Leksands IF

Leksand
Illustration: GurkOlle

Bloggen smet in på Masugnen sent  i natt och läste några inlägg. Undrade förskräckt vart jag kommit. Var det fel adress månne? Fick snabbt kolla, men nej, det var rätt. Detta var den plats där alla äregiriga och förväntanfulla supportrar till Sveriges populäraste(!) lag samlas dag ut och dag in. Det var i sanning en dyster stämning. Bloggen som är en vän av tröst och förtröstan letade genast fram ett alster som på ett utmärkt sätt kan fungera som vägledning, och tröst,  för alla troende Leksingar. Bloggen undrar nämligen om inte självaste Dan Andersson var Leksandssupporter?

Att vara skald, profet, och nödgas bo på gatan,

och aldrig veta när ens strid tar slut,

det är väl dock att slåss med själva satan -

och himlen vet väl knappt hur länge man står ut.

Det blir till trots, det kan bli blod och tårar,

bli knytnävskamp i kväll och död i morgon dag,

men aldrig får det bli till sorg och kvinnfolkstårar -

jag är dock intet barn och ingen kvinna är jag.

Och detta kallar jag att fiska hela natten

och aldrig få till lön ett enda litet grand,

att färdas utan ljus på stora, mörka vatten,

men aldrig, aldrig se den minsta skymt av land.

Men finner man en dag min kalla kropp bland döde,

då blev det väl min lön att fredligt ligga där -

då är jag dock en man, som kämpat ut mitt öde,

det är väl dock min rätt att vara den jag är.

(Dan Andersson)