Förlust mot SSK!

Västerås - SSK 1-2

Man vet inte riktigt vad man ska säga, skriva, eller tänka, efter matchen mot SSK. Det känns en aning modlöst. Hör möter vi ett lag som spelmässigt uppträder som ett riktigt bottenlag. Vi för matchen i långa perioder. Vi dominerar avsluten. Vi skapar den ena maffiga målchansen efter den andra. Men ingenting får vi med oss. SSK tycks mest nöjda med att överleva ute på isen. Att ta sig till och från avbytarbåset med hedern i behåll. Endast ett fåtal gånger fram till mitten av den tredje perioden lyckas SSK vaska fram någon målchans av större dignitet. Detta trots att vi själva drar på oss en mängd utvisningar. 

Känslan infann sig rätt snart att detta kommer barka åt helvetet. Kunde man inte få in trissan trots sju-åtta frilägen, ja då är det inte lätt att vinna någon match. 

När vi så äntligen, efter en kavalkad av missade målchanser, lyckas göra 1-0 via ett powerplay, ja då tänds hoppets lampa. När målet dessutom faller sent in i den tredje perioden känns det som att vi till slut ska kunna vinna en match på hemmaplan, igen. Det var liksom länge sedan sist.

Men då står vi för den stora genomklappningen? Istället för energi av vårt ledningsmål tycks hela laget drabbas av ett kollektivt stillestånd. Anledningen till detta är att SSK plötsligt börjar anfalla. De sätter full fart framåt. De kastar helt enkelt av sig livbälten och flytvästar och bara kör. Detta överrumplar tydligen oss fullständigt. Det kom tydligen som en överraskning att SSK faktiskt kunde spela offensivt. SSK radar upp chanser och är flera gånger om nära att kvittera. En kvittering som till slut kommer, helt logiskt, då SSK chansar med spel sex mot fem. 

Vi lyckades alltså dominera matchen ganska ordentligt i 52 minuter mot ett väldigt blekt SSK som släppte till den ena målchansen efter den andra. Fram till vårt ledningsmål hade SSK endast fått iväg två(2) avslut mot vårt eget mål i den tredje perioden. Två avslut! Efter vårt ledningsmål var det SSK som vann skotten med 8 mot 3 de sista sju minuterna av perioden. Snacka om scenförändring! 

Naturligtvis fanns det inte i spelarnas värld att vi skulle bli så oerhört passiva efter vårt ledningsmål. De ville nog annat. Men si så blev det inte. Och varför det blev som det blev istället för att det blev som man tänk det skulle bli, det vet nog ingen. 

- Att vi dessutom brände ett gyllne läge i sudden att avgöra till vår fördel, då vi fick spela powerplay, blev mest en naturlig följd av lagets tillfälliga förlamning. 

- Att vi sedan förlorade på straffar var så självklart att det var givet.

- Är det inte märkligt så det kan bli? 

- På de två senaste hemmamatcherna har vi gjort, hm, ett(1) mål!

Det känns ruttet att vi inte kunde vinna mot SSK. Anledningen är enkel. Vi var det bättre laget långa stunder men kunde inte förvalta vårt pund. Det är direkt illavarslande. Kan vi inte vinna mot ett lag som släpper till högoktaniga målchanser i parti och minut, hur i hela friden ska vi då lyckas mot bättre lag som inte bjuder på samma dukade bord?

Var är målskyttarna? Några av de avslut som togs i avgörande lägen var direkt dåliga. Närmast patetiskt usla. En sak om man tvingar målvakten att sträcka ut i sin fulla längd för att avvärja. En annan om man prickskjuter mitt i magen på densamme! Det kändes som om SSK kunde ställt in en kebab-kartong i målet. Våra avslut hade troligen stött på patrull även då.

Viss spelarkritik ämnar jag även framföra. Gäller en spelare. Ett mysterium till spelare. Jag pratar nu om Niklas Lihagen. Vad är det som händer? Mår inte karln bra? Är han inte fullt fysiskt kurant? En försäsong och inledningen av seriespelet där han var närmast dominant på isen. Vår bäste forward. Nu endast en blek skugga. 

Efterdyningar av matchen blev inte bättre av skaderapporter om Simon Karlsson och Henrik Lundberg. Simon fick sig en tryckare i ett sarghörn under sudden och blev liggande länge innan han tog sig av isen. Henrik Lundberg blev pååkt av Anton Holm och befaras fått en hjärnskakning, Om så är fallet blir han borta från spel ett bra tag. Samme Anton Holm som tacklade Simon Karlsson. Anton Holm som tidigare spelat i BIK Karlskoga. Samme Anton Holm som skickade in både kvitteringen till 1-1 samt satte avgörande målet i straffläggningen. Mycket Anton Holm blev det.