K.Olsson

Kalle och Kalle..

2007/08

Kalle Olsson är ett mysterium, ta mig faen! Minns för några säsonger sedan. ES-klubbar smög i buskarna och det ryktades om att Kalle skulle erbjudas kontrakt så snart kvalserien till ES var färdigspelad. Då lirade han med Patrik Berglund och gjorde hysteriskt bra ifrån sig.

Men det blev ingen flytt. Han stannade kvar i gulsvart. Det var vi oerhört tacksamma för..

2008/09

Vi minns alla vad som hände. In i laget kom två herrar vid namn Pär Arlbrandt och Niklas Olausson. De tog över showen helt och hållet. Kalle Olsson´s framträdande på isen blev en besvikelse. Från att spelat i en producerande förstaformation dalade han ned i prestation och fick spela i andra, tredje, eller fjärdeformationen. Det var kort sagt ingen ordning alls.

Det pratades mycket om att Arla och Olausson "stal" istid för övriga spelare. Speciellt i powerplay. Det blev helt enkelt ett otroligt fokus på två spelares prestationer medan andras föll i glömska. Sanningen var ju den att laget inte fungerade speciellt bra, men, vi hade ett fantastiskt pp som räddade oss i match efter match.

2009/10

När Arla/Olausson försvann till Luleå  väcktes  förhoppningar om att K. Olsson åter skulle kliva fram och ta tillbaka sin plats i rampljuset. Hur gick det då? Tja, inte så bra. Hela laget underpresterade. Ropen skallade på tränares avgång, ledares avgång, sportchefens avgång. Inte en speciellt bra miljö att komma tillbaka i och prestera för en spelare som sedan tidigare led av lite dåligt självförtroende.

Det blev minst sagt en skitsäsong. Ljusglimten var dock att K. Olsson vaknade till under slutfasen av serien och började hänga in några kassar. Perfekt, tänkte jag, och många med mig. Det tar han med sig till nästa säsong.

2010/11

Jahapp! Då står vi här igen. Vi kliar oss i huvudet och funderar. Vad, varför, hur? Med Waltins spelmodell kände jag att - äntligen! Nu var det slut på bunker-hockeyn. Här skulle det spelas en offensiv ishockey med massor av fart och fläkt. Perfekt för K. Olsson. Nu skulle han få utrymme för sin briljanta skridskoåkning. Men, men, vad ser vi på isen? Jo, en K. Olsson som kämpar, åker och sliter men får otroligt lite uträttat.

Det är banne mig Robertsons och Waltins förbaskade skyldighet att få loss K. Olsson ur detta förlamande tillstånd. De måste se vilken oerhörd talang han besitter och hitta en roll, en plats, i laget där han verkligen kan blomma ut. Vilket otroligt sparkapital de har i K. Olsson. Se nu till att han kommer igång, bums, om det så innebär att han ska injiceras med 500ml C-vitamin inför varje match.

Jag gillar K. Olsson, jag tror på K.Olsson.