Västerås - Karlskrona 5-3
Som jag skrev i föregående inlägg så var matchen mot Karlskrona av viss betydelse för båda lagen. KHK ville gärna få bättre häng på direktplats och vi ville väldans gärna hänga av KHK från kampen om topp tre. En klassisk "sexpoängsmatch" stod därmed för dörren. Man kan säga att vi slog igen den dörren rakt i nyllet på Janne Karlsson och Karlskrona. Inte utan visst besvär, ska tilläggas, men likt förbaskat fick KHK se sig besegrade med viss råge.
De första sex-sju minuterna av kvällens drabbning presterade Gulsvart den bästa ishockeyn jag sett på hemmais denna säsong. Det var fart, det var kraft, det var beslutsamhet och briljans. Äntligen fick man se den potential som verkligen finns i laget - offensivt. När sedan lille snidaren Tony Romano lyckades trycka in ledningspucken fram till 1-0 anade man en klang och jubelföreställning i ABB Arena. Målet tillkom efter ett "monsterbyte" där de Gulsvarta spelarna jagade brallorna av motståndarna i deras egen zon. Underbart att se.
Dock tappade Gulsvart både fart, mod och kraft under en kort sekvens och ägnade sig istället åt att briljera med icingpuckar! Under en kort period lyckades man med konststycket att slå dussinet fullt, kändes det som, och fick hela tiden ställa upp för ny tekning i egen zon. Någonstans där tappade man bort markeringen och Nick Angell kunde skicka fram trissan till Jesper Jenssen som snubblade(!) in kvitteringspucken. Surt, sa räven!
Därefter böljade spelet fram och tillbaka, stundtals i hiskelig fart, innan Gulsvart återigen nöp fast pucken i anfallszon och försatte KHK under stor press. Det hela kulminerade i att Stefan Legein hängde in gummit via kryssribban efter ett distinkt skott från slottet. Den som skall honoreras för det målet är Mattias Bromé som två gånger om lyckades sno tillbaka pucken från stressade KHK:are och slutligen servera Legein läget som gav 2-1. Återigen visade unge Brommé sin magnetismen. Sin förmåga att ur de mest märkvärdiga lägen lyckas ta tillbaka gummit. Enastående, sannerligen säger jag eder..
En ganska jämn förstaperiod där Gulsvart då och då satte KHK under redig press i anfallszonen.
Den andra perioden inleddes med att KHK fick spela powerplay. Det gick inte bättre än att Nick Angell återigen hittade fram med en målgivande passning till 2-2. Denna gång hittade han en kompis mitt i slottet som blundade och sköt rakt upp i Jonas Franssons vänstra kryss. Elegant, men aningen lättvindigt kändes det som.
Cirka sju minuter in i perioden fick Gulsvart till ett nytt monsterbyte och tryckte ned KHK våldsamt. Pucken skickades mot mål och någonstans i röran av armar, klubbor, benskydd, och damasker dök Marcus Jonsson upp och dunkade in pucken fram till 3-2. Otroligt välförtjänt. Nu hade vi KHK i säcken. Skulle vi kunna knyta till? Bara tre minuter senare kom svaret. Detta i form av matchens i särklass häftigaste individuella prestation.
Viktor Mårtensson. Säger bara det. Viktor Mårtensson ångade ned anfallszon, buffade bort en KHK-spelare som wobblade väg ned mot sarghörnet, höll inne passningen för att sedan servera Kenneth "Bacon" Bergqvist en utsökt macka på bortre stolpen. "Bacon" fick säkerligen panik av att bli så förnämligt serverad och sköt rakt på målvaktens benskydd men som den sniper han är, innerst inne, tog han vara på returen och lyfte in pucken fram till 4-2. Otroligt roligt att "Bacon" fick måla i dagens match. Han fick inte så många byten men när han väl kom in på isen visade han gott gry. Härligt!
Sju minuter in i tredje perioden bjöds KHK på ett nytt powerplay och, gissa vad? Jodo, den allestädes närvarande Nick Angell lyckades för tredje gången i matchen stå för en framspelning! Skott, retur, och där kom Simon Karlsson och hängde in reduceringen till 3-4. Match igen, med andra ord.
Som tur är har vi Jeremy "Mustaschen" Williams i laget. Bara dryga 30 sekunder senare serverades han ett friläge och var fullständigt skoningslös i avslutet. Tjong i medaljongen, kan man säga. Pucken högt i nättaket och 5-3 på tavlan.
 |
| Jeremy Williams? |
- För övrigt tycker jag att Jeremy väldigt mycket liknar en viss
Mick Belker !
Gulsvart kunde efter Williams 5-3 mål spela av matchen på ett hyggligt kontrollerat sätt. Karlskrona påminde lite om Stora Stygga Vargen i sagan om de Tre Små Grisarna. De pustade, frustade, stönade och stånkade men orkade inte blåsa omkull den Gulsvarta försvarsmuren.
Ska man summera kvällens tillställning så var det en rätt jämn drabbning där Gulsvart hela tiden höll i taktpinnen. Man gasade på när det behövdes för att sedan backa av och låta Karlskrona stånga sig trötta mot ett väl samlat försvar.
Karlskrona blev en aning trubbigare i offensiven då Smotherman fick kliva av men man ska inte förringas sin insats. De krigade på ända in i kaklet. All heder till deras inställning. Dock ser de en aning "lätta" ut ibland. Kanske lite "tunna". De hade väldigt svårt att vinna kampen framför de båda målen. Kort sagt tycker jag de saknar lite tyngd, muskler, i arbetet framför respektive målbur. I allt övrigt spelar KHK en frejdig och fyndig offensiv ishockey som är tilltalande för ögat. Janne Karlsson har gjort ett fantastisk jobb med sin trupp. Personligen ser jag hellre att KHK hänger med till KS än BIK Karlskoga.
Nehej, nu är det dags att sova...
