Nu fanns det lite jävlars anamma...

Västerås - Modo 3-1

I gårdagens inlägg skrev jag:

"Vi kan med andra ord inte matcha Modo när det gäller målskyttet, eller, spetsen offensivt. Vi kan troligen inte heller matcha Modo när det gäller målvaktsspelet då jag håller Hanses som en bättre målvakt än vår egen Dahlbom. Men jag har gärna fel i detta"

- Vad skönt att jag fick fel. Vi kunde visst matcha Modo när det gäller spetsen i avslut. Dessutom klev Dahlbom upp stort och vann målvaktsmatchen, om än med lite flax med stolpträffar!

"Vår enda chans, som jag ser det, är att vi är hetare än Modo. Att vi vill mer. Att vi verkligen vågar gå för fulla muggar. Och i sanning. Vad har vi för alternativ? Vid en förlust ligger vi hemska åtta poäng bakom Modo. Åtta poäng! Med en mer match spelad. Man kan få gallsten för mindre. Vi har nog inget annat alternativ än att vinna och ta tre poäng, som jag ser det"

- Vad härligt att laget anammade just den ingrediens som jag efterlyste. Vi var helt enkelt lite hetare, lite grinigare, lite mer bestämda, än Modo i kvällens match. Spelarna stod upp i varje situation, öga mot öga, och vek inte ned sig i en enda närkamp. De spelade exakt på gränsen. Och den som satte nivån, ribban, var Stefan Gråhns som i mina ögon gjorde en formidabel insats. 

Enligt en källa så gav Stefan Gråhns hela laget en riktig hårtork efter förlustmatchen borta mot Björklöven. Viktigt att någon kliver fram och markerar. 

Nu är det "bara" att ta med sig kvällens insats till nästa match. Och nästa.

Tack för kaffet, Gulsvart!