Surt SSK Seger

SSK - Västerås 4-3(str)

Nu borde jag skriva att syrligt inlägg där fokus läggs på domaren för dagen. Det händer inte ofta. Men måste bara få skriva av mig. En liten sak i den stora världen men en stor sak för mig. Här kommer det: - Hur i glödheta helvetets innersta förhud kunde tre domare missa den höga klubba som drabbade oss i slutfasen av tredje perioden? Så, nu var det sagt! Självklart missar domarna ett antal situationer under en match. Inte mycket att hetsa upp sig över. Men med tanke på det intermezzo som utspelades sig i andra perioden då Markus Jonsson, mycket olyckligt, tacklade en SSK:are i skallen, kunde vi gott fått denna utvisning med oss. På TV-bilderna såg man tydligt hur tokigt det blev vid den tacklingen. Situationen uppstod då SSK:aren försökte undvika tacklingen genom att ”ducka”. Det medför självklart att motståndarens armbåge/ar per automatik hamnar i huvudhöjd och smällen riskerar att ta onödigt illa. Så skedde just här vilket renderade oss 5+20 och matchstraff. Om den drabbade spelaren dessutom ligger kvar på isen drabbas domaren genast av någon form av hybris. Olyckligt, sa Bull!

Matchen då? Tja, vi spelade faktiskt stundtals riktigt bra måste jag erkänna men vi har för stunden oerhört svårt att omsätta våra chanser i mål. I vanlig ordning(!), mot SSK, dominerade vi från start bara för att  få ett mål i arslet mot oss. Som vanligt, var ordet! Denna dag lyckades vi dock komma tillbaka vid alla tre tillfällen som SSK försökte smita ifrån. 

Lite anmärkningsvärt var att vi bjöd på två mål idag, typ. Först ut var Jonas Emmerdahl som genom ett svagt sargspel leverade pucken till Damien Fleury som kunde åka fram och passa Robert Karlsson öppet mål till 1-0. Därefter var det, tror jag, Stefan Warg, som inte tog bort en SSK:are som fick ta sig in på första stolpen och där svinga klubban obehindrat efter en lös puck. En puck som slutligen snöpligt hoppade över Lars Johansson benskydd och in till 2-1. Illa, illa. SSK:s 3-2 mål var även det av arten slump. Ett missat skott, som blev en passning, som blev en retur, som blev öppet mål. Ett typiskt hockeymål, hade säkert Leif ”Strumpan” Strömberg sagt. Och så är det ju. Det gäller att få in pucken med alla till buds stående medel, om man så ska nicka in trissan. 

Man ska dock tillskriva SSK att de verkligen tog vara på sina chanser på ett bra sätt. Vilja betyder mycket när man ska hugga snustorr björkved, gräva ett krondike, eller få pucken i mål. Idag hade SSK mer vilja än spel, vilket räckte till två poäng.

Vår offensiv då? Den är inte alls dum. Det enda som dummar sig är avsluten. De vill inte hitta in i maskorna lika frekvent som de gjorde tidigare under säsongen. Och när Lars Johansson inte har sin allra bästa dag på jobbet blir vi straffade för vår offensiva inkontinens. Patrik Berglund och Mikael Backlund hade många finfina byten i dagens match men udden, spetsen, stinget, gadden, är inte där för tillfället. Det är lite ”gummiarmar” i grabbarna när de ska hänga in trissan. Tur då att Markus Eriksson(2 mål)kliver fram. Och Brady Leisenring. Brady måste vara den spelare, i hela ligan, som blir absolut gladast då han nätar! Om han inte hade haft öron hade hans flin gått ihop i nacken efter varje mål, typ! Men det är honom väl unt. 

Är det då bra, dåligt, uselt, eller att torska på straffar borta mot SSK? Vill här citera Johan Talberg i det han skriver i sin matchanalys i lokaltidningen: ”VIK behöver inte skämmas för insatsen, men samtidigt är det sådana här tuffa matcher de ska vinna för att vara det absoluta topplaget" 

- För övrigt noterad jag, och övriga TV-tittare, att den skadade SSK-spelaren frisknade till snabbt! Det var skönt att se...

Vill bara tillägga att jag självklart är motståndare till farlig spel på isen. Att det var en tackling mot huvudet förnekar jag inte heller. Vill bara belysa hur tokigt det kan bli när olyckan väl är framme..