Västerås - Örebro 6 - 1

Så skönt att vara gulsvart - denna gång!

Det var med viss anspänning man tog sig till ABB Arena och den efterlängtade matchen mot Närkes stolthet – ÖHK. Detta framfusiga gäng som fram till nu har gjort en hedervärd insats i årets allsvenska. Efter en tveksam försäsong och en vacklande inledning på seriespelet fick plötsligt Närkingarna fart under galoscherna och tog några meriterande segrar hemma i sin bunker. Även vi fick smaka på vad Fahlanders pojkar mäktade med i bortamötet tidigare i höst.

Hur skulle då ett något vacklande Västerås stå emot ett gäng som spelar en form av division-ett-ishockey när den är som bäst. ÖHK är med andra ord allra bäst, enligt mitt tycke, när de får äga puck och storma fram mot motståndarmålet. De spelar då lite efter principen ”går det så går det”! Får de flyt i detta spel är det svårt att stå emot. De chansspelar mer än vad som är normalt för mer etablerade allsvenska lag. Det om något är ganska typiskt för nya lag i allsvenskan. Se bara på Borås och Trojas första säsonger i allsvenskan. Allt att vinna och inget att förlora tycks vara melodin för nykomlingar(I alla fall fram till juluppehållet).

Gårdagens match blev annorlunda än vad bloggen hade föreställt sig. Förväntningen var att Västerås skulle ställa upp med styrspel i mittzon och där kväva ÖHK:s attacker redan i sin linda. Nu blev det inte så av den enkla anledningen att ÖHK aldrig fick möjlighet att anfalla! Allt som oftast blev de så aggressivt forecheckade av våra gulsvarta krigare att de tappade puck ideligen.

Istället blev det gulsvart som anföll – hela tiden! Målen trillade in i en behaglig ström under första perioden och puckar som förr studsat ut studsade nu rätt. Egentligen skapade vi inte fler målchanser i denna period än vad vi gjort i tidigare hemmamatcher. Skillnaden nu var att ”puckjävel” gick i mål.

Om detta skall tillskrivas exceptionellt bra prickskytte eller dåligt målvaktsspel kan man tvista om.

Under den andra perioden fortsatte dominansen och stundtals såg ÖHK mer än lovligt stirriga ut i allt de försökte göra ute på isen. De hade inte många rätt första fem minuterna och Peter Andersson tog därför en rättmätig timeout. Först när gurkorna började dra på sig utvisningar gavs ÖHK en möjlighet att sätta lite press i anfallszon - dock utan att lyckas. Nyckeln till denna seger kan nog tillskrivas det fina defensiva arbetet i tre mot fem samt det efterföljande fyra mot fem spelet. Maken till blekt powerplay har nog inte skådats sedan urminnes tider. När Västerås dessutom stänkte in 4 – 0 direkt efter att de blivit fulltaliga underströks att detta var gulsvarts kväll.

Tredje perioden blev mest en defilering mot slutsignalen även om ÖHK fick lite luft under vingarna efter sin reducering till 1 – 4. Ett märkligt mål förövrigt som får tillskrivas på Johan Thalbergs eget minuskonto.

Någon som noterade att Johan darrade betänkligt under en period efter det insläppta målet. Han fick inte tag i puckarna som helt plötsligt blivit som blöta tvålar att hantera. ÖHK var rätt nära att stänka in ännu en reducering men lyckades inte. I det skedet av matchen kunde man ana de kvaliteter som Örebro faktiskt besitter. När de helt plötsligt släppte tyglarna och tokkörde fick de en helt annan press på gulsvart.

Det var därför otroligt skönt att Fredrik Johansson kunde ”döda” deras ambitioner att jaga ifatt genom sitt lika vackra som oväntade mål till 5 – 1. Det var första gången i mitt långa supporterliv som jag upplevt något liknande live! Underbart! Att sedan ”Notan” hängde in 6 – 1 var inte heller så dumt. Det behövde han!

Hur skall man då sammanfatta det hela? Var gulsvart så bra eller bjöd inte ÖHK något motstånd? Sanningen är nog någonstans mitt i mellan – typ! ÖHK hade säkert ambitioner att spela sitt spel men det tidiga ledningsmålet blev en riktig käftsmäll för ”kexen”! Västerås fick luft och Örebro kramp efter det.

Mitt i all glädjeyra över att vi vann denna kamp på ett övertygande sätt är det viktigt att komma ihåg en sak: - Det var inte AIK, MIF eller Leksand vi slog med 6 – 1, det var årets nykomling Örebro! Ett lag som många gulsvarta fans hånfullt sågade vid fotknölarna inför säsongsstart.

Det positiva var att:
– Vi klarade oss utan Christian Larrivée
– Vi gjorde många mål
– Fredrik Johansson var tillbaka
– Ribbenstrand spelade tufft och fränt men inom rätt ramar
– Sebastian Meijer fick göra mål
– Peter Öberg fick utdelning på sitt slit
– Henrik Eriksson fick sätta en balja
– Thalberg släppte bara in ett mål
– Backarna spelade överlag vårdat med pucken i egen zon
– Laget vågade stå upp och forechecka
– Bra boxplay
– Laget hade en bra inställning från start: - ”det är vår hall”!


Det negativa:
- Ett fortsatt ”jiddrande” med våra unga målvakter.
Vad krävs för att få fortsatt förtroende? Jens Holmström gör två mycket stabila matcher och belönas med – båsdörren!
- Sebastian Ström ser märkvärdigt blek ut.
Var är den fina skridskoåkningen?
- Jonas Johansson alibispelar fortfarande.
Har han någonsin gett sig in i en närkamp? Där finns så mycket mer att begära.
- Kalle Olsson är en präktig kille som jag unnar allt gott, men,
just nu har han gett begreppet ”osynlige mannen” ett - ansikte!
- Tobias Forsberg jobbar hårt men skapar inget.
In på mål – hela tiden.
- Henrik Nordfeldt får inte ut mycket av sitt spel.

Duktig defensivt men händer inte mycket offensivt. Vi klankade på Svanberg senast då han släppte fram Bofors till sitt vinstmål men glömmer att ”Notan” tappade puck i egen zon mot Växjö som gav dem reducering till 2 – 4!

- Johan Thalberg hade inte mycket att göra under två perioder (förutom en riktigt bra räddning i slutet av andra perioden).

Fram till 7.12 i sista perioden var allt lugna gatan då Johan svajar till, hamnar på ett märkligt sätt ur position, blir totalt överspelad och Örebro får lite energi.

Frågan blir nu. Var denna ”prestation” av Johan tillräcklig för att ge honom chansen i nästa match? Eller blir det Jens igen?

Kvällens kanske största positiva överraskning var klackens engagemang under matchen! Så ska det låta! Stort!


Västerås IK-Örebro HK  (3-0, 1-0, 2-1)
Första perioden:
1-0 (0.38) Henrik Eriksson (Peter Öberg),
2-0 (12.44) Sebastian Meijer (Stefan Hellkvist, Dennis Rasmussen),
3-0 (16.08) Jonas Johansson.

Andra perioden:
4-0 (11.37) Peter Öberg (Niclas Lundgren).

Tredje perioden:
4-1 (7.12)  S. Matzka (A. Täng, M. Filander)
5-1 (16.23) F. Johansson. Ett zorromål!
6-1 (17.20) H. Nordfeldt ( J. Johansson, M. Söderkvist)

Skott:  (11-3, 9-11, 8-15)