Visar inlägg med etikett Christopher Mastomäki. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Christopher Mastomäki. Visa alla inlägg

8 augusti 2015

Frycklund, Bromé, Emmerdahl, Mastomäki. Fyra lovande spelare som drog..

En talang som utvecklades i Gulsvart...


Som bekant har vi till denna säsong tappat ett gäng unga lovande spelare. Spelare som jag personligen gärna sett blomma ut i Gulsvart. Tänker på Jonas Emmerdahl (Löven), Mikael Frycklund och Mathias Bromé (Asplöven) samt Christopher Mastomäki till Luleå. 

Vad jag förstått har till exempel Mikael Frycklund och Mathias Bromé fått ett helt annat utrymme att visa upp sig på isen i Asplöven. De ges mer fria tyglar, mycket speltid, och dessutom i alla spelformer. Precis det som behövs för spelare som kört fast lite i sin karriär. I dagens match mellan Asplöven och Modo fick Mathias Bromé hänga första kassen i Asplöventröjan.

Det finns en uppenbar risk(!) att vi denna säsong får se tre spelare från Västerås i Asplöven. Luleå värvade som bekant Christopher Mastomäki som har en historik att låna ut spelare till just - Asplöven. Skulle inte förvåna mig ett dugg om vi får se dessa tre herrar på isen när vi möter Asplöven denna säsong. Kommer kännas minst sagt konstigt. 

Gemensam nämnare för Frycklund, Bromé och Emmerdahl är att det inte fick utrymme att blomma ut i Gulsvart. Man kan även säga att Västerås inte lyckades förädla dessa talanger. Den som vill kan givetvis hävda att de själva inte tog chansen att lyckas. Personligen anser jag att sanningen är för komplex för att man enkelt och kategoriskt ska kunna hävda än det ena eller det andra. 

Alla spelare behöver lite olika förutsättningar för att lyckas. Oavsett vad som ligger bakom att ovan nämnda spelare inte tog fler steg i sin utveckling så får man se det som ett misslyckande för föreningen. Så anser jag.

När det gäller Christopher Mastomäki så anser jag att det hade varit bättre för hans utveckling att ta en ordinarie plats i Gulsvart istället för att gå till Luleå och hamna mellan stolarna. Spel i J-20, extraspelare i A-laget, Asplöven, eller utlånad till annan klubb. Visst är Mastomäki en rasande fin talang men att han ska ta en plats i Luleås trupp redan denna säsong känns minst sagt långsökt. 

Även när det gäller Jonas Emmerdahl är det då själva fan att vi inte lyckades få honom att ta steget från ung och lovande till fullfjädrad och stabil. Under de senaste två säsongerna fanns känslan där hela tiden att  nu, nu händer det! Nu tar Jonas klivet och blir den dominante och spelskicklige back som vi alla väntat på. Men, nej, så blev det inte. Jag begriper ingenting, faktiskt!

Så återigen. Visst kan man skuldbelägga spelare själva för att "inte ta chansen" men jag tror som sagt sanningen är betydligt mer komplex än så. Det är så mycket som ska stämma. Om inte annat är det nog oerhört viktigt att spelare känner det största förtroende från sin omgivning. Många tränare hävdar att spelare "måste våga". Det är bra. Men då måste även spelare få misslyckas. Ibland har jag fått känslan av att spelare som "vågar men misslyckas" rätt ofta hamnar på bänken. Hur ska man då "våga"?

Se där några funderingar ....

10 augusti 2014

Christopher Mastomäki

Källa: 

Ett antal yngre spelare står på tröskeln, eller i tamburen rent av, och ser ännu en chans att slå sig in i den trupp som ska ta laget till SHL-kval fram på vårkanten 2015. Linus Svedlund, Oscar Pettersson, Kevin Weiskog, Mathias Linnarud för att nämna några. Spelare som fått några chanser till spel i A-truppen men inte riktigt ansetts räcka till. En spelare som bjöds in i slutet av förra säsongen var Christopher Mastomäki. Vad jag erfar så var Mastomäkis intåg i truppen en markering av Fagervall mot andra spelare i truppen. Han ville röra om  lite i hierarkin och få fart på de mer etablerade spelarna. 

Och fart och fläkt var vad Christopher Mastomäki  bidrog till vid sina inhopp. Han fick spela sju matcher och lyckades dessutom med att pricka in ett mål. En lovande sejour av en spännande junior. Till denna säsong belönades han med ett kontrakt som sträcker sig fram till säsongen 15/16 om jag tolkar informationen rätt på eliteprospects. Med andra ord har Västerås försäkrat sig om att denna spelare blir kvar och utvecklas i Gulsvart.

Då jag har haft möjlighet att följa ett rätt stort antal försäsongsträningar  förstår jag väldigt väl varför klubben höll sig framme med ett tvåårs-kontrakt. Detta är en riktigt fin spelartyp. Rätt matchad, och med rätt understöd från ledare och tränare,  finns alla möjligheter att unge herr Mastomäki så småningom blir en ny publikfavorit i ABB Arena. 

Under träning är det svårt att se att det rör sig om en sådan ung och grön spelare. Snarare får man intryck av att han spelat på denna nivå förr. Om jag påstår att Christopher är moget i sitt spel så är det ett understatement. 

Nu ska det självklart inte dras några växlar på en försäsongsmatch samt några träningar, men, sanna mina ord så kan det bli något riktigt stort av denne spelare. Ytterligare en egenskap som talar till Christophers fördel är hans genuina intresse för sportfiske. Enligt mig är alla som behärskar konsten att kroka en rejäl gädda talanger utöver det vanliga.


-----


För övrigt ska det bli väldigt spännande att följa Jonte Berg och Kennet Bergqvist i Arboga denna säsong. För den ene gäller att spela till sig ett nytt kontrakt i Hockeyallsvenskan. För den andre lär det vara sista anhalten innan rören läggs på hyllan.

En annan fråga är om den gamle busen Stefan "Stiffen" Holmgren fortsätter ännu en säsong i division tre med Skultuna. På åtta matcher producerade han 17 poäng och drog på sig 46 utvisningsminuter. Allt var som vanligt, kan man säga:)

-----

Nästa inlägg kommer handla om Marcus "Messy" Jonsson. Bloggen har fått svar på lite frågor. Dessutom kommer självklart ett 'inför matchen mot BIK Karlskoga' som vanligt. Bloggen har där ställt några frågor till två personer med mycket god insikt i ämnet.

-----

Till sist vill jag bara säga att det är ingen fara med Mathias Bromé. Innan vi vet ordet av kommer han åter virvla runt på isovalen....



Väl mött!



2 februari 2014

Seger mot Löven - Stabilt!

En tuff match - men vi vann...



Västerås - Björklöven 5-2 (2-1, 2-1, 1-0)
Det blev en efterlängtad seger mot Björklöven under fredagskvällen. Efterlängtad ur det perspektivet att tidigare hemmamatcher genomförts minst sagt svajigt av våra Gulsvarta spelare. Det fanns därför fog för oro även denna gång. Att möta ett bottenlag i desperat behov av poäng kan vara en nog så svår uppgift. Den gamla klyschan om att "motivation slår klass" låg nära till hands. 


Första perioden:
Och visst började matchen på ett något oroande sätt. Björklöven tilläts ta ledningen genom att de bjöds på ett powerplay tidigt i matchen. Ett backskott som styrdes upp i en båge i luften via täckande klubba(!) och sedan kunde slås in på volley av Stefan Öhman vid Franssons vänstra stolpe. Videogranskning följde men målet godkändes helt korrekt. 0-1. Där och då fick i alla fall jag lite dåliga vibbar. Trots att vi själva såg rätt pigga ut i både armar och ben så trummade Björklöven på rejält och satte oss under press både en och två och tre gånger i perioden. 

När det gått cirka fjorton minuter av matchen drog Per Helmersson iväg ett skott från blålinjen som styrdes i mål av Luca Caputi och kvitteringen till 1-1 var både efterlängtad, rättvis, och välbehövlig. Några minuter senare gjorde Matt Fornataro ett strålande arbete i sin forechecking, stal pucken av en Löven-back, Jonas Emmerdahl petade fram trissan till Jeremy Williams som resolut smällde in 2-1. Otroligt skönt att ha en sniper som Jeremy som aldrig frågor om lov när lägen dyker upp. Han bara trycker till...


Andra perioden:
Ett böljande spel fram och tillbaka där båda lagen turades om att skapa bra chanser. Vi hade väldigt svårt att få stopp på Björklövens attacker. De var ettriga, ivriga, riviga och åkte som små jehun in och ut i vår zon. Det var på nåder som vi kunde avvärja och hålla undan. Slutligen kom dock ännu ett välbehövligt mål. Ett powerplay där vi hade svårt att ställa upp och sätta tryck. Vi fick börja om, och börja om, och börja om, men till slut fick vi ordning på spelet och kunde börja spela runt i Lövens zon. Precis när Löven blivit fulltaliga fick Andreas Frisk nöjet att dunka in ett fint slagskott till 3-1. Då kändes det bra. Känslan var att vi äntligen fått kontroll på matchen. Att vi ägde momentum. Att vi skulle kunna spela av och plocka tre sköna poäng.

Men, som så många gånger förr, ville motståndarlaget något annat. Björklöven bjöds ett powerplay bara några minuter efter vårt mål och tog självklart tillvara på den chansen. Olof Mårs kunde, något turligt, valla in pucken till en reducering till 2-3 via en VIK-backs skridskor. För en gångs skull var Jonas Fransson helt chanslös.

Som tur var för oss fick vi ett nytt powerplay där vi på nytt bjöds möjligheten att dra plösen över ett vilt kämpande Björklöven. Även denna gång hade vi fasligt svårt att komma in i Lövens zon och sätta upp spelet. När det endast återstod ett tiotal sekunder fick vi äntligen kontroll på pucken i deras zon och kunde sätta upp Jeremy Williams, förstås, till ett nytt härligt avslut till 4-2


Tredje perioden:
Under de första fyra - fem minuterna av sista perioden fortsatte Björklöven att kämpa för ett få till en reducering men så, plötsligt, hände något med den Gulsvarta lagmaskinen. Som i ett trollslag infann sig en känsla av säkerhet, självklarhet, i allt som spelarna gjorde på isen. Passningar satt på blad, spelare fick puck i fart, alla spelare på isen agerade tillsammans. Både offensivt och defensivt, som en helhet. Plötsligt fick Björklöven det oerhört svårt att ens transportera pucken genom mittzonen. Det var stängt, överallt. Alla tidigare åkvägar var blockerade av Gulsvarta spelare. Det infann sig en trygghet i spelet som var skön att få bevittna. 
- Att sedan Christopher Mastomäki fick kröna detta stabila spel med sitt första mål i A-laget var bara ett kvitto på hur bra hela laget agerade.

Målet föregicks av en intensiv forechecking där Björklövens målvakt hamnade i stort bryderi bakom eget mål. När han försökte skicka iväg trissan längs sargen, fångades den enkelt upp av Christopher Mastomäki som behärskat rullade in pucken i det övergivna målet.

- De sista femton minuterna i matchen mot Björklöven är det bästa jag sett av Gulsvart på hemmaplan denna säsong.

Björklövens förlustrad är nu upp i elva(11) raka matcher! För mig fullständigt obegripligt sett till hur bra de spelade mot oss långa stunder. Aggressivt och rörligt anfallsspel, i det stora hela stabilt defensivt arbete, och bra powerplayspel. 

Säsongens räddning?
Utgången i denna match kunde kanske blivit helt annorlunda om inte Jonas Fransson svarat för säsongens svettigaste räddning när det återstod en(1) sekund av andra perioden. Tekning i egen zon, fyra sekunder kvar, och våra egna spelare sover lite. Pucken hamnar hos en helt fristående Lövenspelare framför Fransson. Skott kommer men Fransson lyckas gå ned i spagat(!) och fånga trissan i plocken vid vänstra stolproten. En reducering till 3-4 där och Löven hade fått enorm energi inför tredje perioden!
- Det är de små, små, detaljerna som avgör var poängen ska hamna...



0-1 (05.10) Stefan Öhman (Tommy Wargh, Stefan Andersson)
1-1 (14.07) Luca Caputi (Thomas Mitell, Per Helmersson)
2-1 (17.05) Jeremy Williams (Matt Fornataro, Jonas Emmerdahl).
3-1 (29.57) Andreas Frisk (Rasmus Bengtsson, Jeremy Williams)
3-2 (32.34) Olof Mårs (Stefan Öhman, Tommy Wargh)
4-2 (35.22) Jeremy Williams (Matt Fornataro, Kenndal McArdle)
5-2 (51.31) Christopher Mastomäki.

Skott: 33-26 (9-6, 10-15, 14-5).
Utvisningar: Västerås 8 minuter. Björklöven 6 minuter.
Domare: Peter Lyth.
Publik: 3.086.