Supporterkultur?

Det kan inte ha undgått någon det som hände i matchen mellan Bofors och Örebro häromdagen. Niklas Lihagen säckade ihop på isen drabbad av hjärtstillestånd. I efterdyningarna av detta hörs många arga röster och  det ilskan riktar sig emot är vad delar av Boforspubliken skrek i samband med denna olyckliga incident.

Denna blogg drar sig till minnes en liknande situation som utspelades i ABB Arena för någon säsong sedan. I en match mot Oskarshamn blev en av deras spelare illa tacklad och därefter liggande på isen. I samband med denna skada skanderade stora delar av klacken ramsor som ”stå upp som en riktig man”. Detta fortsatte även när det var uppenbart att IKO-spelaren faktiskt var allvarligt skadad. Många i publiken runt mig reagerade då oerhört negativt mot det klacken skanderade. Somliga blev helt enkelt riktigt förbannade och tyckte klacken betedde sig som svin!

- Man såg även att spelare ur bägge lagen tittade upp mot läktaren med stort ogillande!

Självklart ska en publik vara engagerad, enögd, högljudd, och ställa till ”ett himla liv” för att försöka påverka skeendet på isen till sin egen fördel. Det ingår i spelet. Det är det som kallas ”den sjätte spelaren” och ett nog så viktigt inslag i en arenaidrott. Men när publiken/klacken inte kan hålla tillbaka sitt ”hat” när en spelare bevisligen blivit allvarligt skadad – det är inte vackert, önskvärt, eller något eftersträvansvärt.

- Det ger bara en olustig och fadd eftersmak!