Historien upprepar sig...

Västerås - AIK 2-3 (straffar)

Ja, så kan man inleda detta inlägg. ”Historien som upprepar sig”. Det är då förbryllande att vi ska uppträda som vi gör. Som vi gjort under den senaste tiden. Just att vi spelar så ojämnt från period till period. 

Förstaperioden var godkänd. Allt som oftast lyckades vi stoppa upp och bromsa ned AIK:s försök till samlade anfall. Vi såg stabila ut i egen zon. Vi lyckades då och då skapa lite tryck i anfallszonen. Plötsligt tappar vi lite fokus, gör små små misstag, och det står 0-2 på tavlan. Det går fort när det går fort, kan man säga! Ur ”ingenting” trycker AIK in två mål och sätter sig i förarsätet. Skaffar sig momentum. Styr matchen. 

I det ögonblicket såg jag framför mig ett skräckscenario där vi fortsättningsvis skulle bli upprullade, bortkollrade, av AIK:s rappa offensiv. Att målen skulle trilla in i vår kasse i en strid ström resten av matchen. Tack och lov skedde inte detta. Vi lyckades stoppa blödningen, samla nytt mod, och börja skapa lite egna chanser i slutänden av perioden. En relativt jämn period där AIK:s vassare avslut stack ut. 

Inför den andra perioden påpekade jag för min ständige följeslagare, Kepsen, att nu handlade det om överlevnad i matchen. Här gällde det att täppa till och stänga för i första hand. Fälla ned bommen och förhindra AIK att göra ett tredje mål. Det och inget annat för att samla nytt mod och komma tillbaka starkt i den tredje perioden. Tråka ut AIK, helt enkelt. 

Och tråka ut, var vad vi gjorde. Det var en oerhört tråkig insats vi gjorde under stora delar av den andra perioden. Tyvärr tråkade laget ut den egna publiken mer än motståndarna som tog emot vår klena insats med öppna armar. Om AIK hade förväntat sig en anstormning från hemmalaget så blev de snuvade på konfekten. Återigen(!) lyckades vi genomföra en riktigt dålig period något som blivit närmast en tradition denna säsong. Och det vet vi alla att traditioner, det ska man värna.

Enligt vittnen på läktaren var den andra perioden ”den sämsta de sett på denna sidan sekelskiftet”.

- Själv nöjde jag mig med att bara må lite illa.

Som tur var för oss framgångstörstande Västeråsare bjöd laget upp till dans i den sista perioden. Det var inte speciellt välorganiserat, inte speciellt vackert, inte alltid helt genomtänkt, men laget visade en vilja till förändring. Det borrades ned skallar på flera spelare som genom individuella prestationer lyckades skapa lägen till reducering. Efter mycket bökande, stökande, och kämpande belönades laget med lite framgång. En reducering kom, Williams, och senare en kvittering, Gråhns, och man kunde stoppa undan skämskudden för denna gång. 

Vi lyckades ta matchen till förlängning, för tredje gången i rad, och som tidigare gånger stod vi slutligen som förlorare vid den efterföljande straffläggningen. 

Västerås - Vita Hästen 2-3 (straffar)

Västerås - Almtuna 2-3 (straffar)

Västerås - AIK 2-3 (straffar)

Det är som en sämre roman, det hela. Tre matcher där vi kämpar, sliter, så att svetten lackar. Belöningen för allt detta slit summeras till tre(3) ynka poäng! Detta är naturligtvis inte bra någonstans för ett lag som strävar att nå toppen i en tabell. Lägger vi till förlustmatchen borta mot Timrå har vi på de senaste fyra(4) omgångarna skrapat ihop hela tre(3) poäng. Är det inte dags nu att sluta kalla oss för ”topplag”? 

Vad ska jag då tycka om AIK:s insats. Som väntat, vill jag säga. Blixtrande snabba i sitt omställningsspel, hyperfarliga i anfallszon, bra målvaktsspel, och nu dessutom en helt annan stabilitet i backspelet än tidigare under säsongen. Lite surt att se hur dominerande Oscar Steen är nu i AIK jämfört när han spelade för oss förra säsongen. En helt annan nivå. Är även oerhört imponerad av hur stabilt Simon Fredriksson spelar på sin backplats. En spelare som jag inte riktigt förstår varför vi inte behöll till denna säsong. Å andra sidan, det är väldigt mycket jag inte förstår. 

- AIK har ett fungerade spel i alla spelformer. Det har inte vi. Åtminstone inte nu. 

Spelarkritik då? Svårt. Spelarnas prestationer överlag rätt ojämna. Några få som stack ut och gjorde sitt jobb i tre perioder. En är givetvis evighetsmaskinen och slitvargen Stefan Gråhns. En annan Fredrik Johansson. En tredje kan vara Jan Urbas. Lille Cody Murphy fortsätter med sitt riviga spel men det generar tyvärr inga poäng. När det gäller våra backar tycker jag det var jämt skägg. Ingen som stack ut denna gång. Jonas Fransson i målet gjorde en gedigen insats utan att glänsa. 

Apropå detta med ”släkten är värst”. Marcus ”Messi” Jonsson gjorde mål och fick assist från Simon Fredriksson!

Summering av vår insats:

- Godkänd första och tredjeperiod.

- Bra spel i boxplay

- Bra att ta matchen till oavgjort

- Underkänt spel i powerplay

Nu försöker vi ta poäng mot Sundsvall!

Mellandagsmjölksishockey...

Det var då förbannat! Har hade jag bespetsat mig att få se ett frustande och taggat Gulsvart som stormade ut och fullständigt krossade, pulveriserade, gästande Karlskrona inför säsongens största publik. Av det blev intet. Inte för att vi var dåliga. Inte då. Mer för att vi inte var tillräckligt bra, på någonting, i denna match. Jag har oerhört svårt att sätta fingret på vad som fattades, men, något var inte riktigt på plats. 

Bara det enkla faktum att vi knappt skapade några riktigt farliga avslut mot KHK:s mål understryker att vi inte var med, på riktigt. 

Att KHK spelade som de gjorde kom inte som någon överraskning. Så här spelar de jämt. Varje match. Vi kan därmed inte skylla på någon form av överraskningsmoment från våra motståndare. Det som var lite tråkigt att se var att vi inte hade något riktigt bra motvapen, denna gång. 

Vi lyckades inte forechecka fast deras backar, vi klarade inte av att stänga av mittzon, men vi lyckades lyckligtvis allt som oftast att avvärja de flesta av deras attacker mot vårt mål. Däremot hade vi fasligt svårt att själva skapa spelvändningar. Det såg segt, långsamt, och omständligt ut i uppspelsfasen och KHK hann allt som oftast backa hem och ställa upp. 

Den enda formationen, återigen, som lyckades skapa lite tryck i anfallszon, checka fast pucken, var den utomordentligt hårt jobbande fjärdelinan. Den formation som är tänkt att vara en ren checkingline var därmed den bästa offensiva enheten. Detta är givetvis ett underbetyg till övriga formationer. Spelare som Jan Urbas, Fredrik Johansson, Mikael Frycklund, Broc Montpetit, med flera var sällsynt anonyma matchen igenom. Visst jobbade de hårt i sina byten men kreativiteten offensivt var som bortblåst.

Inför matchen var den stora frågan hur vårt powerplay skulle lyckas utan den fenomenale Conny Strömberg. Svaret blev att det funkade ganska ok. Målet som gjordes av Dustin Johner var lika vackert som någonsin tidigare. Denna gång elegant framspelad av Stefan Gråhns och Eddie Davidsson. Tyvärr lyckades vi bara göra ett mål i denna spelform trots fyra(!) försök. 

Det är rent av väldigt svårt att analysera gårdagens match. Arbetsinsatsen överlag var bra men det var framför allt udden, spetsen, drivet, i offensiven som lyste med sin frånvaro. Om detta sedan berodde på att KHK var skickliga på att avstyra vår offensiv eller om det var vi själva som inte kom upp i nivå, låter jag vara osagt.

Oscar Steen gjorde debut och det syntes att det saknas en del innan han kan bedömas på ett ärligt sätt. I sina första byten varvade han viss genialitet med rent usla ingripande. Allt beroende på ovanan med matchspel. Att hitta tajmingen är nu det viktigaste för den gode Oscar. När han väl gör det är jag övertygad om att han kommer bidra på många sätt. Sanna mina ord.

Defensiven finns det egentligen inte så mycket att anmärka på. Den var tillräckligt stabil för att vi skulle kunnat vinna matchen. I spelet fem mot fem släppte vi endast in två mål vilket är väl godkänt mot ett så spelskickligt lag som KHK. Vårt boxplay var lysande. Vi städade av sex boxplay där KHK hade fasligt svårt att komma till riktiga avslut. Dessutom gjorde Jonathan Bjurö några riktigt bra räddningar när skotten väl nådde fram till honom. 

- Men det var då själva den att vi skulle bjuda KHK på kvitteringsmålet! Innan det målet kändes det lite som om vi hade det berömda momentumet i matchen. Ett huvudlöst och nonchalant slarv av Nick Angell kostade kanske - matchen! "Mannen i de trasiga byxorna" tackade och tog emot och vispade in pucken under en helt ställd(!) Bjurö!

- Även KHK:s 2-1 mål föregicks av ett besynnerligt försvarsspel som utmynnade i att en helt fristående Alexander Bergström kunde skyffla in pucken bakom en övergiven Bjurö.

Vi blev väldigt hårt straffade för våra förhållandevis fåtaliga misstag i egen zon.

Om jag ska summera matchen:

Målvaktsspelet: Med beröm godkänd

Backspelet: Godkänd 

Defensiven: Godkänd

Offensiven: Underkänd

Boxplay: Med beröm godkänd

Powerplay: Godkänd

Matchens lirare:

- Jonte Berg (så han sliter åt alla håll och kanter i varje byte)

Bubblare:

- Mathias Bromé (om han bara kunde göra mål)

Bästa backpar:

- Johan Jonsson & Per Helmersson

Bästa kedja:
- Berg, Söderqvist, Bromé 

Bäst i publiken:

- Min kompis "Kepsen" (alltid lika balanserad)

Tack för mig, leverpastejmacka...

Dan före KHK!

Passade på att slinka in och betitta dagens isträning med Gulsvart. Dagen för match mot KHK. Som vanligt var det full fart, bra fokus, och bra stämning. Å andra sidan. Har man vunnit åtta raka matcher vore det sjuttsingen om inte stämningen vore god.

För den som undrar över framtida uppställningar i Gulsvart så tycks det lösa sig ganska enkelt. Oscar Steen går in på Conny Strömbergs position. Både i kedja och pp. Det var åtminstone de uppställningarna man nötte under dagens träning. En annan skillnad i powerplay(det som Conny spelade i) var att man nu testade med två backar istället för Marcus Söderqvist som ensam pointman. "Slangen" tar höger och Nick Angell vänster sida. Meningen är att Angell ska ersätta Williams med direktskott antar jag.

Angående Oscar Steen så ser han rapp och fin ut. Även om han har en "annorlunda stil" när han åker skridskor så går det undan rätt bra. Vad jag menar med "annorlunda" får ni själva försöka bedöma under matchen mot KHK:)

Enligt säker källa kommer Jonas Fransson få fortsatt förtroende kommande matcher. Man vill helt enkelt få igång Jonas ordentligt nu. 

..god fortsättning...

Hur blir det nu då?

Strömberg ut - Steen in 

Kan inte låta bli att fundera lite inför matchen mot Karlskrona den 27:e. Hur blir det nu? Kan vi verkligen fortsätta rada upp segrar? Detta trots att det ständigt "händer" saker i spelartruppen. Som bekant skadades Jeremy Williams hemma mot Oskarshamn och har inte medverkat i de senaste vinstmatcherna. Nu kan vi addera Conny Strömberg till listan av spelare som saknas i truppen. Två otroligt viktiga spelare. Två spelare som är/var tänkta att bidra med mål och poäng, framför allt i vårt powerplay.

Nu har jag ingen aning om vilken status det är på Jeremy Williams men vad jag förstår får vi vänta på hans återkomst ännu en tid. 

Egentligen är det rent av häpnadsväckande den utveckling som skett den senaste tiden. En ung och oerfaren huvudtränare har lyckats med konststycket att skapa ett vinnande lag trots att de som var tänkta att bära truppen inte längre finns med. Tänker då givetvis på McGrath och Fornataro. Ur det "kaos" som rådde har Martin Filander lyckats vända och vrida saker till det bästa. Imponerande. Givetvis med god hjälp av sportchefen Niklas Johansson som lyckats "bygga om" truppen under brinnande säsong på ett exemplariskt sätt. 

Frågan jag ställer mig är om laget kan fortsätta att ånga på trots Connys frånfälle? Nu tänker jag inte bara på att spelaren Conny saknas utan mer på den eventuella påverkan hans hastiga sorti ur truppen har fått. 

En annan sak, men mycket mer positiv, är att nu ska Oscar Steen matchas in i laget. På något sätt känns detta som ett utmärkt sätt att fokusera på rätt saker. Vi struntar i det som varit, och farit,  och gläds istället åt det som komma skall. En perfekt övergång till något nytt och spännande. Själv har jag väldigt stora förväntningar på Oscar. I honom ser jag en spelare som på relativt kort tid kan växa fram till en otroligt viktig pusselbit som ett lagbygge innebär. Väldigt intressant att se var han matchas in, i vilka spelformer han får delta. 

.. det var lite om det..

Dagens träning - Oscar Steen

Conny försöker sälja en bok till vårt nyförvärv Oscar Steen!

Tog mig friheten att masa mig ned till dagens träning, som för övrigt genomfördes i Mimerhallen, och besåg vårt senaste nyförvärv, Oscar Steen. Min uppfattning var att han gick "lite på halvfart" i några av träningsmomenten men ändå hann visa upp vilka fina kvaliteter han besitter. 

Under ett träningsmoment, spel fem mot fem, gick han in och alternerade som center i fjärdeformationen. Där visade han upp den blick för spelet som gör honom till en spelare av lite högre klass. Täckte puck och hittade inspel framför mål på ett mycket fint sätt. Helt klart kommer en frisk och kurant Oscar Steen tillföra mer spets till vår trupp. 

Jag har pratat med en hel del folk som anser sig vara kunniga inom området och alla säger samma sak: - Oscar Steen är en tillgång utöver det vanliga i Hockeyallsvenskan!  

Den stora nöten blir givetvis var tränarna ska slänga in honom. I vilken formation? En fullt frisk Oscar Steen ska spela i en ledande formation. Inte tu tal om detta. Men vilken formation är ledande i truppen just nu? Vi är tillfälligtvis så lyckligt lottade att alla formationerna presterar i sina byten ute på isen. Det pendlar lite från match till match vilken formation, kedja, som har mest fart och fläkt. I ärlighetens namn vet jag inte själv vilken kedja som jag skulle vilja kalla vår "förstakedja". 

Vill man använda Oscar i en producerande lina som poänggörare eller vill man använda honom som en klok "tredjegubbe" som täcker upp bakåt? Väljer man att plocka in honom som center i fjärdeformationen får vi plötsligt en helt annan dignitet på den formationen. Då får han kampera ihop med skridskostarke Jonte Berg och rivige Mathias Bromé. Oscar kan då fokusera att lira "hög trea" med fokus på hemjobbet. Kan vara en bra ingång i laget..

- Men då ryker Marcus Söderkvist och vad gör man då med honom? Sätter ned honom i en backposition igen?

Träningen i övrigt bjöd på ruskigt högt tempo, enligt mitt förmenande. De tränades mycket på uppspel och ingångar i anfallszon. Spelarna gick verkligen hårt och tufft fram. Ingen lade fingrarna emellan i närkampsspelet. Det var nog så nära matchspel man kan komma under ett träningspass.

Till sist noterade jag återigen att Mathias Bromé är en otroligt ambitiös ung man. Som vanligt stannade han kvar extra länge på isen och nötte. Denna gång skotträning. Han slet så hårt att han till slut låg helt utslagen i mittcirkeln. Tur att ynglingar av hans sort har lätt för återhämtning..

Mot sjunde raka segern....

Oscar Steen

Så kom då, plötsligt och oannonserat, ett nyförvärv till truppen. Oscar Steen har lockats till Västerås och ska nu ta en plats i laget. Oscar som kan spela både center eller ytterforward var en bärande spelare i AIK under deras vistelse i SHL. Det finns dock en hake. Oscar har inte spelat ishockey på länge pga av knäskada. Under hösten har han tränat med Vallentuna för att bygga upp styrkan i sitt skadade knä och tanken är att han hos oss nu ska "skolas in" i en rätt långsam takt. 

Jag vet många AIK:are som nu är rätt besvikna. De såg Oscar som en rätt självklar(!) förstärkning till sin egen trupp men får nu se sig blåsta på den konfekten. Oscar är egentligen ingen poängmaskin men fullt återställd kommer han tillhöra det absoluta toppskiktet bland forwards i Hockeyallsvenskan. Om detta råder inget tvivel. Med sin rutin från spel i SHL under flera säsonger kan han komma att bli en ytterst viktig pusselbit när spelet om SHL-platser drar igång under våren. 

Det gäller dock att han blir helt kurant, får tillbaka styrkan, att rehaben har fungerat helt enkelt. Om inte blir vi sittande med en Svarte Petter i truppen som kostar en slant. 

Frågan jag ställer mig blir givetvis i vilken formation han ska spela? Kommer han får börja lite längre ned i hierarkin och arbeta sig uppåt? Vilken spelare få kliva åt sidan för att bereda plats? 

Vill man försöka beskriva Oscar Steen som spelartyp som skulle jag vilja göra en jämförelse med en spelare vi redan har i truppen, nämligen Fredrik Johansson! Jag skulle vilja påstå att Oscar är en "uppgraderad" version av Fredrik. Samma hårda arbete på isen, kan användas både offensivt och defensivt, men bättre tekare och lite vassare spelfördelare. Har genom åren stått för betydligt fler assist än egna mål. 

Lite statistik som visar att Oscar Steen är en rätt duglig spelare:

SHL

- Antal matcher: 476

- Antal gjorda mål: 65

- Antal assist: 142

Allsvenskan

- Antal matcher: 209

- Antal gjorda mål: 49

- Antal assist: 113

Kan Oscar leva upp till tidigare prestationer så har vi i honom fått in riktigt bra spets i truppen. Jag kommer därför självklart hålla alla tummar för att Oscar lyckas komma tillbaka till gammalt(!) gott slag under sin kontraktstid i Gulsvart...

Mot sjunde raka segern....