Det har dykt upp en liten frågeställning i Gurkburken. Varför så många bloggar? Varför så mycket personligt tyckande? Varför?
Personligen kan jag bara svara för mig själv. Anledningen till att jag "driver" en blogg vilar på högst egoistiska skäl. Jag tycker det är kul! Det roar mig! Det stimulerar mig! Här kan jag uttrycka mina högst personliga tankar i skrift. Att skriva och uttrycka sig anser jag vara en grundläggande rättighet. Ibland borde det vara en skyldighet! Mitt lilla bidrag i bloggvärlden är bara en ytterst liten rännil i det totala mediaflödet. Men vad är det man säger. Många bäckar små..
Jag inbillar mig, i all min skröplighet, att ju fler som skriver om samma sak, desto större fokus skapas, större intresse. Det ena ger det andra. Se det som reklam. Förevisar man samma reklam(budskap) tillräckligt många gånger inser alla till slut att de behöver – något! Eller att de kanske har missat – något!
Somliga har nog även insett att jag i grunden är en trogen(fanatisk!) supporter till gulsvart! Då ter det sig rätt så naturligt att lusten för skrivandet riktar sig mot just denna böjelse.
Jag inbillar mig att spelare och ledare i VIK, eller andra föreningar, tycker det är ”lite kul" att så många är beredda att lägga ned sin tid på att skriva om just dem! För dem kan det bli ytterliggare ett kvitto på att det de gör – det berör! Intresse skapar intresse, många bäckar små, ingen rök utan eld, det ena ger det andra etc. etc.
Personligen kan jag bara svara för mig själv. Anledningen till att jag "driver" en blogg vilar på högst egoistiska skäl. Jag tycker det är kul! Det roar mig! Det stimulerar mig! Här kan jag uttrycka mina högst personliga tankar i skrift. Att skriva och uttrycka sig anser jag vara en grundläggande rättighet. Ibland borde det vara en skyldighet! Mitt lilla bidrag i bloggvärlden är bara en ytterst liten rännil i det totala mediaflödet. Men vad är det man säger. Många bäckar små..
Jag inbillar mig, i all min skröplighet, att ju fler som skriver om samma sak, desto större fokus skapas, större intresse. Det ena ger det andra. Se det som reklam. Förevisar man samma reklam(budskap) tillräckligt många gånger inser alla till slut att de behöver – något! Eller att de kanske har missat – något!
Somliga har nog även insett att jag i grunden är en trogen(fanatisk!) supporter till gulsvart! Då ter det sig rätt så naturligt att lusten för skrivandet riktar sig mot just denna böjelse.
Jag inbillar mig att spelare och ledare i VIK, eller andra föreningar, tycker det är ”lite kul" att så många är beredda att lägga ned sin tid på att skriva om just dem! För dem kan det bli ytterliggare ett kvitto på att det de gör – det berör! Intresse skapar intresse, många bäckar små, ingen rök utan eld, det ena ger det andra etc. etc.
” Det enda som gör oss till människor, och som knyter oss samman, är ordet ”
[Michel de Montaigne 1533 – 1592]
[Michel de Montaigne 1533 – 1592]
Min uppmaning blir därför: - Skriv! Ju fler desto bättre:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar