Seg seger mot Enköping men värt en Oscar!

Mannen som gett begreppet "buteljaxlar" ett ansikte!

Västerås - Enköping 3-2

Började besöket denna fredagskväll i ABB Arena med att betitta förhandsvisningen av filmen "Vägen tillbaka". En melodramatisk nutidsskildring med  anslag av både realismen och pungsvett. Klart sevärd. Där har Kevin Johansson, på VLT Sport, gjort ett fantastiskt arbete med minimala resurser. Det sägs att han bokstavligen talat kröp under skinnet på spelarna. Därav den kännbara närvarokänslan som präglade filmen. 

Utöver detta spelades en match. Enköping på besök. Ledda av två personer med förflutet i Västerås. Johan Jonsson och Robert Kimby. Undrar om de tog med burken med lakritsgrodor? Inför match hade jag lagom kaxigt påstått att det skulle bli en dag på jobbet för Gulsvart. Att Enköping skulle avfärdas lagom enkelt. Så blev det inte alls. Efter en hygglig inledning föll vi tillbaka spelmässigt och uppträdde rätt blekt, milt sagt. Enköping tackade, tog emot, och gick till anfall. Efter ett märkligt passivt försvarsarbete kunde så Enköping krångla sig fram till ett avslut som, efter en retur, resulterade i ett ledningsmål. Sedan hände inte så mycket mer den perioden.

Något frustrerad skickade jag en uppmaning via Twitter:

Tydligen läste ingen spelare detta! Den andra perioden började ungefär på samma sätt som den första avslutades. Ingen riktig sprutt i grabbarna. Eller när det väl "spruttade" så saknades koordinationen. Det hackade, kort sagt. Och Enköping tyckte det var lajbans. Körde på som om de hade för avsikt att vinna matchen. Inte ens ett powerplay i fem minuter kunde nyttjas till att vända på skutan, få momentum i matchen. Tror faktiskt vi bara lyckades få till tre(!) riktiga avslut mot mål under detta powerplay. Det såg s e g t ut, kort sagt.

1-1

Tydligen tröttnade Paananen på lagets uppträdande och tog en timeout. Vad som sas vet jag icke men det fungerade. Det blev bättre fart, mer energi, mer jävlars och anfäkta. Enköping fick freda sig med lem och liv. Matchens mest avgörande ingripande vill jag faktiskt tillskriva Alexander Lindelöf! Ett beslut som jag anser blev matchavgörande. Enköping försökte som sagt mer eller mindre desperat få ut trissan ur egen zon, var på väg att lyckas, då Lindelöf ångade fram, räddade pucken kvar i anfallszon med liten marginal, och skickade den vidare till Johan Skiöld. Resten är, som man säger, historia! Skiöld till Pontus Holmberg till Marcus Bergman! SMACK! Kvitterat! Så jävla snyggt, om du ursäktar språket. Vi avslutar perioden på ett anständigt sätt utan att för den skull dominera spelmässigt.

2-1
Den tredje perioden inleds och spelet, från båda lagen, håller ingen högre kvalitet. Trevande. Ska Enköping gå för seger eller börja försvara poängen? Då kliver Kevin Weiskog in i handlingen. Jagar en Enköpingsspelare nere i sarghörnet, hinner ifatt och plattar till, snor pucken som hamnar hos Oscar Pettersson. Han tjolar iväg trissan till en halv fristående Petter Mattsson som nästan i affekt drar till med ett slagskott(!) rakt upp i bortre krysset! Ledning i matchen! Kanske inte så jädrans välförtjänt sett till spelet, men, vem bryr sig!

3-1

Det tar bara fyra minuter så kliver samma spelare fram igen. Enköpings-kedjan. Grabbarna som förra säsongen spelade just i Enköping. Weiskog hittar fram med passning till Pettersson som närmast panikskjuter. Får till en projektil som borrar sig in i samma kryss som Mattsson tidigare träffade. En riktig rackar-rökare. En RAKET, ta mig fan!

3-2

I samband med att Jimmie Jansson, den olyckan(!) drar på sig en utvisning chansar Enköping på att spela sex mot fyra. Självklart smäller de in en reducering omgående och det är riktig match igen! Ett skott, en retur, och pucken pillas in. Aningen passivt försvarsspel, månne!?

Som väl är lyckas inte Enköping etablera nämnvärt tryck återstående tid av perioden trots att de återigen chansar med att ta ut målvakten. Vi kan avgå med åttonde raka segern och inkassera tre nya friska poäng.

Under dagen ringde jag upp Johan Jonsson, andretränare för Enköping, för att få lite av hans tankar kring matchen:
"- Vi gör en mycket bra prestation spelmässigt men faller på några misstag som Västerås utnyttjar och gör mål. Vi lyckades bra att stänga ned mittzon och egen zon. Vår gameplan fungerade bra. Även nöjd med att vi lyckades hålla lite längre anfall" 

Vi enades även om att de allra flesta mål tillkommer på motståndares misstag. Det är inte ofta något lag lyckas rulla upp sin motståndare tack vara egen kompetens. Allt som oftast uppstår istället chanser då en aktör på isen gör ett litet misstag. Att vara n o g g r a n n i allt man gör där ute på isen har väldigt avgörande, helt enkelt!

Bloggen tänkte avsluta, för ovanligheten skull, att ranka matchens tre bästa spelare:

- Oscar Pettersson: 1+1 och gediget slit över hela isen. Hans avslut fram till 3-1 värd minst fem gurkor!

- Marcus Bergman:  Mina tankar går till Bofors och kanoner. Booooom! Mål igen. Lysande!

- Alex Lindelöf: Spelade kontrollerat, tog initiativ, och bidrog till vändningen av matchen.

Bubblare:
- Tomas Paananen som tog timeout!

Det om detta...

En liten utflykt till en "konkurrent" ....

Salta grodor, iso-tejp, whiteboard-penna och stoppur. Allt en tränare behöver!

Besök hos konkurrent..

Så kan man säga, även om det inte är riktigt med sanningen överensstämmande. Fick under gårdagen möjlighet att följa med min arbetskollega(!) Johan Jonsson till Enköping och där ta del av hur de förbereder och genomför en träning. Ja, Johan Jonsson är numera min arbetskamrat. Sedan en tid tillbaka jobbar han som fritidsledare/idrottslärare på min skola. På min arbetsplats finns det flera personer med anknytning till Västeråsidrotten. Inte minst bandyspelare från både VSK och Tillberga. På skolan finns även Tomas Sjögren(idrottslärare) med ett långt förflutet som ishockeytränare på elitnivå. Tomas var med som assisterande tränare till Mikael Lundström säsongen 92/93 då vi faktiskt vann grundserien - rätt överlägset! 

Med andra ord finns det utrymme, när tiden medger, till en hel del hockeysnack med mina kollegor. Och lite bandy, men bara lite. Man måste trots allt vara lite snäll mot sina kollegor! (Vilka dessa herrar är, som jagar en liten röd boll, förbigår jag med tystnad) Oj, glömde att det även finns handbollsspelare, kvinnlig, från Irsta/Västerås! Så, nu har jag nog fått med alla..

För er som minns skrev jag för två säsonger sedan rätt mycket om ett annat lag i närområdet, Skultuna. Anledningen till detta var att min kollega, Sjögren, tränade laget under en säsong och min nyfikenhet drev mig att följa detta lag i stadens utkant. Det blev många roliga möten med spännande människor som drevs av en stark passion för hockeyns verkliga rötter bortom det mediala bruset. Matcherna, division tre, var ofta riktigt underhållande och bjöd emellanåt på en hel del hockeygodis!

Men nu till gårdagens besök i Bachohallen. Naturligtvis underhöll jag Johan med en massa anekdoter från mitt eget liv som utövare av allehanda bollsporter som ung. Jag vet inte om han blev särdeles imponerad då det var rätt mörkt i bilen.

Väl framme vid Bachohallen parkerade Johan på sin VIP-plats utanför arenan. På vänster sida flankerad av en gammal, och tydligen avställd Mercedes, av okänd årgång! In i arenan med språng och några dörröppningar senare visades jag in i "tränarrummet". 

Johan förbereder videogenomgång inför dagens träning!

Jag har som sagt besökt en del hockeyföreningar över åren och kan konstatera att de lokaliteter som Skultuna disponerade, innan hockeysektionen lades ned,  höll minst lika hög(!) klass. Trots brist på utrymme bjöds jag in att sitta ned. Efter lite omdisponering av tofflor, skridskor, stolar, och annat lösöre gjorde jag mig plats och sjönk förnöjt ned i besöksstolen.

Innan ombyte sker värms rummet upp!

När jag suttit en stund och insupit atmosfären stormade huvudtränaren, Robert Kimby, in i rummet, hälsade mig glatt välkommen och bjöd mig att vara med på genomgång inför träning. Jag insåg ganska snart att jag i Robert Kimby mött min överman. Det var mig en rackare på att snacka! Utan att avslöja något av det som sades kan jag säga att det var så öronen höll på att trilla av. Det pratades om allt från den förestående träningen till saker som hänt i både Roberts och Johans karriärer. Tränare, spelare, matcher, och alla möjliga och omöjliga händelser, strapatser, avhandlades i en rasande takt. Som bekant har Robert Kimby representerat Västerås under en säsong. Då med Joakim Fagervall som tränare. Utöver det har Johan och Robert kamperat ihop i Almtuna under ledning av Bert Robertsson och Jonas Rönnqvist.

Gissa om en bloggare och hockeynörd som undertecknad försökte insupa allt som berättades. Rena rama barnkalaset men utan tårta och ballonger, ungefär.

Overload, backchecking, bågar, styrspel, och annat kollas från tidigare match.

Ibland önskar jag att man använde sig mer av modern teknologi. Dold bandspelare, som exempel. Herregud vad material jag haft med mig efter gårdagens möte med herrar Jonsson/Kimby. Nu är jag dock både gammalmodig och teknikfientlig emellanåt och förlitar mig på att komma ihåg det som är värt att komma ihåg. Det jag inte kommer ihåg kommer aldrig att saknas då jag inte ens vet att jag glömt! I takt med begynnande demens kanske man måste tänka om..

Fokus, fokus, fokus. Nåde den som fuskade! Robert övervakar...

Efter träningen satt vi en lång stund och pratade om det mesta. Själv fick jag framföra mina reflektioner efter att sett kvällens träning. Dessa mottogs och bemöttes på ett intressant och givande sätt. Trots att jag bara varit i Bachohallen knappa två timmar kände jag mig redan som "en i gänget". Detta är något som jag upplevt tidigare i mitt flackande runt i närområdet och möten med likasinnade. När man har en gemensam passion så sker en förbrödring närmast omedelbart. Detta oavsett om man är supporter, ledare, spelare eller tränare. 

- På att samma sätt känner jag vid möten med våra egna ledare, spelare, tränare och materialare. En skön familjär känsla. Det är inte "vi och dom" utan det är bara "vi! Passion förbrödrar..

En sak noterade jag särskilt under denna kväll. Det var ett jäva mumsande på salta grodor! Alla som passerade genom tränarrummet försåg sig helt ogenerat av de grodor som stod på tränarbordet. Självklart kunde Robert berätta historien bakom att dessa grodor åts högt och lågt. Tydligen fanns det en koppling till hans civila arbete. Mer än så vill jag inte avslöja nu...

Hur summerar jag då mitt besök i Bachohallen? För det första vill jag passa på och tacka för det otroligt inkluderande bemötande jag fick av alla i hallen. För det andra kunde jag, från min läktarplats under träning, konstatera att det skiljer en hel del när det gäller kompetens. Enköping har inte samma bredd, spets, kompetens bland spelare som exempelvis Västerås och Mariestad. Det Enköpings spelartrupp saknar i kompetens får de ersätta med annat. Ett exempel på "annat" är att spela efter förmåga och resurser. Med rätt inställning kommer Enköping fortsätta ta poäng i serien. Om de lyckas följa tränarnas direktiv, spela smart, efter situation, och förhålla sig till vad de är bra på, så kommer fler poäng att ramla in. Senast besegrades Skövde på hemmais vilket bevisar tesen: "Om du gör det du är bra på, jävligt bra, då räcker det långt".

Avslutningsvis vill jag bara lyfta fram att det är en väldigt stor skillnad på de förutsättningar ett lag som Enköping har, organisatoriskt, jämfört med till exempel oss. Jag skulle vilja beskriva det som att det skiljer en division, minst! Vi är ett HA-lag organisatoriskt, trots spel i Ettan. Enköping är ett division-ett-lag med små resurser! Något att tänka på när vi ibland klagar över vår förenings bristande(!) resurser..

Även här fanns tröjor i taket...

Habegäret! Vad kostar en sådan maskin?

Tack för titten och må vi köra över Mariestad...

Warg

En ung Stefan Warg

Västerås - Djurgården 1-2(str)
Så kom då det efterlängtade första målet för Stefan Warg. Och det var inget dåligt mål. Det var rent av ett riktigt bra mål. Ett mål som vi verkligen förtjänade. Målet betydde kvittering till 1-1. Patrik Berglund  höll i pucken nere vid sarghörnet och måttade iväg en pass på bladet till Warg uppe på blå. Warg i sin tur tog några skär in i banan och skickade in gummit mot mål som letade sig förbi en storspelande DIF-målvakt. 

- Vad var det jag sa? undrar jag lite malligt och pekar mot mitt inlägg inför matchen. Att jag dessutom tjatat på den gode Warg via #tvitter att han måste sätta en kasse kanske bidrog. Jag tar utan skamkänslor åt mig en del av äran. Så får det bli. 

Matchen då? Hur var den? En något trevande första period där Djurgården ägde mer puck och skapade fler chanser avlöstes av två perioder där vi dominerade ganska kraftigt utan att riktig få till våra avslut. DIF var inte alls ofarliga utan kom i ett antal spelvändningar och testade vår Lars Johansson med luriga avslut.

Djurgårdens ledningsmål kom givetvis efter en bra period från oss där vi satte hårt tryck mot DIF:s kasse. Det brukar blir så, liksom. Målet kanske såg "billigt" ut då skottet från Ölvestad var av modell höstlöv men en smart skymning ställde Johansson helt denna gång. 

Tredje perioden var det i stort sett spel i Djurgårdens zon mest hela tiden men nu befinner vi oss bevisligen inte i den zon där puckar studsar vår väg. Trots att pucken emellanåt låg lös och ledig framför Djurgårdskassen lyckades vi inte få dit en klubbspets för att trycka in den i nät. 

Trots förlust via straffar känner jag mig rätt nöjd med lagets insats. Vi fick ändå med oss en poäng. Jämför gärna med LIF som hade ungefär samma spelövertag mot SSK men fick där lämna matchen med noll poäng då SSK krutade in segermålet i slutminuterna. 

Det fanns spelare i Gulsvart som gjorde riktigt bra insatser idag. Robert Kimby var en av dem. Kul att han är tillbaka och börjar bli allt mer delaktig i spelet. Däremot kan man konstatera att kedjan med Jonsson, Leisenring och Berglund inte blev någon större framgång. Inte riktigt rätt kemi i den formationen. Matt Fornataro fortsatt oerhört aktiv och konstruktiv men har även han helt tappat förmågan att göra mål. Våra backar gjorde en i stort sett prickfri insats. Vår defensiv var, när det behövdes, lika stabil som vanligt. Lars Johansson fick göra några avgörande räddningar och stabil som alltid.
EDIT: Glömde i min enfald att berömma Brendan Mikkelsson för sin insats. Men han är ju alltid så stabil att man inte förväntar sig annat! 

Kort sagt gjorde vi en riktigt bra insats i dagens match förutom att vi misslyckades med målgörandet. Det hade varit värre om matchen slutat 1-1 p.g.a. att vi inte skapade några chanser alls! Jag säger som Leif Strömberg "VIK är egentligen inte speciellt bra på någonting men de mal på och mal på tills motståndarna tröttnar". Så kan man också beskriva det hela:)

Sett till våra tre matcher mot DIF känns det inte så farligt att de drog längsta stråt denna gång. I tidigare möten har pucken faktiskt studsat vår väg. Att vi tagit sex av nio poäng mot Djurgården är mer än godkänt i min värld!

Nu vilar vi lite, filar på målskyttet, och ser till att ta en direktplats under vårsäsongen....

Inga tomtar på isen idag - bara Troja!

Västerås - Troja 3-1

Det blev nästan lite julstämning i ABB Arena denna lördag. Troja gjorde oss den äran idag i sina vita och röda dräkter. Om det inte vore för de kastrulliknande hjälmarna kunde man gott ta dem för tomtar. När matchen startade passade Troja på att visa sin givmildhet genom att bjuda oss på både frilägen och powerplay ur sin medhavda tomtesäck. Men i vanlig ordning valde vi att inte ta tillvara dessa klappar. 

Den första perioden blev en aning enahanda då spelet till den största delen var förlagd i tomtezonen. Troja spelade nämligen inte speciellt bra. De var rent av rätt dåliga för att inte säga usla de första tjugo minuterna. Men det gjorde inte så mycket då vi själva valde att sätta våra avslut i sargen eller mitt på Bengtsberg i motståndarkassen.

Vi på läktaren började genast dra paralleller med den senaste hemmamatchen mot Tingsryd. Det mumlades om att "vi måste få första målet" och att "vi måste sätta våra chanser" för om vi inte gör det "kommer Troja göra mål på en slumchans". Och visst blev det så!

Andra perioden började som den första slutade. Full fart in i den vitröda zonen och puckar haglade mot Bengtsberg, igen. Med samma klena resultat. Självklart inträffar det som vi alla på läktaren vet kommer inträffa. Troja bjuds på en indianare som de skickligt utnyttjar till att sätta ledningsmålet. Från läktaren hördes "vad var det jag sa" och "det är då fan". Efter sitt mål blev det för en stund riktigt bra fart på tomtarna från Småland. Ivrigt kastade sig in i närkamper och flängigt slängde de puckar mot vårt mål. Under femminutersperiod efter deras mål var vi på väg att tappa både konceptet, matchen och hela härligheten.

"Nu får dom ta och skärpa till sig" och  "Ska det vara så jävla svårt att få hål på dem", undrade någon? "Skjut för i helvete", tyckte en annan. Lyckligtvis bestämde sig plötsligt Gulsvart för att ta tillbaka initiativet och avslutande sju åtta minuterna av andra perioden blev Troja mer eller mindre belägrade i egen zon. När man misströstade som mest över alla missade lägen small det plötsligt till! Efter hårt jobb bakom motståndarmålet kom pucken fram till en halv fristående "Z" som distinkt tryckte in pucken i maskorna. Mikael "Z" Zettergren, av alla, fick till slut äran att spräcka nollan. Så underbart skönt att just han, som dessutom var bänkad i förra matchen, äntligen fick utdelning igen. Men det skulle bli ännu bättre...

Vi gick till pausvila efter den andra perioden med ställningen 1-1. Med lite skärpa kunde vi gjort både två och tre mål i den andra perioden.

Den tredje perioden var inte många sekunder gammal då han dök upp igen. Mikael "Z" Zettergren fick pucken i mittzon, tog med sig den över blå, krånglade sig förbi sin back, och ren med Bengtsberg lyckades han med en lång dragning lägga in pucken i mål! Två mål i samma match! Man fick nypa sig i armen, knävecket och örat. Så gött!

Men tro nu inte att "Z" var klar för kvällen med detta. Nehej. Till råga på allt lyckades han servera en delikat passning till Matt Fornataro under de sista självande sekunderna av ett powerplay. Matt tackade för smörpasset genom att finta bort Bengtsberg och lyfta in 3-1.

Vi var genomgående bättre än Troja i dagens match. Under femtio av matchen sextio minuter styrde och ställde vi efter behag på isen. Det oroväckande är hur dåliga vi är, just nu, på att hänga in pucken när lägen dyker upp. Vi var även väldigt bleka i powerplay. Visst skickar vi runt pucken på ett snyggt sätt och det broderas elegant emellanåt men det skjuts för lite! Framför allt backarna måste våga lägga in pucken på mål då och då. 

- Intressant att våra NHL-stjärnor klev av poänglösa idag!

En spelare som verkligen fått utdelning efter sin återkomst efter skada är Markus Eriksson. Två mål senast mot Almtuna följdes upp med tre assist i dagens match. Kul även att se Robert Kimby på isen igen. Tycker han gjorde en helt okey insats idag. Lovar gott!

Rent allmänt fick man intrycket av att uppehållet på nio dagar kommer lägligt. Laget ser inte alls lika taggat ut som de gjorde för några omgångar sedan. Vi har vunnit knappt i flera matcher och fått strida hårt för alla poäng trots att vi nu mött lag från nedre delen av tabellen. Tänker då på Asplöven, Karlskrona, Tingsryd, Almtuna och Troja. Poängutdelningen är mer än godkänd. Vi föll ihop i en match, den mot Tingsryd, men hade å andra sidan medflyt i några andra matcher som vi kunde vinna. 

Själv är jag otroligt nöjd med lagets insats fram till nu. Vem hade väntat sig att vi skulle vara ett stabilt topplag när säsongen började? Inte jag, ska erkännas. Men nu är vi där vi är och att njuta av stunden är inte fel.

Matchdags Mot Malmö

Plötsligt har vi chansen att ta ännu ett kliv uppåt i tabellen. Efter Leksand bleka insats idag bort mot Mora öppnar sig möjligheten att komma närmare, ja rent av förbi, dalmasarna. Det kunde man inte tro för någon månad sedan men nu är det ett faktum. Moras avgörande med sju sekunder kvar i dagens match ger oss den möjligheten. 

Enda(!) hindret är Malmö. Ett Malmö som av tradition vägar vinna i ABB Arena. Ja, jag undantar faktiskt deras seger mot oss i den sista matchen förra säsongen. Vi var avhängda och gick inte in till match med inställningen att vinna. Malmö, däremot, hade fortfarande chansen att lugga Rögle på den sista platsen till Kvalserien. Vi minns alla hur det gick!  Rögle fullständig "våldtog" Oskarshamn och öste in mål. Så många att de gick förbi MIF i tabellen, tog sig till KS, och sedan raka vägen till Elitserien. Så kan det gå...

Malmö kommer dock med bra resultat i ryggen. De har fullkomligt öst in mål de senaste fem omgångarna och rider på en liten framgångsvåg just nu. Spelare som tidigare haft ribba och stolpe ut får plötsligt in puckarna. Det är med andra ord ett lag som tror sig kunna vinna mot oss som kliver ut på isen i ABB Arena. 

Det gäller med andra ord att vi, som vanligt, bestämmer hur det ska vara på vår hemmais. Törs man säga så utan att få äta upp formuleringen? Faktum är att vi kommit ut riktigt bra de senaste hemmamatcherna och satt press på våra motståndare på ett sätt som man verkligen älskar. Lite av "gamla VIK" som de spelade de första säsongerna i ES. Då var det full fart framåt i fem sex minuter och ofta ledning med ett eller annat mål. 

Trots vår fina form tror jag inte på någon enkel resa mot Malmö. Frågan är om Lars Johansson verkligen kan fortsätta spela på samma höga nivå i omgång efter omgång. Hans spel är närmast osannolikt bra just nu. Självklart måste även han få en dipp och mer behövs inte för att vi ska få en riktigt tung afton i ABB Arena. Lagen i AS är så jämna att det är just en sådan detalj som kan fälla avgörandet....

Det mest glädjande med matchen mot DIF senast var nog Patrik "Bulan" Berglunds insats. Han var precis så där bra som bara han kan vara. Lika bra i spelet med som utan puck. Tuff, närmast skoningslös, mot sig själv i närkampsspelet, underbara stenhårda pass, bra avslut och rent allmänt en strålande inställning i varje moment på isen. KUNG! Han mådde verkligen bra av att stanna hemma och träna/vila istället för att åka iväg på Karjala Cup....

Till morgondagens match vill jag se en handfull spelare kliva ut ur skuggan och börja delta mer aktivt i det offensiva spelet:

- Robert Kimby (godkänd senast men måste visa mer)

- Kenneth Bergqvist (knappt godkänd senast och MÅSTE visa mer)

- Jonte Berg (knappt godkänd senast och måste sluta med sitt ALIBI-spel)

- Mikael Zettergren (knappt godkänd senast och MÅSTE börja sätta sina chanser)

- Tänk att vi ligger så bra till trots att dessa spelare ännu inte presterat på hög nivå! Det är banne mig positivt på något sätt...

Bloggen tror på en ruggigt jämn match där vi sätter sista avgörande trissan i öppen kasse!

Väl mött!

Efterlängtat..

Så skönt att vara gulsvart..

Västerås - Oskarshamn 6-2

Oj, vad skönt! Vi klarade av den sista tunga svåra matchen som därmed blev finalen på ett oerhört tätt matchande. Så fantastiskt skönt! Med matchen mot SSK fortfarande i färskt minne, den totala genomklappning vi hade i sista perioden,  då SSK tilläts dominera totalt så blev denna match en enorm framgång för HELA laget.

Visst dominerade Backlund och Berglund på isen idag men det mest glädjande var att se hur intensivt ALLA spelare tog sig an dagens uppgift. Ingen, jag säger ingen, fuskade med någonting fram till mitten av den tredje perioden. Alla åkte skridskor, alla slet längs sarger, alla jobbade hem stenhårt i backcheckingen. Det var en oerhört stark kollektiv insats kryddad med en hel del briljans. Underbart, helt enkelt.

- På något sätt känns det som att detta landslagsuppehåll kommer direkt olämpligt för oss. Självklart är det bra med tid för vila och återhämtning men idag såg det ut som om spelarna kunde kört både fyra eller fem perioder om det hade behövts.

Våra senaste sju matcher:

VIK-Karlskrona 8-2
Tingsryd-VIK 0-1
VIK-Almtuna 4-1
Troja/Ljungby-VIK 2-3
VIK-Södertälje 2-4
Mora - VIK  0-2
VIK-Oskarshamn 6-2

Vi har sex segrar på de senaste sju matcherna och en målskillnad på 26 - 11. Vi har lyckats med något som vi tidigare alltid haft svårt med. Vi har lyckats vinna mot de så kallade "sämre lagen". Tänker då självklart på Karlskrona, Tingsryd och Almtuna som ligger långt ned i tabellen. Det enda lag som ligger efter oss i tabellen som vi inte lyckats slå är SSK. Men å andra sidan vann vi alla matcher mot dem förra säsongen så det kan man ha visst överseende med.

- Vi har dessutom lyckats vinna mot Leksand! Det har inte många lag klarat av denna säsong. Vi tog till och med alla poängen i den matchen. Det enda som "svider" lite så här långt på säsongen är att vi gjorde en sådan blek insats borta på BIK Karlskoga.

Vad mer kan man säga om dagens match mot Oskarshamn som inte redan går att läsa runt om i olika medier och forum? Personligen tycker jag Oskarshamn periodvis visade upp ett mycket bra anfallsspel. De tryckte tillbaka oss rätt ordentligt, speciellt i första perioden. Till viss del beroende på två nya backar, och därmed nya backpar, såg det ibland ovanligt virrigt ut i vår försvarszon. Lyckligtvis kunde vi hålla bort IKO från de riktigt heta chanserna och själva effektivt utnyttja våra. Men från andra perioden och framåt blev det stabilare. Då kände sig nog våra backar mer bekväma och började spela mer rejält. 

Mikael Backlund

Jag sitter och grunnar på om jag någonsin sett "Mickis" så här bra förut i våra klubbfärger? Jag kan dra mig till minnes sekvenser där han var ruggigt bra och visade upp delar av samma färdigheter som nu. Den stora skillnaden nu, mot då, är hans arbete utan puck. En enorm skillnad. Oj vad han arbetar hårt i hemjobbet och i det defensiva arbetet i egen zon. "Mickis" är helt enkelt en mycket mer komplett spelare idag. Både en spelare som kan jobba stenhårt men även en spelare som kan briljera med tekniska finesser av den högre skolan. Hans framspelning idag till 2-0 var något utöver det vanliga. Han lade in en liten "myra" genom målområdet till Patrik "Bulan" Berglund som bara hade att raka in pucken i närmast öppet mål. Fantastiskt vackert! Något liknande har jag inte sett sedan passningsgeniet Niklas Olausson och måltjuven Pär Albrandt härjade som värst i våra färger...

Patrik Berglund

Jag har varit lite kritisk till "Bulan", faktiskt. Har inte ansett att han fått ut så mycket av sitt enorma register. Men idag fick man svar på tal. Idag var han så där "äckligt" bra som bara han kan vara. Enormt duktig på att hålla pucken i anfallszon, att vända bort motståndare, att hitta öppnande passningar och dessutom det bästa av allt - han orkade jobba hem i defensiven idag! Man blev nästan tårögd av att se "gamle" Bulan dominera på isen igen...

Viktor Mårtensson

Banne mig om det inte börjar bli en riktig ishockeyspelare av den pojken! Idag gjorde han flera fina byten offensivt. Han börjar se allt mer bekväm ut på isen. Visst smäller han på då och då men den stora skillnaden är hans spel med puck. Nu släpper han inte bara iväg den till en lagkompis utan tar helt andra initiativ. Ibland provar han att bryta in på mål. Lysande! Han kommer dessutom allt oftare i läge för egna avslut. Finemang! Och som grädde på moset fick han avsluta dagens match med en riktig rökare rakt upp i vänstra klykan. Mumsfilibabba!

Brendan Mikkelson

Där finns det kvalitet. Sanna mina ord. Trots att Brendan är relativt lågt rankad som back i NHL så är han en   back som skulle gå in i vilket ES-lag som helst och ta en plats i första backpar. En riktigt bra back med andra ord. Under första perioden såg men tydligt en viss osäkerhet i hans spel som säkert bottnar i en viss anspänning. Trots allt var det första matchen i den egna arenan och inför hemmapubliken. Men från mitten av första perioden och framåt visade han flera prov på sina förmågor. Han kommer bli en STOR tillgång...

Dagens minus:

Kenneth Bergquist

Robert Kimby

Mikael Zettergren

- Tre spelare som behöver komma upp, upp, upp, och igång. Det räcker INTE med att dessa herrar jobbar hårt, för det gör de, de måste även börja producera poäng...

- Avslutningsvis var det otroligt skönt att inte Evan McGrath fick sätta en kasse mot oss denna kväll:)

Domaren
Tänker avsluta detta inlägg med att hylla dagens domare Shane Warshaw. I motsatts till många andra(!) så gillar jag denne domare. Han är konsekvent och har spelförståelse. Idag visade han prov på det då han gav en IKO-spelare 2+2 medan vår spelare endast fick en 2:a. Anledning? Jo, IKO-spelaren startade bråket! Så enkelt kan det vara....

Robert Kimby

Kan det bli så mycket bättre? En tung center från Östra Aros sadlar om, får en nytändning, och blir en viktig bricka i det Gulsvarta lagbygget.

Bloggen hälsar Robert Kimby välkommen och förväntar sig givetvis full valuta för entréslanten kommande säsong...

Tänk vad bittra alla Altmunasupportrar(alla fyra) ska bli när de ser hans poängskörd i Gulsvart!