Lite om matchen...

...eller svårigheten att strypa en bäver!

Bloggen har nu funderat över matchen mot IK Oskarshamn. Suttit, eller rättare sagt, burit flyttkartonger, sorterat, staplat, rensat, kört och rent allmänt gjort någon form av nytta. Men hela tiden har tanken funnits där i bakhuvudet. Envist gnagande och pockande på uppmärksamhet. Varför är det så svårt att göra mål?

Det är det enda som fattas! Kan inte någon lösa de mentala spärrar som bromsar våra gulsvarta spelare så fort de närmar sig motståndarnas mål. Ibland tar sig detta närmast komiska uttryck då spelare i situation efter situation tydligt lämnar över ansvaret till någon annan att skjuta det avgörande, det förlösande, skottet mot mål.

I matchen mot IKO syntes samma kramp i avslutningsmomenten. Det lyser negativ energi om spelarna när de går på avslut. De tror helt enkelt inte på att pucken skall gå in. Det finns en tydlig rädsla i att misslyckas som bromsar den naturliga instinkten att "bara trycka iväg" ett skott. Genom åren har man sett hur "riktiga" målskyttar uppnått sin status som avslutare. De tvekar aldrig. Får de chansen drar de iväg ett skott mot mål. Ofta på vinst och förlust. Redan Rolle Stoltz visste detta. Skjuter man inte på mål så kan det aldrig bli mål!

Nu har till och med Loppan slutat skjuta! Istället ser man tydligt hur han letar läget, avvaktar någon sekund för att kanske få bättre vinkel, någon som skymmer, och plötsligt är chansen borta, passé! Det blir som inget av det. Varken hackat eller malet!

Kan man inte bara bestämma sig från start. Så fort man kommer in i anfallszon - lägg puckjäveln mot mål! Om alla får samma direktiv så kan ingen göra fel! Alla följer matchplanen! Då vet icke puckförande spelare vad som gäller. In, med full fart, mot mål! Gå på returer.

Ishockey bygger på reaktion. En ishockeyspelare skall inte börja tänka på isen. Det är ryggmärgen som skall styra det som händer. Då går allt mycket fortare. Om spelare A, han med pucken, alltid gör samma sak, skjuter mot mål, då är det busenkelt för spelare B och C att anpassa sig. De behöver inte fundera. Inte tänka. De behöver bara följa instinkten och åka i full fart mot - mål!

- Ska det vara så svårt?

Jag stog så bra till i andra perioden att när Jonas Johansson fick pucken i mittzon och trampade iväg mot IKO:s mål så syntes det tidigt vad han ville göra! Hans uppsåt var att trampa förbi backen, ladda för kung och fosterland, och sätta puckjäveln i nätet! Så skedde! Så enkelt! Efter den fullträffen började Jonas helt plötsligt våga igen! Så fort han fick pucken under kontroll i anfallszon försökte han dra iväg ett skott mot mål!

Tänk att de skulle behövas en halv säsong innan Jonas kom till denna självklara insikt - Skjuter man inte så kan det aldrig bli mål! Rolle Stoltz, du visste vad du pratade om:)

När det gäller matchen gjorde gulsvart ett gediget arbete som borde belönats med betydligt fler mål. Lite symptomatiskt för spelarens oförmåga att trycka in pucken var att se hur Peter Öberg lyckades(!) missa möjligheten att sätta 3-0 i tom bur från fem meter!

Nu kör vi över Löven!

SKJUT!

Edit: Att strypa en bäver är svårt! Minst lika svårt som att göra mål utan att skjuta. Därför skrev jag som jag gjorde i ingressen...