Sista matchen med gänget - igen!

Västerås - Rögle 3-1

Det är alltid lika vemodigt att bevittna säsongens sista match. Tänker på ordstävet "att skiljas är att dö en smula". Precis så kändes det när slutsignalen tonade bort efter matchen. Nu splittras den trupp som på många sätt förgyllt min, och många andras, vardag säsongen 12/13. En säsong som verkligen bjudit på något utöver det vanliga.

Maten idag mot Rögle blev en riktigt trevlig tillställning mellan två lag som försökte bjuda publiken på god underhållning. Målchanser avlöste varandra åt båda håll och spelarna tycktes ha rätt roligt på isen trots att matchen helt saknade betydelse. 

Gulsvart visade idag upp ett riktigt frejdigt anfallsspel och kunde med lite mer skärpa fått med sig några fler mål. Å andra sidan vaskade Rögle fram en hel del chanser men då Lars Johansson, sin vana trogen, spelade på en hög nivå fick de nöja sig med en ynka kasse.

Det kanske mest anmärkningsvärda i denna match var avsaknaden av stopp i spelet. Det var stundtals rena NHL-stuket. Anledningen till det var att domarna frikostigt slog av icingpuckar och istället lät spelet flyta på. Tydligen uppskattades detta av spelarna som genast hämtade pucken och snabbt startade nya anfallsförsök. 

Några spelare tycktes trivas extra bra på isen idag. Tog för sig på ett bra sätt. En sådan var Robert Kimby som haft en rätt knölig säsong. Redan i matchen mot Timrå borta visade han gott gry. Idag tillhörde han en av de främsta. Kul att han fick visa upp lite av de kvaliteter som han faktisk besitter. 

Jag har skrivit det förut men det tål att upprepas. Gulsvart har gjort en säsong som vida överträffat mina förväntningar. Med en förhållandevis anonym trupp har man lyckats nå föreningens bästa sportsliga resultat sedan omstarten efter nybildandet. Det är stort. Det är imponerande. Det är berömvärt.

Den största enskilda anledningen till detta är en spelare: Lars Johansson! Att en enda spelare kan betyda så mycket är egentligen alldeles fantastiskt. Man brukar ju säga att "en bra målvakt är halva laget" och det kan man verkligen stryka under på. Periodvis, skulle man kunna skriva, var Lars Johansson "nästan hela laget".

En annan spelare som tillhört kategorin stöttepelare denna säsong är Stefan Warg. Mycket beröm har han fått och det är han verkligen värd. Vilken kille! Han har utvecklats stadigt i match efter match och stundtals spelat med en enorm pondus. Det som imponerat mest på mig är hans kontrollerade spel med puck i egen zon. Vårdar pucken på ett bra sätt och gör bra avvägningar. Håller i när det behövs och spelar sarg ut, enkelt, när så krävs. Det får räcka så..

Offensivt har Matt Fornataro varit den självklara ledaren och förebilden. En slitvarg, pådrivare, och playmaker i  en och samma person. Kanske den bästa import som spelat i våra färger sedan omstarten. En kille som stämplar in på jobbet varje match.  Den spelare som inte tappade i pondus under NHL-lockouten. Istället tävlade han för att vara lika bra som "Bulan", "Mickis" och Brendan. 

Det finns många spelare i truppen som gjort en fantastisk säsong men dessa tre tycker jag personligen varit med och burit laget från första nedsläpp. 

Nog om detta. 

Nu ser jag fram mot nästa säsong...


Dagens #twitter:

@gurkolle @stefanwarg Killen gillar morotskaka, testa det! ;)
— Markus Gustavsson (@MackanGus) April 6, 2013