Andreas eller Jimmie!? Vem är "bäst"? En skakig jämförelse...

Bild på Jimmie från filmen "Inside VIK" producerad av Kevin Johansson för Hockeypuls

Dagens inlägg är ett försök att jämföra. Det kan falla platt men jag gör ett försök. Jag har inte generat mig förr när det gällt att skriva om det mesta. Inte alltid det bästa. Hur har jag då tänkt? I vanligt ordning inte speciellt mycket. Det var bara en tanke som dök upp. Till viss del påhejad av kommentarer jag hört av andra supportrar. Då dessa dragit upp gamla spelares prestationer och jämfört med dagens. Vem var bäst? Så, någonstans där tänkte jag spinna vidare. Och, ja, det är inte helt enkelt att jämföra spelare mot spelare speciellt då vi nu halkat ned en division. Men, nog svamlat, nu kör jag!

Andreas Lindh mot Jimmie Jansson - vem är bäst?

Andreas Lindh

- Kom tillbaka till moderklubben, från Hammarby, säsongen 2003-04. Spelade elva raka säsonger innan han tackade för sig säsongen 2013-14. Avslutade karriären med några matcher i Hallstahammar och bidrog till att de avancerade till division två. Spelade i Elitserien med både Västerås och Södertälje. 

Jimmie Jansson

- Kom till oss, från Kallinge/Ronneby IF, säsongen 2016-17 . Ett oprövat kort men med rykte om sig att vara lite av en friskus och offensivt lagd. Samlade ihop 25 poäng på 35 matcher i Kallinge varav åtta mål. 

Här nedan kommer nu ett antal kriterier som ska visa vem av dessa herrar som är bäst ur mitt mycket subjektiva perspektiv:

Fysik:
Jimmie
Längd: 187

Vikt: 82

Andreas: 

Längd: 186

Vikt: 93

Ronden vinns av Andreas 

--------------

Poängsnitt i HockeyAllsvenskan
Jimmie:0.24
Andreas: 0.19

Ronden vinns av Jimmie
--------------

Poängsnitt i Hockeyettan:
Jimmie: 0.67
Andreas: 0.18

Ronden vinns av Jimmie

--------------

Bäst plus/minus en säsong
Jimmie: + 15 säsongen  2013-14 HV71 J20 

Andreas: + 23 säsongen 2008-09 i Allsvenskan med Västerås

Ronden vinns av Andreas

--------------

Kan vi redan här skönja något som skiljer? Min reflektion är att Andreas framträder mer som en utpräglad defensiv back medan Jimmie är mer offensiv. Men, vi går vidare..

Mest utvisningsminuter en säsong
Jimmie: 50 säsongen 2010-11 Hudiksvall J18
Andreas: 144 säsongen 2003-04 Allsvenskan med Västerås

Ronden vinns överlägset av Andreas!
--------------

Men hallå, kanske någon tycker nu. Hur kan man vinna då man drar på sig en massa utvisningar. Det är ju inte bra för laget! Lugn nu, säger jag. Det är jag som bestämmer reglerna.

Minst utvisningsminuter en säsong som senior:

Jimmie: 10 säsongen 2014-15
Andreas: 30 säsongen  2010-11

Ronden vinns av Jimmie

--------------

Skridskoåkning:
Jimmie: ++++ av fem möjliga
Andreas: +++ av fem möjliga

Ronden vinns av Jimmie
--------------

Teknik puck/klubba
Jimmie:+++ av fem möjliga

Andreas: +  av fem möjliga

Ronden vinns av Jimmie
--------------

Förstapass ur egen zon:
Jimmie: +++ av fem möjliga
Andreas: + av fem möjliga

Ronden vinns av Jimmie

--------------

Rensa bort runt eget mål:
Jimmie: +++ av fem möjliga
Andreas: +++++ av fem möjliga

Ronden vinns av Andreas

--------------

Jävligt elak mot alla motståndare nära eget mål:
Jimmie: +++ av fem möjliga
Andreas: +++++ av fem möjliga

Ronden vinns av Andreas

--------------

Tacklingar:

Jimmie: ++++ av fem möjliga
Andreas:+++++ av fem möjliga

Ronden vinns av Andreas

--------------

Överfall:

Jimmie: ++ av fem möjliga
Andreas: +++++ av fem möjliga

Ronden vinns av Andreas

--------------

Skott/slagskott
Jimmie: +++
Andreas:+++

Ronden bedöms som oavgjord
--------------

Kultstatus:
Jimmie: ++ av fem möjliga
Andreas: +++++ av fem möjliga

Ronden vinns av Andreas

--------------

Pådrivare i laget:
Jimmie: +++++ av fem möjliga
Andreas: +++++ av fem möjliga

Ronden bedöms som oavgjord

--------------

Så, det var lite olika kriterier som jag nu kommer använda för att summera det hela. I mångt och mycket tycker jag att Jimmie Jansson påminner väldigt mycket om Andreas Lindh i sitt spel. Jag skulle vilja påstå att Jimmie är en "Andreas light", på något sätt. Samma frejdiga, friska, tag ute på isen men utan riktigt samma övertoner. Precis som Andreas gjorde förr kan Jimmie göra nu. Det vill säga, jaga iväg som en skenade älg över isen för att "proppa" en motståndare. Men det blir inte lika våldsamt efterspel med matchstraff och avstängning som följd. Nu vill jag inte påstå att detta var Andreas signum, att spela fult och vårdslöst, men då och då hemföll han till detta. Inget av detta har jag ännu sett hos Jimmie, men osvuret är bäst.

Jag minns några händelser som visar hur Andreas kunde spela då han klev utanför regelboken, och det med råge. 

- Hemma mot Rögle. Kenny Jönsson tar pucken bakom eget mål. Börjar åka mot sarghörnet för att ta fart upp mot mittzon. Andreas ser detta och tänker att "nu jävlars ska han få åka", och tar fart ned mot samma sarghörn från sin position vid offensiv blå. Vi är många som ser vart det är på väg att barka och "hela hallen" håller andan, känns det som. Två expresslok som är på väg att mötas. Den rutinerade Jönsson ser dock att Andreas är i antågande, i ögonvrån, och lyckas med minsta möjliga marginal vrida sig undan när det andra loket, Andreas, kommer farande. Andreas rammar sarg och plexi så det hörs till Sala, domaren sväljer pipan, publiken står tyst, och Kenny åker iväg, oskadd! Det hela slutar med att Andreas utvisas för boarding trots att han nästan enbart träffade sargen, av en märkbart tagen domare. 

- Hemma mot Mora i en kvalseriematch. Vi leder med 2-1. Mora kommer från Elitserien och ska rädda sig kvar. Då, i andra perioden, hamnar Andreas i dispyt med motståndare. Spelet avstannar. Allt tycks vara över. Då händer det. Andreas "skallar" sin motståndare och får fem minuter i syndabåset. Mora stänker in tre(3) mål och vinner slutligen matchen!

- Säsongens första match. Vi möter Timrå. Första bytet(!) för Andreas. Han skrinnar upp från egen zon(!) och ska stoppa/pincha ett uppspel vid motståndarnas egen blå. Kommer alldeles fel in i situationen med hög fart. Träffar Timråspelare på hakan med armbåge. Det blir "God natt" för Timråspelaren. Det blir "Hej då" för Andreas som belönas med matchstraff och avstängning. 

Andreas var som allra bäst när han spelade precis på "gränsen". Då var han briljant i sitt defensiva arbete. Han satte formligen skräck i alla forwards som kom in på hans domän. Han var ett fysiskt praktexemplar och tycktes rå på allt och alla. Vi minns även hur vi upplevde att Andreas tappade sitt spel när han utsågs till "C" säsongen  2009-10. Att snacka med domare var inte riktigt hans grej :)

---------------

Jimmie då? Som jag redan skrivit ser jag många likheter mellan Jimmie och Andreas. Men vem vann då? 

Om man summerar alla kriterier:
Jimmie: 6 vunna

Andreas: 8 vunna

Oavgjorda: 2


Vem som vann vete sjuttons då mina kriterier är lite svårbegripliga. Men låt mig säga så här:

- Andreas var en elak, tuff, defensiv back som helst inte skulle hantera puck. 

- Jimmie är en friskus som inte räds att sätta emot när det behövs, men, kan även hantera puck och klubba i egen zon utan att vi på läktaren får andnöd. 

I den bästa av världar skulle vi haft en Andreas och Jimmie i samma backpar. Det hade varit närmast optimalt. Den Onde och den Gode. Knoll och Tott. Ler och långhalm. Helan och Halvan, osv. 

Som ni märker är jag ytterst ambivalent och kan inte bestämma mig. Jag misstänker att Jimmie kan bli en ny Andreas Lindh, nå samma status, utan att för den skull behöva sitta allt för många minuter i utvisningsbåset(ett eller annat matchstraff får dock ses som meriterande). Vill man nå kultstatus får man offra sig lite.

Kort sagt, jag gillar Jimmie, både som person och spelare, och ser i honom en spelare som i allra högsta grad kommer bidra till vår föreningens sportsliga framgång. Den som är av annan uppfattning får stå för det men har naturligtvis alldeles käpprätt fel!

(För övrigt vill jag bara påpeka att Andreas Lindh borde fått extrapoäng för den fula cykel han använde till resor fram och tillbaka till träningarna)

Tack för besöket...

E18 Derby när Enköping med Johan Jonsson kommer på besök..

Kommer Dahlbom spika igen mot Enköping?

Som jag redan avslöjat i tidigare inlägg är Johan Jonsson och undertecknad numera arbetskamrater. Med tanke på allt tok jag skrivit om Gulsvart under hans tid hos oss känns det stabilt att vi kan umgås som goda kollegor. Tur att jag över tid inte skrivit en massa skit om honom på bloggen.Då hade man fått smyga lite i korridorerna, kan jag misstänka. Morgondagens match mot Enköping får därmed en extra dimension för mig. Då jag vet att vi kommer köra över hans Enköping tänker jag som kompensation hedra  honom genom att bära hans gamla matchtröja. Så får det bli.

Kan Enköping göra match mot oss, undrar man då? Klart de kan! Om jag förstått min kollega rätt räknar de med att göra en bra insats. De har allt att vinna och det ska bli skoj att spela i ABB Arena. Ser man till Enköpings senaste resultat så upptäcker man ett visst mönster. De gör hyggliga insatser mot alla lag men har förmågan att plötsligt falla igenom. Borta mot Forshaga hade man häng och chans på seger. Då släpper man plötsligt in tre mål på knappa minuten. Det duger inte. I andra matcher har man varit med långt in i tredje perioden för att stupa på oförmågan att nyttja sina chanser. Framför allt har man inte lyckats göra mål i powerplay när chanser till detta dykt upp. Det är spetsen i spelet som saknas.

Ser man på Enköpings trupp och jämför med vår, spelare för spelare, så ska de inte ha en chans. De har, om man är lite snäll, två femmor som håller anständig klass för division ett. Sedan blir det genast tunnare. För övrigt är Robert Kimby, Enköpings huvudtränare, en hyvens kille som konstant äter lakritsgrodor!

Mitt matchtips blir därför inte speciellt utmanande. Vi vinner. Vi vinner med tre fyra mål och städar av ännu en match i inväntan på AllEttan efter jul! Övertygad om att #25 Bergman är inne i ett stim just nu och hänger ännu en kasse.

I tidigare inlägg har jag återkommande lyft lagets, kollektivets, utveckling. Detta utan att nämna Tomas Paananen och Patrik Zetterberg vid namn alla gånger. Jag förutsätter att du som läser mina inlägg trots detta förstått sambandet. Att lagets utveckling till stor del är tack vare deras gemensamma ansträngningar. Att de har en mycket stor del hur spelare och laget hela tiden tagit steg åt rätt håll. Så, nu fick jag det sagt. Om jag ska vara ärlig visste jag inte inför säsong vad jag skulle förvänta mig. Var Tomas Paananen redo för att leda ett A-lag? Som det ser ut idag är svaret ett självklart "JA" på den frågan. Skulle Patrik Zetterberg, i rollen som sportchef, få ihop en trupp tillräckligt bra för att kunna vara med och hota om kval tillbaka till HockeyAllsvenskan? Svaret på den frågan får vi vänta med till en bit in på nästa år. Då vet vi mer.

Cederberg, Lidström, Mattisson ser intresserat på...

För övrigt har jag funderat lite över en annan sak. Vilka spelare i dagens trupp är jämförbara med tidigare spelare? Under åren har det passerat ett antal spelartyper, karaktärer, som på olika sätt satt avtryck. Låt mig ge ett exempel på hur jag tänker:

Andreas Lindh - Jimmie Jansson
Christopher Fish - Marcus Bergman

Tycker mig se likheter mellan dessa spelare, karaktärer, och har för avsikt att lyfta fram det. Tydliggöra hur jag tänker. Finns det fler spelare i laget som kan jämföras med tidigare spelare? Kan man jämföra Oscar Pettersson med Mathias Bromé? Eller är det för långsökt? Tja, inte vet jag. I vanlig ordning bryr jag mig inte så mycket om "vad som är relevant" utan jag bara kör. Så får det bli.

Nästa inlägg kommer därför handla om Andreas Lindh kontra Jimmie Jansson. 

Ses i hallen!

Det börjar likna något, banne mig...

Dagens dubbelmakke....

"Sannerligen säger jag Eder, detta kan bli hur Bra som helst!" 

Borlänge - Västerås 1-4

Såg inte kvällens match. Fick nöja mig med att följa rapportering via Swehockey lite i smyg. Det gick alldeles utmärkt. Ibland är det skönt att kliva lite bakåt. Till den tiden man aldrig hade en chans att se bortamatcher. Inte ens i HockeyAllsvenskan. Då man följde liverapporteringen minutiöst via något forum. Visst, idag kunde jag valt att följa Kevin Johanssons eminenta liverapportering på VLT men så gjorde ej.

Inför matchen hade jag tippat en jämn viktoria. Jämn och oviss in i slutsekunderna. Trots allt mötte vi ett Borlänge som matchen innan  vann i sudden mot Mariestad. På bortaplan. Det var med andra ord inget brödgäng a lá Surahammar vi besegrade denna kväll. 

Under den senaste tiden har jag efterlyst att vissa spelare ska kliva fram och bidra mer med målproduktionen. En sådan spelare är Marcus Bergman. Tydligen ska man gnälla lite ty då händer saker! Även om Marcus sumpat hissnande många lägen så kommer nu belöningen. Den som är trägen får alltid sin belöning till syvende och sist. 

Mariestad - Västerås 1-3

16:40 0-1 (EQ)  25. Bergman, Marcus (3)

Västerås - Köping 4-1

47:52 3-1 (SH1)  25. Bergman, Marcus (4)

Borlänge - Västerås 1-4

11:47       0-1  (EQ)  25. Bergman, Marcus (5)

37:30 1-4  (PP1)  25. Bergman, Marcus (6)

Det är ju så bra att det inte är klokt! Nu kan jag bocka av det på min önskelista. Skönt. Att Fredda håller sig framme och styr in en puck är lite som vanligt. Elva kassar. Inte dåligt, inte dåligt alls, av en ålderman! Roligt också att Fredrik Hetta fortsätter bidra med mål. 

Nu fattas bara att Oscar Petterson får klubban ur röven, hm, och börjar hänga lite baljor. Jag vet att det är ett mörker för forwards när puckar inte går in. Det sätter sig i bakhuvudet. Det blir en mental ballast. Spelaren påminns. Supportrar gnäller(jag). Då ska man ändå ha i minnet att den gode Oscar har +7 samt 3 mål och 8 assist. Utöver detta ett gediget arbete i varje byte. Hans prestation så här långt i serien är, trots magert målskytte, klart godkänd! Men, lite mer mål vore gött:)

Vad ska man då säga om Jimmie Jansson? Plus +16 så här långt! Bäst i laget. Som back! När senast hade vi en back med den statsen i +/-? Hysteriskt! Han har skramlat ihop 10 assist men märkligt nog inget mål! Jag får allt mer vibbar av Andreas Lindh när jag ser Jimmies framfart på isen. Om det tänker jag återkomma. 

Sju raka segrar. Jag upprepar: - SJU RAKA SEGRAR! 

"- Ja, ja", kan någon bakåtsträvande surmule grymta. "Vi spelar i Hockeyettan", stönar denne, trutar med överläppen, klappar sig på flinten, och spottar demonstrativt ut snusen. "Käften", vill jag då utropa! Oavsett serie man spelar i är det mycket bra, väldigt mycket bra, att vinna sju(7) raka matcher. Inser man inte det förstår man sig inte på lagidrottens innersta väsen. Som exempel hyllar vi just nu svenska landslaget i fotboll närmast gränslöst. Varför? Jo, med ett gäng rätt mediokra fotbollsspelare har en ledare byggt ett starkt kollektiv. Ett lag. Nu vill jag inte påstå att vårt lag består av mediokra spelare men i övrigt är liknelsen relevant. Vi har blivit ett "lag". Ett fungerande kollektiv. Det är det som är häpnadsväckande bra i denna visa. 

Gulsvart har hittat en mognad, en balans, i sitt sätt att uppträda som gång på gång den senaste tiden burit frukt. Visst har man under perioder i vissa matcher tappat linjerna en aning, uppträtt lite darrigt, men så har man fallit tillbaka till g r u n d s p e l e t och rett ut det hela. Ett grundspel som inte fanns under de första fem-sju omgångarna. Då letade man fortfarande. Testade. Sökte. Med ett fungerande grundspel följer per automatik - trygghet. Axlarna åker ned och ryggraden tar kommandot. Spelarna gör instinktivt det som är rätt i varje situation. 

Ska vi tala lite om hur många mål vi INTE släppt in de senaste sju matcherna, eller? 

4-1, 4-1, 7-1, 3-1, 5-1, 6-1, 3-2! 

- Vi har alltså släppt in åtta(8) mål på de senast sju matcherna. Åtta! 

- Vi har gjort trettioen(31) mål på de senaste sju matcherna! Trettioen!

Under inledande fem sex matcherna hördes röster: - Vi behöver bättre målvakt/er. När jag kollade senaste hade Marcus Dahlbom klättrat upp till en andraplats i serien bland målvakter med en räddningsprocent strax över 94%. Rätt okey, om ni frågar mig!

För övrigt gladdes jag över att Kevin Weiskog var tillbaka i spel. Vi ska vara innerligt tacksamma över att så många spelare finns tillgängliga hela tiden. Att undslippa skador underlättar oerhört i det fortsätta arbetet att förfina, förbättra, och utveckla dagens väl fungerande kollektiv.

Till sist: - Ska jag kasta mig över Johan Jonsson när jag kommer till jobbet i morgon och håna lite. Enköping torskade igen? Vad har de för tränare?


Tack för kaffet!

Inför SSK

Anders Eldebrink - en fantastisk SSK:are 

Dags för hemmapremiär med årets upplaga av VIK Västerås HK. Nåja, premiär och premiär. Första träningsmatchen på hemmais i alla fall. Det duger gott till trängtande och längtande supportrar. Som motståndare i denna match står Södertälje SK. En anrik förening där vår egen Andreas Lindh provat lyckan. Det blev fyra säsonger med spel både i dåvarande division ett, allsvenskan, och elitserien. Även Peter Popovic passade på att spela några säsonger i SSK innan han kom tillbaka till Gulsvart efter sin tid i NHL. 

När jag tänker SSK tänker jag samtidigt på en speciell spelare som gjort ett stort intryck på mig. Anders Eldebrink. För mig en av Sveriges bästa backar, någonsin. Minns en liten anekdot från 80-talet efter en match mot just SSK. Jag råkade stöta på en spelare från VIK någon dag efter matchen och vi småpratade lite. Vi kom snart in på just Anders Eldebrink och hans betydelse för sitt lag. Under matchen hade jag retat mig på att inte VIK:s spelare kunde "proppa den jäveln" när han hade puck i egen zon. Få stopp på hans uppspel som ställde till det för oss. Svaret jag fick belyste mycket av Eldebrinks storhet som spelare. "Det går inte att tackla den jäveln för han bara glider undan", fick jag till svar. Och precis så var det. Med sin enastående blick för spelet hade han förmågan att "glida undan" med puck under kontroll. Oerhört irriterande både för oss motståndarsupportrar och de spelare på isen som ville "smälla på" Eldebrink.

I modern tid, bland svenska backar, är sannolikt Niklas Lidström den back som levde upp till samma förmåga att klara sig undan motståndarnas försök till tacklingar eller överkörningar. När jag ändå håller på så anser jag att Mats Waltin, Anders Eldebrink och Niklas Lidström är de tre backar som varit absolut elegantast i sitt spel. 

- Ja, se det blev en utläggning som inte har mycket med matchen den 13/8 att göra. Men så kan det gå. Därför tillbaka till nuet. 

Under förra säsongen hade vi väldiga problem att bemästra SSK. Ofta väldigt jämna matcher men där vi ändå stod utan poäng när Hesa Fredrik blåste av matchen. Frågan är hur det blir till denna säsong? Kommer pendeln svänga tillbaka till vår fördel. Minns säsongen 2011-12. Då mosade vi SSK i alla våra möten i grundserien. 

Precis som inför matchen mot AIK har jag inte högt ställda förväntningar på laget. Däremot är jag oerhört nyfiken av att få se alla nyförvärv. Få följa dem i byte efter byte. Förhoppningsvis får man med sig intryck som väcker förhoppningar. Tre transatlanter som nu får chansen att visa upp sig på hemmarink. Gissar att de är laddade.

För att få lite mer insikt i vad supportrar till SSK förväntar sig av denna match, och säsong, har jag intervjuat en insiktsfull och kunnig supporter från Sportklubben nämligen: Johan Myrberg @Knugen_SSK

------------

Lite om din bakgrund som supporter. 

- Bloggar på www.sskoveralltalltid.se under signaturen Knugen. Jag är säsongskortsinnehavare sedan många år och hockey är mitt största intresse.

Hur länge har du följt SSK? 

Jag bodde granne med före detta SSK-tränaren Göran Bruksner i Nykvarn utanför Södertälje, tidigt 80-tal. Bruksner gav mig SSK-klistermärken och så startade mitt intresse. Då var jag 2-3 år och ifrån senare delen av 80-talet och framåt har jag sprungit frekvent i rinken. När jag pluggade i Sundsvall hade jag Rolf Wanhainen på en affisch på ytterdörren, ett par år senare satt vi bredvid varandra på samma arbetsplats. Jag har haft turen och äran att arbeta med flera SSK-legender och juniortränare. Hockeyn är ständigt närvarande i mitt liv och min andra kärlek.

Är det bara ishockey som gäller eller följer du lag i någon annan sport?

- Gillar sport, ser mycket sport men SSK är det enda laget som verkligen fångat mitt hjärta.

Vad tror du om årets SSK-lagbygge? 

- Truppen är rätt tunn till antalet spelare, så vi behöver rejält med tur när det gäller att undvika skador på nyckelspelare för att fixa topp tre. Målvaktssidan är fortsatt stark och jag gillar båda två rejält och här kan vi vara starkast i serien. Backsidan är bred men jag tror vi kommer sakna Hjelm och Djuses spetskompetens på blålinjen, samt deras förstapass i spelvändningarna. Bakåt saknar jag även den där åtråvärda backtypen som få allsvenka klubbar har. Hemvändaren med starka meriter som kan spela 25-30 minuter per match. Det vill säga en Eldebrink/Strudwick/Stefan Jonsson typ. Det är dock en lyx som få har. Rögle har det i Lilja. Forwards ser helt okej ut. Saknar kanske en spetsforward till men som sagt helt okej. Gillar att vi nu har två transatlanter framåt. De får det där med att gå rakt på mål med modersmjölken och det är något som vi har saknat. 

Finns det någon ny junior i laget som kan slå igenom denna säsong? 

- David Pastrnak är en världsklasstalang som precis har skojat rejält med Sverige i J18 turneringen Ivan Hlinka. Sen tror jag backen Robin Press kan överraska positivt, liksom Adam Hansen. 

Ni har tappat en hel del spelare till denna säsong. Vem anser du är den största förlusten? 

- Andreas Hjelm helt klart. Hjelm var något så ovanligt som en duktig tvåvägsback med offensiva spetsegenskaper. Han är oersättlig och kommer bli ett stort utropstecken för Luleå i SHL.

Om jag säger att SSK missar kvalserien i år, vad svarar du då? 

- Det kan helt klart hända. Jag ser inga favoriter i klass med Leksand/Örebro förra året, som inför förra säsongen hade byggt med samma stomme under flera år. Många lag sätter i år sina hopp till nyförvärv och det är alltid ett lotteri. SSK är ett av dem lagen. Men vi kommer slåss topp sju med chans på topp tre.

Vad förväntar du dig av träningsmatchen mot Västerås?

- I träningsmatcher förväntar jag mig att nyförvärv och juniorer vill mest och syns mest. De av dessa som inte visat framfötterna redan på försäsongen bör man nog vara rätt orolig för. Det är något jag alltid tittar efter. Om Robert Carlsson och eran Andreas Lindh med tusen säsonger i bagaget glider lite kanske man inte ska lägga nån vikt vid. I övrigt är jag bara glad att det är hockey igen och nu mellan två lag jag förväntar mig ska slåss i topp sju.

Vilket lag är roligast att vinna mot i hockeyallsvenskan? 

- Djurgården, Malmö är alltid kul att besegra och i år lär Rögle få ett extra kärleksfullt mottagande.

Har du bra koll på övriga lag i serien? 

- Jodå, inte Madhawk nivå, men jag klarar mig.

Vilka lag tror du tar topp tre denna säsong? 

- Jättesvårt i år, men jag tror mycket på DIF, Västerås och Malmö. Men alla lag har svagheter i år. SSK är en bra outsider och  Rögle trodde jag enormt mycket på innan sista värvningarna. De ser dock jättestarka ut på pappret, men de hade ett starkt lagbygge och nu har de ett bygge med risker. Lilja blir enormt viktig där, om han lyckad hålla ihop skutan vinner Rögle serien.

Vilka två lag tror du får spela negativt kval? 

- Björklöven och KHK.

Vilka två lag i elitserien kommer få spela kvalserie till våren? 

- Leksands lagbygge känns naivt och Örebros målvaktssida skrämmer inte någon. AIK får det tufft också, men jag säger Leksand och Örebro. De har inte gjort vad som krävs av en nykomling under silly season.

Sist, och kanske viktigast: Vad tror du om vårt lagbygge? 

Ni verkar ju ha en unik förmåga att suga upp transatlanter på obskyra platser som sen gör succe'. Jag sätter däremot ett frågetecken på om Fransson fixar att ersätta Lasse Johansson. Jag gillar värvningarna av Frisk och Mitell, de känns kloka och långsiktiga. Collegespelaren Iurio har spännande statistik och blir säkert ett utropstecken. Som SSKare måste jag också nämna er trotjänare Andreas Lindh, jag tror han alltid kommer att ha en speciell plats i SSK-supportrarnas hjärta. När jag ser Lindh spela än idag, trots att det är i fel tröja är det många positiva minnen som väcks till liv.

//Johan Myrberg @Knugen_SSK

Bloggen tackar för svaren och önskar självklart Johan Myrberg välkommen till ABB Arena den 13/8. 

Asplöven - en "nära döden upplevelse", för vissa!

Märkliga reaktioner från vissa(VLT) efter matchen mot Asplöven. Här kommer vårt kära Gulsvart ut med en formsvacka djupare än det värsta krondiket, nerver utanpå tröjorna, prestationsångest som lyser lång väg, men hittar en framkomlig väg till tre ytterst viktiga poäng! Hurra, hurra, hurra, HURRA, säger jag. Vad annat kan man säga?

Att förvänta sig glamourhockey(VLT) i det utsatta läge som laget befinner sig i är aningen magstarkt och insiktslöst, tycker jag! Visst var vi snubblande nära att få en riktigt jobbig start i denna match då Asplöven var ofina nog att sätta full fart framåt och nagla fast oss i egen zon under sekvenser i den första perioden. Som väl är har vi Lars Johansson som klev upp "stort" och med både tur och skicklighet höll trissan borta från nätet. Där hade man hjärtat i grannens strupe, typ!

Men så kom det förlösande första målet, 1-0, i vårt tredje powerplay. Skott, retur, och Marcus Eriksson kunder snirkla in pucken ur snäv vinkel. 

Under den andra perioden spelades stundtals en annorlunda form av ishockey i ABB Arena än vi sett tidigare denna säsong. Den präglades till lika stora delar av misstag som famntag. Det var inte alltid vackert att se. Men vad gjorde det då Kenneth "Bacon" Bergqvist plötsligt blixtrade till, tog saken i egna händer, och  stänkte in 2-0 på egen retur! I allt övrigt kan vi lämna denna period utan vidare kommentarer. Nej, en sak till: - Jävlar i mitt skal vad Stefan Warg kämpade och slet i egen zon!

Tredje perioden blev aningen bättre än den andra. Men bara aningen. Nu syntes tydligt en ängslan i spelet. Våra Gulsvarta hjältar ville så gärna knyta ihop säcken och bärga tre poäng. Viljan vara ibland större än kunnandet och Asplöven högg vilt omkring sig i ivern att reducera. Det var spänt, kan man säga, ute på isen. 

Återigen passar vi på att göra ett mål när det som mest behövdes. Denna gång samma visa. Skott, retur, mål. Viktor Backman drog iväg ett skott som tog i masken på målisen och Markus Kinisjärvi snappade upp returen till 3-0.  Märkligt nog var 3-0 målet nästan en kopia av 1-0. Samma läge, vinkel, retur, och mål.

Svårt att lyfta fram enskilda spelare ur denna match men gör ett försök:

- Lars Johansson, räddade oss flera gånger denna match. TACK!

- "Bacon" gjorde mål! Det var på tiden..

- Kinisjärvi gjorde mål! Det var på - tiden...
- Markus "Messy" Jonsson slet som vanligt, jobbig typ, typ!
- Markus Eriksson, fina handleder på den killen!

- Emmerdahl, Warg, Lindh jobbade kopiöst i egen zon och visade precis rätt vilja. Starkt!

- Viktor Mårtensson överaskade mig, och många andra, med friska takter offensivt. Härligt!

Överlag vill jag nog ge alla spelare godkänt på temat - Kämpa!

Visst, det var inte vackert, det som skedde på isen, men det var ack så värdefullt! Tack Gulsvart för tre underbara poäng...

Dagens #Twitter

@gurkolle haha tack :) det är inte så farligt, ska träna imorgon! Tror det är lugnt :)
— viktor mårtensson (@dan_dolme) January 14, 2013

Spotta i kyrkan...

Att "spotta i kyrkan" kan sägas vara att framföra ett budskap på fel plats eller inför fel forum. Att man ifrågasätter något som är närmast heligt. Detta inlägg kommer att tangera detta då jag har för avsikt att ifrågasätta en kulturbärare i vårt lag, nämligen Andreas Lindh!

Ingen kan ifrågasätta Andreas hjärta för klubben, hans ofta kopiösa arbetsinsats under matcher, hans betydelse som elak polis, en städgumma, murbräcka, pådrivare etc etc. Anledningen till att jag dristar mig till att ifrågasätta hans givna(!) plats i laget är hans insatser de senaste matcherna.

Har Andreas Lindh passerat bäst-före-datum eller beror hans något vingliga insatser på andra, okända, faktorer? Lider han av någon åkomma, ljumskproblem, eller är det bara så att det börjar gå lite för fort på isen? Jag, och flera med mig, som följer matcherna från läktarplats har gjort samma iakttagelser och dragit ungefär samma slutsatser. Andreas står för en hel del mindre bra ingripanden i egen zon, hans puckhantering ser sämre ut än någonsin, och hans timing i närkamper/tacklingar är inte den bästa. Dessutom drabbas(!) han ofta av extremt långa byten. Mer än en gång har han närmast stapplat runt i egen zon med mjölksyra upp över ögonbrynen. Dåligt tränad?

Lägg till att vi just nu har en riktigt stark backbesättning där även Per Helmersson ska ta en plats, men på vems bekostnad? 

Självklart är jag en stor fan av Andreas och gillar hans robusta och fysiska spel. Han är en profil som behövs i ett lagbygge, en grundpelare, en förebild. Men allt har sin tid och frågan som bloggen ställer är helt enkelt om Andreas tid är nu, då, eller i framtiden?

Vad tycker du?

Bloggens tre-i-topp

Det har spelats en del ishockey nu. Närmare bestämt tjugotvå omgångar. Bloggen dristar sig därför till att utse tre av sina absoluta favoriter, så här långt. Tänker dessutom dissa våra hemvändare. De får tillräckligt med uppskattande rubriker ändå. Så här kommer mina tre spelare som jag anser varit mest värdefulla:

1. Lars Johansson
2. Stefan Warg
3. Matt Fornataro

Jaha, kanske någon tänker, vad har de gjort som varit så bra?

Jo, det ska jag säga eder alla, de har gjort många saker bra. Framför allt har de vuxit i sina roller allt eftersom matcher spelats. Omgång efter omgång levererar de och gör helgjutna insatser. Tre spelare som kan ses som "grundbultar" i årets lagbygge.

Lars Johansson

Ni minns säkert Lasses fenomenala spel för några säsonger sedan då han representerade Mora och vi möttes i förkvalet till Kvalserien. I vår match på hemmais dominerade vi så fullständigt under den första perioden att det nästan var pinsamt - för Mora. Men trots vår dominans fick vi se oss slagna pga en målvakt som spelade otroligt stort. Just det, Lars Johansson. Hans spel förde Mora till Kvalserien den säsongen. 

Säsongen efter dök han upp i vårt lagbygge och fick konkurrera med Daniel Sperrle om målvaktsposten. Det gick sådär. Inte i någon match kom Lars Johansson upp på den nivå som han tidigare visat i Mora. Inte heller Daniel Sperrle lyckades övertyga riktigt. Följden blev att Waltin(!) valde att byta målvakt från match till match och det skapade inte den trygghet som en målvakt behöver för att våga spela ut. Man kan kort konstatera att vi hade två bra målvakter som aldrig spelade riktigt så bra som man kunde kräva.

Till denna säsong har allt förändrats till det bättre. En stor anledning är att Lars Johansson nu fått ledarnas fulla förtroende. Han är nu vår uttalade förstemålvakt. Tydligen var det inte mer som behövdes för att självförtroendet skulle blomstra och räddningsprocenten skjuta i höjden. Kan bara dra mig till minnes två matcher denna säsong där Lasse spelat på en lägre nivå och det var mot Oskarshamn borta och Malmö hemma. Mot Oskarshamn fick han å andra sidan inte mycket stöd av sina lagkamrater som för tillfället befann sig på en annan sida av rinken när Oskarshamns forwards stormade fram! Mot Malmö hemma fick han inte heller alltid rätt understöd. 

Det som imponerar mest med Lasses målvaktsspel är att det ser så enkelt ut när han räddar. Hemligheten är mycket hans eminenta förmåga att läsa spelet och ständigt hinna i position innan skotten avlossas. Han gör dessutom allt detta utan yviga rörelser. För att använda hockeytermer så är han oerhört "tät" vid sina förflyttningar. Vill även passa på att citera Johan Thornberg som beskrev samma sak med orden "han får med sig överkroppen vid förflyttningarna". Tacka fan för det, säger jag! Hur skulle det se ut annars? Dessutom är Lasse en mycket bra en-mot-en målvakt och räddar oss då och då när motståndare kommer helt fria.

Stefan Warg

Oerhört imponerande utveckling hos den gossen! Ja, ni vet hur det lät när han lämnade Örebro. Stefan Warg ansågs som en förstärkning - för motståndarlagen! Detta grundat på att han skulle vara väldigt slarvig och yvig i sitt spel. Det påstods att han pga sitt slarviga spel skulle dra på sig "massor" av utvisningar och på så sätt sänka sitt nya lag! Under de tjugotvå första omgångarna har Warg dragit på sig sexton(16) utvisningsminuter. Så var det med ryktet!. Det påstods även att han skulle vara seg på grillorna. Inte heller det överensstämmer med verkligheten. Tvärtom har han vid flera tillfällen visat prov på riktigt bra fart. Då och då har han lämnat defensiven och på ett mycket förtjänstfull sätt stormat fram över isen med pucken under kontroll. Det är helt enkelt lysande, mer sånt!

Man kan sammanfatta det hela med att Stefan Warg vunnit många Västeråsares stora uppskattning. Det är något som man hör varje gång på läktaren under våra hemmamatcher. Alla fler uttrycker sin glädje över Wargs resoluta och vägvinnande spel i det defensiva arbetet. Stefan Warg har på kort tid vuxit ut och närmast övertagit manteln av Andreas Lindh som härförare i de bakre regionerna. Det är stort! Att dessutom Fagervall även låter honom delta i powerplay är riktigt roligt. Det enda som man kan önska av Warg är att han tränar lite extra på att träffa målet! 

Matt Fornataro

Han bara kom in i laget och började spela på stor is som det mest naturliga i världen. Ja, rent av som om han alltid lirat på dessa stora vidder. Han visade snabbt att det under den svarta hjälmen fanns en spelintelligens av stora mått. Trots sina ringa mått är han en spelare som inte bangar att spela fysiskt. Ofta jagar han ifatt sina motståndare i defensiven och delar ut ordentliga tacklingar. En man med stort hjärta, tycks det. En spelare som inte vill förlora någonstans på isen. Han har samlat ihop 18 poäng på lika många matcher. Med det ligger han på sextonde plats i poängligan. Faktum är att han snittar fler poäng än Brady Leisenring.

Matt är dessutom en god tekare. Något som vi saknade väldigt mycket förra säsongen. Att ha en center som ger laget möjlighet att börja spela med puck vid nedsläpp är otroligt värdefullt. Man kan säga att Matt besitter många fina kvaliteter. Allt från att vara en duktig skridskoåkare, framspelare, avslutare till en hårt arbetande grovjobbare. Han är helt enkelt allt-i-ett. Vad kan man mer begära?

Skador

"Ytterligare en spelare tvingas kliva åt sidan från truppen. Denna gång var det forwarden Marcus Eriksson som fått ett skott på handen under dagens träning" Detta kunde man läsa på här efter gårdagens träning. Hm, det börjar bli mycket nu. Med Marcus Erikssons skada har vi just nu tio(10) man på skadelistan. Han befaras bli borta sex till åtta veckor. Vi får verkligen hoppas att ryktet om Andreas Lindhs återkomst stämmer. Han körde tydligen för fullt under gårdagens träning. Skulle sitta fint om vi kan ställa upp med tre backpar med ordinarie backar. Kommer att behövas mot Bofors.

Leksand - Djurgården 4-3(sd)

Hade för avsikt att följa matchen Leksand - Djurgården på TV 10 under kvällen. Gick så där. Efter första perioden slocknade jag, bokstavligen. Så kan det bli när veckan varit lång. Det jag fick se under första perioden bidrog inte heller till att hålla mig vaken, typ. Ett lika virrigt och yrvaket Djurgården som tidigare bjöd snabbt Leksand på två enkla mål. Sedan böt lagen lite chanser innan DIF kunde reducera på ett backskott som Hanses i Leksandskassen lättvindigt släppte in. Efter det somnade jag....

Örebro - Oskarshamn 2-4

Örebro ångar på. Enligt rapporter ägde Närkingarna matchen till stora delar medan Oskarshamn gjorde målen. Man börjar känna igen syndromet. Oskarshamn har en matchplan. Den är enkel. Gör mål. Mer än så behövs inte. Gör några mål, då och då, och agera sedan spelförstörande resterande tid. Räcker bra. Oskarshamn är för övrigt ett lag som man har svårt för, på något sätt. Oavsett om de leder serien, ligger i mitten, eller ligger sist så finns det inget annat lag i denna serie som berör - så lite! En stad som ligger belägen vid Döderhultsviken kan inte vara speciellt rolig...

Almtuna - Malmö 1-2

Stackars Almtuna! Återigen faller man. En ny uddamålsförlust. Denna gång fick Malmö vända hem med några välbehövliga poäng i bagaget. Det börjar brännas nu för Östra Aros stolthet. Ska de stanna kvar där nere fram till jul? Kan bli en lång och dyster säsong för AIS. Inga tecken i skyn som tyder på att formen ska stiga den närmsta omgångarna. Tränarbyte nästa? För Malmö var dessa poäng otroligt viktiga. Nu har de i alla fall lite häng på lagen högre upp i tabellen. 

Skadeeländet

Är fortfarande lite butter över nyheten om Marcus Erikssons skada. Illa. Marcus har varit bra. Har sakta men säkert vuxit in i Allsvenskan. Efter flera säsonger som framgångsrik poängspruta i division ett har han lyckats acklimatisera sig i en högre serie. Tråkigt då med ett skadeuppehåll. Visst är det kul med Patrik "Bulan" Berglund i laget men det håller inte i längden om vi fortsätter få andra spelare, konstruktiva spelare, skadade. Ett jäkla flyt att vi får in Mikael Backlund till veckan...

Andreas Lindh - Hjälte eller bara korkad?

Bild från: hockeyallsvenskan.se

"Andreas Lindh är född i Västerås och har Västerås som moderklubb. Han spelade i klubben fram till 1997 innan han via spel i Kumla, Södertälje och Hammarby återvände till Västmanland och Västerås 2003, och sedan dess har han varit klubben trogen"

Källa: Hockeyallsvenskan.se

Alla älskar vi vår Andreas "Ante" Lindh. Genom åren har han stått för det fräna, tuffa, rejäla backspel som alla lag behöver. En klippa att luta sig emot i motgång. En spelare som ingett respekt hos de flesta motståndare som besökt området runt vårt mål. Många smällar har han delat ut genom åren. De allra flesta rejäla och regelrätta men även ett okänt antal "fulingar" som renderat ett och annat blåmärke på motståndarforwards armar och ben. Ibland har det gått överstyr med känslorna och Andreas har då kastat både handskar och all försiktighet åt sidan för att försvara lagets färger. I de allra flesta fall har han fått publikens stöd. Man har sett hans agerande som "rätt och riktigt" och pekat på vikten av att ha en "polis" i laget som kan sätta ned foten och säga ifrån. Markera revir. 

Men vi har även fått uppleva en Andreas Lindh som spelat för mycket över gränsen och då mest satt det egna laget i svårigheter med spel i numerärt underläge som följd. Nu var det dock ett antal säsonger sedan som detta hände mer regelbundet men då och då får Herr Lindh ett återfall och kan ta en del dumma eller märkliga utvisningar.

Som i gårdagens match mot Mora. Vad var det som hände - egentligen? Från åskådarplats, med cirka sextio meter till händelsens centrum, var det omöjligt att se. Domaren var i alla fall säker på sin sak. Andreas hade "skallat" eller åtminstone gjort en "rörelse" som tydde på en skallning. Ser man på den videoupptagning som finns från matchen kan man mycket riktigt se denna "rörelse" som domaren sedan tog som underlag för sitt beslut. Detta med stöd av sina linjemän. 

Utan att fördjupa mig i hur allvarlig denna "skallning" faktiskt var finns det ett reglemente som är tydligt. Även ett försök, eller antydan, till "skallning" ska tydligen rendera i ett matchstraff. Punkt, slut over and out. Man kan därmed inte lasta domaren för den bedömning som han gjorde.

Frågan är då om detta är något som personifierar Andreas Lindh. Är han verkligen så korkad att han medvetet utför en handling som försätter hela laget i knipa? Nu kan man åberopa massor av förmildrande omständigheter: "han blev provocerad", "han bara försvarade sig", "han fick själv en smäll" och så vidare. Men frågan kvarstår. Var detta agerande från Andreas Lindh en ren tillfällighet ursprungen ur en matchsituation som var kaotisk och het? Svaret på den frågan är tyvärr - Nej!

Det hela utspelade sig EFTER en avblåsning! Domaren blåste av spelet då en Moraspelare syntes ligga skadad vid sargen i vår egen zon. Det var i momentet efter detta då "olyckan" inträffade! En Moraspelare åkte fram till Andreas för att "snacka". Troligen var det Herr Lindh som gett den liggande Moraspelaren* en tjuvsmäll och nu fick stå till svars för detta(Obs: egen spekulation då jag inte är säker om detta hände).

- Om det finns någon därute som vet bättre så skriv gärna en kommentar!

Det var alltså nu, en kort stund efter avblåsning, då spelet stod still och spelare åkte för att byta som det hände. Det var med andra ord väldigt LUGNT i vår zon! Då, då minsann, väljer Andreas att dra på sig en utvisning för en "dansk skalle". Till det finner jag inga ord. Det är så urbota dumt och korkat att man häpnar! 

Och nu ställer jag frågan på sin spets. Var detta något som vi aldrig sett förut från Andreas? Var det ett tillfälligt hjärnsläpp som överraskade oss alla? Nu måste jag vara ärligt, tyvärr, och medge att detta var INTE första gången. Jag har med egna ögon sett Andreas göra samma sak i tidigare matcher MEN då har inte domaren upptäckt det. Jag menar INTE att han delat ut "danska skallar" till höger och vänster men jag har däremot sett hur han åkt fram mot en spelare och "markerat" med en liten huvudrörelse som kan liknas vid en "skallning". Detta ofta efter avblåsning då det varit lite "stökigt" runt egna målet. Är jag ensam om den iakttagelsen eller är det fler som sett samma sak?

Slutligen vill jag säga att för mig är Andreas en Hjälte men han kan snabbt förvandlas till något annat om han inte tar lärdom av denna läxa. Andreas ska fortsätta spela fult, hårt, fränt, tufft och vara en "jobbig jävel" att möta på isen. Gör han det kommer han även i fortsättningen vara älskad av mig och alla andra Gulsvarta supportrar. Så enkelt är det....

Slutordet får bli: Andreas Lindh - än så länge är du en hjälte men även hjältar måste tänka på laget före jaget...

*Uppdaterat 1: Enligt tidningen DalaDemokraten var upprinnelsens till tjafset mellan Moras Alexander Hilmersson och Andreas Lindh den smäll som Andreas delade ut mot Kim Nabb. Det var den spelaren som blev liggandes i vår zon och som föranledde avblåsningen.

*Uppdaterat 2: Enligt dagens VLT, där man intervjuar Andreas Lindh, hävdar han att Kim Nabb troligen träffades av pucken. Rätt ska vara rätt. Om så är fallet undrar man varför A Hilmersson uppsökte Andreas efter avblåsningen?

Västerås - Sundsvall 7-3

"Min förhoppning är även att Mikael "Z" Zettergren ska kliva fram och bli tungan på vågen. Det är dags nu. Låt nu honom få lite flyt. Låt oss få se en "Z" som med marginaler på sin sida får rubriker i VLT som den som räddade tre poäng till Gulsvart!"

Så formulerade jag mig i inlägget inför matchen mot Sundsvall. Ibland blir man sannspådd. Ibland slår drömmar in. Tänk att "Z" äntligen fick lite utdelning. Plötsligt var han på rätt ställe i rätt ögonblick. Två "enkla" mål på pass och retur.  I övrigt gjorde "Z" flera fina byten där han ledde sin kedja till flera fina chanser. Vändningen? Nja! Låt oss vänta några matcher till. Men visst gladde man sig med "Z" som kämpat och slitit i match efter match utan att nå fram till mål eller poäng...

David Lundbohm är lite av en gåta? Osynliga mannen långa stunder. Tappar puckar, dräller med pucken, dåliga pass, seg skridskoåkning och svag i närkampsspelet. Men, så plötsligt, bom-bom, så har kan krutat in två mål alldeles på egen hand. Bara så där - typ! Hur sjutton nyttjar man en sådan talang på bästa sätt? Säkert något som Mats Waltin ständigt grunnar på...

Daniel Sperrle. Jag gillar honom. På alla sätt. En riktigt bra målvakt. En energisk målvakt som tillför energi genom sitt agerande längst där bak. Men ibland, eller ganska ofta, ger han mig blodsvallning och gråa hår. Som i gårdagens match när han var ute runt kassen och ville sätta fart på spelet. Ofta gick det bra. Men ibland gick det sämre. Han var faktiskt delaktigt i ett baklängesmål på grund av sin vilja att delta. Sundsvalls reducering till 2-4 kom efter att Sperrle försökte få ut pucken ur zon, via egen back, istället för att bara blockera. Där blev det fel. Om backen inte är beredd på att Sperrle sätter igång spelet blir det så fel. 

Andreas Lindh är en kämpe. En klippa längst bak. Något att luta sig mot när det stormar i egen zon. Men hans passningsspel är just nu inte bra. I gårdagens match bidrog hans okänsliga handleder till att Sundsvall fick en onödig chans att reducera. Tänker på hans tokiga icing när det var 17 sekunder kvar av andra perioden. Konsekvensen blev tekning i egen zon där vi i panik drog på oss en utvisning som sedemera ledde till 2-4 för Sundsvall....

Matchen som sådan var märklig. Trots ganska taffligt agerande gick vi fram till 4 - 0 och matchen kändes stängd, avgjord, död! Tre poäng var intecknade. Sundsvall byter målvakt, tar timeout och tog sedan över matchen(!).  Vad hände där? Kom någon åt avstängningsknappen? Slog man av strömmen?

Nu vann vi matchen till slut med betryggande siffror men det var inte utan darr på ribban. När Sundsvall pangade in 3-4 i powerplay var vi riktigt riktigt illa ute. Där fick man otäcka vibbar av tidigare genomklappningar av Gulsvart. Man får rikta ett stort TACK till "Bacon" och "Z" som gemensamt bidrog till det matchavgörande målet fram till 5 - 3! Tack, tack!

- Tre poäng. Alltid skönt!

När det gäller vår nya back tycker jag det fanns en del positivt. Han såg grymt lugn ut i sitt agerande. Kanske för lugn? Ibland missbedömde han nog tempot och de ytor som fanns på isen. Men min prognos är kristallklar. Han kommer bli kanon!