Skillnaden mellan dom och oss..

Skillnaden kan ibland vara - hårfin!

Det är ju så att en tabell aldrig ljuger. Hur skulle den kunna göra det? Den presenterar ju bara det som faktiskt hänt. Inget mer. Men ändå fullt tillräckligt. En tabell talar inte om alla de gånger vi varit nära att vinna. Eller när vi tappat bort poängen i slutsekunderna. Eller när vi haft en dålig dag. Eller bara stolpe ut. På det sättet är en tabell ungefär lika känslosamt informativ som ett statsråd från något obskyrt statligt verk. Ibland gör det rent av ont att läsa en tabell då man själv sitter inne med så många förklaringar, eller ursäkter, till att det blev som det slutade.

Ponera nu att vi hamnar på en fjärdeplats i årets upplaga av allsvenskan. Det kommer kännas oerhört nesligt, på ett sätt, men samtidigt uppmuntrande ur ett annat perspektiv. Nesligt av den orsaken att vi själva spolierade möjligheten att nå ett steg till. Bara vi. Det var inget annat lag som gjorde att vi missade en bättre placering. Skulden ligger därför endast hos oss själva. 

Samtidigt känner jag, eller kommer jag med tiden, känna en viss glädje över vår placering då den är lite bättre än den jag förväntade mig. Men just nu, i skrivande stund, känner jag ärligt talat ingen glädje över en fjärdeplats. Så är det. Det är först när vi summerar hela säsongen vi kan peka på att vi blev bättre i år än förra året. 

Men vi människor äro outgrundliga i vår uppfinningsrikedom att finna ljus i det mesta av mörker. Det är ett särdrag i vår art som fört oss från grottstadiet till rymden inom en relativt kort tidsrymd. Det ljus jag just nu famlar efter heter playoff. Och, ja just ja, detta under förutsättning att vi misslyckas att nå en direktplats. Det gäller med andra ord att stå rustad med en plan B om det går åt skogen med plan A. 

Plan B är faktiskt inte alls så dum. Den är rent av riktigt trevlig och inställsam på många sätt. Plan B innebär att vi plötsligt befinner oss högst upp i hierarkin och kan titta ned på våra kontrahenter med visst välbehag. Ett playoff innebär att vi är nummer ett(1). För att förtydliga så går vi från att vara fyra till etta på bara ett litet kick. Smaka på det, ni!

Förra säsongen gick vi in i playoff efter en rasande grandios avslutning av serien där vi radade upp vinster. Det var snudd på att vi snodde fjärdeplatsen av Leksand. Hela laget var inne i ett rus av framgång. Då jublade vi alla ikapp över vårt avancemang till playoff med föregående säsongs misslyckande i färskt minne.

Kort sagt: - Även om vi nu missar en direktplats så finns det en efterfest som väntar på oss i form av playoff.

Och nu till det min rubrik syftade på. Skillnaden mellan dem och oss. Jag förutsätter nu i mitt resonemang att vi faktiskt missar en direktplats. Men även om vi inte gör det så anser jag att mina tankar har en viss bärighet. Att de på många sätt är relevanta och har saklig grund. Så nu kör vi:

Örebro

- Ett mer komplett lag än oss som har fler produktiva formationer. Här vimlar det av forwards som kan spela sig fram till avslut. Säger bara Jared Aulin, Johan Wiklander,Ville Nieminen, Marcus Weinstock och Matt Keith för att nämna några. Örebro är nog det spelskickligaste laget i allsvenskan när allt stämmer. Genom Conny Strömberg  har Örebro det bästa powerplayspelet. Lägg därtill en målvakt, Nicklas Dahlberg, som verkligen kan stänga en match. Vi får inte heller glömma bort en spelare som Emil Kåberg. Där snackar vi rutin och erfarenhet på hög nivå.

Leksand

- En imponerande stabilitet i defensiven som stått sig orubbat stark genom hela serien. Lägg till ett fantastisk boxplay och en av seriens bästa målvakter i Erik Hanses så klarnar bilden än mer. I laget finns dessutom många offensivt starka pjäser där endast ett fåtal  fått ut allt sitt spel. Plussa på med seriens absolut bäste tekare i Gabriel Karlsson. Tränarbytet, som Salo tvingade fram, har dessutom burit frukt. Sedan får man inte glömma Timander! Kanske den enskilt viktigaste spelaren för ett lag efter vår egen Broc Little!

Bofors

- Här är det betydligt klurigare att förstå varför de ligger före oss i tabellen! I ärlighetens namn har vi ett minst lika bra som Bofors, kanske rent av bättre, på pappret. Men nu vet ju alla att det inte räcker. Det ska som bekant spelas om det också. Här väljer jag att lyfta fram två personer som huvudanledning till Bofors framgång denna säsong. Egentligen tre. Den förste är självklart den oerhört sympatiske Sam Hallam som nu gör sin nionde säsong i föreningen. Den tredje som tränare. Den andra som huvudansvarig. Den andre är Sportchefen som sökte, och hittade, en fantastisk målvakt i - Italien! Den tredje är, följaktligen, Daniel Bellissimo.  Lägg därtill det koncept som Sam Hallam införde. Han insåg tidigt att med det spelarmaterial som fanns till förfogande skulle Bofors aldrig kunna spela en fin ishockey och vinna poäng. Istället gällde det att jobba mycket hårdare på isen än alla andra lag. Och det enkla konceptet har nu burit ända till kvalserien(!) för Bofors. Imponerande...

Hur står sig då Gulsvart i en jämförelse:
- Vi har sämre defensiv än Leksand
- Vi har sämre förstemålvakt än Bofors
- Vi har inte samma offensiva bredd som Örebro
- Vi saknar en riktigt bra tekare

- Vad vi behöver till nästa säsong, utifrån dessa mina tankar, är en riktigt bra förstemålvakt, en eller två riktigt stabila backar, samt minst två formationer som regelbundet gör poäng. Frågan blir då vad vi kommer att få behålla och vad vi kan få nytt för att stärka upp laget enligt mina önskemål. Men det får bli en senare fråga.
-Först ska vi se till att ta oss till kvalserien:)