Ickeprestation när det motsatta krävdes..

6-1

AIK - Västerås 6-1

Jaha! Så var det med den saken. I cirka tio minuter var vi med i matchen på Hovet. Sedan drogs den mentala rullgardinen ned. Eller orken tröt. Något hände bevisligen. Det så fartiga och frejdiga spel vi blivit bortskämda med de senaste omgångarna lyste med sin frånvaro lika påtagligt som värmen i juni denna sommar. Det var mer regn och motvind än sol och medlut i vårt spel.

Det är då konstigt, men samtidigt inte. Trots allt är våra tappra spelare i Gulsvart inte mer än människor. Ok, de är aningen mer vältränade än gemene man, men även elitidrottsmän kan emellanåt drabbas av energitapp. Troligen inte på det fysiska planet utan mer på det mentala. Utan att förringa AIK:s seger så är det ett faktum att Gulsvart nu spelade sin fjärde(!) match på åtta dagar. Matcher där spelarna gått "All in" och kämpat sig till segrar eller poäng. Endast i en av dessa vinstmatcher kunde man slå av på takten och bevaka sin ledning. I övriga var det fullt ös och full arbetsinsats i sextio minuter. 

Inför denna match skrev jag ett inlägg där jag lyfte fram respektive lags styrkor och svagheter. Så här i efterhand inser jag att det inte ens var tavelträff på en del påståenden. Det mest var fel, snett, och vint formulerat. 

Form är en färskvara. Det är sedan gammalt. Form kommer och går. Idag kan man säga, utan att överdriva, att vi tappade formen på vägen mellan Västerås och Stockholm. Någonstans i höjd med Enköping, kan jag tänka. Där ligger den nu och hånflinar oss i ansiktet. Kan vara ide att stanna till och plocka upp den på vägen hem...

I den andra perioden gjorde vi tappra försök att komma ifatt men idag var det väldigt mycket knallpulver. Ärtbössor. De flesta skott som till slut letade sig fram till AIK:s målvakt var lika heta som mina lördagsfjärtar. Ljumma, med andra ord.

Det är ingen större mening med att lyfta fram alla individuella misstag som begicks av våra spelare denna match. Det var en kollektiv kalops. Där vi snubblade, fumlade, bökade oss fram spelade AIK resolut och enkelt. Där vi fick gummiarmar och hjärtsvikt i avslutslägen stänkte AIK:arna bara in trissan. Det var en enorm uppvisning av hemmalaget i resoluta avslut. I princip alla AIK:s avslut kändes hypervassa.

Om jag ändå ska lyfta fram en sekvens som troligen avgjorde denna match till AIK:s fördel så var det Juha Uotilas utvisning i slutet av andra perioden. Vid en sargduell i egna zonen blev Juha tydligen gramse på Kovac´s  i AIK. Innan de kom till avbytarbåset utbröt någon form av handgemäng. Tumultet resulterade i 5 + Game Misconduct för Uotila. Strax innan hade vi haft lite tryck i AIK:s zon och ett reduceringsmål hägrade. Visserligen fick Kovac´s en 2:a själv men utvisningen gav till slut AIK chansen att döda matchen i början av den tredje perioden. 

Hur ska man då bedöma detta elände? För det första är det helt ok att AIK nu ser sig som det bästa laget och närmast klara för SHL. De har trots allt "kört över" serieledarna. Låt dem yvas över denna pyrrhusseger. Vi som kan vår hockey sitter dock lugnt i båten. Serien är lång. Vi är knappt komna en dryg tredjedel. Det hinner hända mycket på resan fram mot våren. Formkurvor kommer och går. Vi som följt Gulsvart slaviskt denna säsong har sett våra brister trots många härliga segrar. Idag räckte vi inte till. Idag blev våra egna brister synade av ett lag som hade en mycket hetare vilja. 

Trots att det suger pung måste jag givetvis gratulera AIK till en  mycket väl genomförd match. Till alla spelare i Gulsvart riktar jag samtidigt en uppmaning att glömma och förtränga. Att älta är ingen väg till positiv förändring. Nu råkar jag dock veta att det är sällsynt med ältande hockeyspelare. Det är mest vi supportrar som fastnar i ältandes fälla. Det är nog en jädra tur att det inte är vi supportrar som ska förbereda laget inför nästa match, typ.

Till sist en liten uppmaning till att Gulsvarta supportrar: - Det finns ingen anledning att hänga ut någon spelare, eller ledare, efter dagens förlust. Låt oss istället glädja oss åt tabellen.. 

Mot Sundsvall, med språng!

Har Västerås gjort en tillräckligt bra prestation så här långt in i seriespelet? #vikhockey

— GurkOlle (@GurkOlle) October 28, 2015

Västerås - HeadButting 0-3

Moraspelaren Alexander Hilmersson utsatt för Dansk skalle

Västerås -  Mora 3-5
Dagens match var ingen höjdare. Första perioden ganska tam. Först i inledningen av den andra lyckades Gulsvart få lite bättre fart på rören och stänkte enkelt in två snabba mål. I några byten därefter lekte Gulsvart med Mora och åkte runt som bålgetingar i deras zon. Ett tredje och fjärde mål låg på lut.

Men se det gick inte. Istället kunde Mora inhösta ett PP och satte massiv press på oss. I det efterföljande spelet fem mot fem orkade vi inte få ut pucken ur zon utan Mora kunde skicka ett höstlöv mot mål som dalade in bakom Lars Johansson. Eller om det var tvärtom. Först tryck fem mot fem och mål och sedan ett pp där Mora pressade på. Men vem bryr sig. Egentligen?

Plötsligt var vi statister på isen. Vi lyckades inte med så enkla och fundamentala saker som att lyfta pucken ur egen zon. Blålinjen tycktes bestå av en hög oöverstiglig mur. Vi såg helt enkelt fruktansvärt trötta ut sista tio av andra perioden..

Sista perioden började lovande. I ett rätt uselt genomfört pp fick Tomas Mitell pucken på blå, avancerade fram några skär, och lade snyggt in pucken till 3- 1. Efter det kändes det som om vi hade matchen i hand, i väskan, i hamn. Men så skulle det inte bli.

I en något märklig situation i egen zon, där en Moraspelare blev liggande vid sargen, drabbade Andreas Lindh ihop med Moras Alexander Hilmersson. Det som såg ut som ett harmlöst litet "gnabb" utmynnade i något som vände matchen till Moras fördel. Moras Alexander Hilmersson åkte nämligen fram till domaren och gestikulerade upprört. Från läktarplats var det omöjligt att avgöra vad som gjorde honom så upprörd! Efter det följde ett långt parlamenterade mellan alla domarna på isen. Vi åskådare var övertygade om att det fanns en koppling mellan den Moraspelare som sågs liggande vid sargen då domaren blåste av spelet.

Men. Se det var det inte! Den gode Alexander Hilmersson hävdade att Andreas Lindh, den elakingen, skallat honom! Och, minsann, domarna höll med. Den elaka Lindh fick lämna isen, Alexanders Hilmersson kunde le igen, och Gulsvart fick spela fem minuter i bp. Bra jobbat av Moraspelaren. Det gäller som bekant att tillgripa alla medel för att vinna. Kan man vinna en fördel hos domaren genom att "lipa lite" så ska man naturligtvis göra så. Det är manligt och fint.

Resten är historia. Mora hade tur, skicklighet, flyt, ja allt som behövdes för att göra mål. Vi hade inget annat än tjugofyra uppgivna Gulsvarta spelare att gotta oss åt under den avslutande delen av tredje perioden...

Oavsett domarens bedömning är det fullständigt uteslutet att man kan godkänna tre insläppta mål under ett och samma boxplay. Det finns inte på världskartan. Gulsvart tog så många felbeslut under detta boxplay att man inte annat kan än gråta. Vi spelade stundtals som små oroliga, knäsvaga, vankelmodiga möss där vi borde ha tagit i och vrålat som Lejon! Pinsamt i mina ögon...

Till sist: Andreas Lindh! Vad ska man säga? Gissar att han mår som en påse gårdagsräkor just nu. Skulle vara intressant att höra hans version om vad som hände - och varför det hände...