AIK

..mot ES?

Illustration: GurkOlle

Det var en gång en anrik förening som tyckte att vägen mot himmelriket låg vidöppen. Inbjudande, lockande, och förförisk syntes vägen både bred och farbar. Föga anades de stormar, orkaner eller trånga passager som måste forceras. Förblindad av sin egen förträfflighet anträddes vägen mot upphöjelse med en självklarhet som bara anstår den som är fullkomlig. Döm därför alla undersåtars förtrytelse när det uppdagades att där fanns hinder på vägen i denna seglats mot fullkomnandet. Så var det inte sagt! Så var inte planen! Förvisso hade man förväntat sig viss motvind på vägen mot det slutliga målet men inte av denna försmädliga art.

Fanns det fler som påbörjat samma resa? Anträtt samma väg! Var de inte de enda utvalda, de gudomliga, de oberörbara? Förvirring blev genast stor i kungadömet och folket reste frågor. Hade de åter blivit förda bakom ljuset? Föreningen, som var så fullkomlig att den inte ens behövde besvara sina undersåtars frågor, manade till samling och besinning. Vördsamt pekade de mot den upphöjelse som skulle komma, den slutliga belöningen, till sina suktande och trånande anförvanter. Tålmodigt förklarades att framgång har sitt pris men att tiden talade till deras fördel.

Röster i kungariket höjdes där man försynt undrade om inte skattkistans tomma skrammel indikerade på framtida försakelser! ”Nej, inte alls!” , svarade Sjökapten Herr-melin, och fortsatte, ”Allt tal om vår sårbarhet kan tillskrivas illvilligt tal, jämte smutskastning, och bär intet stoff av sanning”

Tillfälligt tycktes detta klargörande lugna kungarikets undersåtar men där fanns de som fortfarande hyste den största misstron mot överheten. Runt om på olika torg samlades de i hundratal och med allt högre röster fördes det fram förtrytsamma påpekanden om bräckligheten i den farkost som bar deras hopp.

Oberörd av fotfolkets misstro fortsatte dock seglatsen okritiskt mot den undflyende horisontens skira strimma. Ty, det visste alla, att om de bara nådde till regnbågens fot skola de alla bliva rikligt belönade, omsjungna och prisade för all evighet – amen!