15 december 2016

Det var bättre supportrar förr...

Den optimale supportern


Nej, det var bättre förr. Förr är den tid då det var bättre. Om inte förr. Det är lätt att hänge sig till subtila tillbakablickar som är lika substanslösa som en engelsk Yorkshire-pudding. Man minns helt enkelt vad man vill minnas. Minnet är fiffigt på så sätt. En sorts reprismaskin som återskapar en verklighet som egentligen inte fanns. Men som man minns som om den fanns. Hänger ni med? 

Lite som när man drömmer sig tillbaka till sina barndoms somrar. Då sken solen, alltid. Då var man lycklig, varje dag. Naturligtvis en minnesbild värd att moderera och revidera om det inte vore för att vår hjärna har den egenheten att blanda ihop korten. Detta gör den, hjärnan alltså, i någon form av omtanke. Den lindar in det onda, det fula, det tråkiga, i lite tyll och bomull och genast framstår det som var då som både oskuldsfullt och ljuvligt. Livet lekte helt enkelt, förr.

Minnet är med andra ord inte mycket att lite till. Men då minnet är den enda källa vi har till vårt eget förflutna envisas jag fortsättningsvis med att hävda samma tes: - Det var bättre förr!

Ta bara detta med våra möten mot BIK Karlskoga, före detta Bofors, före detta Bobcats, etc. Trots att jag vet att minnet sviker mig vill jag minnas att det var hetare förr. Att det var mer knogar i luften, fler handskar kastade, argare spelare, galnare supportrar, eldigare tränare, än vad det är nu. Det var knallskott från läktare, fylla och näsblod, stenade bussar, hatiska läktarramsor, nidfulla banderoller. Det var helt enkelt fest. Fest på gräsrotsnivå. Feta arbetargrabbar med byxhäng och prilla käckt på svaj under sprucken överläpp. Det var grabbarna från verkstaden, från gruvorna, från golvet på ASEA som stod på läktaren och hängav sig. Det var helt enkelt det enkla folket. Den breda massans företrädare. 

Nu för tiden, innan det var bättre förr, är supportrar annorlunda. De jobbar i serviceminded-yrken, går omkring i flotta märkeskläder, och zippar på Kaffe latte. De är välutbildade, kan skriva flerstaviga ord, vet skillnad på presens och presenning, dricker fin-öl, och uttrycker sig välartikulerat. Man tar sig för pannan. Vart är sporten på väg? 

Min tes är enkel. In med med mer lågpannade supportrar. Då blir det fart på läktaren och matchen. Se gärna engelsk fotboll där den genomsnittlige supportern uppvisar en IQ som knappt överstiger kragnumret. Där kan vi snacka om tryck och stämning! Om de dessutom, likt den grekiska mytologins cykloper, är enögda, fulländas bilden. Enögdhet är en supporters bästa attribut.

Se där hur mina tankar vandrar en vanligt torsdagskväll. 

Nu kör vi över BIK Karlskoga!






2 kommentarer:

  1. Jag tror du beskriver BIK Karlskoga laget och publiken mer än den i Västerås, eller?

    SvaraRadera