Final i VM. Sverige ställs mot Finland. Om det kan man tycka och tänka en hel del. En sak som slår mig är att varken Finland eller Sverige kan stoltsera med specillt imponerande spelartrupper. Däremot har bägge lagen en tydlig och bärande spelidé. En spelidé som de försöker genomföra i byte efter byte, match efter match. Man kan kort sagt säga att Sverige och Finlands framgång bygger mer på kollektivet än på individuella prestationer. Bägge lagen har ett väl fungerande lagspel.
Jämför gärna med Ryssland, eller Tjeckien, där det vimlar av makalösa ishockeyspelare med massor av talang. Men de föll på just det. Det blev i många fall enskilda aktioner av enstaka spelare i varje byte istället för att hela formationen/er arbetade tillsammans.
Man kan även säga att Ryssland, Tjeckien och Canada fått sig en liten läxa. Det räcker inte med att plocka ihop ett gäng spelare med fantastiska meriter. Det gäller framförallt att ha ett bra och tydligt ledarskap så att alla spelare drar åt samma håll.
Trots att Mårts hela tiden får kritik från allvetaren Wikegård så tycks det som om Tre Kronor gör en bättre insats än vad man kunde förvänta sig. Trots allt är det ett väldigt "tunt" lag som Mårts fyllt upp sina platser med. Tunt på det sättet att här gäller inspiration, spelglädje, motivation mer än ålder och ligatillhörighet.
Bra jobbat Mårts!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar