Västerås - Rögle 3-4 (str)

Så här kände sig många efter matchen..

-Vi gjorde nog vad vi kunde men vi kunde inte göra det vi borde gjort, nämligen mål!   

Waltin hade dagen till ära stuvat om rejält i formationerna och det tog en stund innan man räknat in vem som spelade med vem och hur bra det kunde vara - typ. Det mest överraskande var att Waltin valt att spräcka den så oerhört framgångsrika L.Ö.K -formationen. För första gången sedan tidigt på höstsäsongen stod William Karlsson utanför. Varför det? kan man undra. Det hade nog med förra matchen att göra. Då plockades William av sista perioden. Fick inte spela. Somliga trodde Waltin vilade William men sanningen var nog att han var missnöjd med hans insats under två perioder. Så kan det gå för en spelare som sedan fick årets Guldgaller som bäste junior i hockeyallsvenskan..

-William såg för övrigt rätt pigg ut under hela matchen och kunde med lite tur blivit matchvinnare. Ur det perspektivet var nog Mats Waltins petning av grabben inte så dum. 

Matchen då? Tja, vi gjorde en riktigt skaplig förstaperiod där vi dominerade genom en väldig fart på rören. Stundtals såg Rögle väldigt sega och långsamma ut. De utvisningar som Rögle tvingades ta under i stort sett hela matchen vittnade om detta. De hängde inte med i farten. Men vad gör väl det när de ändå hänger med i matchen!

-För det var så det blev. Vi åkte, och åkte, och sköt och sköt, och hade bud på mål både nu och då. Rögle, däremot, de nöjde sig med att göra mål. 

Vi hade 1-0 och full kontroll  på matchen. Tvåan hängde i luften. Då passar Rögle på att göra 1-1 på sitt första avslut på mål. Vi går upp till 2-1 och tar åter kommandot. När man i andra perioden bara väntar på att vi ska hänga 3-1 och verkligen ta hem matchen passar Rögle på att snabbt göra 2-2 och 2-3. Två mål på två avslut. Det behöver inte vara svårare än så!

Men vi kommer igen. I slutet av andra perioden kommer Jonte Berg, en av planens bästa spelare, ångande från vänsterkanten, rundar sin back, och ska dra målvakten. Sin vana trogen tappar han pucken som elegant glider in vid första stolpen mot en överspelade Fransson i Röglekassen. Kvitterat till 3-3 och nytt hopp.

- Fram till nu hade matchen visat upp exakt samma scenario som mot Oskarshamn hemma tidigare. Vi skapar och skapar och ger sedan bort pucken till motståndarna som enkelt får göra mål!

Tredje perioden blir, som vanligt, inte alls som man vill. Vi lyckas inte få något ordentligt tryck på Rögle som enkelt städar av i egen zon och ständigt kommer i motattack. Man kan lugnt säga att matchen står och väger. Ingen skugga ska falla på spelarna som verkligen försöker och försöker. I varje byte. Men det blir tyvärr lite krampaktigt och omständligt och hafsigt och slafsigt. Visst skakar vi fram några hyggliga chanser men, som vanligt denna säsong, har vi inte förmågan att trycka in trissan.

Efter en rätt händelselös förlängning går sedan matchen till straffavgörande och redan medan isen skrapas av vill man gå hem. Man vill helt enkelt inte, än en gång, se sitt lag förlora i denna spelform. Att det blev som det blev var väntat. En Lars Johansson som inte är i närheten av något som kan liknas vid "form" gjorde en mycket blek insats på alla tre straffar. Ett spelmoment som han normalt är väldigt duktig i. Skumt...

Summering:

- I denna match var vi lite bättre än Rögle. Men det räknas inte om man inte tar vara på sina chanser. Rögle var betydligt bättre än oss att hålla sina positioner och bjöd oss inte på några enkla mål. Det är tråkigt att behöva räkna in nya enkla misstag som grund för ännu en förlust. I bortamatchen mot Rögle förlorade vi närkamper vid vår egen kortsarg och Rögle kunde få loss pucken och stänka in två mål. I gårdagens match, vad hände då? Rögle lyckas vinna två närkamper vid vår kortsarg, fick loss pucken , och stänkte in två mål!

-Det fanns en sak till som skiljde lagen denna gång. Rögle hade en målvakt som tog puckar, det hade inte vi!

Krossa Oskarshamn!