Mingel i kvadrat med VIK Hockey

Kick-off inför kvalspelet

Hastigt och lustigt blev jag inbjuden till en kick-off med VIK Hockey. Den som hade den goda smaken att bjuda med mig var Jimmie Andersson från VIK Support. En riktig hedersknyffel, med andra ord. Eller så ville han bara ha med någon som pratade. Vad vet jag. Oavsett detta blev det för mig en kväll fylld av underbara möten med kända, okända, och andra sorters människor. Med andra sorters människor tänker jag mig de som jag inte visste vilka de var innan jag fick hjälp med att identifiera dem. 

Det finns ett uppenbart problem när man ska  mingla med ett gäng hockeyspelare. Man vet fan inte vem som är vem när de inte har hjälm och matchtröja på sig. Somliga ser ut som skolpojkar, andra som busar, medan en och annan kan tas för telefonförsäljare. Då finns det en enkel grundregel. Man går fram, presenterar sig själv, och ställer frågan: - Vem är du då? Det brukar ordna sig med det. 

Sedan finns det självklart spelare som känns igen, omedelbart. Någon, Marcus Dahlbom, genom dialekt, andra som Johan Jonsson, genom klädval. Den sistnämnde var för kvällen iförd någon form av lusekofta med psykedeliskt mönster. Jag frågade om den var hemstickad men fick ett undvikande svar. Tror banne mig det är frugan hans som försöker göra business. Lansera eget klädmode i truppen, typ. Så kan det bli när man är född och uppvuxen i metropolen Skultuna. 

Mikael Frycklund hade mycket att berätta. Bidrog starkt till att jag kom absolut sist till maten. Pratade om "fel klubbval" som en annan golfspelare som ursäkt till det mesta. Vet inte vad jag ska tro. Men trevlig var han. 

Jonte Berg fortsatte att hävda att hans plötsliga målform berodde på ren oförmåga att flytta på sig när skott kommer. Varför jag osökt tänker på Emil i Lönneberga varje gång jag träffar Jonte tynger mig ännu. Men det är något Astrid Lindgrenskt över hans uppenbarelse. Han skulle passa som hand i handske i filmen Mio min Mio. Bara en känsla jag har.

Christopher Fish bleknade märkbart när vi tog varandra i hand. Han som utmanat mig på dubbel armbrytning. Först vänster sedan höger arm. Eller om det var tvärtom. Att jag utmanat honom. Ibland sviker minnet på ett bra sätt. Tycker han åt väldigt lite för att vara en så aggressiv spelare. Petade mest i maten, vill jag påstå. Barnportion, rent av. 

Vår nye VD, Mats Brokvist, gav ett redigt intryck. Tillsammans, framför buffén, drömde vi oss bägge tillbaka till den tid då Rocklunda var Skräcklunda. En gemensam nostalgitripp med doft av tacos, kan man säga. Fick en god känsla, människokännare som jag är. 

Någonstans innan jag kom fram till buffén han jag gå fram och presentera mig för Anton Mylläri. Tyckte jag var skyldig honom det. Senast, vid ABB Arena, när han satt och dinerade efter en träning upplevde jag att han blev närmast skrämd av min uppenbarelse. Nu, slätrakad och nyklippt, försökte jag göra ett bättre intryck. Gick inget vidare, tror jag. Han såg lika frågande ut denna gång. Ett kapitalt misslyckande, med andra ord.

Chris Langkow, Jimmie Jansson, Linus Svedlund, var några andra spelare som jag hann hälsa på innan jag styrde kosan mot utskänkningen. Pust, höll på att glömma Christer Brostedt. Vi pratade om väldigt mycket men glömde det viktigaste. Båtlivet. Fick även möjlighet att hälsa på vår ordförande Mattias Jonson och den eminente statistikern Bosse Wallin.

Självklart, någon gång innan jag satte mig för att äta, sökte jag upp vårt tränarpar Christer Olsson och Tony Zabel. Ställde dem mot väggen, typ. Sa att "nu fan får ni rycka upp er". Nja, så kanske inte orden föll, om jag ska vara ärlig. Upptäckte, till viss förvåning, att jag förstod var Herr Olsson pratade om. Herr Zabel höll däremot 100% fokus på sin tacos. Men så är han Djurgårdare. Vet inte vad vi var ense om, jag och Christer Olsson, men det kändes bra att få "prata ut".

Andreas Appelgren slank med på ett hörn. Jag gör ju inte skillnad på folk och folk. Jag har ju lite vett och etikett, som bekant. Min tidigare känsla av att vistas på en öde ö, med sex backar öl och ett "Äpple", vore en rätt trevlig kombo. Alla som inte talar dalmål är övrigt alltid välkomna på min öde ö. För övrigt har Appelgren vettiga tankar. Om det mesta.

Naturligtvis hann jag säga hej och goddag till Patrik Zetterberg också. Skam vore annars. När jag väl satte mig till bords gjorde jag det i sällskap med bland annat Jimmy Gerdin. Han är något så fint som kommunikatör. Det märktes fan. Slutade aldrig kommunicera. Lite känslan av att jag satt framför en spegel, om ni förstår hur jag tänker. Men han klarade av två saker samtidigt. Klämma i sig Tacos och prata. Ungefär de kriterier som gäller för en kommunikatör, kan jag tänka. Själv har jag svårt för detta. Maten kallnar när jag pratar.

Uppdaterat 170315:
- Det finns risk för att det inte alls var Gerdin utan istället Jimmy Valhstedt jag surrade med! Så här ser Gerdin ut på bild enligt föreningens hemsida!



Ni förstår mitt dilemma, kanske!



Douglas Alenbring satt alldeles ensam vid ett bord. Så kan vi inte ha det tänkte jag och stegade fram. Fick en lång pratstund med den stundande publikfavoriten. Vi pratade naturligtvis tacklingar. "Det är svårare att tacklas än vad folk tror", sa han. Jag nickade instämmande. Vet själv hur ruskigt svårt det är att få fatt i bråkiga elever längs skolkorridorerna. Det gäller att ha perfekt tajming för att få in en bra träff, typ. Men känslan när man får in en riktigt praktträff är obeskrivlig. Om detta var vi rörande ense. August Nilsson slog sig ned under samtalet. En av våra lovande J20-spelare. Han gav ett klokt intryck. Eftertänksam. En kille med huvudet mer än att bära hjälmen. Nu vill jag inte på något sätt förringa Douglas i sammanhanget. Han var en skön bekantskap också. Bra grabb.

Hampus Larsson gled runt som den värsta gigolon under kvällen. Hade jag varit kvinna hade jag nog lagt an. Gratulerade honom till en fin säsong. Det tycker jag han var värd. Oj, höll på att glömma Stefan "Grålle" Gråhns som för kvällen lämpligtvis var iför en grå(!) skjorta. Berättade för honom att för mig var han årets "iskrigare" i Gulsvart. Han rodnade artigt och tackade för komplimangen. Mikael Frycklund, som åhörde detta, försökte lägga in en protest. Detta hörsammades självklart inte. Gråhns hade för övrigt redan hunnit med en bufférunda innan jag ens ställt mig sist i kön! Typiskt brunkare att ta sig fram till köttgrytan först. 

På vägen ut, eller när alla andra hade gått, blev jag kvar med några i foajén. Bland annat Lucas Zetterberg och Marcus Bergman. Jag ställde en fråga till Markus och jävlars vad han lade ut texten? Som bekant bor han hemma hos Christer Brostedt och det kanske råder någon form att talförbud där. Med andra ord passade han på. Intressant saker han berättade om sin egen säsong. Ibland undrar jag varför jag aldrig tänkt på detta med dold mikrofon. Under kvällen samlade jag på mig så  mycket stoff att det skulle räcka till ett hundratal blogginlägg, minst. Lucas Zetterberg hade vett nog, i kraft av sin ungdom, att mest lyssna till all den gemensamma klokskap som jag och Bergman förmedlade. Ungdomar ska lära sig att lyssna. Det är viktigt. Det enda jag sa till Lucas under kvällen var "skjut". 

Sist men inte minst fick jag förmånen att träffa en rad väldigt trevliga supportrar till VIK Hockey. Supportrar som på olika sätt bidrar till att skapa en härlig upplevelse för besökare i ABB Arena. Ni vet vilka ni är så jag väljer att inte namnge er i detta inlägg. Okey, en har jag namngivit. Det får räcka så för denna gång.

Om det är någon spelare, eller ledare, som nu känner sig försmådda för att jag glömt er i denna min genomgång så får jag leva med det. Ni är alltid välkomna med en erinran. Ni kan helt enkelt överklaga. Hur det går till rent praktiskt har jag inte en aning om men inga dörrar är stängda.

Vad är då min känsla efter denna kick-off med supportrar, sponsorer, spelare och ledare. Jo det ska jag berätta. Känslan är väldigt positiv. Efter eländets mörker är jag övertygad om att vi alla kommer bli belönade med både sol och värme. Precis som vår VD uttryckte det så är det upp till oss alla nu att se positivt på möjligheten vi har att vända säsongen mot ett lyckligt slut. Dysterkvistar och undergångare kan gå och gömma sig tills vidare. Dra något lumpet över sig. Gräva ned sig. Vad som helst. 

(Och där hann jag med att önska alltid lika välklädde Fredrik Johansson lycka till i det kommande kvalspelet)

Christer Olsson var väldigt tydlig med att vi har de verktyg som behövs för att gå iland med den kommande uppgiften. Nu gäller det bara att finputsa dessa verktyg till fulländning. En del i denna verktygsuppsättning är vi supportrar. Om grabbarna i laget är beredda att göra sitt då ska banne mig vi göra vårt. Jag är laddad, som fan!

För övrigt erbjöd jag mig att låna ut ett rum om det skulle värvas ännu en avdankad målvakt. Wi-fi, kabel-TV , hund, utsikt över lekpark, samt elak grannkärring ingår i paketet.



Tack för mig!