Flipp, flopp, plopp och kalkon denna säsong..

I ett tidigare inlägg roade jag mig med att titta på spelarnas produktivitet. Jämförde säsongerna 15/16 med 16/17. Statistik är alltid intressant även om den inte alltid berättar hela sanningen. Av den anledning tänker jag nu drista mig till att vara lite mer spekulativ och kanske rent av manipulativ. Jag ska nämligen lista spelarna efter mitt eget tycke och smak. Det blir Slagskott&Sargstuds egen lilla Oscars-gala. Nedanstående utmärkelser gäller med andra ord årets seriespel. När det gäller det kommande kvalspelet finns det möjlighet för alla spelare att komma med på nästa lista. Den som summerar kvalspelet. Nu kör vi...

Målvakter:

Nominerade:

- Henrik Lundberg och Marcus Dahlbom.

Vinnare: Henrik Lundberg

Här finns en klar vinnare i denna duell. Henrik Lundberg. Henrik har under säsong vid ett flertal tillfällen spelat på en nivå som hjälpt laget att vinna matcher. Jag har dock inte glömt Dahlboms fina inhopp när Henrik Lundberg skadades. Dahlbom gjorde därefter en rad insatser som höll god kvalitet. Men, Henrik Lundberg blir den solklara vinnaren då han dessutom stod merparten av matcherna. Ett mycket enkelt val! Räddningsprocenten stannade på 91.87%. Dahlbom ska dock ha cred för sin dialekt!

-------------------------------------

Backar: 

Nominerade:

- Jimmie Jansson, Hampus Larsson.

Vinnare: Hampus Larsson

Två unga backar som tagit stora kliv i sin utveckling denna säsong. Hampus har sedan tidigare stått på gränsen till att bli en förväntade stabile backen på allsvensk nivå. Denna säsong hände det. Hampus började lite vingligt, som hela laget, men över tid växte han in i den kostym nu gör honom till en av våra främsta backar. Jimmie, med rykte om sig att vara en fräsig offensiv back, hade även han en vinglig inledning under säsongen. Såg stundtals alldeles för vek och bortkommen ut i defensiven. Men samma sak hände här som med Hampus. Jimmie började hitta rätt balans i sitt spel och avslutade säsongen förnämligt. Då undantaget insatsen sista minuter i sista matchen i grundserien. Min vinnare blir Hampus Larsson! 

Bubblare: 

- Simon Karlsson och Anton Mylläri.

Tyvärr drogs Anton med en besvärlig fotskada större delen av säsongen. Något som bevisligen hämmade honom i sitt spel. Detta oavsett vad tränaren Christer Olsson hävdar. Blandade insatser över säsong. Inte alls lika stabil i sitt spel som han var innan den förargliga knäskadan förra säsongen. Men, pojken är ung och kan komma tillbaka starkt till en ny säsong. När det gäller Simon Karlsson kom han in senare delen av säsongen och har inte riktigt hittat den rätta balansen i sitt spel. En puckskicklig back som vågar hålla i trissan men som skulle behöva röra på fötterna mer på isen. Två backar med stor potential som jag gärna ser i nästa säsongs trupp.

-------------------------------------

Forwards: 

Nominerade:

- Fredrik Johansson, Stefan Gråhns, Mikael Frycklund, Christopher Fish

Vinnare: Stefan Gråhns

Då vår offensiv var ruggigt trubbig, och i vissa matcher helt borta, är det inte helt lätt att lyfta fram bästa forwards. Här försöker jag se till helheten över säsong. Vilken av dessa herrar har, i match efter match, presterat på en jämn och bra nivå. Mitt val blir Stefan Gråhns. Någon kanske lyfter på ögonbrynet över detta men låt mig förklara. Med all respekt för Gråhns så anser jag att han egentligen är en typisk brunkare. En brunkare som ska husera i en 3: eller 4:e lina. Där ska han vara en jobbig jävel som tar sig in under damaskerna på motståndarna. Denna säsong har den gode Gråhns fått iklä sig en mycket större roll i laget. Något som han, i mina ljusblå ögon, klarat av på ett förtjänstfullt sätt. I ett lag med närmast dysfunktionell offensiv har han lyckats prestera nästa lika många poäng som föregående säsong. Han har flitigt deltagit i alla spelformer och gjort detta med äran i behåll. 

Även Fredrik Johansson gjorde en stabil säsong men där hade jag förväntat mig en än större poängskörd. Han hade perioder under säsongen då han mer eller mindre körde fast. Mikael Frycklund blandade och gav för mycket i prestation men avslutade starkt. Christopher Fish säsong är än märkligare. Från måltjuv till passningsgeni! Hur gick det till? Kan man hoppas på att Fish till nästa säsong kör en kombo? Fortsätter passa fram till mål men även sätter en massa kassar? 

Bubblare:

- Nej, jag passar. Det var jämngrått i övrigt. Det behövs mer för att komma med på mina listor, typ!

-------------------------------------

Årets Kalkon!

Nominerade: Christer Olsson, Andreas Appelgren, Tony Zabel.

Vinnare: Hela gänget!

Missförstå mig rätt nu. Jag har inget personligt mot någon av dessa tre herrar. De har sannerligen slitit hela säsongen fram till dags datum för att rädda oss undan det stundande kvalspelet. Men, när laget nu sitter i skiten och riskerar att förlora sin status som HockeyAllsvenskt lag är betyget självklart. Kommentarer i övrigt överflödiga. Dessvärre kan inte ens ett lyckat negativt kvalspel städa bort denna utmärkelse. Tuffa bud!

-------------------------------------

Årets Flopp!

Nominerade: Niklas Lihagen, Chris Langkow, Markus Persson

Vinnare: Niklas Lihagen

Ett nyförvärv som inte presterar, ett nyförvärv som försvinner pga skada samt en spelare som ger intryck av att vara på en annan planet! Den förste som faller bort är Markus Persson. Men det är lite märkligt det hela. Visste man om att han drogs med ett skadeproblem redan från början? Var det en chans-värvning. Hoppades man att han skulle hålla? Frågorna staplar sig men svaren är få. Men misstanken har förts fram att så var fallet. Chris Langkow är egentligen utan skuld på sitt sätt. Han kan inte rå för att han är för dålig. En felvärvning helt enkelt. En spets som var trubbig. Ur det perspektivet passade han perfekt in i ett lagbygge med redan trubbig offensiv. Kvar har vi då Niklas Lihagen. Detta mysterium? Efter en mycket lyckad sejour i Karlskrona värvades han in till förra säsongen. En tänkt härförare på isen. Av detta blev platt och intet. En ganska anonym säsong. Till denna säsong var det dags för revansch. Att visa upp sina förmågor. Att vara en av få ledande spelare i laget. Och vad hände? Efter en väldigt fin försäsong där Lihagen var riktigt på hugget dog allt ut när serien startade. Allt var som vanligt. Intetsägande, trött, oinspirerat, såg det ut på isen. Det gick så långt att Lihagen tog en timeout. Nej, detta duger naturligtvis inte. En solklar flopp i mina ögon! Lihagen får gärna blomma ut och leda laget i det negativa kvalet, men floppen kommer kvarstå..

-------------------------------------

Årets Plopp!

Nominerade: Lucas Zetterberg, Albin Johansson

Vinnare: Lucas Zetterberg

Ni kan historien om Lucas Zetterberg. Han var missnöjd förra säsongen. Fick inte speltid i A-laget. Lackade ur och flyttade norrut. Drog till Skellefteå. Stor halla-ballo i lokaltidningen. Många undrade vad som stod på. Röster höjdes där man tyckte att pojkfan var både curlad och bortskämd som inte ville vänta på sin chans. Allt detta är nu historia. Lucas tog sitt förnuft tillfånga och vände hem. Ett bra beslut. Denna säsong har han fått sitt genombrott på A-lagsnivå. Smällde in tio mål och samlade ihop totalt 22 poäng. Inte illa alls. Än fattas det lite i hans spel fem mot fem men i powerplay är han redan idag en av lagets viktigaste kuggar. En klar "plopp" i mina ögon. När det gäller Albin Johansson är det lite av en Buster-historia över det hela. Kom in sent under säsong från Arboga. Fostrad i Örebro. En stark defensiv back som klev in i laget som gjorde riktigt bra ifrån sig. Till nästa säsong ser jag gärna att han får nytt kontrakt. Detta oavsett serietillhörighet.

Så, tack för mig!

Ingen jävel ska få julskinka....

Den som inte tar avslut blir utan skinka...

Västerås - Hästen 0-2

Det är då alldeles förtvivlat vad svårt det ska vara! Här har vi nu världens chans att göra avstamp från bottenträsket, ge oss själva en framgångsknuff, något att bygga vidare på, inför nästa match, och nästa. Men vad händer? Tja, inte vet jag, men vi lämnar matchen med noll(0) gjorda mål! Detta på hemmaplan mot en bottenkonkurrent. Inte en enda liten jädrans poäng får vi med oss.

- Det är så man kan få skörbjugg för mindre!

Dagens motståndare, Vita Hästen, var inte på något sätt briljanta. I sanning var de ungefär lika usla som oss själva. Tyvärr för oss hade de en gameplan. Göra två mål, hålla nollan, och ta tre poäng. Något de lyckades förträffligt med. I allt övrigt var de oerhört beigea. Men vad hjälpte detta oss när vi själva var fullständigt inkompetenta när det väl vankades avslut. Inte bara där, för övrigt. Det var någon form av kollektiv inkontinens. 

Jag vet inte vad det beror på men det är tröstlöst tråkigt att se så många väletablerade spelare i laget få ut så oerhört lite av sitt spel, samtidigt. Är alla nedtränade? Frågan är berättigad då jag inte upplever att det finns det där rätta klippet i skridskoåkningen, närkampsspelet, avsluten. Det är helt enkelt en provkarta av sextiofyra nyanser beigt just nu. Spelarna tar i så de bli röda om kinder och blå om läppar men det hjälper föga då samspelet mellan tanke, ben, armar, puck och klubba lyser med sin frånvaro. 

- Att spelarna verkligen försöker göra sitt bästa, varje match, är min ständiga övertygelse. Men det är då eländigt lite vi får tillbaka av allt deras slit. 

Så, vari består problemet? Vi är faktisk inne i omgång tjugofyra och min subjektiva uppfattning är att det ser ut som fan. Vår tränare må hävda att "vi gör många bra saker" och att "vi lär oss varje dag". Det har han all rätt i världen att hävda. Själv stirrar jag med stel blick på vår tabellplacering. Den talar sitt språk. Den ljuger inte. Den pekar på att många saker är fel. 

- Vi är det lag, tillsammans med SSK, som gör minst antal mål!

- Vi är ett lag som släpper in för många mål!

Man behöver inte ha examen i matematik för att inse problematiken. Vi läcker för mycket bakåt och är helt uddlösa framåt. Detta trots allt snack om att "en stark defensiv ger en bra offensiv". Det är helt enkelt förbaskat svårt att vinna matcher om man gör NOLL mål! Något som inträffat ett antal gånger redan denna säsong.

En del hävdar då att, snyft snyft, vi har inga målskyttar! Sicket trams. Alla spelare på isen, utrustade med klubba, är presumtiva målskyttar. Sanningen är att man föds inte till målskytt. Man kan däremot bli målskytt om man försöker träffa mål med ett och annat avslut. Gärna under match. Med andra ord kan vem som helst bli målskytt. När som helst. I vilken match som helst. Att lämna bort avslutet till någon annan för att man själv inte är "målskytt" är ju så dumt så man kan bli steril. 

Ibland får jag just känslan av att ingen spelare i laget anser sig vara målskytt. Bättre då att passa pucken till någon annan, som inte heller tycker sig vara någon målskytt, osv osv. Men för i helskotta! Så fort man kommer in i anfallszon kan man ta avslut mot mål! Alla kan göra detta. Från alla håll och kanter! 

Nu är inte jag någon expert men om man skjuter många skott mot mål inbillar jag mig att sannolikheten är större att det blir mål än om man inte skjuter mot mål, typ!

- Att sedan många avslut effektueras i form av knallpulverskott må vara hänt!

Se där vad enkelt allt kan lösas. Mer skott mot mål. Alla kan skjuta. Sikta och skjut. Gå på retur. Grisa. Slå och böka. Pucken ska in. Lägg ned ambitionen att "lira hockey". Börja "kötta" från minut nummer ett. Bli obekväma som fan. Passa även på att ta bort det vattenkammade. Snälla pojkar får aldrig kyssa vackra flickor. Det är sedan gammalt!

- Den som inte tar avslut så fort chansen ges ska fan i mig inte få någon julskinka!

Asplöven - en gång till...

Tränare, materialförvaltare, kassör,
sportchef, massör, inköpsansvarig,
marknadsansvarig,
etc
Per Kenttä
Asplöven

- Kommer det bli en långt utdragen plåga där man tvingas våndas fram till slutsignalen?
- Klart som korvspad!

- Kommer våra uppspel fungera i denna match?
- Inte en chans!

- Kommer Jonas Fransson vara bra?
- Som alltid!

- Kommer Jeremy Williams dunka in en strut i powerplay?
- Självklart!

- Kommer vi drabbas av utvisning pga för många spelare på isen?
- Varför inte?

- Kommer Andreas Lindh fortsätta med uppspel till forwards - i axelhöjd?
- Naturligtvis!

- Kommer Mattias Brommé jaga puck som en hundvalp jagar en boll?
- Utan tvekan!

- Kommer Kenneth "Bacon" Bergqvist in på isen?
- Vad ska det vara bra för?

- Törst man ens tro på seger i kvällens match mot Asplöven?
- Klart som bara den!

- Kommer vi fortsatt vara serieledare efter kvällens match?
- Dum fråga!

- Kommer jag hinna till matchen ikväll trots ett pressat schema?
- Förhoppningsvis....


Se där ett sätt att skriva inlägg när tiden är knapp.....

ÄNTLIGEN!

Ja, ni vet - Äntligen! 

Skellefteå - Västerås 5-2

Så är äntligen försäsongen över. En pina i många stycken. Särskilt denna försäsong. Matcher där spelare letat sina roller, formationer skall stötas och blötas, värvningar nagelfaras, spelsystem slipas, och matcher av ytterst varierande kvalitet genomföras. Dagens match mot Skellefteå. Hur tänkte man där? Kliva in på isen med att föga hopsamlat manskap och ställas mot Sveriges överlägset bästa lag! Ett lag som i det närmaste är intakt sedan de knep sin mästartitel. Ett lag som är en - maskin. Det finns bättre sätt att bygga upp självförtroendet på:)

Temat i dagens match, mot ett mycket spelskickligt Skellefteå,  var mer vänskapsmatch än träningsmatch. Länge sedan man såg en match där det fysiska spelet så flagrant lyste med sin frånvaro. Självklart en bieffekt av att ingen spelare på isen ville riskera något inför stundande seriepremiärer. Då det fysiska spelet lyste med sin frånvaro fick Skellefteå leka med puck och klubba ostört över hela isen. Något de trivdes med. Det enda positiva man kan ta med sig från dagens match är att vi inte släppte in något mål i spelet fem mot fem eller fick någon skada på spelare. Jo, vi kanske såg embryot till ett fungerande powerplay!

- Finns det någon annan spelare som blir lika glad som Brady Leisenring när han gör mål? Skulle kunna vara Jens Bergenström, då. Men han lirar ju i Greklands IF, Fuskland AB, Trottoarkantens IP, etc.. (obs, ironi)

Att skriva spelarkritik efter dagens match låter sig därför inte göras. Det känns mest kosmetiskt. Det är först nu, när de riktiga matcherna börjar, vi får kvitto på vad spelarna faktiskt går för. När det blir fult, smutsigt, och  på allvar!

- Såg i VLT att Tony Romano ville lugna alla supportrar. Det är vällovligt. Själv blir jag lugn först då vi, Gulsvart, börjar vinna matcher, i serien. 

Visst är det så, som den gode Romano antyder, att spelarna kommer tagga till nu. Problemet är bara att alla andra lags spelare kommer göra samma sak - tagga till. Det kommer inte räcka med att "ge allt i varje byte" för att nå vårt mål. Våra spetsspelare måste dessutom börja leverera, briljera, och vara "tungan på vågen" när vi möter andra lag som "ger allt". Livet är hårt, Grymt! sa grisen!

Är jag då orolig inför seriestarten? Visst fan är jag orolig. Det hör till. En riktig supporter lever med sin oro från första till sista nedsläpp. Finns alltid något att oroa sig för. Att leda en match med 3-0 kan skapa den djupaste ångest då man är övertygad om att "snart rasar spelet ihop". Att ta ledningen i en match kan skapa oro då "det aldrig är bra att få första målet för då slappnar spelarna av". Att leda en match med ett mål och en minut kvar kan skapa den djupaste oro då man bara väntar på en rejäl - målvaktstavla! Oron är supporterns bäste vän, sannerligen. Det är oron som skapar flödet i ådrorna, pulsen i örat, och värken i vaderna...

Så, äntligen, vankas det vi alla längtat och trängtat efter: - Tävlingsmatcherna! Nu kommer det smälla i sarger, brottas framför mål, spottas och fräsas, grymtas och flåsas så visiren flagnar och tänderna flyger. På läktarna kommer det "neeej-as" och "hejjas" och "jaaaa-as". En förförisk doft av liniment, kaffe, svett, spruckna suspensoarer, och tårar kommer ligga som töcken över is och läktare. En närmast erotisk eurofobi inkluderande alla, gamla som unga, i ett enda stort brus av supporterskap och lycka...

Trots den sämsta försäsongen, på denna sidan av Franska revolutionen, är bloggen styvnackat positiv till säsongen 2012-13. Mitt grundtips får gälla tills verkligheten säger något annat. Vi ska gå för serieseger! Vi ska vinna, och vinna, och bara vara så äckligt jävla bra. 

Mot seriesegern!

Alla vi som hatar Leksand klappar nu - klapp,klapp...

Allt sedan det började knaka i fogarna ekonomiskt för anrika Leksand har inläggen på olika forum duggat tätt med synpunkter på Leksand som ishockeylag samt Leksand som Kommun. Särskilt tätt har dessa inlägg duggat på vår egen Gurkburk. Ska sanningen fram finns det inget annat forum, som undertecknad känner till, som lika slaviskt följer och redovisar minsta notis som skrivs i ärendet Leksand.

Man kan undra varför så många Västeråsare går i taket när Leksand kommer på tapeten, typ! Vänder man på steken och tittar från andra hållet så är det väldigt få från Leksand som bryr sig om vår förening. Det finns därmed inget naturligt motsatsförhållande i det hat och den ringaktning som supportrar från Västeråsare uppvisar   i sina inlägg. Nu kan jag självklart inte med säkerhet fastställa att det bara är Västeråsare som skriver inlägg på Gurkburken men för enkelhetens skull skriver jag så. 

För inte så länge sedan var en annan förening lika illa ute. Nämligen Malmö IF. Visst skrevs det även då en hel del inlägg på Gurkburken som belyste detta men då utan samma aggressiva ton och i det närmaste befriat från hatiska tillmälen.

Själv tycker jag det är skandalöst att föreningar, oavsett utövning, missköts så dåligt att de hamnar på ekonomiskt obestånd. Vi själva har som bekant suttit i just den båten. En båt som sjönk med mast, besättning, och hela härligheten. Än idag dras vår föreningen av sviterna från denna konkurs. Trots att det nu gått snart tolv år sedan konkursen inträffade finns det fortfarande många som pratar nedlåtande om VIK Västerås HK som förening. Föreningen fick en "stämpel" på sig som ännu inte försvunnit helt. Av den anledningen, och även med tanke på hur VIK betedde sig mot andra föreningar under sin "storhetstid" i ES , kommer laget aldrig att bli ett "folkets lag" i vår region...

Med bakgrund av vår egen dystra historik är det lite anmärkningsvärt att vi nu, tolv år senare, sitter och så kategoriskt hävdar att andra föreningar borde skämmas. Kanske vi istället borde vara lite mer ödmjuka och inse att vi inte varit så mycket bättre själva. Visserligen har vi andra färger på våra dräkter men under en tid hade vi exakt samma typ av klåpare som styrde vår föreningen som nu tycks driva Leksands IF mot avgrunden.

Det är inte föreningarna som ska skämmas och hängas ut, det är inte supportrar som ska kölhalas och hånas, det är faktiskt de enskilda personer som misskött sina uppdrag som ska slås i järn eller ställas ut på torg för bespottande. Det vore mycket rejälare. Stupstocken tillbaka, kanske?

" Den som är helt utan skuld - kan kasta första stenen"