Västerås - Leksand 5-6 (Str)
Ibland blir det fel. Så blev det nu. "Fel fel fel", som Brasse skulle ha sagt i Fem myrar är fler än fyra eleganter! Några spelare valde opassande nog på att passa pucken på ett påpassligt sätt för Leksands påpassliga skyttar som passade på att förpassa pucken bakom Lars Johansson onödigt många gånger. Sedan var vi passerade målmässigt, kan man passande nog säga. Vi kändes just då rätt passé!
Att leda eller inte leda, det är tydligen frågan. Bra eller dåligt? Därom tvista de lärda och Leif "Strumpan" Strömberg. Det sägs emellanåt att det värsta som finns(!) är att leda med 3-0 i ishockey. Då borde det vara lika besvärligt att leda med 4-1. Samma differens. Och tydligen ligger det en sanning i detta gamla uttryck som en gång myntades av Håkan "Skalle-Per" Södergren. Istället för att backa av och lugna ned sig några hekto fortsatte våra hjältar framåt, framåt, med målsättningen att skicka in mer gummi i baken på LIF. Det gick inte så bra, typ. Även i ett tillstånd av extas och eurofobi måste man tänka på sitt eget skydd.
Jag har fortfarande inte hunnit smälta alla omtumlande intryck av denna drabbning och ber om ett visst överseende i mina tankar och formuleringar. Men visst sjutton var det en helsikes underhållande och rolig match? Så här roligt var det länge sedan man hade i ABB Arena. Åtminstone fram till att Leksand började med sitt krypskytte bakom våra försvarslinjer. Man kan undra vad som hände?
Minns att vi hade jätteläge att stänga matchen minst två, tre, kanske fyra gånger innan raset i egna baken påbörjades. Leksingarna började plötsligt rinna igenom våra försvarslinjer på samma obehagliga sätt som en plötslig diarre på en fullsatt buss. Det såg bokstavligen talat ut som skit i försvaret. Fumliga backar tävlade om att kasta puckar i gapet på framstormande motståndare som tacksamt tackade för hjälpen och därefter drog ned brallorna på vårt försvar. Så tokigt det kan bli!
Men trots att Kommunbidragslaget(!) slutligen stod som segrare mot NHL-dopade(!) gurkor känner jag en viss stolthet över att laget lyckades stoppa blödningen i tid. Under en självande sekvens av tredje perioden hade nämligen Leksand ett gyllne tillfälle att fullständigt dra plösen över oss alla då de tilldömdes en straff. Lyckligtvis drabbades skytten av gummiarmar och missade målet med några meter. Tack för det!
Summa summarum anser jag, konstigt nog, att utgången av matchen var rättvis. Tappar man spelet så till den milda grad som vi gjorde efter 4-1 så förtjänar man en näsbränna. Vi kan skatta oss lyckliga att vi lyckades kvittera under ordinarie tid och ta matchen till förlängning. En poäng får därmed ses som en vunnen poäng och det speciellt med tanke på att vi mötte en rasande skicklig motståndare...
- Bättre att glädjas över det lilla än att gräma sig över allt!
Nu krossar vi Alplöven och skaffar oss en riktigt bra målskillnad.....
- Hata Leksand:)
Jag har fortfarande inte hunnit smälta alla omtumlande intryck av denna drabbning och ber om ett visst överseende i mina tankar och formuleringar. Men visst sjutton var det en helsikes underhållande och rolig match? Så här roligt var det länge sedan man hade i ABB Arena. Åtminstone fram till att Leksand började med sitt krypskytte bakom våra försvarslinjer. Man kan undra vad som hände?
Minns att vi hade jätteläge att stänga matchen minst två, tre, kanske fyra gånger innan raset i egna baken påbörjades. Leksingarna började plötsligt rinna igenom våra försvarslinjer på samma obehagliga sätt som en plötslig diarre på en fullsatt buss. Det såg bokstavligen talat ut som skit i försvaret. Fumliga backar tävlade om att kasta puckar i gapet på framstormande motståndare som tacksamt tackade för hjälpen och därefter drog ned brallorna på vårt försvar. Så tokigt det kan bli!
Men trots att Kommunbidragslaget(!) slutligen stod som segrare mot NHL-dopade(!) gurkor känner jag en viss stolthet över att laget lyckades stoppa blödningen i tid. Under en självande sekvens av tredje perioden hade nämligen Leksand ett gyllne tillfälle att fullständigt dra plösen över oss alla då de tilldömdes en straff. Lyckligtvis drabbades skytten av gummiarmar och missade målet med några meter. Tack för det!
Summa summarum anser jag, konstigt nog, att utgången av matchen var rättvis. Tappar man spelet så till den milda grad som vi gjorde efter 4-1 så förtjänar man en näsbränna. Vi kan skatta oss lyckliga att vi lyckades kvittera under ordinarie tid och ta matchen till förlängning. En poäng får därmed ses som en vunnen poäng och det speciellt med tanke på att vi mötte en rasande skicklig motståndare...
- Bättre att glädjas över det lilla än att gräma sig över allt!
Nu krossar vi Alplöven och skaffar oss en riktigt bra målskillnad.....
- Hata Leksand:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar