Karlskrona - Västerås 2-0

- Vi föll på eget grepp! 

Så skulle man kunna sammanfatta matchen. Karlskrona fick precis den matchstart som de säkert ville. Två snabba mål. Därmed kunde de bestämma utgången av matchen på ett bra sätt. Tyvärr, för vår del, kom vi inte ut som önskat till denna match. Lite för avvaktande för vårt eget bästa. Inte ens Jonas Fransson kan stoppa allt som kommer emot honom.

Första målet i baken var ett bra avslut av Smotherman men samtidigt lite passivitetsvarning på vårt försvarsspel. I tidigare matcher har inte motståndare fått möjlighet att avlossa skott i ett liknande läge. Fransson såg mest överraskad ut att skottet kom. Hann inte reagera, överhuvudtaget, att döma av de TV-bilder jag såg. Smack! sa det bara...

2-0 målet kändes än mer onödigt. En spelvändning från egen förlängd blålinje där KHK trampade iväg med god fart. Såg dock inte speciellt farligt ut. Vi hade gott om folk med oss hem. Men, om inte alla i laget backcheckar lika hårt så uppstår ett problem. Så i detta fallet, tyvärr. Plötsligt hade KHK en fri spelare mitt i slottet som fick ladda för Kung och Fosterland. Ett stenhårt slagskott(!) som även det tycktes överraska Jonas Fransson i målet. Troligen var han aningen skymd och hade inte chans att se pucken i tid!(den kameraman som följde pucken låg en halv zon efter vilket innebar att jag inte såg hela händelsen perfekt)

Nu vill jag inte förta Karlskronas insats på något sätt. De spelade precis så som jag förväntat mig. Full fart, mycket självförtroende, och med stort hjärta. De ledde inte alls oförtjänt med 2-0 efter första perioden då de faktiskt spelade mycket bättre än oss.

Den stora frågan, den med stort F, var om vi skulle orka vända tillbaka matchen till vår fördel? Mina tankar gick osökt till förlustmatchen borta mot Björklöven där vi blev stående på hälarna första fem-sex minuterna och straffades med två mål i baken. Vi hade inte sedan kraften, eller förmågan, att ta oss ifatt utan Löven kunde ganska enkelt hålla undan till slutsignalen och vinna med 3-1.

Visst försökte alla i laget. Man kämpade, bökade, stökade, tacklade, och gav sig verkligen chansen i period två och tre. Men denna gång ville det sig inte. Våra avslut var alldeles för få och för svaga. Ett ivrigt kämpande KHK kunde styra bort, täcka av, och hålla undan. Det närmaste till en reducering kanske var Jerry Williams träff i målramen under ett pp i period två.

Det finns dock ingen större anledning att gräva ned sig efter denna förlust. Vi var inte tillräckligt bra idag. Vi mötte ett lag som gjorde saker bättre än oss. Då blir det torsk. Karlskrona rider just nu på en härlig framgångsvåg. De är trygga i sitt spel och påminner inte lite om BIK Karlskoga i sitt sätt att agera. De bara kör, typ! För att vinna mot ett bra lag som Karlskrona måste man ha förmågan att så ett litet frö av tvivel. Få motståndaren att tappa lite av tron på sig själva. Få dem att börja tänka istället för att agera. Fundera istället för att reagera. Detta lyckades vi inte med idag.

Idag fick vi istället smaka på vår egen medicin. Vi fick möta ett lag som både kunde vara giftigt effektiva offensivt och ruskigt disciplinerade defensivt!

Nu väntar ny spännande, och viktig, match på onsdag hemma i ABB Arena. Då ska vi städa av Troja och påbörja en ny vinstrad. Sanna mina ord...

Spelarkritik:
- Fredrik Johansson. Återigen riktigt bra!

- Marcus Jonsson. Så han sliter!

- Kenndal McArdle. Jobbade kopiöst hela matchen.