrken, går omkring i flotta märkeskläder, och zippar på Kaffe latte. De är välutbildade, kan skriva flerstaviga ord, vet skillnad på presens och presenning, dricker fin-öl, och uttrycker sig välartikulerat. Man tar sig för pannan. Vart är sporten på väg? 

Min tes är enkel. In med med mer lågpannade supportrar. Då blir det fart på läktaren och matchen. Se gärna engelsk fotboll där den genomsnittlige supportern uppvisar en IQ som knappt överstiger kragnumret. Där kan vi snacka om tryck och stämning! Om de dessutom, likt den grekiska mytologins cykloper, är enögda, fulländas bilden. Enögdhet är en supporters bästa attribut.

Se där hur mina tankar vandrar en vanligt torsdagskväll. 

Nu kör vi över BIK Karlskoga!

Sluta klanka på truppen - stötta laget istället!

Ligger lite lågt med skrivandet för stunden. Än är det försäsong. Än behövs varken yxor slipas eller huvuden rulla. Än mindre behöver någon avgå. Vi har lirat fyra matcher. BIK Karlskoga, Salavat, Leksand och Almtuna har stått för motståndet. Vi, liksom alla andra lag, kör tung försäsongsträning. Många pass om dagen blir det. Ryktas om att vi själva dyngar på med tre pass om dagen för närvarande. 

Under en försäsong bygger man på, letar, funderar, testar och söker. Nya spelare ska visa sig passa in. Gamla spelare ska styra upp. Formationer ska formeras. Utrustning ska provas ut, finjusteras, och ratas. Kort sagt en himla massa variabler och detaljer som måste ordnas. 

Allt är med andra ord som vanligt denna försäsong. Men, vänta lite nu. Så är det inte! Det är inte alls som vanligt denna försäsong. Bara för några ynka månader sedan stod föreningen på randen till degradering. Till konkurs! Har detta faktum redan glömts bort, förträngts, från delar av lagets supportrar?

Läser nämligen på sociala medier att det riktas missnöje mot vår trupp. Den är för tunn, för vek, för uddlös, för dålig på alla sätt och vis. Det ropas om fler spelare, spets, in till laget. Två backar och två forwards, som exempel. Men för i helvetet, säger jag. Stopp, bromsa upp lite, tänk efter. Besinna eder!

- Det finns inte ekonomiskt utrymme att värva spets som tidigare säsonger. Ska det vara så förbaskat svårt att förstå?

Hur kul är det för vår trupp, våra spelare, som  har för avsikt att bära laget denna säsong att redan nu behöva bli utdömda. Utdömda innan det ens börjat spelas om poäng? Jag tar mig för pannan. Jag häpnar. Jag tycker det är skamligt, helt enkelt. 

- Vi visste om förutsättningarna inför denna säsong. Alla visste det. Det var ingen hemlighet. Vårt lag skulle byggas utifrån andra grunder och värderingar. Det skulle satsas mer på egna produkter och lovande spelare från lägre divisioner. Det gällde att rätta munnen efter verkligheten. Vad är det som år så svårt att fatta och ta till sig?

Jag blir alltid lika förvånad över den naivitet som tycks råda hos vissa. Bara för att vi lever och bor i en förhållandevis stor stad finns det inga som helst garantier att sponsorer ska dyka upp och kasta pengar in i föreningen. Speciellt inte in i en förening som på ett flagrant sätt misskött sin ekonomi! 

Naturligtvis önskar även jag att det funnits en annan ekonomisk verklighet för vår föreningen men jag har förlikat mig med verkligheten. Vi är fattiga men ska samtidigt vara oerhört tacksamma över att finnas till. Genom att vi finns till realiseras även chansen till viss sportslig framgång. Låt oss därför, gemensamt, gå in i denna säsong med ambition att stötta vårt lag, alla våra spelare. Ett rejält publikt stöd kan vara just den faktor som får vårt "usla lag" att växla upp och göra oss alla stolta och glada.

Så tycker jag...

Oskarshamn - en fasa

Det bästa med Oskarshamn - Rasmus Olheden!

Så kan man faktiskt påbörja ett inlägg. Tänker på min rubriksättning. "Oskarshamn - en fasa". Visserligen är det mina egna tankar som jag torgför i denna Blogg men jag törs nästan säga att denna rubricering stämmer med vad många Västeråsare känner inför våra möten i hockeyallsvenskan. Oskarshamn har oftast varit en svårknäckt nöt för vårt kära Gulsvart. Stora, tunga, obändiga, dryga, jobbiga, fula, starka, tråkiga, är epitet som vi gärna velat tillskriva detta ishockeylag. Mycket beroende på våra uppenbara problem att betvinga och besegra Kalmars läns stolthet! 

Jag minns med vämjelse och fasa våra möten i förkvalet säsongen 2011/12. Där hade vi Västeråsare räknat in två bekväma segrar men vi vet alla hur det slutade. Två tunga förluster och drömmen om spel i kvalserien stannande ännu en gång vid just en dröm.

Oskarshamn är ett lag att frukta även denna säsong. Med sin karismatiske tränare Fredrik Söderström som skeppare finns det en viss risk för att årets IKO hittar rätt, äntligen. Åtminstone ur deras eget perspektiv. Själv ser jag mer än gärna att skutan IKO genast går på grund och blir stående med slaka segel fram till jul. 

- Oskarshamn, för övrigt, en  liten "håla" med knappt 28 tusen invånare. Inte ska de väl kunna vara med och tävla mot oss från storstäderna?

Finns det då inget gott att säga om IKO ur ett Västeråsperspektiv. Här måste nu undertecknad rannsaka sig själv ordentligt. Något gott? Jo, det finns en koppling till IKO som är positiv ur ett gurkiskt perspektiv: Rasmuns Olheden! Honom minns man med glädje och speciellt skäggväxten. Rasmus kamperade ihop med Stefan "Stiffen" Holmgren och bildade en ytterligt effektiv defensiv formation. Under säsongen 2007/8 var bägge dessutom beklädda med rejäla skägg! Rasmus Olheden var en riktig slitvarg som gladde många Gulsvarta hjärtan med sitt uppoffrande spel.

Självklart måste man även lyfta fram Fredrik Söderström! Tränaren, ordkonstnären, Leksingen, #twitterkungen, och vinälskaren(!). Med en sådan ledare har man nog inte tråkigt långa stunder i taget...

Jag har själv högt ställda förväntningar på IKO denna säsong. Inte så att jag unnar dem framgång, nej nej, så är det inte. Däremot höjer jag ett varningens finger för laget, föreningen, som kanske, kanske, gör hela resan fram till spel i kvalserien denna säsong.

Nu överlåter jag till Tobias Karlsson, hängiven supporter till IKO, att berätta lite mer. Som vanligt skickade jag iväg några frågor och här kommer nu svaren på dessa:

Lite bakgrund först. Varför håller du på Oskarshamn?

Till att börja med är jag född och uppväxt i Oskarshamn, en stad jag nu även flyttat tillbaka till efter fyra år på bortaplan. Men jag såg min första match med IKO den 23 januari 1993 och har inte missat många sedan dess. 

Hur aktiv är du som supporter?

Jag var med att starta upp den nya supporterföreningen, Blue Front Support, 2010 vilket gör att jag jobbar aktivt med supporterkulturen nästan dagligen. På matcherna står jag självklart i klackkärnan och åker runt på bortamatcher så fort tillfälle ges. 

Ditt spontana intryck av årets trupp?

Jag har sett tre matcher hittills på försäsongen. Det är så klart jättesvårt att analysera spelet i sådana matcher men stundtals tycker jag dom bjudit på riktigt läckert spel samtidigt som det synts att man inte gått på helfart i alla lägen. På pappret har vi många spännande namn men jag tror vi håller ungefär samma nivå som förra året. Hoppet ligger i att få ordning på special teams så vi kanske kan klättra någon placering i tabellen på grund av det. 

Några spelare som du tror kommer bli särskilt viktiga?

Självklart är det viktigt att Soares kommer igång då man byggt stor del av laget kring just honom. Vi har några grovjobbare som alltid är viktiga i tighta matcher. Jag hoppas innerligt att Lidhammar kommer tillbaka från sin sjukdom så snart som möjligt då han var en av de ledande spelarna i slutet på förra säsongen. Victor Svensson kommer ges tillfälle att utvecklas i år och jag tror mycket på honom. 

Målvakterna, har ni två bra målvakter?

Ja det får man väl säga. I mina ögon skall Zajkowski vara den uttalade ettan både till kvalitet och erfarenhet men Sehlstedt är ett spännande namn som jag tror kommer få ett gäng matcher och göra det bra i år. Han är fortfarande ung och kommer vara en etablerad målvakt inom kort. 

Vad har du kunnat se i de träningsmatcher ni spelat?

I den första matchen jag såg (Rögle hemma) så tyckte jag man hade ett härligt passningsspel i offensiv zon och bra spel kring blålinjen och sarghörnen. Tyckte även man gjorde grymma powerplay inledningsvis men det föll bort lite senare. Det känns lite som man gått på hårt inledningsvis för att sedan ta av på farten då man tappat tvåmålsledningar mot såväl Rögle som KRIF och Visby. 

Kommer IKO kunna vara med och slåss om platserna i toppen?

Målsättningen är ju topp sju, allt utöver är bonus. Jag har svårt att se att vi ska vara topp tre, men är det någon gång så är det kanske i år då vi saknar självklara topplag som vi haft tidigare i Örebro och Leksand. Det är väldigt öppet om direktplatserna, i mina ögon är det sju lag som kan ta dem. 

Om du fick bestämma, vilken spelartyp/er skulle du då vilja komplettera laget med?

Tycker vi saknar någon riktigt bra offensiv back, lite som Sam Lofquist som vi tappade till Djurgården. Vi har Kristensen som säkert kan bli bra, jag har sett för lite av honom för att skapa mig en bra bild. Men en högerskjutande och offensiv back. 

Har Fredrik Söderström förmågan att forma ett lag som tar sig till KS?

Fredrik har ju visat två år på rad att han kunnat bygga starka lag av små medel, tillsammans med Roger Jönsson och Mikael Larsson så klart. Men absolut jag och alla andra Oskarshamnare har full tillit för Fredrik och jag tror absolut att årets trupp och tränarstab har kvalifikationerna som krävs för att nå till KS. Staden är redo för det, nu är det nio år sedan vi var där senast.

// Tobias Karlsson @tkabt06

Bloggen tackar Tobias för svaren och ser fram emot fyra, minst, tuffa drabbningar denna säsong våra lag emellan...

(Obs: Sedan Tobias svarat på dessa frågor har IKO spelat ytterligare några matcher)

-----

Han är snabb, den där Fredrik Söderström ‏@IKOsoderstrom:

@GurkOlle Haha, tack! Ser fram emot våra möten!
— Fredrik Söderström (@IKOsoderstrom) September 4, 2013

Här kan man för övrigt läsa vad ovan nämnde tränare har för tankar om kommande säsong: Länk!
-------

Träningsmatcher Oskarshamn:

9/8 Troja borta 

14/8 Rögle hemma

17/8 Karlskrona (cup i Kallinge)

18/8 Placeringsmatch (cup i Kallinge)

28/8 Karlskrona hemma

3/9 Troja (matchen spelas i Kalmar)

6/9 Mörrum hemma

Inför AIK!

Stöd AIK DAM-Hockey

Så kommer den förste, av en lång rad skribenter, från våra motståndarlag insmygande på GurkOlles blogg. Iofs är de alla inbjudna men i alla fall. Denne skribent representerar på många sätt alla de passionerade ishockeysupportrar som finns runt om i vårt avlånga land. Nu kanske just denne skribent, @BlackBoris är lite av en ytterlighet. Precist som mig gillar han att "snacka" och göra det i olika former och på olika forum. Våra vägar korsades på något underligt för ett par säsonger sedan och ännu snubblar vi på varandra, titt som tätt, och utbyter tankar och funderingar om vår gemensamma passion - ishockey. 

Våra lag, AIK och Västerås, möts som bekant nu på lördag. Själv är jag väldigt spänd inför den matchen. AIK har varit på is lite längre än oss och har redan hunnit med att spela sin första träningsmatch när detta skrivs. Visserligen förlorade de borta mot Örebro med 2-4 men enligt de flesta "Gnagare" berodde det till lika delar på en partisk(blind) domare som otur. Egentligen var AIK bättre på allt...

Jag vågar mig inte på något förhandstips till denna match. Trots allt har vi ett lag som knappt hunnit träna tillsammans på is ännu. Det finns en viss risk för kalabalik på många sätt. Har t e x Giancarlo Iuorio fått ordning på sina skridskor? Har målvakts-Fransson fått alla sina skydd? Har Jocke Fagervall den blekaste aning om hur formationerna ska se ut?

Tror helt enkel vi får ta denna match för vad den är. En träningsmatch där många pusselbitar är långt ifrån på plats. Men nu allt ljus på min gäst @BlackBoris.

------ 

Här kommer min intervju med personen ifråga:

Lite om bakgrund. Som stockholmare finns det fler lag att välja på. Varför blev det Gnaget?

- Jag är väluppfostrad helt enkelt. Farsan tog mig tidigt till Hovet och sa: ”Jag ska lära dig allt jag kan om hockey.” Morsan ryckte på axlarna och sa: ”Nåja, det går väl ganska fort.” Inte kunde hon veta där och då (vi snackar 80-talet, det ljuva) att farsan och jag skulle kampera ihop på Hovet så sent som hösten 2013. (Jo, vi är faktiskt bänkgrannar än idag.) Farsan lärde mig att älska spelet, stämningen, kaffet och mazarinen. Framförallt lärde han mig att älska AIK. Min fyra år äldre bror bidrog också, på sitt sätt. När andra bröder drömde om att slåss mot Tengil var vi Bröderna Gnagarhjärta vs Håkan Södergren. Vi såg ljuset.

Hur länge har du följt AIK?

- Så länge jag kan minnas. Redan som fem-sexåring var jag Per-Erik Eklund på gården i Akalla. Jag har sparat de flesta av mina böcker och skrivhäften från lågstadiet och kan ärligt säga att de alla är pyntade med världens tre vackraste bokstäver.

Är det bara ishockey som gäller?

- Nej, fotbollen är i princip lika viktig. Dock var det hockeyn som först fick mig att bli gnagare. Därför ligger den mig kanske en smula mer varmt om hjärtat. Men det där har å andra sidan gått i perioder. Jag är lika hemma på Råsunda, förlåt Friends, som på Hovet. För att inte tala om på Ritorp, där AIK:s hockeydamer spelar sina hemmamatcher. För er som inte följer damhockey kan jag varmt rekommendera att ge Riksserien en chans. Mitt liv som gnagare och hockeyälskare blev både rikare och roligare sedan jag började följa AIK Dam.

Vad tror du om årets AIK-lagbygge?

- Jag är skeptisk men hoppfull. Forwardsuppsättningen ser okej för att inte säga lovande ut. Det som oroar mig är back- och målvaktssidan. Förhoppningsvis kommer det in en offensiv AHL-back med potential att bli lagets ledande PP-back. Förhoppningsvis lever Derek Joslin upp till de högt ställda förväntningarna. Förhoppningsvis blir Daniel Larsson mer stabil i sitt målvaktsspel. Men jag är som sagt orolig. Mot bakgrund av klubbens svaga ekonomi och de svårigheter som denna medför vad gäller rekryteringen av skickliga hockeyspelare är jag ändå hyfsat nöjd. Jag tror och hoppas att AIK minst kniper tiondeplatsen.

Finns det någon ny ”Broc Little” i laget?
- Ja. Marcus Nilsson från BIK Karlskoga har alla förutsättningar att fylla luckan efter Little. Jag tror att han kommer att göra det med råge. Jag sticker ut hakan och hävdar att Nilsson gör minst 47 poäng (med andra ord minst en pinne mer än Broc gjorde förra säsongen).

Om jag säger ”AIK åker ur i år”, vad svarar du då?

- Att Skellefteå heter Skellefteå och att det förvisso vore trevligt att se dem i kvalserien men att de knappast hamnar där, än mindre åker ur. Chansen att detta skulle hända är ungefär lika stor som att Djurgården skulle gå upp. Det händer inte.

Vad förväntar du dig av den första träningsmatchen? (Mot Västerås)

- För det första förväntar jag mig att det blir den andra träningsmatchen. Om inte har jag åkt till Örebro helt i onödan tre dagar tidigare. För det andra förväntar jag mig att AIK vinner komfortabelt. Västerås kommer, om jag är korrekt underrättad, till Märsta med blott ett litet antal ispass i benen. AIK gick på tidigare och borde rimligtvis vara bättre förberedda för match. Detta i kombination med att AIK har ett i grunden mycket bättre lag än allsvenska Västerås ska naturligtvis märkas. Jag tippar ödmjukt 7-1 till AIK.

Vilket lag är roligast att vinna mot i Elitserien(SHL)?

- Oj, svårt att säga. På den tiden Djurgården spelade i Elitserien var svaret enkelt. Nu vete fan. Leksand kanske? Eller Växjö… Hm, Skellefteå är också rätt sköna att besegra. För att inte tala om Färjestad. Nä, du ser, jag har inget bra svar att ge dig. Det är skönt att vinna, oavsett motstånd. De får bli mitt tråkiga svar.

Vad tycker du om att ni får möta anrika Leksand igen?

- Det ser jag fram emot. Alltid spännande matcher med rejäl inramning, på gott och ont. För AIK är det, rent krasst, positivt att Leksand spelar i SHL. Det blir drag på matcherna och AIK får in betydligt mer pengar än när man möter t.ex. Rögle eller Timrå.

Örebro, har du någon koll på dem?

- Ja, det har jag. Ett antal nya spelare, varav ett par intressanta. Tror framförallt att de kommer ha stor nytta av rutinerade Tomas Skogs. Bästa nyförvärvet är annars Tina Thörner. Mentalt viktig för ett förmodat bottenlag. Jag har svårt att se Örebro undvika kvalserien.

Sist, och kanske viktigast: Vad tror du om vårt lagbygge?
- Suck. Ska jag behöva nedlåta mig till att kommentera ett lag som spelar i samma serie som Djurgården? Jag har noll koll faktiskt. Dan Dolme är skön dock. Stor, hård, reslig. Allt man kan begära av en kille med potential. Fem gurkor av fem.
Av: @BlackBoris


(Den bild och musikvideo som ingår i detta inlägg tar undertecknad inget som helst ansvar för. Det medföljde "paketet" så att säga. Men vad gör man inte för att få vänner?)

Krossa AIK!
Läs även: Intervju Kinisjärvi: ”Jag har tränat hårt på benstyrka och vi får ett bra lag mot AIK” på Vik Fan Central

Ingen rök utan - supportrar

Obligatorisk klädsel vid match?

AVD: Det är fint med lite rök...

Läs mer: