Seger mot Löven - Stabilt!

En tuff match - men vi vann...

Västerås - Björklöven 5-2 (2-1, 2-1, 1-0)

Det blev en efterlängtad seger mot Björklöven under fredagskvällen. Efterlängtad ur det perspektivet att tidigare hemmamatcher genomförts minst sagt svajigt av våra Gulsvarta spelare. Det fanns därför fog för oro även denna gång. Att möta ett bottenlag i desperat behov av poäng kan vara en nog så svår uppgift. Den gamla klyschan om att "motivation slår klass" låg nära till hands. 

Första perioden:

Och visst började matchen på ett något oroande sätt. Björklöven tilläts ta ledningen genom att de bjöds på ett powerplay tidigt i matchen. Ett backskott som styrdes upp i en båge i luften via täckande klubba(!) och sedan kunde slås in på volley av Stefan Öhman vid Franssons vänstra stolpe. Videogranskning följde men målet godkändes helt korrekt. 0-1. Där och då fick i alla fall jag lite dåliga vibbar. Trots att vi själva såg rätt pigga ut i både armar och ben så trummade Björklöven på rejält och satte oss under press både en och två och tre gånger i perioden. 

När det gått cirka fjorton minuter av matchen drog Per Helmersson iväg ett skott från blålinjen som styrdes i mål av Luca Caputi och kvitteringen till 1-1 var både efterlängtad, rättvis, och välbehövlig. Några minuter senare gjorde Matt Fornataro ett strålande arbete i sin forechecking, stal pucken av en Löven-back, Jonas Emmerdahl petade fram trissan till Jeremy Williams som resolut smällde in 2-1. Otroligt skönt att ha en sniper som Jeremy som aldrig frågor om lov när lägen dyker upp. Han bara trycker till...

Andra perioden:

Ett böljande spel fram och tillbaka där båda lagen turades om att skapa bra chanser. Vi hade väldigt svårt att få stopp på Björklövens attacker. De var ettriga, ivriga, riviga och åkte som små jehun in och ut i vår zon. Det var på nåder som vi kunde avvärja och hålla undan. Slutligen kom dock ännu ett välbehövligt mål. Ett powerplay där vi hade svårt att ställa upp och sätta tryck. Vi fick börja om, och börja om, och börja om, men till slut fick vi ordning på spelet och kunde börja spela runt i Lövens zon. Precis när Löven blivit fulltaliga fick Andreas Frisk nöjet att dunka in ett fint slagskott till 3-1. Då kändes det bra. Känslan var att vi äntligen fått kontroll på matchen. Att vi ägde momentum. Att vi skulle kunna spela av och plocka tre sköna poäng.

Men, som så många gånger förr, ville motståndarlaget något annat. Björklöven bjöds ett powerplay bara några minuter efter vårt mål och tog självklart tillvara på den chansen. Olof Mårs kunde, något turligt, valla in pucken till en reducering till 2-3 via en VIK-backs skridskor. För en gångs skull var Jonas Fransson helt chanslös.

Som tur var för oss fick vi ett nytt powerplay där vi på nytt bjöds möjligheten att dra plösen över ett vilt kämpande Björklöven. Även denna gång hade vi fasligt svårt att komma in i Lövens zon och sätta upp spelet. När det endast återstod ett tiotal sekunder fick vi äntligen kontroll på pucken i deras zon och kunde sätta upp Jeremy Williams, förstås, till ett nytt härligt avslut till 4-2. 

Tredje perioden:

Under de första fyra - fem minuterna av sista perioden fortsatte Björklöven att kämpa för ett få till en reducering men så, plötsligt, hände något med den Gulsvarta lagmaskinen. Som i ett trollslag infann sig en känsla av säkerhet, självklarhet, i allt som spelarna gjorde på isen. Passningar satt på blad, spelare fick puck i fart, alla spelare på isen agerade tillsammans. Både offensivt och defensivt, som en helhet. Plötsligt fick Björklöven det oerhört svårt att ens transportera pucken genom mittzonen. Det var stängt, överallt. Alla tidigare åkvägar var blockerade av Gulsvarta spelare. Det infann sig en trygghet i spelet som var skön att få bevittna. 

- Att sedan Christopher Mastomäki fick kröna detta stabila spel med sitt första mål i A-laget var bara ett kvitto på hur bra hela laget agerade.

Målet föregicks av en intensiv forechecking där Björklövens målvakt hamnade i stort bryderi bakom eget mål. När han försökte skicka iväg trissan längs sargen, fångades den enkelt upp av Christopher Mastomäki som behärskat rullade in pucken i det övergivna målet.

- De sista femton minuterna i matchen mot Björklöven är det bästa jag sett av Gulsvart på hemmaplan denna säsong.

Björklövens förlustrad är nu upp i elva(11) raka matcher! För mig fullständigt obegripligt sett till hur bra de spelade mot oss långa stunder. Aggressivt och rörligt anfallsspel, i det stora hela stabilt defensivt arbete, och bra powerplayspel. 

Säsongens räddning?

Utgången i denna match kunde kanske blivit helt annorlunda om inte Jonas Fransson svarat för säsongens svettigaste räddning när det återstod en(1) sekund av andra perioden. Tekning i egen zon, fyra sekunder kvar, och våra egna spelare sover lite. Pucken hamnar hos en helt fristående Lövenspelare framför Fransson. Skott kommer men Fransson lyckas gå ned i spagat(!) och fånga trissan i plocken vid vänstra stolproten. En reducering till 3-4 där och Löven hade fått enorm energi inför tredje perioden!

- Det är de små, små, detaljerna som avgör var poängen ska hamna...

0-1 (05.10) Stefan Öhman (Tommy Wargh, Stefan Andersson)

1-1 (14.07) Luca Caputi (Thomas Mitell, Per Helmersson)

2-1 (17.05) Jeremy Williams (Matt Fornataro, Jonas Emmerdahl).

3-1 (29.57) Andreas Frisk (Rasmus Bengtsson, Jeremy Williams)

3-2 (32.34) Olof Mårs (Stefan Öhman, Tommy Wargh)

4-2 (35.22) Jeremy Williams (Matt Fornataro, Kenndal McArdle)

5-2 (51.31) Christopher Mastomäki.

Skott: 33-26 (9-6, 10-15, 14-5).

Utvisningar: Västerås 8 minuter. Björklöven 6 minuter.

Domare: Peter Lyth.

Publik: 3.086.