Västerås - Karlskoga 3-1

Segraren tar allt - åtminstone alla poäng!

Den var skön, den var efterlängtad, den värmde, segern mot BIK Karlskoga. Men den var varken demonstrativt överlägsen eller kassaskåpssäker. Vi var kanske inte ens det bästa laget på isen(!). Dock har vi denna säsong komponenter i laget som saknades förra säsongen. Vi har nämligen äckligt effektiva målskyttar! 

I vanligt ordning åker BIK mycket skridskor, sätter hårt tryck över hela isen, och spelar lagom "innanför skjortorna" på sin motståndare. Så även i denna match. Lyckligtvis fick vi två snabba mål i början av bataljen som satte sin prägel på resten av matchen. BIK kom av sig lite och vi fick lämpligt momentum i matchen. 

1-0

Ett flaxmål men ack så viktigt. Skitmål, säger en del. Andra hävdar att det är ett "riktigt ishockeymål". Ett mål där spelare vågar sticka in näsan i skiten. Det var precis vad Kevin Doell gjorde. In med snoken framför mål och då gör man mål. Hur han gjorde vete sjutton, men mål blev det. Pucken studsar rätt väg om man är på rätt ställe..

2-0

En spelvändning där firma McArdle och Romano erbjuds en spelvändning och kommer två mot en. McArdle serverar en ljuvlig macka till Romano, efter en liten skottfint, som lägger in trissan i tom bur. Lånar här ett uttryck från Tomas Ros, Aftonbladet, och säger: -Hockeyporr!

2-1

Martin Thelander står för matchens macka när han lirkar fram ett långt uppspel på läppen till en av tvillingarna Westerholm som blir sopren från blå. Bra avslut som Fransson är på men inte kan stoppa.

3-1
En ny spelvändning där Doell skickar lång pass till Williams. Williams trampar in på högerkanten och smeker fram en passning på bladet till Luca Caputi som bara smäller in den i kassen! Klass, klass, klass!

Utan att vara elak kan man säga att det var målen framåt som gladde i denna match samt en trygg defensiv, mestadels, där Jonas Fransson bidrog med ett stabilt målvaktsspel. I mångt och mycket var dock spelet ganska taffligt och andefattigt. Vi hade svårt att få till några längre anfall i BIK:s egen zon och roade oss mest med att vänta på lägen för spelvändningar. 

Jag är självklart otroligt nöjd med tre poäng men ser även att det finns betydligt mer potential att plocka fram ur truppen. Detta kommer självklart visa sig i takt med ett grabbarna får spela fler tävlingsmatcher. På ett sätt är det ett rejält styrkebesked att vinna mot erkänt svårslagna BIK Karlskoga utan att laget på något sätt imponerar spelmässigt. Kanske det som är imponerande:)

- Är väldigt glad över att Per Helmersson visar rejäla tag på isen i sitt backspel. Borta är allt fummel han uppvisade under försäsongsmatcherna. Kanon!

Transatlanterna:
- Vad kan man säga? Vilken strålande utdelning dessa herrar fått redan! Precis vad de behöver. Nu slipper de åka omkring och fundera. Bara köra på. Full fart mot målet. 

Backarna:
- Måste ge en stor eloge till Marcus Söderkvist. Mycket bra backspel. Liten - men ack så naggande och god! Dessutom alltid lika briljant som center i boxplay. 

Målvakt:

- Jonas ser precis så där trygg och stabil ut som jag hade förväntat mig. 

Visst finns det några spelare i truppen som fortfarande trampar lite vatten men jag är villig att ge dem mer tid. Så länge vi tar poäng, eller vinner våra matcher, finns det utrymme för stort tålamod. Alla spelare är inte på isen för att briljera. Minst lika viktigt är att göra ett hårt och rejält arbete. Att inte släppa in mål bakåt är minst lika värdefullt som att producera framåt, typ!

BIK Karlskoga

- De kommer säkert vara med och slåss om en plats högt upp i tabellen även denna säsong. Lever fortsatt väldigt mycket på sin intensitet, sin skridskoåkning, sin lite aggressiva spelstil. När de får tillbaka sina skadade spelare blir de en allvarlig konkurrent till alla lag med ambition att ta sig till kvalserien. I mina ögon spelar Skogsraggarna en fartfylld och underhållande ishockey, något jag aldrig skulle erkänna offentligt!

-------

Nästa inlägg: Inför Björklöven