Västerås - Troja 1-3

- Det är då fan..

Kvällen då det mesta blev fel. En underlig tillställning. Ett antiklimax. En pungspark på oss åskådare. Vi trogna som alltid kommer till match. Det kändes tomt redan från start. Tomt i tanken. I dubbel bemärkelse. Det var tomt i tanken(huvudet) och det var tomt i tanken(energi) för spelarna. Dessvärre var det tydligen även tomt i tanken(huvudet) hos tränarna denna kväll. En kollektiv kollaps. Man kan ju undra hur materialförvaltaren mådde? Var han pigg? 

Visst hade vi några spelare borta. "Bacon", Öberg, Arvidsson. Men herre-gud! Vi ställde faktiskt fullt lag på isen trots detta. Visserligen fick Waltin peta in en back, Robin Nilsson, i en kedja för att fylla ut truppen, men i alla fall. Vi hade fyra formationer redo för match!

Eller redo och redo! Det var just detta de inte var. Redo. Närmast redlösa, om jag får säga. Redlösa i den bemärkelsen att ingen spelare på isen, i Gulsvart, visade upp någon form av ambition. Hela kvällen var en provkarta på "alibispel" från många av spelarna. Man gjorde endast det absolut nödvändigaste, inte mer. Man överlät hela tiden till någon annan att "göra något konstruktivt".

Ingen ska få mig att tro att spelarna medvetet spelade som de gjorde. Att de innan match satt i omklädningsrummet och sa "vi skiter i detta, "vi skiter i publiken", "vi struntar i att visa hjärta". Jag är istället fullständigt övertygad om att ledare, tränare, spelare och hela föreningen visste allvaret och hade förberett sig på bästa sätt inför matchen. Men ändå kan det bli så fel, så lamt, så illa, så segt, så lite gjort.

Jag är därför, trots min enorma besvikelse över "inteprestationen" mot Troja, beredd att snabbt dra ett streck över denna missräkning och bara gå vidare. Ska man gräva ned sig vid varje motgång blir det till slut ett så djupt hål att man aldrig kommer upp..

Varför hände detta?

Sanningen är nog så enkel att vår trupp inte klarade av den tuffa matchning som varit den senaste tiden. Det blev en extrem belastning på vår tunna och för tillfället skadedrabbade trupp. Vi hade tre ordinarie forwards borta och det sätter sina spår. När dessutom vår enda kedjeformation som producerar framåt var brandskattad, pga P Öbergs skada, föll det mesta platt till isen.

- Det vi alla måste inse, även om det svider, är att vi har en väldigt tunn trupp. Vi har väldigt få spelare som producerar mål och poäng. Vi är otroligt beroende av att spelarna orkar hålla farten uppe. Vi har ett(1) spelsätt och när inte det fungerar - då har vi ingenting.

Nu gäller det att ladda om...