SM-slutspelet

Pär Mårts

Nu ska denna blogg göra något som känns - annorlunda. Nämligen ge mig på att skriva lite om mina tankar kring den fortsatta kampen om SM-guldet. För så är det. Trots att det pågår en intensiv och infernaliskt spännande kvalserie får man inte glömma bort spelet om SM-guldet. 

En matchserie som kommer bli extra rolig att följa är den mellan AIK och Skellefteå AIK. Det finns flera anledningar till det. En är 1978. Då möttes nämligen dessa två lag i en dramatisk matchserie om SM-Guldet. Jag minns dessa matcher väldigt väl - av flera anledningar. Saken var den att jag vid denna tid gjorde min militärtjänstgöring vid P1 i Enköping. Ett anrikt regemente som numera är avsomnat och nu ingår i P10 Strängnäs. Bland oss beväringar fanns det en skön blandning av grabbar med rötter i närområdet, Stockholm, Västerås, Enköping, Sala, Fagersta etc. Ger mig den på att det fanns några Örebroare också men det har jag förträngt. 

När det nu vankades finalspel grupperade vi oss i två olika läger. För eller emot. Det var ett himla tjafsande och tjatande om vilket lag som var bäst. Merparten höll av naturliga(!) orsaker på Gnaget. Bland annat hade jag en tjomme på min lucka som var urgnagare. Han var dessutom väldigt "råttlik" i sin personlighet, om kan nu kan skriva så(det kunde man)! Men det fanns även en skön lirare från den stora staden med hemvist på Lidingö. Inte förvånande var han förespråkare av ett annat lag i Huvfudstaden. Han höll därför, självklart,  på Norrlandslaget. 

Till saken hör, förmodligen inte, att i mitt kompani fanns det två spelare som representerade Västerås IK. Bägge dessa spelare utmärkte sig mest genom att inte göra något, någonsin, om de kunde slippa. Sällan har jag sett så slöa och lata personer iförda uniform! Det var därför lite extra kul att se dem lira match i Rocklundahallen. Då var det minsann fart på dem! Men så fort de fick på sig uniformen blev det allvarligt angripna av latmasken..

Och för att göra denna historia än mer komplex så fanns det en spelare i AIK som var min, på den tiden, störste idol. Hans namn var Per Mårts. En spelare som förgyllde mina ungdomsår som VIK-supporter innan han, snöpligt, valde att låta sig värvas till AIK!

Nåväl. Frågan var nu vilket lag jag skulle hålla på i denna envig om SM-tecknet. Med rötter i både Norrlands djupa skogar och asfalten i Stockholms förorter var inte svaret alldeles givet. Efter en del vankelmod bestämde jag mig för att hålla på Skellefteå AIK och Per Mårts! Med detta ställningstagande hade jag en fot på vardera sida utan att för den skull hålla på LAGET AIK. Det tyckte jag var fiffigt, på något sätt. Jag kunde med andra ord titulera mig som vinnare oavsett utgången av denna matchserie.

Nu slumpade sig det så att när den avgörande tredje matchen skulle spelas var hela vårt kompani ute på övning! Med andra ord blev det panik i kubik. Var kunde man hitta en TV ute i buskarna. Paniken och frustrationen var så stor hos vissa att de helt enkelt tog "bondpermis" från skogen och drog hem. För oss mer plikttrogna var inte detta ett alternativ. Någon, eller några, måste trots allt stå upp och försvara landet om den lede FI skulle komma stormande. 

När det närmade sig kväll och vi fortfarande satt och begrundade vårt öde dök plötsligt en oväntad möjlighet upp. Ett rykte spred sig att det fanns en TV-apparat i faggorna. Ryktet spred sig som en löpeld ute i buskarna och hoppet steg. Skulle vi trots allt få se matchen? Det visade sig nämligen att ett befäl, ett ovanligt begåvat sådant, hade släpat med sig en liten TV ut på fält. Om jag minns rätt var det av storlek "husvagns-tv". Denna TV monterades upp i en liten barack och inför matchstart hade  runt femtio, lyckligt utvalda,  beväringar klämt in sig. Det var kort sagt fullsatt! Precis som det ska vara. Jag kan lugnt påstå att det var ett jäkla tryck i baracken..

Hur det slutade? Tja, jag var på den vinnande sidan...

30 mars 1978: AIK-Skellefteå AIK 5-1
2 april 1978: Skellefteå AIK-AIK 5-2
4 april 1978: Skellefteå AIK-AIK 4-3 (Göteborg, Skellefteå AIK vinnare med 2-1 i matcher)

Frågan är då hur det kommer gå denna gång? Och vilket lag jag ska hålla på? Åter sitter jag där och väger för eller emot. Norrlandsgenen eller Stockholmsgenen. Vilken är starkast? Har tittat igenom AIK:s laguppställning i ett fåfängt försök att hitta en ny "Per Mårts" men utan att lyckas. Det närmsta jag kommer är Rickard Gynge som gästspelade hos oss för några säsonger sedan.

Så det får bli så här. I första matchen håller jag på Skellefteå AIK. I den andra på AIK. Först i match nummer fyra måste jag nog bestämma mig slutgiltigt. Men den dagen, den sorgen:)

För övrigt kommer denna semifinalserie gå till sju matcher - bara så alla vet!

För övrigt #2 ser jag gärna att Färjestad går i konkurs!