Blir det för mycket nu?

VIK Västerås HK Ungdom P-03

Under gårdagen hade jag möjlighet att smita ned till ABB Arena för att titta på förmiddagens träningspass med Gulsvart. Det som slog mig var mängden omklädda spelare på isen. Förklaringen var nog att ett antal juniorer tagits in för att få bättre bredd på träningen. Visst försökte jag följa det som hände på isen men det var inte helt lätt. Träningsstället visade varken namn eller nummer och det tog ett bra tag att lista ut vem som var vem på isen. Junior eller nyförvärv? Som bekant är ishockeyspelare väldigt lika varandra iförd sin rustning.

Det var inget dramatiskt nytänkande över de övningar som genomfördes. En träning i mängden, helt enkelt. Det tränades två-lags-spel och powerplay bland annat. Åter funderade jag på hur man ska kunna träna powerplay på ett bra sätt? Att nöta mot sina kompisar ger inte mycket. Visst kan man träna in några varianter, det är helt klart, men det är svårt att komma med några överraskningar. Alla känner varandra alldeles för bra för det.

Det lilla jag såg av de senaste förvärven, Williams, Doell och Caputi sa inte så mycket. De kunde åka skridskor, passa och skjuta, som alla andra.

En sak som slog mig, plötsligt, när jag stod där var "blir det för mycket nu"? Tänkte på de juniorer eller de yngre spelarna som fanns på isen. Weiskog, Winge, Fryklund, Pettersson, Larsson, Svedlund och allt vad de heter. Hur kommer deras säsong se ut. Hur kommer det gå för dem nu? 

För att utvecklas från ung lovande till färdig seniorspelare behövs speltid. Då pratar vi självklart om speltid på seniornivå. Att få kämpa fysiskt med andra seniorer. Det är det som utvecklar unga spelare. Finns det en dold fara i ett lagbygge som dagens. En fara att våra unga lovande spelare stagnerar, tappar lusten, tron, och stannar i utvecklingen eller kommer de sporras att kämpa ännu hårdare för att ta en plats?

Fortsätter de unga lovande spelarena utvecklas genom spel i J-20 eller J-18 eller är det bättre att släppa iväg dem på lån till andra klubbar i division ett? Är det inte bättre att de får lira seniorhockey i Surahammar, Enköping, än att harva runt i J-20, J-18? Då får de trots allt tävla med och mot andra seniorer. Få en hårdhet och en förståelse för spelet på ett annat sätt. Trots allt skiljer det sig en hel del på hur man lirar juniorhockey och seniorhockey rent taktiskt. Se bara på våra Svenska Juniorkronor. 

Själv har jag inget svar då jag inte är nog kunnig eller tillräckligt insatt för att döma och bedöma. En sak är dock klar och det är att flera av våra juniorer/unga spelare måste vara beredda att hoppa in. Under en lång säsong uppstår alltid skador. Då får de sina chanser. Då får de några minuter, några byten, i rampljuset och kan i bästa fall spela till sig en plats i en startuppställning. För att lyckas med detta måste de självklart hela tiden träna och tävla på en nivå på sidan om A-laget som är tillräckligt hög. Först då är de tillräckligt rustade för att komma in och sätta ett avtryck med sin närvaro. Inte bara åka runt och fungera som avlastning för andra spelare...

- Har man som målsättning att gå raka vägen till kvalserien så gäller det att alla spelare håller en jämn hög nivå, hela tiden, även unga spelare!

Se där några mer allvarsamma tankar från eder ödmjuke bloggare!