Spelarkritik - uppifrån och ned, eller tvärtom..

GurkOlle granskar och nagelfar..

Så var det dag för den första rakningen av årets spelartrupp. Eller granskningen. Vi är många om det. Att granska och nagelfara. Dock är vi inte alltid ense. Vi har många gånger väldigt avvikande uppfattningar om spelares prestation. Mycket beroende på vilka förväntningar vi ställt. 

En del betraktare vill alltid finna det positiva. Se ljuset i mörkret. Att negligera brister är inte av godo. Det är en sak om spelare understundom gör en dålig insats. En helt annan om spelaren i fråga tycks sakna egenskaper som är förväntade och/eller självklara. Upprepar en spelare samma misstag finns en uppenbar risk att rätt kompetens saknas. Jag tycker inte att välviljan att alltid se saker positivt är utvecklande för ett lag med avsikt att nå långt sportsligt. Det är summan av kardemumman som bär laget framåt. Eller med andra ord, det lag som gör minst misstag över tid kommer nå längst. Ur det perspektivet skiljer sig vi "vanliga betraktare" från de som är satta att förvalta pundet, spelartruppen. De har en skyldighet att upptäcka brister, hantera dessa, och finna konstruktiva lösningar. 

Min granskning av årets spelartrupp bygger på mina förväntningar av prestation. Har spelaren levt upp till denna, underpresterat, eller rent av levererat mer? Jag går ut lite löst med våra målvakter:

Jonas Fransson. Låt oss se på lite statistik:

Som synes talar statistiken för det som vi sett under de första elva omgångarna av säsongen 15/16. Fransson är stabil. En räddningsprocent på 93,61% är fullt godkänd.  Men hur har han då levt upp till mina förväntningar? Jag kan utan att ljuga påstå att han överträffat mina förväntningar! Jag, som många andra, hyste visst tvivel om att "Frallan" skulle vara tillräckligt bra för att bära laget. Så fel jag fick! Med andra ord är Fransson en plus-spelare i min värld. Han tillför mer till laget än det jag förväntade mig.  

Jag skulle kunna uttrycka mig så här:

- Förväntad prestation: 3,0

- Verklig prestation: 4.0

+ 1,0

Betygsskala:

1 Usel

2 Godkänd

3. Bra

4. Väldigt bra

5. Lysande 

- Att jag inte skenar iväg i mitt omdöme av Fransson beror på att han faktiskt släppt in en och annan puck som han kunde tagit. Detta även enligt honom själv. För att uppnå betyg 5 krävs direkt avgörande räddningar i match efter match eller att hålla nollan i en rad av matcher. Jag är väldigt nöjd om "Frallan" kan fortsätta hålla nivån som den är idag för att sedan toppa formen när det väl gäller:)

För övrigt träffade jag Jonas Fransson utanför parkering vid ABB Arena vid ett tillfälle och fick då en pratstund. Fransson uttryckte att han var nöjd över hur hans spel fungerat. Han påpekade dock att det är svårt för en målvakt att hela tiden göra sin "bästa match" i en lång serie.  Själv var han nöjd om han kunde prestera på topp i 85 - 90% av matcherna. Det kommer alltid matcher, även för en målvakt, då det studsar emot, helt enkelt! 

När det gäller vår andremålvakt, Marcus Dahlbom, kan jag naturligtvis inte göra någon bedömning i dagsläget.

Bra, då vet ni hur jag tänker då jag gör min fortsatta ranking av spelares prestationer! Nästa inlägg kommer att handla om våra backar...

Höres!

Målvakter är viktiga...

Snart fylls läktarna

Genom åren har man insett just detta. En bra målvakt är bra att ha. En riktigt bra målvakt är ovärderlig. Inför varje säsong ställer jag, som supporter, frågan om våra målvakter kommer leva upp till den kravbild som finns. Detta oavsett vad respektive målvakt heter och har för tidigare meriter. Som alla vet är form en färskvara. Om en målvakt var väldigt bra föregående säsong innebär inte detta med automatik att framgången kommer upprepas. Å andra sidan kan en rätt medioker säsong följas upp av en betydligt mer framgångsrik.

Målvakter är lite speciella. Detta utan hänsyn till vilken lagsport de utövar. Att vara målvakt är i många stycken att vara ensam. Ensam om att bära skulden för förlust eller hyllas vid framgång. Ur det perspektivet krävs det speciella karaktärer. Det gäller att mentalt klara av både och. Vara beredd att hyllas och sågas om vartannat. En målvakt kan spela lysande i 59 minuter av 60 men endast kommas ihåg för det som gick dåligt under en(1) enstaka ynka minut. Då går omdömet från lysande till usel omgående. 

Jämför gärna med en utespelare som missar en passning eller ett öppet mål i sitt byte. Denne får åka och sätta sig och vila en stund på bänken innan han får en ny chans att lyckas. Ofta får han dessutom en uppmuntrande klapp på axeln. En målvakt som gör ett mindre bra ingripande i matchminut 12 ges inte samma möjlighet. Han får stå kvar där ute, ensam, och skämmas. Ibland är det rent av lite synd om målvakter, anser jag. Det är en utsatt position. Målvakter måste vara lite speciella. 

Inför denna säsong finns följaktligen frågetecken över hur väl rustade vi är på målvaktssidan. Jag har inget rakt svar på den frågan. Vi får helt enkelt vänta och se. Jonas Fransson gjorde inte sin bästa säsong senast. Enligt mitt förmenande var Jonas bra men de avgörande räddningarna i de viktigaste matcherna uteblev. Där jag förväntade mig att Jonas skulle toppa formen blev det istället lite stagnation. Han var inte dålig men inte heller tillräckligt bra. Lite mellanmjölk, typ. Att vara målvakt i ett lag med höga ambitioner kräver lite mer.

En sak är viktig att komma ihåg när det gäller möjligheten för en målvakt att briljera. Det är samspelet med övriga spelare i laget. Framför allt backarna. När detta samspel fungerar klanderfritt ges målvakten en ärlig chans att knipa de puckar som kommer farande. Detta är inget nytt men förbises allt som oftast när målvakter kritiseras. Med andra ord vet vi mer om våra målvakters möjligheter att lyckas först när vår övriga defensiv faller på plats. 

Att Jonas Fransson anses ha problem med puckar längs isen är sedan gammalt. Om detta sedan vilar på saklig grund är jag inte man att avgöra. Men rent fysiologiskt tror jag personligen alla målvakter har mer problem med låga än höga skott. Anledningen är tämligen enkel. Man har snabbare reflexer från knähöjd och uppåt än vad man har motsvarande nedåt, om ni förstår hur jag menar. Hur ofta ser man inte i fotboll hur hårda skott efter marken passerar under målvakten. Hade skottet gått en bit upp hade målvakten räddat från mål. Det tar helt enkelt lite tid att komma ned till isen, eller marken, för en målvakt. Det handlar om fysikaliska lagar. För att exempelgöra på ett annat sätt: - Det går mycket snabbare att flaxa till med armarna och rädda en puck/boll än att flaxa till med benen. Speciellt om man har gigantiska benskydd som en ishockeymålvakt. 

Jag tycker vi ger Jonas Fransson en ärlig chans. Det är han värd. Om det sedan blir bu eller bä kommer framtiden avslöja med allt tydlighet.

Som backup till Fransson har vi i år Marcus Dahlbom. Här kan vi snacka om oskrivet kort. Kommer bli väldigt spännande att följa Marcus denna säsong. Genom åren har jag sett en och annan målvakt som rekryterats som understöd och då valt att kliva fram ordentligt. Så ordentligt att denne helt enkelt snott förstespaden! Kan detta komma att ske även denna säsong, månne? Jag är försiktigt optimistisk på den punkten. Jag tror att Jonas Fransson verkligen måste vara på tårna för att inte plötsligt hamna som tvåa. Något som inte alls behöver var så pjåkigt. Inte att Fransson hamnar som tvåa utan att det uppstår en riktigt bra konkurrenssituation. Vem vet? 

Naturligtvis kommer vi även denna säsong hamna i diskussionen om hur våra målvakter ska matchas. Ska en målvakt med lite flyt stå hela tiden, eller, ska man spela in två målvakter som håller bra form? Lite som hönan och ägget. Ingen vet egentligen vad som är bäst. Facit har man oftast först när säsongen väl är över. Här är det viktigt att det finns en bra dialog mellan målvakter och tränare. Tydlighet. Raka rör.

Första till sju - började med torsk!

Västerås - Rögle 3-4
Vi har nu lyckats med konststycket att förlora fyra(4) matcher på raken. Senast vi gjorde detta var i början av innevarande säsong. Någon gång i månadsskiftet september oktober. Efter det har vi som mest förlorat två matcher i följd.

Det finns det som hävdar att allt är som vanligt. Det vill säga att vi är sämst när det gäller. I viss mån stämmer detta då vi inte vinner matcher längre. Å andra sidan spelar vi inte dålig ishockey. Ska sanningen fram så har vi inte spelat så här bra under hela seriespelet som vi gör just nu i spelet fem mot fem! Problemet är bara att powerplay och boxplay närmast har havererat under samma tid. När dessutom den defensiv som varit vår trygghet börjat krackelera, ja då blir det svårt att vinna matcher. 

Nog är det litet av ett ödets ironi att när laget börjar leverera det stora spelet i offensiven, fem mot fem, då faller allt annat i bitar.

Rögle vann inte matchen tack vare att de var ett bättre lag än oss. De spelade inte bättre ishockey. Däremot utnyttjade de skoningslöst sina offensiva lägen till sin egen fördel. Denna matchserie ser ut att utvecklas på samma skrämmande vis som den mot KHK. Vi äger stora delar av spelet men våra motståndare gör de avgörande målen.

Detta är ett scenario som jag inte varit med om på många herrans år. Det normala är att ett Gulsvart lag förlitar sig på sitt målvaktsspel och strikta defensiv och utifrån detta försöker nyttja de chanser till offensiv som dyker upp. Fagervall-hockey. Inte vackert men ack så effektivt. Å andra sidan måste jag erkänna att den taktiken fungerade utmärkt under seriespel men stod sig rätt slätt när vi väl kom till spel i Kvalserien. Där ställdes plötsligt krav på en kraftfullare offensiv, något som vi då inte hade.

- Med andra ord, hur man än vänder sig så har man arslet där bak!

Under några säsonger har vi byggt spelet på strikt defensiv, och inte nått ända fram. Denna säsong har strävandet varit ett mer spelande lag, och vi tycks inte nå ända fram.

Studerar man vår laguppställning som inser man att det saknas en viktig komponent. Målgörare. Detta är något som vi levt med hela säsongen. Intet nytt där. I ett tidigare inlägg under säsongen skrev jag att vi hade behövt en Stefan "Loppan" Hellqvist-typ" i laget. En spelare som man inte lägger märke till så mycket i spelet på isen men när man summerar matchen har han tagit tre avslut och gjort två mål. En spelare som har förmågan att vara där returer ramlar ut. En spelare som gör de så kallade enkla målen.

- Som det är denna säsong känns det som att våra spelare behöver tre-fyra-fem-sex-sju lägen innan pucken möjligtvis letar sig in över mållinjen.

Hur ska man då summera gårdagens förlustmatch mot Rögle? Tja, det var lite som vanligt. Laget gjorde en fullt godkänd spelmässig insats men förlorade pga dåligt spel i powerplay och boxplay. Rögle, å sin sida, gjorde en mycket bra bortamatch. De lyckades städa undan framför eget mål och hålla oss borta från de riktiga farligheterna. I vanlig ordning sköt vi massor av skott men de allra flesta ur dåliga vinklar. Tror inte vi hade mer än en handfull skott som avlossades i slottet. Dit hade vi inte tillträde.

För övrigt upplevde jag matchen som väldigt snäll. Inte alls någon "slutspelskänsla" som det var i de tre första matcherna mot Karlskrona. Det var, tyvärr, väldigt mycket serielunk över matchen. Den hetta, irritation, frustration, ilska, som syntes i matcherna mot KHK lyste helt med sin frånvaro. Inte alls det scenario jag förväntat mig. 

Målvaktsfrågan kommer naturligtvis bli en het potatis inför nästa match. Det är bara att erkänna följande: - Vi har inte lyckats med vårt målvaktsspel! 

Bjurö och Fransson har inte varit dåliga, icke alls, däremot har de inte varit tillräckligt bra! Det är då sjuttons om även Rögle ska kunna stoltsera med bättre målvaktsspel. Det räcker så bra med att KHK:s Galbraith rånade oss på segrar. Vill inte se en Lars Volden som växer ut till en ny "dansk".

För den minnesgode är det lätt att känna lite dåliga vibrationer när det gäller vårt målvaktsspel. Förra säsongen var Fransson lysande under hela seriespelet men dippade en aning lagom till Kvalserien. En tendens som funnits de senaste säsongerna i Gulsvart. Avsaknaden av målvakter som kommer upp riktigt stort när allt ska avgöras. Den som kommer ihåg en målvakt som gjort detta, vuxit ut och presterar max, under en kvalserie/playoffserie får räcka upp en hand!

Vill man så kan man lyfta fram enstaka spelares misstag och låta dessa bära det obligatoriska hundhuvudet efter en förlust. Själv anser jag detta är mest kontraproduktivt. De spelare som klantat till det under match är väl medvetna om detta själva och mår säkerligen inte så bra. Misstag görs, och kommer att göras, i varje match. Vi tar tacksamt emot misstag från våra motståndare. Bara en sådan sak. 

Vad behöver vi då göra för att komma upp på ett vinnande spår igen. Ja, förutom mål då, förstås! Jo, vi behöver hitta tillbaka till våra grunder. Hockeyns A-B-C. Det där att spela färdigt varje situation. Det där med noggrannheten. Att ge varandra understöd. Att lita på varandra. Att spela enkelt för att komma ur press. Sarg ut. 

I vårt offensiva spel, fem mot fem, är det bara att tuta på. Till slut kommer puckar börja trilla in. Det är när vi tappar puck som vi måste bli bättre. Tillbaka till den nivå vi hade i slutfasen av grundserien. 

Blir vi bara lite bättre i både powerplay och boxplay samt höjer vårt målvaktsspel en aning, ja då kan vi börja vinna matcher igen. Svårare än så behöver det inte vara....

Kom igen nu, Gulsvart!