En gång är en tillfällighet, två gånger en upprepning, tre gånger är en dålig trend. Ungefär så kan man beskriva det som händer för vårt kära gulsvart just nu i ABB Arena. Jag kan aldrig tänka mig att laget, eller tränarna, har ett annat uppsåt än att gå ut och äga sin egen arena, sätta sin prägel på matchen, ta tag i taktpinnen, diktera villkoren och bjuda publiken på underhållande och sevärd ishockey. Ärligt talat tror jag ingen supporter misstänker något annat. Det finns självklart en vilja, ett gott uppsåt, hos hela laget att vid varje tillfälle prestera på toppen av sin förmåga.
-Men ibland blir det inte som man vill...
Den som kan sin ishockey, eller följt andra lagidrotter, vet att det vi nu ser hemma i ABB Arena inte är något unikt för just gulsvart. Ibland blir det bara så himla fel - allting. Vår gamle tränare Curt Lundmark hamnade i samma prekära läge som tränare för HV71. Det gick så långt att han slängde in laget i spelarbussen och åkte runt några timmar - innan en hemmatch! Allt för att bryta en ond cirkel. Inte hjälpte det. Men historien visar att även en mycket bra spelartrupp, på Elitnivå, kan hamna i samma mentala bakvatten.
-För det är just så jag inbillar mig att det är...
Våra spelare, vårt lag, är tillräckligt bra för att vinna mot alla andra lag i denna serie - fortfarande. Vi har "bara" lite svårt att prestera i ABB Arena just nu. Det viktiga nu är att inte lägga allt för stort fokus vid det som redan hänt. Om vi gör det riskerar vi att förstärka och fördjupa problematiken till en nivå som inte är relevant. Man ska helt enkelt inte göra problemet större än vad det redan är.
- Här gäller att hitta nya bilder att fokusera på..
Ja, så är det. Om media, supportrar, tränare börjar älta hur svårt vi har att prestera i vår egen borg finns en uppenbar risk att det blir en negativ förstärkning. En negativismen som kan få den bäste spelaren till att börja grubbla och fundera - istället för att - reagera och agera.
Herrar Waltin och Robertssons uppdrag till nästa match är helt enkelt att inpränta den enkla sanningen för alla spelare. Det som är gjort går inte att göra ogjort. Däremot är varje ny match en möjlighet att vända en dålig trend, en chans att visa vad de verkligen kan.
Även om jag personligen kände mig som en bättre begagnad tvättlapp efter gårdagsmatchen har jag inte för avsikt att ge upp denna säsong ännu på långa vägar...
- Så länge jag ser att alla spelarna fortsätter försöka vinna, varje match, borta som hemma, kommer jag hänga kvar på ståplats..
Nu förväntar jag mig islossning, tandlossning, och urladdning mot AIS!
- Det är med andra ord dags att göra en dålig vana till en ovana...
Ja, och inställningen i laget är det inget fel på. Ett gäng frustande, tända killar som springer ut på isen och verkligen vill göra sitt bästa och peppar sina medspelare att göra det samma. Nu gäller det att hålla ut och inte fastna i negativa tankar. Sliter dom på som nu så kommer det att vända.
SvaraRaderaMen kanske är det lite för allvarligt, för mycket "måsten" för att spelet ska kunna fungera i Waltins upplägg. Det känns som om spelarna hela tiden hamnar fel i banan. Kanske är det dags att hitta glädjen i hockeyn, slappna av lite och bara "lira". Det är trots allt väldigt unga killar i laget. Att byta femmor hit och dit, försöka nya krångliga uppspel osv kanske helt enkelt inte fungerar.
Och istället för att skälla och skämmas som en våt hund, kanske det skulle fokuseras mer på det som faktiskt funkar och mindre på vad som inte funkar. Bert verkar vara omutligt hård så kanske behöver Waltin uppmuntra mer.
Vad vet jag? Men frustrerande är det! För dom kan ju!
Hoppas att Lindh snabbt kommer tillbaka, hans rutin och lugn behövs!
God natt!