 |
| En talang som utvecklades i Gulsvart... |
Som bekant har vi till denna säsong tappat ett gäng unga lovande spelare. Spelare som jag personligen gärna sett blomma ut i Gulsvart. Tänker på Jonas Emmerdahl (Löven), Mikael Frycklund och Mathias Bromé (Asplöven) samt Christopher Mastomäki till Luleå.
Vad jag förstått har till exempel Mikael Frycklund och Mathias Bromé fått ett helt annat utrymme att visa upp sig på isen i Asplöven. De ges mer fria tyglar, mycket speltid, och dessutom i alla spelformer. Precis det som behövs för spelare som kört fast lite i sin karriär. I dagens match mellan Asplöven och Modo fick Mathias Bromé hänga första kassen i Asplöventröjan.
Det finns en uppenbar risk(!) att vi denna säsong får se tre spelare från Västerås i Asplöven. Luleå värvade som bekant Christopher Mastomäki som har en historik att låna ut spelare till just - Asplöven. Skulle inte förvåna mig ett dugg om vi får se dessa tre herrar på isen när vi möter Asplöven denna säsong. Kommer kännas minst sagt konstigt.
Gemensam nämnare för Frycklund, Bromé och Emmerdahl är att det inte fick utrymme att blomma ut i Gulsvart. Man kan även säga att Västerås inte lyckades förädla dessa talanger. Den som vill kan givetvis hävda att de själva inte tog chansen att lyckas. Personligen anser jag att sanningen är för komplex för att man enkelt och kategoriskt ska kunna hävda än det ena eller det andra.
Alla spelare behöver lite olika förutsättningar för att lyckas. Oavsett vad som ligger bakom att ovan nämnda spelare inte tog fler steg i sin utveckling så får man se det som ett misslyckande för föreningen. Så anser jag.
När det gäller Christopher Mastomäki så anser jag att det hade varit bättre för hans utveckling att ta en ordinarie plats i Gulsvart istället för att gå till Luleå och hamna mellan stolarna. Spel i J-20, extraspelare i A-laget, Asplöven, eller utlånad till annan klubb. Visst är Mastomäki en rasande fin talang men att han ska ta en plats i Luleås trupp redan denna säsong känns minst sagt långsökt.
Även när det gäller Jonas Emmerdahl är det då själva fan att vi inte lyckades få honom att ta steget från ung och lovande till fullfjädrad och stabil. Under de senaste två säsongerna fanns känslan där hela tiden att nu, nu händer det! Nu tar Jonas klivet och blir den dominante och spelskicklige back som vi alla väntat på. Men, nej, så blev det inte. Jag begriper ingenting, faktiskt!
Så återigen. Visst kan man skuldbelägga spelare själva för att "inte ta chansen" men jag tror som sagt sanningen är betydligt mer komplex än så. Det är så mycket som ska stämma. Om inte annat är det nog oerhört viktigt att spelare känner det största förtroende från sin omgivning. Många tränare hävdar att spelare "måste våga". Det är bra. Men då måste även spelare få misslyckas. Ibland har jag fått känslan av att spelare som "vågar men misslyckas" rätt ofta hamnar på bänken. Hur ska man då "våga"?
Se där några funderingar ....
