Suck, stön och eländes Oskarshamn..

Francois Bouchard - inte bara en duktig hockeyspelare...

"Så är det! Jag är nog alltid orolig när det vankas match i ABB Arena. Anledningen är enkel. Det är jävligt svårt att vinna matcher i årets hockeyallsvenska. Spelar inte någon roll vilket lag som kommer på besök. Alla motståndare har förmågan till att sätta "fälleben" på oss, när som helst, om vi inte är riktigt på hugget. Det gäller i högsta grad morgondagens motståndare Oskarshamn"

Så inledde jag gårdagens inlägg inför matchen mot Oskarshamn och jag hatar att behöva erkänna så rätt jag hade!

VARFÖR? Ja, det är den stora frågan! Varför blir det på detta viset? 

En anledning kan stavas att motståndaren är grymt bra. En annan att det egna laget är helt ur form. I detta fallet gällde inget av ovan nämnda. Gulsvart kom till match med tre fina segrar i ryggen. Stärkta i både kropp och själ, med andra ord. Vad var det nu värt denna gång? Platt och intet, tydligen!

Matchen började precis så som man inte förväntade sig. Det var Oskarshamn som tilläts bedriva någon form av allmänhetens åkning i vår egen zon. Våra egna spelare markerade endast närvaro genom att lite lojt vifta med klubborna.  David Rodman i IKO tackade för vår flathet och prickade in 0-1 redan efter 1:32. En tung gemensam suck kunde höras från de 3000 i publiken. Alla anade genast hur denna match skulle gestalta sig!

Men, under över alla under, bara knappt två minuter senare kunde allas vår Viktor Mårtensson kvittera efter att IKO:s backar totalt gått bort sig i egen zon. Oskar Sehlstedt, i IKO:s mål, räddade första skottet men blev helt övergiven på den retur som Viktor kunde raka in i kassen. 1-1 och vi var med igen.

Efter detta mål böljade spelet, tämligen planlöst, fram och tillbaka och chanser skapades åt bägge håll. Man kan utan att överdriva säga att puckkontroll var det ganska ont om, från båda lagen. Men intressant var det, på något sätt. 

När Tony Romano, och lite senare Kenndal McArdle, lyckades gör mål och skapa en tvåmålsledning inför andra perioden inbillade man sig, falskeligen, att nu skulle vi väl ändå, för tusan hakar, kunna spela av denna match lugnt och metodisk och därmed säkra tre nya poäng.

Andra perioden började, inte så bra. Förstalinan med Williams, Fornataro, Caputi gjorde en katastrofinsats i egen zon som slutade med att Francois Bouchard elegant kunde lägga in reduceringen till 2-3 mellan benen på en fullständigt övergiven Jonas Fransson. "Men söte jävla Herre Jesus", stönade undertecknad på läktaren! Så gjorde säkerligen även övriga 2999 åskådare på plats. Det han gå 52(!) sekunder in i perioden innan IKO fick precis det bränsle de behövde för att komma tillbaka in i matchen.

Om nu någon trodde att Gulsvart skulle "ta tag i matchen igen" blev denne grymt besviken. Istället var det IKO som ångade på. Och så som de gjorde det! Under en lång period, ja nästan hela andra perioden, fick jag en känsla av att vi spelade boxplay konstant. 

När man inte trodde det kunde bli sämre, så blev det naturligtvis - sämre! Vi åkte på en synnerligen märklig utvisning och som ett brev på posten kom självklart kvitteringen till 3-3. Dessutom två gånger om bara för att understryka hur hopplöst nedtryckta i skoskaften vi var. Först nickade(!) en IKO-spelare in kvitteringen. Detta mål dömdes dock bort för "otillåten kroppsrörelse". Precis när man dragit en suck av lättnad gjorde IKO mål - igen! Denna gång på ett annat, mycket innovativt sätt. Francois Bouchard lyckades få en puck på armbågen(!) bakom förlängda mållinjen som studsade i ryggen på Jonas Fransson och in i mål! Först nickar de, sedan använder de armbågen? VAD ÄR DET FÖR FEL MED ATT ANVÄNDA KLUBBAN, typ!

- Under mina år på läktaren, allt sedan 1969, hamnar insatsen av Gulsvart under andra perioden på min tio-i-topp-lista över icke väl genomförda perioder. Då ska man veta att konkurrensen om dessa platser är knivskarp. Det krävs riktigt, riktigt, usla prestationer för att kvala in på den listan...

För övrigt kommer jag ägna Francois Bouchard ett alldeles eget inlägg under morgondagen. Francois Bouchard gjorde en excellent insats igår för sitt Oskarshamn och hans mål fram till 2-3 var en ren delikatess. Men han stod även för en annan, kanske mindre hedervärd  insats, som jag gärna vill lyfta fram och belysa under lampans sken. Francois Bouchard är säkerligen alldeles ovetande om att han genom sitt agerande kvalat in på min nya lista.  Men, det kommer i nästa inlägg. 

En intressant detalj i den andra perioden. Vår normalt så formidabla förstalina blev bänkade av Jocke Fagervall. Bänkade! Tre dyra importer fick sitta och skämmas på skambänken. När hände detta senast? De togs till nåder i slutet av perioden vid en offensiv tekning och utgången var given. Några sekunder senare agerade de statister och rundningsmärken i egen zon - igen..

Den sista perioden försökte verkligen Gulsvart ta sig in i matchen igen. Det skall alla i laget ha all heder för. Men vad hjälpte det? Laget lyckades skicka iväg tre(3) skott mot IKO:s mål och det är närmst pinsamt uselt. Det signalerade inte direkt den desperation man vill se hos ett hemmalag som verkligen går 100% för att vinna matchen.

Matchen gick till sudden och sedan straffläggning. En straffläggning som vi kunde lämnat Walk-Over inför. Detta med tanke på hur matchen sett ut i övrigt. Och, visst blev det som man befruktade! Williams, Romano och till sist Mitell briljerade i flathet och inkontinens. Ärligt talat kunde IKO ställt in en colaburk i målet. Vi hade inte gjort mål då heller. 

- Oskarshamn avgick därmed med seger och ingen skugga må fall över deras insats. De gjorde en heroisk insats och var med bakgrund till det väl värda sina två poäng.

Är säsongen över nu? Ska vi kasta in handduken? Dags att ge upp? Inte i helvetet! Detta var en "skitmatch" av Gulsvart. Nu glömmer vi detta och går rakryggat vidare mot nästa match. Nya poäng och ärofyllda segrar står för dörren. Bara att ta för sig, grabba tag i, dessa möjligheter. 

Spelare som jag trots allt vill plussa för i denna tillställning:

- Viktor Mårtensson, gör alltid sitt i varje byte. Fick även göra mål. Kul!

- Marcus Jonsson, sliter, kämpar och har sig.

- Marcus Söderqvist, som täcker skott och offrar sig i varje byte.

- Jonas Fransson, som stred tappert bakom ett för dagen sällsynt virrigt försvar.

- Mattias Brome´, som i vanlig ordning bara går in och kör, i byte efter byte.

- Jonas Emmerdahl, som var en av få backar som höll anständig nivå defensivt.

- Tomas Mitell, som äntligen visade, flera gånger om, sina fina offensiva kvaliteter.

Nu ser jag fram mot tre härliga poäng borta mot skräplaget Mora!