Icebreakers

Icebreakers - att bryta isen...

Så fick man då bevittna den upphaussade matchen mellan Västerås och Foppa Forsbergs Icebreakers. För oss mer sansade(!) supportrar stod det klart redan före nedsläpp att det inte skulle bli en tävlingsmatch i vanlig ordning. Trots allt handlade det om ett evenemang tänkt att underhålla en smula så här i skarven mellan försäsong och riktig säsong. Ett trevligt inslag i sensommarvärmen.

Och det var precis vad det blev. En förvånansvärt välspelad nonsensmatch mellan två lag som emellanåt bjöd på riktigt underhållande spel. För det ska alla ha klart för sig:

- Det är inte lätt att spela dessa uppvisningsmatcher!

Vadå, då!, kanske någon undrar? Jo, men tänk själv. En stor del av ishockeyns grundtanke, spelidé, själ, bygger på intensitet, frekvens och kroppskontakt! Det handlar om hög puls, lite tanke och mycket transpiration. De flesta handlingar utförs på instinkt. Man smäller på eller får en smäll. Så enkelt är det. Sedan åker man och byter.

Plötsligt ska man in på isen, inför en förväntansfull publik, men får inte använda de inlärda rutinerna. Istället för att jaga ända in i kaklet, hacka, slå och vara lite lagom elak tvingas man istället till att bromsa in och svänga undan i alla närkampssituationer. Att spela ishockey som bandy - typ!

Då gäller det att hitta en nivå som passar. Det är väldig lätt att allt bara blir lek och nojs istället för en ishockeymatch. Det kan bli rent ut sagt pinsamt då. En svår balansgång som jag tycker bägge lagen klarade av att hantera på ett förträffligt sätt.

Hur tyckte jag då gulsvart presterade. Fanns det spelare som visade något mer än vi redan visste. Man kan lugnt konstatera att den där Mikael Backlund var riktigt bra. Synd att han inte spelar med oss i serien. I övrigt bryr jag min inte om vad enskilda spelare presterade. Det var inte därför jag gick dit.

Jag njöt istället, förlåt alla gulsvarta spelare, av den fantastiska teknik som Icebreakers spelare visade upp med jämna mellanrum. Herreduminskapare, vilken klasskillnad det är på en riktigt bra NHL-spelare och en från AS. Men det är ju så det ska vara. Konstig vore det annars...

Sist men inte minst måste jag åter konstatera att någon måste fixa ljudet i ABB Arena. Varken jag, eller de som satt runt mig på långsidan, uppfattade mycket av vad som sas i högtalarna. Däremot är det mycket hög volum på musiken - i pausen - då funkar ljudet fint!

För övrigt stötte jag på Per Mårts utanför hallen efter matchen. Han är alltid lika trevlig att byta några ord med. En riktig gurka - ta mig fan!