7 december 2009

Daladans #1



Bäva månde alla. Om några dagar ställs vi mot ett lag vars ambitoner ständigt är högre än det högsta av alla höga högar. Ett lag vars prestationer tenderar att falla samman i takt med att betydelsen på matcherna ökar. Ett lag vars supportrar ständigt lever i ett rus av förväntade framgångar men alltid vaknar upp i ett sus av brustna förhoppningar.

Vi talar om Sveriges enda Leksands IF! En föreningen att älska, avundas eller hata! Allt efter tycke, tillhörighet och smak. Ett lag som genom åren alltid förknippats med det ursprungliga, gåtfulla, ärorika, ärbara, vackra, den mylla ur vilken svensk ishockey fått sin näring genom tiderna. Ett lag som burit namn som Brus, Söderström, Abrahamsson, Nilsson, Jax på sina blåvita tröjor.

Detta ärorika lag ställs mot våra gulsvarta tappra örnar som fram till nu ännu inte blivit flygfärdiga utan fortfarande provar sina bräckliga vingars bärighet. Kommer osökt att tänka på en klassisk roman, Örnen har landat. En roman som beskriver ett i det närmaste hopplöst företag som en tysk patrull fick i uppdrag att genomföra i hjärtat av England. Deras uppgift var att mörda Winston Churchill men allt blir bara fel. Trots att tyskar var huvudpersoner i denna bok kunde man inte låta bli att känna viss sympati för deras umbäranden. På samma sätt kan man känna sympati för Leksands IF.  Deras uppdrag är nästan lika ouppnåeligt som någonsin dessa tyskarnas var.

- Lika besvärligt känns uppdraget de gulsvarta har framför sig - att försöka komma ifatt de undflyende lagen ovan sig i tabellen. Leksands stora uppgift väntar i kvalserien, vår väntar redan på onsdag!

Den stora frågan är dock på vilket humör våra gulsvarta örnar kommer att vara på under onsdagskvällen? Kommer de flyga stolt och högt som örnen, eller, flaxa förtvivlat som kråkan? Denna blogg känner stor oro inför denna drabbning. Vill det sig riktigt illa kan de gulsvarta bli bjudna på ofrivillig daladans. Är inte våra gulsvarta krigare taggade och redo för riktig strid finns en skrämmande risk för en överhalning som kan knäcka det lilla uns av självtillit som finns i laget!

Nu har dock denna blogg bestämt sig för att i fortsättningen leta efter de små små ljuspunkterna istället för att förbanna det stora mörkret. Bloggen ser därför fram emot denna match med viss tillförsikt. Ja, så är det!

- Trots vårt lags skrala prestationer den senaste tiden kan matcherna mot LIF komma perfekt i tid. 

Ingen, inte någon som jag känner i alla fall, tror på seger på onsdag för vårt kära lag. Och det är det som är nyckeln till en eventuell framgång. För första gången på länge kan laget gå ut till match utan förväntningar på sig att vinna! De kan helt enkelt gå in och "bara" göra sitt bästa.

- Det är bra! Det är riktigt bra! Banne mig om jag inte tror att vi har en liten liten chans i alla fall! Örnen flyger!

Ja, en gång i tiden hette vi Black Eagles!

2 kommentarer:

  1. Jag har ordnat julbord med hockeymatch mot just leksand åt min arbetsplats.
    Tyvärr är alla arbetskamrater smittade av mas-genen och kommer att vara blåvita från topp till tå.
    Sorgligt nog har vinster mot Leksand lyst med sin frånvaro de senaste åren och fönedringen från arbetskamrater dagen efter förluster sliter på ett vikhjärta.

    Nu känns det som jag stuckit ut hakan likt Percy Nilegård med bokningen av julbord och hockeymatch med berusade segervissa arbetskamrater på plats,
    brevid mig i hallen...Blir kallsvettig bara jag tänker på det.

    MEN samtidigt långt inne i hjärnan har jag en liten tanke som virvlar runt.
    Tänk om vi vi vinner. Piskar röven randiga på bönderna med mina arbetskamrater
    på plats i sina solkiga blåvita tröjor..Chansen finns...

    SvaraRadera
  2. När man inte vinner så ofta blir glädjen desto större när triumfen väl kommer. För två säsonger sedan fick min yngsta dotter vara med om sin första, och hittils enda, vinst mot LIF. När hon kom hem från den matchen var hon minst sagt salig:)

    Ibland kan lycka vara så enkelt som att vinna en match...

    SvaraRadera