KHK nästa..

Ibland är det tungt att vara (DIF)supporter..

I nästa match möter vi Karlskrona som ikväll tvålade till självaste Djurgården med 5-2. Anmärkningsvärda siffror i en anmärkningsvärd match. Ett Karlskrona med blåställ på och som hade bestämt sig för att spela bestämt mötte ett Djurgården som inte bestämt sig för - något! Det var den känslan man fick under matchens gång. Jag satt hela tiden och väntade på att DIF skulle trampa till och ta över matchen. Få pendeln att svänga. Få momentum. Men ack så fel jag fick!

Som i många matcher tidigare straffades DIF hårt för dumma misstag i form av onödiga utvisningar eller puckdräll  i uppspelsfasen. Det bara small i arslet för Djurgården den andra halvan av andra perioden. Då smällde KHK in fem(!) puckar. Detta utan att egentligen skapa några riktiga chanser själva. Istället var det DIF som dukade upp för fina spelvändningar mot eget mål där taffliga backar lät allt och alla passera utan knot.

Mitt intryck av matchen är att Djurgården som lag inte spelar som ett lag. En grundtes i dagens moderna ishockey är att man anfaller och försvarar med HELA laget. Så var inte fallet idag. Visserligen kanske man stundtals försökte anfalla unisont men det defensiva hemarbetet skedde mer på individuell nivå.

Gabriel Landeskog, som är en fantastiskt duktig spelare, spelade mest för sig själv idag. Passade inte pucken, höll i pucken för länge, tog egna avslut i svåra lägen, och såg mest uppgiven och frustrerad ut. 

En spelare jag lider med i DIF är Marcus Ljungh. I två säsonger var han en av våra bärande spelare i truppen. Vald till årets junior för två säsonger sedan och fick därmed utmärkelsen Guldgallret. En klok, spelskicklig, och skridskostark spelare som skapade mycket varje gång han var på isen. Dessutom en stark tvåvägsspelare. Nu en dussinlirare som inte får något uträttat på sextio minuter. Tragiskt och tråkigt att se.

- Om Örebro tycker att de har problem - vad har då Djurgården!

Vad ska man då säga om Karlskrona? Otroligt svårt att bedöma deras kapacitet efter denna match. Ett hårt jobbande lag i skriande behov av sportslig framgång. Ett lag som rymmer en hel del kompetens men som inte hittat rätt kostym att arbeta i . Gav ett spretigt intryck. De gånger de skapade chanser berodde till största del på DIF:s slarv än egen styrka och kreativitet. De har ett par rejält tunga backar, ett antal duktiga skridskoåkare. en hel del rutin, och längst bak en rätt skaplig målvakt. Man får betänka att KHK snart bytt ut 50% av den trupp som startade seriespelet. Om några omgångar vet vi lite mer. Det tar nog några matcher till innan alla spelare hittat sina roller och positioner i spelet. Sur-Janne har ett jäkla pussel att lägga innan alla bitar faller på rätt plats.

#18 Markus Ljungh

Det är dags för denna blogg att lite närmare syna några av spelarna i årets trupp. Först ut till granskning blir därmed Marcus Ljungh. Jag vet att många redan lyft fram denne spelare vid olika tillfällen men det hindrar inte denna blogg att göra detsamma. Hellre sent än aldrig - typ!

Marcus Ljungh är en sällsynt begåvning som verkar lite i det tysta. Han briljerar inte med blixtrande skridskoåkning, med ett rungande slagskott, med mål och assist. Nej, han briljerar istället med sin oerhörda mognad i spelet. Hans eminenta förmåga att avväga vad han ska göra, eller inte göra, vid varje tillfälle på isen. Han utstrålar ett sådant stort lugn med allt vad han gör. Man får en känsla av att han i tanken hela tiden ligger steget före. När han väl får pucken vet han redan var han ska ta vägen, vem han ska passa, om han ska avvakta, lägga pucken djupt eller själv driva hårt mot kassen. Han tycks aldrig tveka. Det är häpnadsväckande egenskaper för en kille som egentligen borde spela med J18 eller J20 med tanke på hans ringa ålder!

Under matchen mot Sundsvall roade jag mig med att försöka följa honom extra noga i hans byten och banne mig om jag så här i efterhand kan anklaga honom för minsta misstag. Han var i det närmaste klockren i allt han företog sig på isen. En sekvens, i andra perioden, exempelfierar honom som spelare. Han var lite trängd nere i ena sarghörnet, såg ingen att passa, och valde istället att flippa pucken i en hög båge ut i mittzon. Samtidigt satte han fart på rören, satte press på den Sundsvallspelare som tog emot pucken, lyckades ta tillbaka pucken och fortsatte sedan in i anfallszon där han fick till ett bra avslut med tekning som följd. Den sekvensen är så typisk för spelaren Marcus Ljungh. Så ser det ut i byte efter byte. Lugnt, metodiskt, och med en självklarhet som är imponerande löser han alla sina uppgifter på isen.

Jag lyfter på  hatten och gratulerar VIK till att ha fått fram en sådan underbar talang.