Mellandagsmjölksishockey...

Det var då förbannat! Har hade jag bespetsat mig att få se ett frustande och taggat Gulsvart som stormade ut och fullständigt krossade, pulveriserade, gästande Karlskrona inför säsongens största publik. Av det blev intet. Inte för att vi var dåliga. Inte då. Mer för att vi inte var tillräckligt bra, på någonting, i denna match. Jag har oerhört svårt att sätta fingret på vad som fattades, men, något var inte riktigt på plats. 

Bara det enkla faktum att vi knappt skapade några riktigt farliga avslut mot KHK:s mål understryker att vi inte var med, på riktigt. 

Att KHK spelade som de gjorde kom inte som någon överraskning. Så här spelar de jämt. Varje match. Vi kan därmed inte skylla på någon form av överraskningsmoment från våra motståndare. Det som var lite tråkigt att se var att vi inte hade något riktigt bra motvapen, denna gång. 

Vi lyckades inte forechecka fast deras backar, vi klarade inte av att stänga av mittzon, men vi lyckades lyckligtvis allt som oftast att avvärja de flesta av deras attacker mot vårt mål. Däremot hade vi fasligt svårt att själva skapa spelvändningar. Det såg segt, långsamt, och omständligt ut i uppspelsfasen och KHK hann allt som oftast backa hem och ställa upp. 

Den enda formationen, återigen, som lyckades skapa lite tryck i anfallszon, checka fast pucken, var den utomordentligt hårt jobbande fjärdelinan. Den formation som är tänkt att vara en ren checkingline var därmed den bästa offensiva enheten. Detta är givetvis ett underbetyg till övriga formationer. Spelare som Jan Urbas, Fredrik Johansson, Mikael Frycklund, Broc Montpetit, med flera var sällsynt anonyma matchen igenom. Visst jobbade de hårt i sina byten men kreativiteten offensivt var som bortblåst.

Inför matchen var den stora frågan hur vårt powerplay skulle lyckas utan den fenomenale Conny Strömberg. Svaret blev att det funkade ganska ok. Målet som gjordes av Dustin Johner var lika vackert som någonsin tidigare. Denna gång elegant framspelad av Stefan Gråhns och Eddie Davidsson. Tyvärr lyckades vi bara göra ett mål i denna spelform trots fyra(!) försök. 

Det är rent av väldigt svårt att analysera gårdagens match. Arbetsinsatsen överlag var bra men det var framför allt udden, spetsen, drivet, i offensiven som lyste med sin frånvaro. Om detta sedan berodde på att KHK var skickliga på att avstyra vår offensiv eller om det var vi själva som inte kom upp i nivå, låter jag vara osagt.

Oscar Steen gjorde debut och det syntes att det saknas en del innan han kan bedömas på ett ärligt sätt. I sina första byten varvade han viss genialitet med rent usla ingripande. Allt beroende på ovanan med matchspel. Att hitta tajmingen är nu det viktigaste för den gode Oscar. När han väl gör det är jag övertygad om att han kommer bidra på många sätt. Sanna mina ord.

Defensiven finns det egentligen inte så mycket att anmärka på. Den var tillräckligt stabil för att vi skulle kunnat vinna matchen. I spelet fem mot fem släppte vi endast in två mål vilket är väl godkänt mot ett så spelskickligt lag som KHK. Vårt boxplay var lysande. Vi städade av sex boxplay där KHK hade fasligt svårt att komma till riktiga avslut. Dessutom gjorde Jonathan Bjurö några riktigt bra räddningar när skotten väl nådde fram till honom. 

- Men det var då själva den att vi skulle bjuda KHK på kvitteringsmålet! Innan det målet kändes det lite som om vi hade det berömda momentumet i matchen. Ett huvudlöst och nonchalant slarv av Nick Angell kostade kanske - matchen! "Mannen i de trasiga byxorna" tackade och tog emot och vispade in pucken under en helt ställd(!) Bjurö!

- Även KHK:s 2-1 mål föregicks av ett besynnerligt försvarsspel som utmynnade i att en helt fristående Alexander Bergström kunde skyffla in pucken bakom en övergiven Bjurö.

Vi blev väldigt hårt straffade för våra förhållandevis fåtaliga misstag i egen zon.

Om jag ska summera matchen:

Målvaktsspelet: Med beröm godkänd

Backspelet: Godkänd 

Defensiven: Godkänd

Offensiven: Underkänd

Boxplay: Med beröm godkänd

Powerplay: Godkänd

Matchens lirare:

- Jonte Berg (så han sliter åt alla håll och kanter i varje byte)

Bubblare:

- Mathias Bromé (om han bara kunde göra mål)

Bästa backpar:

- Johan Jonsson & Per Helmersson

Bästa kedja:
- Berg, Söderqvist, Bromé 

Bäst i publiken:

- Min kompis "Kepsen" (alltid lika balanserad)

Tack för mig, leverpastejmacka...

Vi körde över BIK Karlskoga..

I believe I can fly
I believe I can touch the sky
I think about it every night and day
Spread my wings and fly away

Nåja, körde över var nog en överdrift, lite övertoner, något onyanserat. Kanske rent av lite väl enögt och härligt supporteraktigt subjektivt. Men vad tusan, i tider av mörker och kyla är det på sin plats med lite värmande omskrivningar av den brutala sanningen. Sanningen var nämligen att vi spelade brutalt defensivt och disciplinerat. Vi tråkade närmast ihjäl våra motståndare genom vår vägran att öppna upp och bjuda på chanser. Att anfalla var inte vår melodi, denna gång! Istället fortsatte laget på en inslagna vägen med ett genuint fegt bunkerspel. Men vad gör det? - Titta på tabellen, serieledare, och håll sedan käften, typ!

Matchen blev precis som flera tidigare matcher mot BIK Karlskoga. De är det mer spelförande laget och vi avvaktar och försöker hitta luckor, misstag, att utnyttja. När väl chanserna dyker upp är vi riktigt effektiva och förvaltar vårt pund. Den enda gången som BIK Karlskoga lyckats besegra oss denna säsong valde de att spela - som oss. Lite mer avvaktande, lite mer tillbakadraget, för att utnyttja motståndarens slarv. Det gav en 3-1 seger i ABB Arena. Man kan lugnt påstå att den Fagervalska taktiken, sättet att spela ishockey, har sina fördelar även om det inte alltid serveras glödgad offensiv av de Gulsvarta.

Ung och kaxig..
En liten roligt detalj inför gårdagens match. Unge Mattias Bromé undrade om undertecknad skulle stå på läktaren i Nobelhallen och heja fram laget. Till detta nekade jag och skyllde på stigande ålder, för tidigt håravfall, och allmän trötthet. Detta accepterades som en godtagbar ursäkt och Bromé lät hälsa att "nu är vi framme, ha en bra kväll, idag blir det 3 poäng samt en balja från mig". Lite lagom ungdomligt kaxigt, tänkte jag, utan att veta hur rätt han skulle få!

Det blev faktiskt Mattias Bromé som gjorde både första och sista målet i denna match. Två härligt underbara mål som räckte till seger i kombination med ett lysande målvaktsspel, bra defensiv, och ett oerhört hårt arbetande lag.

Första målet, 0-1, var frukten av hårt arbete från hela fjärdelinan där Mattias slutligen fiskade upp pucken bakom mål och lyckades ta sig runt och lägga in pucken under en sprattlande BIK Karlskoga-målvakt. Elegant och lite Wayne Gretzky(!) vibbar över målet.

Målet fram till 1-2 var frukten av en snabb spelvändning från egen zon där Jeremy Williams bar fram pucken genom mittzon, in i anfallszon, höll i, siktade, och hittade bladet på Bromé som styrde/sköt/petade in pucken. Detta mål hade mer stuk av hederlig torpedhockey där Mattias agerade torpeden. Oerhört elegant kontringsmål.

Som vanligt när Gulsvart spelar denna säsong fick man gnaga på nagelbanden innan matchen var vunnen. Ännu en gång gavs motståndarna chansen in i det sista. Precis som mot SSK hemma lyckades vi dra på oss en utvisning i matchens skälvande slutminuter och BIK Karlskoga tog ut målvakt, slängde in en extra utespelare, och hotade ända in i sista sekunden.

I matchen fanns det flera spelare som verkligen slet både hund och räv för poängen. Ja, i stort sett alla spelare ska hedras för en oerhört stark defensiv laginsats. Och som vanligt gnäller våra motståndare, med all rätt, över "hur jävla tråkigt" vi spelar. Låt dem gnälla, typ! Själv nöjer jag mig med att peka på tabellen...

Konstaterar även, tråkigt nog, att en spelare som Luca Caputi för tillfället ser oerhört trött och seg ut. Vad har hänt? Behöver han några matcher för att komma igång i tempot efter sin skadefrånvaro? I gårdagens match briljerade han mest med pucktapp och ofokuserat spel.

Nu ser jag verkligen fram mot fredagens match mot Björklöven i ABB Arena. Ett lag som just nu radat upp tio(10) raka förluster. Det är läge nu för Gulsvart att tvätta bort den stämpel av uselhet som präglat hemmaspelet efter jul. Nu vill jag, och många med mig, se en hederlig gammal överkörning. En ordentlig kross av ett bottenlag. För så är det. Björklöven är just nu ett bottenlag spelmässigt....

Dessutom ser jag fram emot att allas vår Viktor Mårtensson får komma till spel igen. Det får bli lite som grädde på moset....

Betalt och kvitterat
Glömde en rolig detalj! I vår förlustmatch hemma mot BIK Karlskoga(1-3) avgjorde BIK i tom bur! Vem gjorde målet? Jo en viss Henrik Björklund. Då fick han jubla. I gårdagens match fick samme spelare chansen att kvittera till 2-2 via en straff i den tredje perioden, men Fransson räddade! Nu fick jag, och alla andra Gulsvarta, jubla! Det mesta jämnar ut sig över tid....