AIK - Västerås 3-4 OT

Tredje perioden över:
Jaha! Vad kan man säga? Tjossan så det kan bli i ishockey. Trots att vi fortsatte dra på oss utvisningar, fick ett mål bortdömt och stundtals stod på hälarna i egen zon lyckades vi vända och vinna denna match på straffar!

Kan man spela bra och förlora?

Svar: Ja!

Kan man spela som "juniorer" och vinna?

Svar: Ja!

Var det då rättvist?

Svar: Tveksamt!

Nu tänker bloggen suga på denna oväntade karamell (oväntad utifrån hur matchen såg ut fram till 38:e minuten) och gotta sig länge och väl. Återkommer senare med lite spelarkritik.

Andra perioden över:
En lika pinsam och plågsam upplevelse som den första! Vi spelar sämre än sämst och AIK gör som de vill. I boxplay står hela laget med cementfot och fotboja och ser fullständigt bortkomna ut. I spelet fem mot fem är vi tvåa på varje puck. Vi fortsätter dra på oss utvisningar. Fram till två minuter kvar handlar det bara om när AIK skall dra plösen över oss Gurkor och stänga matchen.

Då händer det! Ett pp och vi gör mål! Otroligt. Jonnie Karlsson. Tack för det. Första riktiga skottet på mål i andra perioden och det går in. Och. Det kommer mera. Kalle Olsson vallar en direktpassning ner mot AIK:s bur och pucken studsar ut åt vänster, Heino går till höger, och det är bara att lägga sargreturen i tomt mål! I bytet direkt efteråt har vi två jättechanser med fria spelare mitt framför mål!

- Vi har inte varit med i matchen på 38 minuter, men, så händer det! Trisslott nästa?

Första perioden över:
Pinsam inställning av hela laget. Att vara Gurka och se när laget man älskar uppföra sig som juniorer är inte kul. Enda trösten i bedrövelsen är att AIK åtminstone inte drar in några pengar till sin skrala kassa. Kan det vara 500 personer på Hovet denna kväll? Den stora frågan just nu är:
- Är vi så här dåliga?

Rättelse: Fel att likna lagets insats som "juniorer"! De hade troligen gjort det bättre...