| Tofflor.... |
Idag satte jag mig ned i favoritfåtöljen och bespetsade mig på en formidabel, och nödvändig, seger för Örebro mot Timrå. Till matchstart hade jag rett mig ett mål mat som inte gick av för hackor. Är det fest så är det. Currykyckling med ris. Och på något sätt blev denna måltid symbolisk för matchen. Men mer om detta senare.
Först ett litet utbrott: - #%"%¤&¤#¤ Viaplay! Ja, så kan man uttrycka det hela. Av någon outgrundlig anledning kunde jag inte köpa den åtråvärda matchen mellan Timrå mot Örebro! Efter x antal försök att betala matchen där jag ständigt fick meddelandet "ditt kort är inte giltigt" växte hornen i pannan ut till ansenlig längd och storlek. På grund av denna tekniska fadäs missade jag hela första perioden som istället fick följas via radion. Ett substitut som smakade masonit för övrigt. Men till andra perioden hade jag lyckats lösa gåtan med Viaplay och fick därmed chansen att avnjuta matchen. (För övrigt hade nu maten kallnat och fick därmed värmas. Tack för microugnen - någon).
Matchen så? Ja jädrar i min låda vad jag levde mig in i händelserna på isen. Kanske berodde det på att den magnifika currykycklingen fick mina smaklökar att vältra sig och krumbukta i välbehag. Ett tecken på att jag passionerat följer en match på TV är mina fötter. Är de i stillhet innebär det att dess ägare är tämligen ointresserad och istället sitter med fjärrkontrollen zappande från kanal till kanal. Är fötterna, och tårna, däremot i arbete, så innebär det att händelserna på skärmen gripit tag och fått fäste i både blodomlopp och sinne. Då behöver undertecknad svängrum. Ty inte endast fötterna sätts då i arbete. Även armarna börjar leva sitt eget liv och då får hundar, hustru, och löst bohag hållas på avstånd.
Med andra ord satt jag och arbetade hårt, i byte efter byte, och försökte på alla sätt hjälpa de rödvita Örebroarna till framgång i denna match. Mer än en gång stönande jag högt i frustration då jag inte lyckades bryta en passning eller slå in pucken i närmast öppet mål. Märkligt så det kan bli en helt vanlig tisdagskväll?
Matchen då?
Tycker Örebro föll med hedern i behåll denna gång. Timrå var elakt effektiva och gjorde ett avgörande mål på en "intechans" medan Örebro, som det AS-lag man är, missade skapliga chanser på löpande band. Kul att se att Conny "den gamle" Strömberg klarar av att spela mot ES-lagen. Såg faktiskt riktigt pigg och rapp ut i denna match. En av mina stora favoriter i Örebro är #20 Marcus Weinstock. Idag fick han hänga ett mål, kvitteringen till 1-1, men man önskar att den killen gjorde lite mer på isen. Han har ju alla verktyg i sin låda men det känns som om han inte riktigt tror att han kan. För det kan han. Bara han vill. Se bara hans uppåkning på slutet av matchen där han åker slalom genom Timrås samlade försvar och så när hänger in kvitteringen till 2-2.
Däremot var en spelare som Jared Aulin tämligen osynlig. Lite Broc Little-sympton. Även han försvann som bekant när det verkligen gällde. Nu kanske inte Jared var riktigt kurant. Vad vet jag?
För övrigt tycker jag att Örebro äntligen har rätt man i buren - Niklas Dalberg! Låt han stå, säger jag bara..
Är det då tokkört för Närkes stolthet? Tja, det ser lite dystert ut men samtidigt är det bara sex poäng upp till andraplatsen. Två segrar. Tänk på det..
Ja just ja. Vad fanns det för symbolik med min currykyckling och Örebros insats idag? Ärligt talat har jag inte en aning. Det var en förflugen tanke som flög sin kos. Men gott var det...
Bofors vann mot Rögle. Noterat och klart...



