Ridå ner när Timrå gästade...

Västerås - Timrå 2-3

Jaha! Inför match raljerade jag om hur eländet vi spelat tidigare på hemmaplan i en from önskan om att det skulle bli bot och bättring när Timrå kom på besök. Enligt pålitliga källor gjorde laget en fullt godkänd insats borta mot Almtuna som gav tre sköna poäng, om än knappt. Denna seger närde även en liten förhoppning om att laget skulle spela lite mer avslappnat, och vägvinnande, mot gästande Timrå. Så blev det inte riktigt.

Överlag gjorde laget en bättre, eller jämnare, insats än mot SSK men denna gång hade vi inte det flyt, den medstuds, som vi då hade. Och då gick det som det gick. Tyvärr.

Det fanns några avgörande moment i matchen som vände den till Timrås fördel:

- Timrås kvittering till 1-1 i slutet av andra perioden då  Patrik Norén fick dunka in ett backskott ur fritt läge.

- Timrås Ludvig Nilsson vann en 50/50-puck i mittzon mot Thomas Mitell och kunde skrinna i ensamt majestät och elegant sprätta in ledningsmålet till 2-1 för Timrå.

Två situationer som visar hur oerhört små marginaler det är i denna sport. Vid Timrås kvittering vann André Hult en närkamp vid sargen i vår zon, avancerade in med pucken i banan, alla Gulsvarta spelare tittade puck, och Hallin la snyggt fram pucken till en helt friställd Patrik Norén. En syndabock i den situation var Kennet "Bacon" Bergqvist som var alldeles för "mjuk" i kampen vid sargen mot Per Hallin. Dock måste alla gulsvarta spelare som bara "tittade på puck" dela på ansvaret vid det baklängesmålet.

Att sedan Timrå, på något mer flyktigt sätt, lyckades peta in 1-3 i ett powerplay några minuter senare kom mest som ett brev på posten. 

Man kan summera lagets insats på olika sätt. Fagervall uttryckte sin besvikelse i den efterföljande presskonferensen och anklagade där spelarna för att inte vara intresserade av uppgiften. Ett uttalande som jag har förståelse för men som troligen inte hade riktig täckning. Visst sjutton var spelarna intresserade av uppgiften. Fattas bara annat. Problemet var bara att de aldrig riktigt fick fart på grejerna. Min uppfattning är att alla spelare verkligen försökte, och försökte, och försökte, men det ville sig inte. Allt som tiden gick tyckte jag mig se mer och mer frustration hos spelarna. En frustration som blockerade förmågorna. En frustration som fick det enklaste pass att bli till den svåraste prövning.

Ta till exempel vår förstakedja med Legein, Fornataro, Williams. Tre väldigt spelskickliga spelare. Tre spelare som alla kan hålla i puck, slå briljanta små flippass, och besitter spelsinne utöver normal standard. De broderade emellanåt riktigt snyggt. Problemet var bara att de ständigt hamnade i sarghörnen. Inte så bra. Där saknas verkligen Luca Caputi just nu. Med sin storlek, och tyngd, har han förmågan att baxa ut pucken och hitta inspel framför målet. 

Att vi har problem med spelet i ur egen zon, uppspelen, är ingen nyhet. Det har vi haft, mer eller mindre, hela säsongen. Skillnaden nu, mot då, är att alla våra motståndare allt mer utnyttjar denna vår oförmåga. De vet att det finns oerhört mycket att vinna om de lyckas sätta press på våra backar. Det kan vara skillnaden mellan vinst och förlust. 

- Under hela säsongen har alla som kommenterat våra matcher på Viasat sett, och sagt, samma sak, pekat på våra backars oförmågor...

Timrå spelade som de gjort i alla matcher mot oss. Enkelt och rejält. Ofta med bra fart. Inte så mycket briljans men överlag väldigt fokuserat och koncentrerat. Gick sällan bort sig defensivt, avvägde väl när de skulle backa av, eller sätta press. Spelade helt enkelt kompakt och bjöd inte på några fria ytor. 

Under matchen sista fem minuter lyfte vi upp spelet ganska rejält och började pumpa på för reducering. Först då, men alldeles för sent, vaknade många spelare till ordentligt och började göra saker enkelt och rejält. In med pucken djupt, sätta press, åka skridskor, in framför mål. Svårare än så behöver inte ishockey vara. Spelare som gick i spetsen för denna anstormning var bland annat Marcus Jonsson som nog var lagets bäste spelare denna kväll. Kul att just han fick trycka in reduceringen till 2-3. Efter detta reduceringsmål hade vi ett antal chanser som kunde resulterat. Med minuten kvar plockades Jonas Fransson av isen och med 6 mot 5 lyckades vi vaska fram några riktigt bra avslut.

Timrå vann och gjorde det välförtjänt sett över hela matchen. De spelade stabilt i sextio minuter vilket räckte mer än väl för att bärga alla tre poäng.

- Nu är det bara att se fram mot en seger över BIK Karlskoga på onsdag....