Matt Fornataro och Jeremy Williams - våra stjärnor...

Nu vill vi se våra stjärnor glänsa och glimra 

Matt Fornataro

I dagens VLT kunde man läsa lite om Matt Fornataro, om hur han upplevt sin tid hos oss, och ett litet avslöjande om att han inte varit helt kurant. En krånglande rygg är inte speciellt roligt. Tydligen hade Matt även lite problem med sina knän, samtidigt. Alla som någon gång stått på ett par skridskor förstår dilemmat. Det är inte lätt att vara explosiv och kraftfull i agerande på isen om det gör ont, smärtar, och tar emot. Ofta kan idrottsmän, vid själva utövandet, förtränga vissa fysiska besvär men i längden blir det ofta tungt, framför allt mentalt. Det blir tungt och jobbigt att känna att man inte presterar på den nivå som förväntas. Så tungt fysiskt att det till slut blir ett mentalt problem. Spelaren ser inte längre fram mot nästa match med välbehag och förväntan utan börjar istället fokusera på att han inte klarar av att prestera. En ond cirkel är skapad och kan vara svår att ta sig ur.

Vi som hade nöjet att se Matt Fornataro i match efter match förra säsongen har sett skillnaden. Något har saknats i hans spel. Med dagens besked fick vi därmed svaret. Klart som korvspad att Matt inte fått ut hela sitt register i spelet om han hela tiden känt obehag, smärta, ute på isen. Jag kan till och med påstå att jag sett på hans kroppsspråk att allt inte stått rätt till.

Nu har inte Fornataro varit dålig. Inte alls. Men han har inte presterat på den nivå som vi vet att han kan. Skulle jag sätta betyg för insatsen efter återkomsten blir det ett klart godkänt. Ett D i den aktuella betygsskalan. Är man som supporter bortskämd med att en spelare tidigare presterat på en betydligt högre nivå upplever man säkert Matt´s insats som ganska skral, än så länge, i den Gulsvarta dressen.

Glädjande då, på alla sätt, att tiden fram till kvalserien kan/kunnat användas för återhämtning och rehabilitering. 

Jeremy Williams

Värre tycks det vara med Jeremy Williams. Det vore då själva fan om inte han får vara med när det roliga börjar. Trots allt kom han till laget just för att bidra när det gäller som mest, i kvalserien. Nu är jag övertygad om att andra spelare i laget kommer växa och i viss mån ersätta den kompetens som Jeremy har men trots det känns det - surt! Först om främst är det ett elände rent personligen för Jeremy. Det måste vara ett antiklimax att som värvad spetsspelare gå skadad när laget behöver dig som mest. En knepig situation minst sagt. Nu verkar det dock som om Jeremy är av den mer sorglösa typen och inte låter sig nedslås utan istället ser positivt på sin belägenhet. Det är en mycket god egenskap. Att få tillbaka en riktigt spelsugen Williams till kvalserien är en nåd att stilla bedja om!

Mot SHL!

Matt Fornataro

Matt Fornataro...

Nej, det stämmer inte för den gode Matt! Nu har han gjort rätt många matcher i den Gulsvarta tröjan sedan återkomsten från Leksand men ännu fattas mycket innan han kommer upp i den briljans han visade under förra säsongen.

Jag gick så långt, när jag summerade Fornataros insats förra säsongen, att jag påstod han vara den enskilt bästa värvning som gjorts sedan omstarten av föreningen! Det är något som jag fortfarande står fast vid. Den säsong Matt Fornataro gjorde med oss 12/13 var rent ut sagt formidabel. Matt var både en grovjobbare, pådrivare, framspelare och målskytt. Han visade en arbetsmoral som var häpnadsväckande för en import. Framför allt imponerades jag, och många med mig, av hans jämnhet i match efter match. Visst hade han perioder då puckuslingen inte ville in i mål men då slet han desto hårdare för att sätt upp andra spelare i bra lägen. Det var som om varje misstag, eller dåligt avslut, fick honom att brinna ännu mer i nästa byte.

Det är något som inte stämmer just nu för denne sympatiske lirare. Kan det vara orken? Eller är det helt enkelt så att omställningen till att bli småbarnsförälder satt sina spår, mentalt? Spekulationer från min sida, givetvis, men ibland händer det saker med idrottsmän. Saker som inte går att förutsäga. Värderingar kan förändras över en natt. Att bilda familj, få barn, är inte en lek. Det kan skapa nya tankar om vad som faktiskt är viktigt här i livet. Skapa nya prioriteringar. 

Ser man rent krasst på hans spel så upptäcker man att det som tidigare var så enkelt, så självklart, nu ser så svårt och omständligt ut. Han hittar inte rätt med passningar, kommer inte rätt i sina åkningar, hittar inte lägen för avslut. Det man måste berömma honom för är att han arbetar kopiöst på isen, i varje byte. Men det är som det gott troll i klubba och puck.

- I matchen mot Karlskrona visade Matt tydligt sin frustration över tingens ordning då han lyckades(!) snacka till sig ett personligt straff på 10 minuter.

Har han drabbats av någon form av förbannelse under sin vistelse i Leksand, kan man undra? Är Siljans vatten förorenat? Skämt åsido, det är anmärkningsvärt hur en spelare kan tappa så mycket från säsong till annan.

Om Jocke Fagervall lyckas få fart på Matt, ge honom självförtroendet tillbaka, då har vi en ruskigt kompetent spelare som återigen kan bära laget fram mot ärorika segrar. En Matt Fornataro i gott slag är en enorm tillgång för vilket lag som helst. Jag lever i den förvissningen att så kommer ske. Matt kommer tillbaka och när så sker kommer vi alla hylla honom som den ärbara spelare han faktiskt är....

Seger mot Löven - Stabilt!

En tuff match - men vi vann...

Västerås - Björklöven 5-2 (2-1, 2-1, 1-0)

Det blev en efterlängtad seger mot Björklöven under fredagskvällen. Efterlängtad ur det perspektivet att tidigare hemmamatcher genomförts minst sagt svajigt av våra Gulsvarta spelare. Det fanns därför fog för oro även denna gång. Att möta ett bottenlag i desperat behov av poäng kan vara en nog så svår uppgift. Den gamla klyschan om att "motivation slår klass" låg nära till hands. 

Första perioden:

Och visst började matchen på ett något oroande sätt. Björklöven tilläts ta ledningen genom att de bjöds på ett powerplay tidigt i matchen. Ett backskott som styrdes upp i en båge i luften via täckande klubba(!) och sedan kunde slås in på volley av Stefan Öhman vid Franssons vänstra stolpe. Videogranskning följde men målet godkändes helt korrekt. 0-1. Där och då fick i alla fall jag lite dåliga vibbar. Trots att vi själva såg rätt pigga ut i både armar och ben så trummade Björklöven på rejält och satte oss under press både en och två och tre gånger i perioden. 

När det gått cirka fjorton minuter av matchen drog Per Helmersson iväg ett skott från blålinjen som styrdes i mål av Luca Caputi och kvitteringen till 1-1 var både efterlängtad, rättvis, och välbehövlig. Några minuter senare gjorde Matt Fornataro ett strålande arbete i sin forechecking, stal pucken av en Löven-back, Jonas Emmerdahl petade fram trissan till Jeremy Williams som resolut smällde in 2-1. Otroligt skönt att ha en sniper som Jeremy som aldrig frågor om lov när lägen dyker upp. Han bara trycker till...

Andra perioden:

Ett böljande spel fram och tillbaka där båda lagen turades om att skapa bra chanser. Vi hade väldigt svårt att få stopp på Björklövens attacker. De var ettriga, ivriga, riviga och åkte som små jehun in och ut i vår zon. Det var på nåder som vi kunde avvärja och hålla undan. Slutligen kom dock ännu ett välbehövligt mål. Ett powerplay där vi hade svårt att ställa upp och sätta tryck. Vi fick börja om, och börja om, och börja om, men till slut fick vi ordning på spelet och kunde börja spela runt i Lövens zon. Precis när Löven blivit fulltaliga fick Andreas Frisk nöjet att dunka in ett fint slagskott till 3-1. Då kändes det bra. Känslan var att vi äntligen fått kontroll på matchen. Att vi ägde momentum. Att vi skulle kunna spela av och plocka tre sköna poäng.

Men, som så många gånger förr, ville motståndarlaget något annat. Björklöven bjöds ett powerplay bara några minuter efter vårt mål och tog självklart tillvara på den chansen. Olof Mårs kunde, något turligt, valla in pucken till en reducering till 2-3 via en VIK-backs skridskor. För en gångs skull var Jonas Fransson helt chanslös.

Som tur var för oss fick vi ett nytt powerplay där vi på nytt bjöds möjligheten att dra plösen över ett vilt kämpande Björklöven. Även denna gång hade vi fasligt svårt att komma in i Lövens zon och sätta upp spelet. När det endast återstod ett tiotal sekunder fick vi äntligen kontroll på pucken i deras zon och kunde sätta upp Jeremy Williams, förstås, till ett nytt härligt avslut till 4-2. 

Tredje perioden:

Under de första fyra - fem minuterna av sista perioden fortsatte Björklöven att kämpa för ett få till en reducering men så, plötsligt, hände något med den Gulsvarta lagmaskinen. Som i ett trollslag infann sig en känsla av säkerhet, självklarhet, i allt som spelarna gjorde på isen. Passningar satt på blad, spelare fick puck i fart, alla spelare på isen agerade tillsammans. Både offensivt och defensivt, som en helhet. Plötsligt fick Björklöven det oerhört svårt att ens transportera pucken genom mittzonen. Det var stängt, överallt. Alla tidigare åkvägar var blockerade av Gulsvarta spelare. Det infann sig en trygghet i spelet som var skön att få bevittna. 

- Att sedan Christopher Mastomäki fick kröna detta stabila spel med sitt första mål i A-laget var bara ett kvitto på hur bra hela laget agerade.

Målet föregicks av en intensiv forechecking där Björklövens målvakt hamnade i stort bryderi bakom eget mål. När han försökte skicka iväg trissan längs sargen, fångades den enkelt upp av Christopher Mastomäki som behärskat rullade in pucken i det övergivna målet.

- De sista femton minuterna i matchen mot Björklöven är det bästa jag sett av Gulsvart på hemmaplan denna säsong.

Björklövens förlustrad är nu upp i elva(11) raka matcher! För mig fullständigt obegripligt sett till hur bra de spelade mot oss långa stunder. Aggressivt och rörligt anfallsspel, i det stora hela stabilt defensivt arbete, och bra powerplayspel. 

Säsongens räddning?

Utgången i denna match kunde kanske blivit helt annorlunda om inte Jonas Fransson svarat för säsongens svettigaste räddning när det återstod en(1) sekund av andra perioden. Tekning i egen zon, fyra sekunder kvar, och våra egna spelare sover lite. Pucken hamnar hos en helt fristående Lövenspelare framför Fransson. Skott kommer men Fransson lyckas gå ned i spagat(!) och fånga trissan i plocken vid vänstra stolproten. En reducering till 3-4 där och Löven hade fått enorm energi inför tredje perioden!

- Det är de små, små, detaljerna som avgör var poängen ska hamna...

0-1 (05.10) Stefan Öhman (Tommy Wargh, Stefan Andersson)

1-1 (14.07) Luca Caputi (Thomas Mitell, Per Helmersson)

2-1 (17.05) Jeremy Williams (Matt Fornataro, Jonas Emmerdahl).

3-1 (29.57) Andreas Frisk (Rasmus Bengtsson, Jeremy Williams)

3-2 (32.34) Olof Mårs (Stefan Öhman, Tommy Wargh)

4-2 (35.22) Jeremy Williams (Matt Fornataro, Kenndal McArdle)

5-2 (51.31) Christopher Mastomäki.

Skott: 33-26 (9-6, 10-15, 14-5).

Utvisningar: Västerås 8 minuter. Björklöven 6 minuter.

Domare: Peter Lyth.

Publik: 3.086.

Viktig seger mot Malmö...

Seger igen mot Malmös pågar....

Malmö - Västerås 2-3

En fredagsmatch som slutar med tre nya härliga poäng. Dessutom erövrade på bortaplan mot en konkurrent som aspirerar på att överta vår direktplats till den hägrande kvalserien. Underbart! Det är den typen av inledning på en helg som man trånar efter. En perfekt belöning efter en tuff arbetsvecka. Man bugar, tackar, och ler hela vägen till sömns....

Vad ska man då säga om matchen, spelet, utvisningarna, målen, och avslutningen på dramat som utspelade sig i Malmö Arena? I ärlighetens namn tycker jag inte att vi spelade särdeles bra ur ett perspektiv. Som vanligt hade vi lite marigt att spela oss ur egen zon. Vi hade även, i vanlig ordning, lite svårt att få flyt i anfallsspelet. Det blev mer kämpa och slita än att briljera med klapp-klapp-spel och fart med finess. Det var först under slutminuterna av förstaperioden som vi lyckades sätta Malmö under större press i egen zon. Dessbättre, för oss, hade Malmö genom slarvigt spel på vår blålinje, bjudit oss en spelvändning där Kenndal McArdle och Tony Romano kunde spela sig fram till vårt ledningsmål. Skönt att Romano fick hänga en kasse igen. 

I övrigt hände inte så mycket att skriva om under den första perioden. Jo, vi hade ett miserabelt powerplay där Malmö bjöds på två(!) frilägen! 

I den andra perioden fortsatte spelet ungefär om i den första med den lilla skillnaden att Malmö började få allt mer av spelet. Trycket ökade, med andra ord, mot Jonas Fransson i målet. Malmö vann även skotten i perioden med 16-6 vilket underströk detta. Kul då för oss att det var vi som gjorde flest mål! Kanske var det säsongens vackraste mål för Gulsvart när Helmersson, Mitell och Williams samarbetade fram till vårt 2-0? Pucken gick som på det berömda snöret i Malmös zon innan Williams stänkte in pucken från sin favoritposition. Grymt läckert mål.

Men säg den glädje som varar! I bytet direkt efter drog Tony Romano på sig en idiotutvisning(!) då han var uppe med klubban och petade i en närkamp djupt nere i Malmös zon. Visst kan man kalla den "billig" men han vet mycket väl om bedömningsnivån. Skärpning där tack! Daniel Viksten tackade för kaffet och smällde in reduceringen i det efterföljande powerplayet för Malmö.

Några minuter senare ville inte Kenndal McArdle vara sämre än Romano vilket resulterade i ett nytt boxplay för Gulsvart. Som tur var för oss lyckades inte Malmö utnyttja detta övertag. Ett bra boxplay redde ut stormen. När det sedan var endast några sekunder kvar av perioden drällde Malmö, igen, med pucken vid vår blålinje och Matt Fornataro fick tag på trissan. Han stormade fram över isen och några sekunder senare hade han lyckats, efter några returer, med konststycket att öka på ledningen till vår fördel. Jag kan lugnt säga att det målet, till 3-1, kom som en skänk från ovan!

Den tredje perioden var kusligt lik sista perioden mot Troja hemma, senast. Då var det Troja som tog över taktpinnen och vi som mest bara slog ifrån oss. Nu var det Malmö som kom ut och satte riktigt bra press mot vårt mål. Precis som i matchen mot Troja hade vi två mål att gå på. Och precis som då lyckades vi hålla undan genom att bara släppa till ett mål bakåt. Man kan inte låta bli att imponeras av arbetsmoralen i laget. Exceptionellt bra, om ni frågar mig! Trots att Malmö vann skotten med 11-2 lyckades de inte komma ifatt. Jonas Fransson fick verkligen göra skäl för traktamentet denna kväll.

Det enda som var störande, ur ett Gulsvart perspektiv, den sista perioden var att vi dels drog på oss utvisningar men även att vi slarvade bort möjligheten att döda matchen i ett sent powerplay. Inte nog med det. Vi tillät dessutom Malmö att göra mål - i detta vårt powerplay. Det var inte bra, rent av uselt, på min ära! Trots att Malmö fick chansen att avsluta matchen i powerplay lyckades vi hålla undan. Starkt!

Sammantaget, trots vissa brister i spelet, måste jag ge laget med beröm godkänt för insatsen. I slutänden får inget lag poäng för finess eller briljans. Det är målen, och endast målen, som räknas. Tre oerhört värdefulla poäng blev erövrade och därmed togs ännu ett steg mot den hägrande kvalserien!

Vad kan man då säga om Malmös insats? Personligen hade jag förväntat mig ännu mer fart, mer energi, mer attack från hemmalagets sida. Det tog drygt halva matchen innan Malmö började trampa igång men det vägvinnande spel jag sett dem prestera tidigare var inte på plats denna gång. Sannolikt var det vi som gjorde Malmö "dåliga". Som bekant tillåts man inte göra allt man vill om man har en motståndare som sätter stopp. Jag tror fortfarande att Malmö, tillsammans med Djurgården, är de två lag som kommer att jaga oss i toppen ända fram till sista omgången...

Oj oj oj Troja!

Denna gång kunde inte Bengstberg stoppa oss..

Västerås - Troja 3-2

I mitt inlägg inför matchen skrev jag:

"Den som tror att vi ska kunna åka hem morgondagens match enkelt får genast tänka om. Vi får möta ett lag som är beredda att gå genom eld och vatten för stjäla poäng av oss. Ett lag där spetskompetens och briljans ersätts av kämpaglöd och lagmoral. Troja är ett lag som just nu slåss både för sin heder och sin överlevnad. Så, se upp mina vänner och fiender. Det kommer med största sannolikhet bjudas en ny ryslig nagelbitare i ABB Arena. Allt är därmed som vanligt, denna säsong" 

Och tänk så rätt jag fick, tyvärr. Detta var ju tänkt att bli en klang och jubelföreställning för hemvändaren Matt Fornataro som äntligen fick visa upp sig för sin gamla hemmapublik. Matt möttes även av välförtjänta applåder, klappande med klappor, och glada tillrop vid sin lineup. Så långt allt väl.

När matchen väl började fick jag en tydlig känsla av att här möttes toppen mot botten av serien. Troja var minst sagt lama och passiva och det Gulsvarta tilläts ta sig fram till avslut både från höger och vänster. Där trodde jag i  min enfald att vi skulle få avnjuta en match utan ångest eller nagelbitande och strid in till slutsignalen.

Den första perioden var helt ok spelmässigt. Två mål bombades in där Luca Caputi lyckades lirka in en retur till 1-0 och Matt Fornataro stänkte in 2-0 med ett distinkt skott mitt i slottet. En ledning som var helt i sin ordning. Trots att vi bara avlossade sju(7) skott kändes det som om målskörden kunde ha blivit än större denna första period.

I den andra perioden hemföll tyvärr spelarna i Gulsvart till de gamla vanliga(!) synderna de senaste matcherna. Man drog på sig utvisningar modell onödiga. Först ut åkte Matt Fornataro för en slashing och som om det inte räckte valde Andreas Lindh att dra på sig en tvåa för puckout bara sju(7) sekunder senare. Troja fick därmed en finfin möjlighet att komma in i matchen. Och självklart tog man den chansen! Plötsligt stod det 2-1 på matchtavlan och det var match igen. När Jeremy Williams bombade in 3-1 i ett nytt powerplay, mitt i perioden, trodde jag definitivt vi stängt matchen. "Där fick dom", typ.

- Det märkliga var att trots tvåmålsledning, och hemmaplan, började Gulsvart allt mer tappa initiativet, momentum, ute på isen!


Tredje perioden blev, som så många gånger förr denna säsong, ett enda långt lidande i inväntan på slutsignalen. Lidande ur det perspektivet att Troja var det lag som ville mest. Säkerligen fanns ingen tanke i spelarnas huvud att sluta spela och ge bort initiativet till gästerna men så skedde, tyvärr. Lyckligtvis var Troja inte tillräckligt skickliga för att utnyttja hemmalagets passivitet och kunde inte komma närmare än en reducering i slutminuten. Jonas Fransson fick kliva in och rädda oss när det som bäst behövdes. Tack för det!

Några spelare vill jag dock lyfta fram denna kväll:
- Kenneth Bergqvist. Denne bespottade spelare. I dagens match fick han hoppa in som extraspelare och gjorde flera helt godkända byten. Såg pigg och rask ut. Skapade målchanser och spelade fram. Mer sådant vill jag se!
- Viktor Mårtensson. Borta är det yviga och burdusa spelet(!) och istället visar Viktor allt oftare upp en annan sida. Hans formation firade flera offensiva triumfer under matchen och med bara lite bättre ordning på klubba, fötter och armar, kunde den gode Viktor stänkt in både en och två puckar i kasse!
- Mattias Bromé. Den "lille illern" var som vanligt ivrig, rivig, och het på både gröten och pucken. Har en sällsynt förmåga att checka fast/ifatt motståndare och sno pucken. Passade även på att missa närmast öppet mål. Snart kommer första baljan!

Självklart måste man omnämna förstaformationen med Caputi, Williams och Fornataro. De gjorde trots allt tre mål tillsammans denna kväll men det är mer normalt och förväntat. De levererade helt enkelt som en förstaline ska göra:)

------

Under gårdagskvällen passade jag på att prata lite med Mattias Brome´. På frågan om hur han kunde missa det öppna läget svarade han: "- fick en dåligt träff, men skönt med 3 poäng". För att uppmuntra Mattias till stordåd lovade jag på stående fot att kasta in en keps på isen när han gör sitt första mål. Fick då till svar att: "- Bra. kepsen kan du skicka till mig på fredag kväll!" Det låter lovande och jag säger bara - Se upp Malmö!

----

12:28 1-0 (PP1)17. Caputi, Luca 49. Legein, Stefan
9. Mitell, Thomas
16:25 2-0 61. Fornataro, Matthew 8. Romano, Tony
25:06 2-1 (PP2) 89. Johnsson, Johan 40. Pavlin, Ziga 18. Tarkir, Zach
30:34 3-1 (PP2)Williams, Jeremy 9. Mitell, Thomas 17. Caputi, Luca
59:14 3-2 (SH1) 23. Amnér, Viktor89. Johnsson, Johan 20. Nilsson, Markus

Slutresultat: VIK-Troja 3-2 (2-0, 1-1, 0-1)

Skottstatistik: 24-24 (7-9, 11-9, 6-6)

Utvisningar: VIK 4x2, IFT 4x2

----

Nästa inlägg blir ett "inför Malmömatchen". Har kontaktat en supporter till MIF som berättar om sina tankar inför vårsäsongen...

Mot Asplöven

Det återstår en match under innevarande år 2013. Gulsvart reser norrut. Laget att möta och besegra är Asplöven. Ett lag som i sin senaste hemmamatch betvingade Karlskrona. Med andra ord ingen självklart enkel uppgift trots att Asplöven ligger i de nedre regionerna av tabellen.

Till denna match återkommer Matt Fornataro i laget. Om nu alla papper blir klara i tid, vill säja. Enligt förhandssnacket ska han få lira center mellan Luca Caputi och Jeremy Williams. En mycket intressant konstellation. Tänker tillbaka till förra säsongen då den gode Matt var flankerad av andra spelare som var av en annan dignitet. Ni minns säkert själva vilka det var. Om inte kommer en liten repetition. Till en början spelade han mycket, och med viss framgång, tillsammans med Mikael Zettergren och Brady Leisenring. Under senare delen av säsongen ersattes Mikael Zettergren av David Lundbohm och Leisenring av Kenneth "Bacon" Bergkvist. 

Utan att förringa de spelare som Matt spelade med tidigare så är både Caputi och Williams betydligt roligare lekkamrater. Båda besitter just de skills som saknades i de tidigare kedjeformationerna. Om, skriver om, Matt når upp till den kapacitet han visade förra säsongen i Gulsvart då blir det helt enkelt bra, väldigt bra!

När det gäller Asplöven så är backen Marcus Fagerudd den som gjort överlägset flest mål i laget. Han har lyckats kruta in 14 mål. Anmärkningsvärt bra. Många av dessa har varit direktskott från blå i powerplay. En spelare att se upp med, med andra ord. Med den noteringen ligger han på en delad sjätteplats i målligan.

Ser man till målvaktsspelet så har Joel Lassinantti anständiga 90,54 i räddningsprocent. Under den första delen av höstsäsongen var han strålande bra och bidrog starkt till Asplövens fina start. Nu  är han mer "normal" i sitt målvaktsspel vilket kan gynna oss. Vi behöver inte möta en målvakt som är i zonen, typ. Det är tillräckligt marigt att vinna mot detta gäng utan det..

En glad nyhet, anser jag, är att Viktor Mårtensson är redo för spel igen efter en ganska lång tids bortovaro på grund av skada. 

Senaste fem spelade matcher

Asplöven 2 vunna 3 förlorade

Västerås 3 vunna 2 förlorade

Själv vill jag helst förtränga insatsen senast mot Djurgården hemma i ABB Arena. Visserligen fick vi en förklaring till lagets oerhört loja insats då tydligen flera av spelarna var, eller var på väg, att bli sjuka. Träningen dagen efter fick ställas in då allt för många spelare drabbats av sjukdom.

Asplöven kommer därmed till spel fyllda av självförtroende efter segern mot KHK. Gulsvart, däremot, tar med sig debaclet mot DIF. Förhoppningsvis är våra Gulsvarta krigare inställda på att ge oss supportrar ett tydligt kvitto på vad laget egentligen kan. 

Till saken hör att vi, jämte BIK Karlskoga, är det bästa bortalaget i serien!

Nu kör vi, mot tre friska poäng.....

------------------------------

Från tidigare inlägg: Länk

Haparanda, högst upp i landet, där finns Asplöven. Ett lag som på något sätt motsvarar Almtuna i söder. Ett lag med ytterst små omständigheter som trots detta lyckas förvånansvärt väl med sitt uppdrag. Till denna säsong fick de även möjlighet att formera sin trupp under mer ordnade former. Asplöven har, tycker jag, blivit lite av en uppsamlingsplats för spelare som inte lyckats i andra lag. Här, i Asplöven, får de en ny chans. Under Per Kenttäs unika ledarskap stormade laget fram under inledningen av serien och belade en plats högt upp i tabellen. De hotade rent av lagen i topp tre. Men så kom verkligheten ifatt och laget började sakta dala i tabellen, omgång efter omgång, för att slutligen placera sig som tia lagom till juluppehållet.

Asplöven har ett samarbetsavtal med Luleå Hockey i SHL som är lyckosamt för bägge parter. Det tar sig bland annat uttryck i att spelare går mellan klubbarna samt att Asplöven får spela några av sina hemmamatcher i Luleås ishall. En ordning som inte minst gynnar Luleå som kan hålla igång spelare som inte får speltid i egna laget. Joel Lassinantti, Marcus Fagerudd, Lars Bryggman och Peter Cehlarik är exempel på Luleåspelare som förstärker Asplöven...

Asplöven är ett lurigt lag att möta då de spelar en frejdig offensiv ishockey. När de har medgång är de minst lika svårslagna som vilket annat lag i denna serie. Men nu känns det som om de ligger "rätt" i tabellen. Ingen risk att de hamnar i negativt kval, enligt mig..
Mitt tips inför säsongen: Placering 8-10

Sista matchen med gänget - igen!

Västerås - Rögle 3-1

Det är alltid lika vemodigt att bevittna säsongens sista match. Tänker på ordstävet "att skiljas är att dö en smula". Precis så kändes det när slutsignalen tonade bort efter matchen. Nu splittras den trupp som på många sätt förgyllt min, och många andras, vardag säsongen 12/13. En säsong som verkligen bjudit på något utöver det vanliga.

Maten idag mot Rögle blev en riktigt trevlig tillställning mellan två lag som försökte bjuda publiken på god underhållning. Målchanser avlöste varandra åt båda håll och spelarna tycktes ha rätt roligt på isen trots att matchen helt saknade betydelse. 

Gulsvart visade idag upp ett riktigt frejdigt anfallsspel och kunde med lite mer skärpa fått med sig några fler mål. Å andra sidan vaskade Rögle fram en hel del chanser men då Lars Johansson, sin vana trogen, spelade på en hög nivå fick de nöja sig med en ynka kasse.

Det kanske mest anmärkningsvärda i denna match var avsaknaden av stopp i spelet. Det var stundtals rena NHL-stuket. Anledningen till det var att domarna frikostigt slog av icingpuckar och istället lät spelet flyta på. Tydligen uppskattades detta av spelarna som genast hämtade pucken och snabbt startade nya anfallsförsök. 

Några spelare tycktes trivas extra bra på isen idag. Tog för sig på ett bra sätt. En sådan var Robert Kimby som haft en rätt knölig säsong. Redan i matchen mot Timrå borta visade han gott gry. Idag tillhörde han en av de främsta. Kul att han fick visa upp lite av de kvaliteter som han faktisk besitter. 

Jag har skrivit det förut men det tål att upprepas. Gulsvart har gjort en säsong som vida överträffat mina förväntningar. Med en förhållandevis anonym trupp har man lyckats nå föreningens bästa sportsliga resultat sedan omstarten efter nybildandet. Det är stort. Det är imponerande. Det är berömvärt.

Den största enskilda anledningen till detta är en spelare: Lars Johansson! Att en enda spelare kan betyda så mycket är egentligen alldeles fantastiskt. Man brukar ju säga att "en bra målvakt är halva laget" och det kan man verkligen stryka under på. Periodvis, skulle man kunna skriva, var Lars Johansson "nästan hela laget".

En annan spelare som tillhört kategorin stöttepelare denna säsong är Stefan Warg. Mycket beröm har han fått och det är han verkligen värd. Vilken kille! Han har utvecklats stadigt i match efter match och stundtals spelat med en enorm pondus. Det som imponerat mest på mig är hans kontrollerade spel med puck i egen zon. Vårdar pucken på ett bra sätt och gör bra avvägningar. Håller i när det behövs och spelar sarg ut, enkelt, när så krävs. Det får räcka så..

Offensivt har Matt Fornataro varit den självklara ledaren och förebilden. En slitvarg, pådrivare, och playmaker i  en och samma person. Kanske den bästa import som spelat i våra färger sedan omstarten. En kille som stämplar in på jobbet varje match.  Den spelare som inte tappade i pondus under NHL-lockouten. Istället tävlade han för att vara lika bra som "Bulan", "Mickis" och Brendan. 

Det finns många spelare i truppen som gjort en fantastisk säsong men dessa tre tycker jag personligen varit med och burit laget från första nedsläpp. 

Nog om detta. 

Nu ser jag fram mot nästa säsong...


Dagens #twitter:

@gurkolle @stefanwarg Killen gillar morotskaka, testa det! ;)
— Markus Gustavsson (@MackanGus) April 6, 2013

Serieledarna orka inte med oss....

Pengar är inte allt...

Leksand - Västerås 1-2

Det blev lite bättre, fel, det blev mycket bättre än förväntat. Gulsvart hade precis rätt kostym på sig i dagens svåra bortamatch mot seriesuveränen Leksand. Kostymen var av modell blåställ. En perfekt klädsel för att stå emot hemmalagets anstormning. För visst blev matchbilden den förväntade. Ett offensivt spelskickligt Leksand drog upp farten och ångade på mot Lars Johansson från första nedsläpp. Gulsvart svarade upp på bästa sätt och stångade ut alla fiender mot sargkanter och sarghörnor. Därifrån tilläts Leksand skicka in trissan mot Lars Johansson som oftast hade fri sikt och därmed kunde avvärja.

Men istället för ett hemmamål svarade Viktor Mårtensson, Kenneth "Bacon" Bergquist samt Matt Fornataro upp med att ge Gulsvart ledningen i matchen. "Tuffe Viktor" knuffade fram pucken till "Bacon" som i sin tur trampade in mot en LIF-back. Men istället för eget avslut vickade han elegant över pucken till Matt Fornataro som fick närmast öppet mål att panga in 1-0! 

Precis den start som Fagervall hade önskat sig. Leksand försökte, och försökte, sätta tryck mot vår kasse men lyckades sällan. När det var någon enstaka minut kvar av perioden missade vi att lägga ut pucken ur zon. Trissan hamnade istället hos Johan Ryno som gjorde några patenterade Vikingline-svängar innan han lyfte iväg pucken mot Lars Johansson. Ett harmlöst skott som påpassligt styrdes i mål av Jens Bergenström. Perioden slutade därmed 1-1 som får ses som väldigt rättvist.

I andra perioden ångade Leksand på rätt bra och hade bud på mål men utan att lyckas. Det gjorde däremot Gulsvart. För en gång skull kunde vi utnyttja ett powerplay när det behövdes som mest. Lycklig målskytt blev Christoffer Björklund som höll sig framme på en retur och kunde sopa in ledningsmålet till 2-1.

Den tredje perioden blev en lång och nervös väntan på slutsignalen. Leksands attacker blev allt mer desperata och man såg verkligen att de ville gå ifatt. Vid flera tillfällen var vi snubblande nära att sno pucken på egen blå och skapa fina spelvändningar då våra motståndare slarvade vid uppspelen. I slutet av perioden valde tränare Appelgren att toppa upp laget för att sätta än mer press mot Lars Johansson. Inte ens spel i sex mot fem sista minuten hjälpte Leksand denna gång. Vi orkade spela disciplinerat och klokt i sextio minuter när det som mest behövdes. Oerhört starkt!

Summering:

- Laget gör en heroisk insats defensivt och lyckas med konststycket att stoppa seriens bästa offensiv från att göra mer än ett mål. Det som imponerade mest på mig i denna match var det lugn som backarna utstrålade genom hela matchen. Man valde hela tiden den enklaste/bästa lösningen för att ta sig ur zon. Väldigt sällan lyckades Leksand checka fast oss utan vi hittade hela tiden spelvägar ur deras press.

- Offensivt finns det givetvis mer att önska av Gulsvart men samtidigt är det en styrka att kunna spela så disciplinerat defensivt och ändå ha kraft till flera riktigt farliga spelvändningar. Det vi fick se idag var egentligen ett optimalt spel för bortaplan. Med stort tålamod kommer man långt. Till slut börjar motståndarna ta allt större risker för att ta sig igenom vår defensiv vilket öppnar upp för vassa spelvändningar. Perfekt!

Nu väntar en spännande match mot Asplöven i ABB Arena. Lyckligtvis, för oss, är de i princip klara för en ny säsong i Allsvenskan och kanske är lite mätta. De har just nu nio poäng upp på Almtuna, under strecket, med tre omgångar kvar att spela. Tar vi minst en poäng i den matchen är vi väldigt nära en direktplats till kvalserien....

Tuffa bud - mot Leksand borta!

Vi drabbas tyvärr lite extra hårt inför matchen mot Leksand. Brady Leisenring(hjärnskakning) och Markus "Messy" Jonsson(okänt) står på sidan om. En poängmakare och en energispelare mindre, med andra ord. Gäller att gilla läget för alla andra spelare och gå in med högt huvud i Tegera Arena. Första matchen utan NHL-spelare. Har inte hänt sedan omgång tre. Oerhört intressant att se hur Gulsvart kommer uppträda. Gissar att Leksand kommer föra spelet och vi slår ifrån. Stort fokus på backspel och målvakt att vänta. Klarar de anstormningen? 

Som bekant har de senaste omgångarna inneburit en väldig måltorka. Vi har fortsatt spelat stabilt bakåt, med något undantag, men haft förtvivlat svårt att producera framåt. Att förvänta sig en förändring redan mot Leksand är inte logiskt. Vår chans blir att ta efter Djurgårdens koncept. Spela snålt, täta i mitten, trycka ut mot sarger och INTE tappa puckar i mittzon. 

Vår stora chans ligger i att Leksand tappar lite tålamod och går för hårt framåt. Då har vi möjlighet att vända och skapa. Frågan är bara vilka av våra forwards som i dagsläget är redo att visa vägen? Finns flera som nu har en fin möjlighet att visa både framfötter och bakfötter. Scenen är din, för dig som vågar, typ!

Nu ställs seriens bästa powerplay mot dito boxplay. En match i matchen som kommer bli direkt avgörande. Leksand har två formationer som skickligt spelar runt pucken. Svåra att läsa. Fyndigt och rörligt spel. Dessutom Kapstad på blålinjen. Han är som en ål, svårfångad, rörlig, finurlig. Lägg till Store Ryno som täcker puck föredömligt  och är ett ständigt hot med både pass och avslut. 

Leksand är helt enkelt ett riktigt bra och stabilt ishockeylag och förtjänar att leda serien. Deras enda(!) akilleshäl, som jag ser det, är Erik Hanses i mål. Han har ofta en otacksam roll. LIF äger mycket puck och han får ofta stå långa sekvenser helt sysslolös. Kan då, när det kommer skott utifrån, släppa returer. Gärna rakt ut i slottet. Här måste vi vara med. Alltid en spelare på mål när skott avlossas. Men det gäller att ta strid mot Leksands stora och starka backar. Gör vi inte det så försvinner pucken snabbt ur zonen och vi får jobba hem.

En sak, bland annat, som Leksand gör förbaskat bra är att vända kontring till kontring! Flera gånger denna säsong har man sett hur LIF:s forwards backcheckat stenhårt och lyckats vända tillbaka spelet tack vara sin fart i hemjobbet. Viktigt därför att vi lyckas lägga pucken djupt i deras zon när vi själva anfaller för att slippa dessa snabba spelvändningar mot eget mål. Skott på mål, blockering,  och nedsläpp i anfallszon får bli vår modell. Men då MÅSTE forwards gå hårt mot Leksands kasse, hela tiden!

Det ska även bli oerhört intressant att se hur vi ställer upp i powerplay. Här kommer bland annat Tim Heed få en avgörande roll. Vem, eller vilka, som ska fungera som playmakers är svårare att sia om. En kandidat är definitivt Markus Eriksson. Vem ska ta offensiva tekningar i pp? Där får vi nog förlita oss på Matt Fornataro. 

Nåväl! Inget att grina över. Matchen ska spelas och må alla spelare i Gulsvart göra en heroisk insats!

Tips: 3-3

Grundbultarna - höstsäsongen 2012

Jaha, då har denna blogg kommit till vägs ände även denna säsong, detta år 2012. Det har blivit 261 inlägg under året. Av varierande kvalitet och med varierande innehåll. Inte alltid genomtänkta eller korrekta men alltid skrivna med hjärta och gärna "direkt ur luften" utan större eftertanke eller betänketid. Precis som jag vill ha det. Emellanåt har man kanske prickat in en och annan sanning  även om det inte varit uppsåtet. Denna blogg drivs, och kommer fortsätta att drivas, av en passion för laget Gulsvart samt en egensinnig längtan av att få ge uttryck för egna tankar och funderingar. Så enkelt kan det förklaras. Vill passa på att tillönska alla som besöker denna Blogg ett riktigt Gott och Nytt År!

Här kommer dessutom denna Bloggs normering av säsongens fyra viktigaste kuggar i det Gulsvarta lagbygget:

1. Lars Johansson (Så mycket bättre..)

2. Jonas Emmerdahl (Vilken utveckling..)

3. Stefan Warg (Vilken förvandling..)

4. Matt Fornataro (Vilken värvning..)

Ovan nämnda spelare har på olika sätt starkt bidragit till att vårt Gulsvarta lag nått sportsliga framgångar denna säsong som jag inte trodde var möjligt!

Motivering till mitt val av dessa fyra spelare finner ni i någon av de fem julkrönikor jag redan publicerat:

Julkrönika #1 Försäsong och Tränare

Julkrönika #2 Värvningarna

Julkrönika #3 Målvaktsspelet och Tim Heed

Julkrönika #4 Övriga spelare

Julkrönika #5 NHL-spelarna

Nu kommer säkerligen någon protestera och peka på våra NHL-spelares betydelse. Det får ni gärna göra. De har naturligtvis en mycket stor del i lagets framgång. Jag vill dock, med en dåres envishet, hävda att utan de fyra nominerade spelarnas insatser hade vi definitivt inte legat på tredje plats i tabellen...

Gott Nytt År alla hockeyvänner runt om i landet:)

Edit: Glömde en sista rad! Vem skulle du vilja ha med istället/också? Kommentera gärna:)

Warg

En ung Stefan Warg

Västerås - Djurgården 1-2(str)
Så kom då det efterlängtade första målet för Stefan Warg. Och det var inget dåligt mål. Det var rent av ett riktigt bra mål. Ett mål som vi verkligen förtjänade. Målet betydde kvittering till 1-1. Patrik Berglund  höll i pucken nere vid sarghörnet och måttade iväg en pass på bladet till Warg uppe på blå. Warg i sin tur tog några skär in i banan och skickade in gummit mot mål som letade sig förbi en storspelande DIF-målvakt. 

- Vad var det jag sa? undrar jag lite malligt och pekar mot mitt inlägg inför matchen. Att jag dessutom tjatat på den gode Warg via #tvitter att han måste sätta en kasse kanske bidrog. Jag tar utan skamkänslor åt mig en del av äran. Så får det bli. 

Matchen då? Hur var den? En något trevande första period där Djurgården ägde mer puck och skapade fler chanser avlöstes av två perioder där vi dominerade ganska kraftigt utan att riktig få till våra avslut. DIF var inte alls ofarliga utan kom i ett antal spelvändningar och testade vår Lars Johansson med luriga avslut.

Djurgårdens ledningsmål kom givetvis efter en bra period från oss där vi satte hårt tryck mot DIF:s kasse. Det brukar blir så, liksom. Målet kanske såg "billigt" ut då skottet från Ölvestad var av modell höstlöv men en smart skymning ställde Johansson helt denna gång. 

Tredje perioden var det i stort sett spel i Djurgårdens zon mest hela tiden men nu befinner vi oss bevisligen inte i den zon där puckar studsar vår väg. Trots att pucken emellanåt låg lös och ledig framför Djurgårdskassen lyckades vi inte få dit en klubbspets för att trycka in den i nät. 

Trots förlust via straffar känner jag mig rätt nöjd med lagets insats. Vi fick ändå med oss en poäng. Jämför gärna med LIF som hade ungefär samma spelövertag mot SSK men fick där lämna matchen med noll poäng då SSK krutade in segermålet i slutminuterna. 

Det fanns spelare i Gulsvart som gjorde riktigt bra insatser idag. Robert Kimby var en av dem. Kul att han är tillbaka och börjar bli allt mer delaktig i spelet. Däremot kan man konstatera att kedjan med Jonsson, Leisenring och Berglund inte blev någon större framgång. Inte riktigt rätt kemi i den formationen. Matt Fornataro fortsatt oerhört aktiv och konstruktiv men har även han helt tappat förmågan att göra mål. Våra backar gjorde en i stort sett prickfri insats. Vår defensiv var, när det behövdes, lika stabil som vanligt. Lars Johansson fick göra några avgörande räddningar och stabil som alltid.
EDIT: Glömde i min enfald att berömma Brendan Mikkelsson för sin insats. Men han är ju alltid så stabil att man inte förväntar sig annat! 

Kort sagt gjorde vi en riktigt bra insats i dagens match förutom att vi misslyckades med målgörandet. Det hade varit värre om matchen slutat 1-1 p.g.a. att vi inte skapade några chanser alls! Jag säger som Leif Strömberg "VIK är egentligen inte speciellt bra på någonting men de mal på och mal på tills motståndarna tröttnar". Så kan man också beskriva det hela:)

Sett till våra tre matcher mot DIF känns det inte så farligt att de drog längsta stråt denna gång. I tidigare möten har pucken faktiskt studsat vår väg. Att vi tagit sex av nio poäng mot Djurgården är mer än godkänt i min värld!

Nu vilar vi lite, filar på målskyttet, och ser till att ta en direktplats under vårsäsongen....

Snart drar det igång igen - allvaret!

På tisdag smäller det i Axa Sports Center. Då kommer VIK Västerås HK försöka ta revansch för två tidigare förluster mot SSK. Den första förlusten kom just på bortaplan. Det var första matchen med Patrik Berglund i laget, om jag inte minns fel. Vi tyckte det var bra att han fick debutera lite i smyg på bortaplan. 

Inför denna match, som var omgång fyra, hade vi tre raka utan förlust:

VIK-Tingsryd 5-1

Almtuna-VIK 1-2

VIK-Troja 4-3 (str)

Vi började matchen riktigt bra och de första tio minuterna förlades mest i SSK:s försvarszon. Ett SSK som inför matchen lyckats med bedriften att förlora sina tre första matcher. Men denna match gled oss ur händerna. En spelvändning från SSK, lite fummel av våra backar, ett halvtaskigt målvaktsingripande, och SSK fick sitt livsviktiga ledningsmål. Trots att vi radade upp chanser resten av matchen fick vi inte med oss några poäng. SSK kunde gå ifrån till 4-1 och ta sin första seger för säsongen och vår egen segerrad på tre matcher tog abrupt slut.

Andra mötet mot SSK kom i omgång 17. Inför denna drabbning hade vi fyra raka segrar:
VIK-Karlskrona 8-2

Tingsryd-VIK 0-1

VIK-Almtuna 4-1

Troja/Ljungby-VIK 2-3

Matchen var av blandad kvalitet från vår sida. Vi spelade stundtals bra men hade även perioder då de flesta puckar passades fel. Inför sista perioden var ställningen 2-1 i hemmafavör. Lite kuriosa var att i denna match fick David "bom-bom" Lundbohm chansen efter sin deportering till andraligan i Finland. Kvällen till ära fick han spela med Patrik Berglund och Mikael Backlund. David gjorde inget större avtryck i matchen men var samtidigt inte sämre än någon annan. Den sista perioden i denna match blev ett långt lidande för hemmapubliken. Gulsvart fick fullständigt soppatorsk och kunde inte stå emot ett jagande och aggressivt spelande SSK. 2-1 blev 2-2 som blev 2-3 och slutligen 2-4. SSK var helt klart mycket starkare sista perioden och vann till slut helt rättvist. Återigen hade SSK satt stopp för vår segersvit som denna gång stannade vid fyra raka segrar!

Inför tisdagens drabbning har vi två raka segrar:
Almtuna - VIK 4-5

VIK-Troja 3-1

Frågan är nu om det går bättre denna gång eller om SSK återigen sätter stopp för vår segerrad! Ser man till formkurvor lagen emellan så är det hugget som stucket. Dock vill jag höja att varningens finger över vår egen form just nu. Inställningen kommer säkerligen finnas där. Så även viljan och ambitionen. Men kommer SPELET att hittat tillbaka? Våra fyra senaste matcher har präglats av svårigheter att komma till riktigt bra avslut, halvtama powerplay, och en relativt uddlös offensiv där vi tappat puck och drabbats av spelvändningar. Som tur är har vår defensiv varit närmast klanderfri och målvaktsspelet grandiost och därmed räddat poäng i jämna matcher.

Skulle vara fina fisken med en trea borta mot SSK!

Viktiga offensiva lirare inför tisdagens match som måste näta:

- Matt Fornataro

- Mikael "Z" Zettergren
- Mikael "Mickis" Backlund

Viktiga defensiva pjäser som måste städa framför egen bur:

- Stefan Warg

- Brendan Mikkelsson

- Jonas Emmerdahl

- Andreas Lindh

- Matchens joker tror jag blir Brady Leisenring som efter en tids måltorka kliver fram och avgör denna match!

- Matchens tröttaste kommer troligen Patrik "Bulan" Berglund vara. Kanske han står över denna match för att vara riktigt pigg till svåra hemmamötet mot Mora?

Matchtips: 2- 4

- För övrigt tycker jag Oskarshamns tränare Fredrik Söderström är en av seriens mest sympatiska tränare!

Inga tomtar på isen idag - bara Troja!

Västerås - Troja 3-1

Det blev nästan lite julstämning i ABB Arena denna lördag. Troja gjorde oss den äran idag i sina vita och röda dräkter. Om det inte vore för de kastrulliknande hjälmarna kunde man gott ta dem för tomtar. När matchen startade passade Troja på att visa sin givmildhet genom att bjuda oss på både frilägen och powerplay ur sin medhavda tomtesäck. Men i vanlig ordning valde vi att inte ta tillvara dessa klappar. 

Den första perioden blev en aning enahanda då spelet till den största delen var förlagd i tomtezonen. Troja spelade nämligen inte speciellt bra. De var rent av rätt dåliga för att inte säga usla de första tjugo minuterna. Men det gjorde inte så mycket då vi själva valde att sätta våra avslut i sargen eller mitt på Bengtsberg i motståndarkassen.

Vi på läktaren började genast dra paralleller med den senaste hemmamatchen mot Tingsryd. Det mumlades om att "vi måste få första målet" och att "vi måste sätta våra chanser" för om vi inte gör det "kommer Troja göra mål på en slumchans". Och visst blev det så!

Andra perioden började som den första slutade. Full fart in i den vitröda zonen och puckar haglade mot Bengtsberg, igen. Med samma klena resultat. Självklart inträffar det som vi alla på läktaren vet kommer inträffa. Troja bjuds på en indianare som de skickligt utnyttjar till att sätta ledningsmålet. Från läktaren hördes "vad var det jag sa" och "det är då fan". Efter sitt mål blev det för en stund riktigt bra fart på tomtarna från Småland. Ivrigt kastade sig in i närkamper och flängigt slängde de puckar mot vårt mål. Under femminutersperiod efter deras mål var vi på väg att tappa både konceptet, matchen och hela härligheten.

"Nu får dom ta och skärpa till sig" och  "Ska det vara så jävla svårt att få hål på dem", undrade någon? "Skjut för i helvete", tyckte en annan. Lyckligtvis bestämde sig plötsligt Gulsvart för att ta tillbaka initiativet och avslutande sju åtta minuterna av andra perioden blev Troja mer eller mindre belägrade i egen zon. När man misströstade som mest över alla missade lägen small det plötsligt till! Efter hårt jobb bakom motståndarmålet kom pucken fram till en halv fristående "Z" som distinkt tryckte in pucken i maskorna. Mikael "Z" Zettergren, av alla, fick till slut äran att spräcka nollan. Så underbart skönt att just han, som dessutom var bänkad i förra matchen, äntligen fick utdelning igen. Men det skulle bli ännu bättre...

Vi gick till pausvila efter den andra perioden med ställningen 1-1. Med lite skärpa kunde vi gjort både två och tre mål i den andra perioden.

Den tredje perioden var inte många sekunder gammal då han dök upp igen. Mikael "Z" Zettergren fick pucken i mittzon, tog med sig den över blå, krånglade sig förbi sin back, och ren med Bengtsberg lyckades han med en lång dragning lägga in pucken i mål! Två mål i samma match! Man fick nypa sig i armen, knävecket och örat. Så gött!

Men tro nu inte att "Z" var klar för kvällen med detta. Nehej. Till råga på allt lyckades han servera en delikat passning till Matt Fornataro under de sista självande sekunderna av ett powerplay. Matt tackade för smörpasset genom att finta bort Bengtsberg och lyfta in 3-1.

Vi var genomgående bättre än Troja i dagens match. Under femtio av matchen sextio minuter styrde och ställde vi efter behag på isen. Det oroväckande är hur dåliga vi är, just nu, på att hänga in pucken när lägen dyker upp. Vi var även väldigt bleka i powerplay. Visst skickar vi runt pucken på ett snyggt sätt och det broderas elegant emellanåt men det skjuts för lite! Framför allt backarna måste våga lägga in pucken på mål då och då. 

- Intressant att våra NHL-stjärnor klev av poänglösa idag!

En spelare som verkligen fått utdelning efter sin återkomst efter skada är Markus Eriksson. Två mål senast mot Almtuna följdes upp med tre assist i dagens match. Kul även att se Robert Kimby på isen igen. Tycker han gjorde en helt okey insats idag. Lovar gott!

Rent allmänt fick man intrycket av att uppehållet på nio dagar kommer lägligt. Laget ser inte alls lika taggat ut som de gjorde för några omgångar sedan. Vi har vunnit knappt i flera matcher och fått strida hårt för alla poäng trots att vi nu mött lag från nedre delen av tabellen. Tänker då på Asplöven, Karlskrona, Tingsryd, Almtuna och Troja. Poängutdelningen är mer än godkänd. Vi föll ihop i en match, den mot Tingsryd, men hade å andra sidan medflyt i några andra matcher som vi kunde vinna. 

Själv är jag otroligt nöjd med lagets insats fram till nu. Vem hade väntat sig att vi skulle vara ett stabilt topplag när säsongen började? Inte jag, ska erkännas. Men nu är vi där vi är och att njuta av stunden är inte fel.

Mysteriet "Z"

Min barndoms stora idol...

Som liten gick jag på matiné om söndagarna. Det var veckans stora begivenhet. Biografen hette Saga och det var ett lämpligt namn då där visades fantastiska äventyrsfilmer för oss barn. Errol Flynn gestaltade Zorro med den äran. En stilig man med mod i barm. Han svingade sin värja likt ett trollspö och red fram i natten på sin vackra svarta hingst. Efter en film med Zorro följde den sedvanliga utvecklingen. Vi cyklade hem, hämtade våra Moraknivar(!), och gick sedan ut i den närbelägna skogen och täljde oss varsin värja. Sedan fäktades vi kvällen lång. Man kan lugnt säga att det var en lek som härdade oss unga då det gjorde fruktansvärt ont att bli rappad över fingrarna. Tårarna flödade, adrenalinet pumpade, blodet rann, och vi var fullständigt lyckliga. Vi gick in i våra roller på samma sätt som dagens spelare i VIK gör, misstänker jag, men istället för värjor begagnar de sig av klubbor.

Kommer därmed osökt in på detta inläggs tema, nämligen Mikael "Z" Zettergren. Har man ett smeknamn som "Z" så förpliktigar det ur ett filmhistoriskt perspektiv. Nu har visserligen inte Zettergren en svart hingst till sitt förfogande utan istället skenor på fötterna. Hovar kontra skenor kan därmed gå på ett ut. Klubban får symbolisera värjan och hjälmen ersätta masken. Med andra ord kan vi gå vidare i detta inlägg.

"Z" kom till oss med ryktet av att vara en riktigt sniper, en avslutare, en poängtjuv. Följande personbeskrivning kan man finna när man letar:

- "Zettergren är en teknisk och snabb forward, som gärna utmanar och ofta med framgång. Mikael brukar stå för en hel del poäng. Finesspelare" (källa)

- "Zettergren är en teknisk och snabb forward. Rätt poängstark spelare som gillar att utmana och ofta gör det framgångsrikt. Ingen större fysiskt kraft, mer av en finesspelare" (källa)

Lite statistik:

AIK 45 10 8 18 (2007/8)

Mariestad 45 25 14 39 (2008/9)

Mora 52 23 13 36 (2009/10)

Mora 52 20 27 47 (2010/11)

VIK 52 8 12 20 (2011/12)

VIK 23 3 9 12 (2012/13)

Man behöver inte besitta mer än de mest banala kunskaper i matematik för att inse faktum: 

- Poängproduktionen har stagnerat över tid och säsong samt klubbbyte. 

Varför, blir den självklara frågan? Därom tvistar de lärde, och så jag. En orsak kan man säkerligen finna i det förtroende man får från sin tränare, en annan kan sökas i vilket sällskap en spelare får på isen, en tredje faktor kan vara det spelsystem som råder. En fjärde och femte orsak kan vara otrivsel på det sociala planet eller efterhängsna skador. 

Under Mats Waltins ledarskap handlade mycket om att alltid spela med fart och aggressivitet. Intet ont i det. Problemet kan dock bli uppenbart för spelare som gillar att vårda puck, hålla i, utmana, och att spela med insidan helt enkelt. Jag fick uppfattningen att "Z" aldrig riktigt trivdes i den spelformen. Resultatet blev ett hafsigt intryck från hans sida. Istället för att nyttja "Z"´s spelbegåvning med puck och klubba fick han mest ägna tid att jaga dump i sarghörnen och någon "honungsgrävling*", som Johan Tornberg brukar uttrycka det, är inte "Z".

Till denna säsong har "Z" haft förmånen att spela med Matt Fornataro och Brady Leisenring. En konstellation som överlag fungerat riktigt bra. Matt är en skicklig center och Brady en speedkula med målsinne. Tyvärr tycks det som om den gode "Z" inte riktigt fungerar fullt ut i denna kedja. Istället för att briljera med eleganta avslut och öppnande passningar visar han ibland upp en provkarta på hur man  tappar puck, både offensivt och defensivt. Jag får helt enkelt en besvärande känsla av att "Z" inte riktigt tror på sina egna förmågor. Det är illavarslande. 

Jag ser en oerhörd potential i Mikael Zettergren. Där finns så mycket mer att plocka, och locka, fram. Vore jag tränare skulle prioritet ett vara att få igång "Z", till varje pris! En "Z" som börjar producera "som förr" kan bli tungan på vågen för våra möjligheter att sno en direktplats till kvalserien.

Min direkta uppmaning till Fagervall blir därför att göra allt i sin makt för att ge "Z" spelglädjen(!) tillbaka. Här gäller det att vända på alla stenar för att hitta en gångbar lösning. Prova gärna annan kost, kortare klubba, andra skridskor, ny hjälm, större tröja, mer sportdryck, mer istid, ny frisyr(!), större tandskydd, större visir. Prova allt!

- Denna blogg kommer dra sitt strå till stacken och alltid ge sitt stöd i form av uppmuntrande tillrop(från läktaren) samt överdrivet välvilliga formuleringar gällande "Z"s prestationer på isen i skriftform.

Go, Z, Go!

*Honungsgrävling = innebär att en spelare gräver sig in i situationer i sarghörnen eller framför mål och vinner pucken.

Sudden och somnade..

Västerås - Asplöven 3-2(sudden)

Idag beställde jag matchen via Hockeyallsvenskan. Det var så där, kan man säga. Känns mycket speciellt att följa en match via suddig bild, fumlig kameraman, och helt i avsaknad av kommentator. Att sändningen dessutom upphörde regelbundet gjorde inte helhetsintrycket bättre! 

Såg hela första perioden som definitivt inte gav vibbar om en enkel seger. Det såg helt enkelt väldigt jobbigt ut. Inte mycket struktur i spelet, minst sagt. Lite hej-och-hå hockey. Men, som sagt, kameravinkeln, dålig bild, och avsaknad av kommentator bidrog säkert till känslan av att de fattades något.

När det var dags för periodpaus, vid ställningen 0-0, bestämde sig undertecknad för att blunda en stund på sängen inför den andra perioden. Det blev en ganska lång blund. En blund som sträckte sig fram och förbi matchslutet! Nu påstår jag inte att det var bristen på underhållning som gjorde att jag sov bort denna match. Är man trött så är man, punkt!

Det var därför lite spännande att logga in på datorn och kolla hur matchen slutat. Hade värsta föraningen om att det gått åt skogen. När jag såg resultatet kände jag att det var nog inte så dumt ändå att sova istället!

Men, men. Alla poäng är viktiga. Att vi vann i sudden kan visa sig oerhört värdefullt den dag vi summerar   grundserien. Senast hemma mot Leksand tappade vi en poäng, idag vann vi en. Det jämnar ut sig för de tålmodiga.

Extra roligt att vi kunde vinna en match utan Lars Johansson i målet. Det är stärkande för hela laget. Roligt även för Gustaf Lindvall som nu fick chansen i buren. Han hade nog en hel del tankar innan match. Nu kan han sova lugnt tills det är dags nästa gång.

Matt Fornataro fortsätter att övertyga. Dags redan nu för vår sportchef att se över hans kontrakt till nästa säsong? 

Patrik Berglund gör mål - igen. Ingen högoddsare men lika välkommet för det!

Tim Heed stänker in ett mål - igen. Denna gång matchavgörande. Tack för det!

Nu ser man an matchen mot Örebro med tillförsikt. Kul kommer det att bli...

Tankar..

"Efter matchen mot Bofors!"
(Illustration:GurkOlle)

Trea i tabellen. Inte illa. Såg dagens match mellan Malmö och SSK. Det var fasligt vilken fart och fläkt Malmö visade upp! Ljusår från det magra spel de visade upp i ABB Arena senast. Då var det endast vår totala oförmåga att själva göra mål som bjöd in Malmö till att vinna mer än något annat. Det svänger fort i denna sport, minsann.

Bofors körde planenligt över Karlskrona på bortais och Almtuna vann mot ett Oskarshamn som allt mer börjar se ut som ett riktigt sänke rent formmässigt. Obegripligt hur en del lag bara tappar sitt spel samtidigt som andra hittar det. Se på Djurgården som nu tagit tre raka segrar efter sitt tränarbyte. Fortsätter DIF på detta sätt blir det snart trångt i toppen av tabellen. 

Det är inte alldeles omöjligt att både DIF och MIF tar sig upp några snäpp till i tabellen de kommande omgångarna så det är lika bra att vi fortsätter vinna våra matcher, typ!

NHL-spelare fortsätter att ramla in i Allsvenskan. Mora har fått in Bobby Ryan och idag presenterade Almtuna en back vid namn Mike Lundin. Leksand, däremot, nöjer sig med en Österrikare. 

När även en förhoppning att vi snabbt hittar tillbaka till den fina defensiv vi visat upp i stort sett hela säsongen. Nu när vi har en rejäl backbesättning för första gången sedan omgång fem så vore det pinsamt om vi börjar svikta i defensiven. Nej, upp i ringarna igen och spela enkelt och resolut!

Är minst sagt en aning orolig inför vår bortamatch mot Asplöven då även de tycks hittat en väg till att vinna. Kan man förvänta sig att Berglund och Backlund fortsätter att leverera i varje match? Vad händer när de går ned i prestation och lämnar isen mål och poänglösa? Kommer andra spelare kunna axla sitt ansvar då och göra sin plikt? Återstår att se...

Fortsätter att imponeras av Matt Fornataro. Vilken lirare, vilken kämpe, vilket hjärta! Med bara lite flyt kunde han ensam bidragit till att sänka Leksand ordentligt senast. Minns hans läge i första perioden då han ensam framför mål lyfte pucken i ribban, eller,  när han i andra perioden skrinnade sig fri men la pucken mitt i magen på Hanses. Synd som bara den att han inte fick in trissan...

Bloggens tre-i-topp

Det har spelats en del ishockey nu. Närmare bestämt tjugotvå omgångar. Bloggen dristar sig därför till att utse tre av sina absoluta favoriter, så här långt. Tänker dessutom dissa våra hemvändare. De får tillräckligt med uppskattande rubriker ändå. Så här kommer mina tre spelare som jag anser varit mest värdefulla:

1. Lars Johansson
2. Stefan Warg
3. Matt Fornataro

Jaha, kanske någon tänker, vad har de gjort som varit så bra?

Jo, det ska jag säga eder alla, de har gjort många saker bra. Framför allt har de vuxit i sina roller allt eftersom matcher spelats. Omgång efter omgång levererar de och gör helgjutna insatser. Tre spelare som kan ses som "grundbultar" i årets lagbygge.

Lars Johansson

Ni minns säkert Lasses fenomenala spel för några säsonger sedan då han representerade Mora och vi möttes i förkvalet till Kvalserien. I vår match på hemmais dominerade vi så fullständigt under den första perioden att det nästan var pinsamt - för Mora. Men trots vår dominans fick vi se oss slagna pga en målvakt som spelade otroligt stort. Just det, Lars Johansson. Hans spel förde Mora till Kvalserien den säsongen. 

Säsongen efter dök han upp i vårt lagbygge och fick konkurrera med Daniel Sperrle om målvaktsposten. Det gick sådär. Inte i någon match kom Lars Johansson upp på den nivå som han tidigare visat i Mora. Inte heller Daniel Sperrle lyckades övertyga riktigt. Följden blev att Waltin(!) valde att byta målvakt från match till match och det skapade inte den trygghet som en målvakt behöver för att våga spela ut. Man kan kort konstatera att vi hade två bra målvakter som aldrig spelade riktigt så bra som man kunde kräva.

Till denna säsong har allt förändrats till det bättre. En stor anledning är att Lars Johansson nu fått ledarnas fulla förtroende. Han är nu vår uttalade förstemålvakt. Tydligen var det inte mer som behövdes för att självförtroendet skulle blomstra och räddningsprocenten skjuta i höjden. Kan bara dra mig till minnes två matcher denna säsong där Lasse spelat på en lägre nivå och det var mot Oskarshamn borta och Malmö hemma. Mot Oskarshamn fick han å andra sidan inte mycket stöd av sina lagkamrater som för tillfället befann sig på en annan sida av rinken när Oskarshamns forwards stormade fram! Mot Malmö hemma fick han inte heller alltid rätt understöd. 

Det som imponerar mest med Lasses målvaktsspel är att det ser så enkelt ut när han räddar. Hemligheten är mycket hans eminenta förmåga att läsa spelet och ständigt hinna i position innan skotten avlossas. Han gör dessutom allt detta utan yviga rörelser. För att använda hockeytermer så är han oerhört "tät" vid sina förflyttningar. Vill även passa på att citera Johan Thornberg som beskrev samma sak med orden "han får med sig överkroppen vid förflyttningarna". Tacka fan för det, säger jag! Hur skulle det se ut annars? Dessutom är Lasse en mycket bra en-mot-en målvakt och räddar oss då och då när motståndare kommer helt fria.

Stefan Warg

Oerhört imponerande utveckling hos den gossen! Ja, ni vet hur det lät när han lämnade Örebro. Stefan Warg ansågs som en förstärkning - för motståndarlagen! Detta grundat på att han skulle vara väldigt slarvig och yvig i sitt spel. Det påstods att han pga sitt slarviga spel skulle dra på sig "massor" av utvisningar och på så sätt sänka sitt nya lag! Under de tjugotvå första omgångarna har Warg dragit på sig sexton(16) utvisningsminuter. Så var det med ryktet!. Det påstods även att han skulle vara seg på grillorna. Inte heller det överensstämmer med verkligheten. Tvärtom har han vid flera tillfällen visat prov på riktigt bra fart. Då och då har han lämnat defensiven och på ett mycket förtjänstfull sätt stormat fram över isen med pucken under kontroll. Det är helt enkelt lysande, mer sånt!

Man kan sammanfatta det hela med att Stefan Warg vunnit många Västeråsares stora uppskattning. Det är något som man hör varje gång på läktaren under våra hemmamatcher. Alla fler uttrycker sin glädje över Wargs resoluta och vägvinnande spel i det defensiva arbetet. Stefan Warg har på kort tid vuxit ut och närmast övertagit manteln av Andreas Lindh som härförare i de bakre regionerna. Det är stort! Att dessutom Fagervall även låter honom delta i powerplay är riktigt roligt. Det enda som man kan önska av Warg är att han tränar lite extra på att träffa målet! 

Matt Fornataro

Han bara kom in i laget och började spela på stor is som det mest naturliga i världen. Ja, rent av som om han alltid lirat på dessa stora vidder. Han visade snabbt att det under den svarta hjälmen fanns en spelintelligens av stora mått. Trots sina ringa mått är han en spelare som inte bangar att spela fysiskt. Ofta jagar han ifatt sina motståndare i defensiven och delar ut ordentliga tacklingar. En man med stort hjärta, tycks det. En spelare som inte vill förlora någonstans på isen. Han har samlat ihop 18 poäng på lika många matcher. Med det ligger han på sextonde plats i poängligan. Faktum är att han snittar fler poäng än Brady Leisenring.

Matt är dessutom en god tekare. Något som vi saknade väldigt mycket förra säsongen. Att ha en center som ger laget möjlighet att börja spela med puck vid nedsläpp är otroligt värdefullt. Man kan säga att Matt besitter många fina kvaliteter. Allt från att vara en duktig skridskoåkare, framspelare, avslutare till en hårt arbetande grovjobbare. Han är helt enkelt allt-i-ett. Vad kan man mer begära?

Bofors nästa..

Nu gäller det att spänna alla muskler..

Är uppriktigt sagt orolig inför lördagsmatchen. Detta ur flera aspekter. Vår totala oförmåga att utnyttja vårt enorma spelövertag senast mot Malmö samt det "spelsystem" som våra kommande motståndare praktiserar.  Vårt lag lever mycket på en stark defensiv kryddat med en kreativ offensiv. Däremot spelar vi inte speciellt fysiskt. Man kan nästa påstå att det fysiska spelet lyser med sin frånvaro långa stunder. Istället förlitar vi oss på att ett bra passningsspel och god skridskoåkning ska bära laget till framgång. Speciellt i form av snabba omställningar från försvar till anfall.

Ser man till alla våra matcher denna säsong så finns det en tydlig tendens. En tendens där vi ofta hamnar under tryck i egen zon under långa sekvenser. Visserligen är vi väldigt duktiga på att avvärja avslut från våra motståndare,som ofta får ta skott från dåliga vinklar, men faktum är att vi rätt ofta "fastnar" i egen zon. 

Mot Malmö senast skedde det i ett avgörande läge av matchen. Vi jagade ännu ett mål för att kvittera till 2-2 men hamnade istället på hälarna i egen zon. Istället för att spela rejält och fysiskt blev vi lite avvaktande i väntan på att "någon" skulle återerövra pucken så vi kunde gå till anfall igen. Ingen tog det defensiva ansvaret fullt ut. Det slutade med att Malmö kunde vinna puck bakom vårt mål för att sedan hitta ett avslut och gå fram till 3-1. Vår "vän" Leif "Strumpan" Strömberg säger en del kloka saker ibland som expertkommentator. Bland annat brukar han säga att man måste "göra jobbet färdigt"! Med det menade han att allt man gör måste man göra till 100%. Ligger mycket i det. Malmö gjorde just det. När de väl fick hugg på oss i vår zon gick de in med 100% för att skapa ett avgörande läge - och lyckades. De följde helt enkelt denna enkla grundläggande regel att "göra jobbet färdigt".

På lördag möter vi ett lag som ALLTID strävar efter att "göra jobbet färdigt". Bofors stora framgång bygger på denna enkla tes att alltid ge 100% i varje situation på isen. Det är jobbigt för motståndarna. Förbannat jobbigt. Otroligt frustrerande jobbigt. Det innebär att man som motståndare aldrig får lugn och ro i något moment på isen. Det gäller att ständigt vara vaksam på allt. Vi kommer inte få något gratis under matchens sextio minuter. På sitt sätt är Bofors som kollektiv berömvärda trots att de som ishockeylag inte är speciellt märkvärdiga(!). 

Leif "Strumpan" Strömberg överraskar ibland med att vara väldigt klok(!). När SSK spelade hemma mot Bofors hävdade han att inget lag riktigt vågade stå upp och syna Bofors spel ordentligt. Vad han menade var att Bofors lever otroligt mycket på att få med sig fart från egen zon genom att backar får bra passningsalternativ. Det är den farten laget nyttjar till att skölja över sina motståndare. En fart som de även tar med sig i hemjobbet. "Kan man döda farten så dödar man Bofors spel", hävdade "Strumpan". Det ligger mycket i det. Frågan är om vi har förmågan att "döda farten" för Bofors? Vi måste våga gå upp i banan och stänga av deras försöka till snabba uppspel...

En annan viktig sak att tänka på för oss i matchen på lördag är att stå upp för vår målvakt. Det finns nog inget annat lag i serien som så konsekvent går stenhårt mot mål, och målvakten, som just Bofors. De gör det både med ärliga och oärliga metoder. Man kan säga att de helt enkelt inte lägger fingrarna emellan. Här kommer det vila ett enormt ansvar på våra backar att de verkligen är beredda att stå upp. Lyckligtvis finns Andreas Lindh med i truppen igen och kan vara med och hejda de värsta övergreppen tillsamman med vår rese Stefan Warg.

Ser vi bara till de kvaliteter som respektive spelartrupper besitter just nu så ska vi vinna mot Bofors. Vår kedja med Berglund, Backlund, Fryklund är sannolikt seriens bästa för tillfället sett till offensiv kraft. Vår lina med Fornataro, Zettergren och Leisenring blixtrar till och kan skapa chanser i varje byte. 

Defensivt är vi bra. Våra backar har spelat ruskigt stabilt i en räcka av matcher. Inte ens förlusten senast mot Malmö förtar det intrycket. Snarare får man en känsla av att backspelet hela tiden tar ett steg framåt för var match som spelas. Med Tim Heeds intåg i truppen har vi dessutom fått just den back som vi saknat tidigare under säsongen. Tim är, i sina bästa stunder, en lysande offensiv back med briljant speluppfattning och teknik. Av förklarliga skäl försöker han under sina första matcher med oss spela ett mer defensivt backspel där han jobbar med bra marginaler. Det är förståndigt. Låt honom få några matcher på sig att hitta rätt balans i sitt spel. Det var nog rätt betydelsefullt för honom att få göra mål senast.....

Vad mer kan man säga om Bofors som inte redan är sagt? Tja, de är att mycket bra kollektiv där alla följer en spelplan till 100% i match efter match. Komplettera det med en rad "rollspelare" samt en mycket duktig målvakt så har man bilden ganska klar av laget. 

Hur det går? Det kan gå åt helvete, rent ut sagt! Lyckas vi inte förvalta våra chanser bättre än senast mot Malmö så är vi rökta...