Romano - Caputi - Romano - Fransson

Seger!

Ja jösses i hela fridens namn och dagrar. Vi kan visst vinna numera utan att ens vistas i anfallszon annat än ytterst sporadiskt och tillfälligt! När senast var vi så exemplariskt effektiva? Två målchanser och tre mål. I match efter match. Häpnadsväckande, på min ära. I dagens match tillbringade vi säkert 80% av tiden i egen zon eller i ett fåfängt försök att få tag i pucken, någonstans. Den var som den berömda och omtalade badrumstvålen. Så fort vi fick tag i den rackaren så gled den oss ur händerna. Hela tiden. Som förgjort. 

Men vad gör väl det när vi har ROMANO - CAPUTI - ROMANO och Fransson! Håll tätt bakåt - gör mål framåt. Ett mantra så bra som något annat. 

Tony Romanos 1-0 var något alldeles extra. Först såg det inte så märkvärdigt ut. Snarast lite allmänhetens åkning genom mittzon. Sedan in i anfallszon. Väl där girade Romano runt efter behag. Rundade den ene motståndaren efter den andre som om de vore vägkonor. Avslutade åkningen med en sväng in framför mål där han resolut hängde in trissan i nättaket. Så enkelt så, såg det ut!

Resten av tiden spenderades som sagt utan puck och i egen zon. Tror inte vi vann en enda tekning i egen zon. Förr all del inte heller i anfallszon. Eller i mittzon. Vi var minst sagt inte i tekningszonen denna afton. Men vad gör väl det när vi har Fransson. 

När man som mest satt och tänkte att "nu kommer säkert Asplöven pillra in en reducering på någon av sina chanser" så dök han upp. CAPUTI! Ett litet slarv av Asplöven på anfallande blå och plötsligt var CAPUTI på väg mot stackars Lassinanti. På tu man hand gillrade CAPUTI bort Lassinanti å det grövsta. Målvakten åt det ena hållet och pucken åt det andra. 2-0 och glädjen visste inga gränser i soffan. Frugan vrålade högt och själv ramlande jag närmast ur soffan i glädjeyra. 

(Repris!) 

Resten av tiden spenderades som sagt utan puck och i egen zon. Tror inte vi vann en enda tekning i egen zon. Förr all del inte heller i anfallszon. Eller i mittzon. Vi var minst sagt inte i tekningszonen denna afton. Men vad gör väl det när vi har Fransson.(Repris!) 

Asplöven darrade inte utan försökte in i det sista. Ut med Lassinanti och in med 3-0! Självklart var det allas vår ROMANO som höll sig framme. Från ett obestämt läge i mittzon föste han iväg trissan som hjälpsamt ställde sig på högkant för att orka rulla i mål.

Jag tror att alla såg vad jag såg i denna match. Vårt helt obefintliga anfallsspel. Har vi någonsin haft ett så uselt anfallsspel samtidigt som vi vunnit våra matcher? Frugan kom dock med en förklaring. Laget har helt enkelt valt att vila sig fram till kvalserien. Inte bränna mer krut än nödvändigt. Kanske det, kanske. Spara på krafterna. Jo jag tackar jag.

Den stora frågan är dock om vi klarar av att inte anfalla i fortsättningen. Hm, naturligtvis gör vi det. Måste omformulera frågeställningen. Frågan är om vi kan fortsätta vinna utan ett mer konstruktivt anfallsspel? Kan vi verkligen förlita oss på att hålla nollan intakt och leva på enstaka spelarprestationer? Naturligtvis inte! Det gäller nu för grabbarna, med Fagervall i spetsen, hitta en väg in i motståndarzonen. 

Det vore förnämligt om vi i matchen mot Rögle kan få lite mer tid i anfallszon.

Tack Gulsvart för tre poäng. Underbart. Och vem fan bryr sig om att segrar är rättvisa? Inte jag, inte nu, och inte sen....

Go Natt!